Eurobike 2013 – trender och analyser

Om Eurobike får bestämma blir 2014 cykelåret då 26-tumshjulen försvinner, elmotorn ska in i skogen och skivbromsar eventuellt blir tillåtet på landsväg. HappyMTB har vaskat fram 2014 års trender från världens största cykelmässa.

Text och foto: Anders Jansson (aj@happymtb.org)

Eurobike 2013 var större än någonsin tidigare och befäster sin ställning som världens största cykelmässa. I de 13 mässhallarna med över 100 000 kvm monteryta fanns 1280 utställare representerade. Även om många tillverkare numera lanserar sina nyheter innan mässan visades 300 världspremiärer upp på Eurobike.

45 200 fackbesökare kom till mässan i Friederichshafen, en ökning med några tusen från 2012. På mässans sista dag, som är öppen för allmänheten, kom ytterligare 20 400 cykelsugna besökare. Hela spektaklet bevakades av 1883 mediarepresentanter från 45 länder.

Årets Eurobike bjöd inte bara på nyheter utan även på politisk närvaro. Mässan besöktes av Angela Merkel vilket var första gången en tysk förbundskansler besökt Eurobike. Merkels närvaro gav en stark signal för hela cykelbranschen. Tidigare har bara bilmässor förärats besök av tyska ledare.

I sitt öppningstal lyfte världens mäktigaste kvinna fram att hon ser cykel som framtidens transportmedel. Tyskland ska förutom att vara en bilnation även bli en cykelnation i framtiden. Till 2020 är målsättningen att öka andelen cyklister i städerna från dagens 5 % till 15 %. Det ska ske genom en ordentlig satsning på säkrare infrastruktur för cyklister samt cykelvänligare lagar. Någon lag om hjälmtvång blir det dock inte var Merkel tydlig med att påpeka.

Ett tal av en politiker utan att nämna ekonomi och jobb hör till ovanligheterna och så även här, speciellt då det nalkades valtider i Tyskland. Att satsa på cykel ger enligt Merkel framtidssäkra arbeten i en krisresistent bransch. Även cykel som rekreation är en viktig faktor för jobb. Cykelturismen i Tyskland omsätter miljarder euro årligen vilket skapar mängder med arbetstillfällen.

27,5 in, 26 ut

2013 blev året då cykelbranschen fick ett ”nytt” hjulformat. Årets absolut största trend på Eurobike var utan tvekan 27,5. Från att ifjol haft en lite trevande mjukstart så formligen exploderade utbudet rejält till i år.

På Eurobike fanns 27,5 i alla kategorier, från enkla HT till heldämpade 160 mm Enduro-hojar och i prisklasser från 4000 kr upp till sexsiffriga belopp.

27,5 finns i stort sett hos alla tillverkare, med några få undantag. Men det är säkert bara en tidsfråga innan även de trillar dit. För 27,5 är det nya i cykelbranschen och då vill ingen stå vid sidan om. Dragningskraften för 27,5 är till och med så stor att märken som tidigare aldrig kunde tänka sig annat än 26 i sitt sortiment nu hade 27,5 utställt i montern. Vi pratade även med en tillverkare som precis var på gång att starta upp ett nytt cykelmärke med inriktning mot stigcykling och Enduro. 26 var överhuvudtaget inget de ens funderat på utan gick direkt på 27,5. Många i branschen ser inte heller någon framtid för 26 ens på långslagiga 180-220 mm cyklar utan tror att 27,5 kommer att dominera även där om några år.

Utbudet av 27,5 var så massivt att det nästan inte kändes som en nyhet. Att gå runt på Eurobike och se 27,5 överallt i montrarna gav samma känsla som för fem år sedan när det i stort sett bara fanns 26 och ingen reflekterade över hjulens storlek. 27,5 upplevs redan så självklart att fokuseringen släppt på nyhetsvärdet kring själva hjulstorleken.

Jämfört med introduktionen av 29 är skillnaden enorm. För 29 tog det 10 år innan formatet blev en etablerad branschstandard. Under den perioden gick det att visa upp en 29 och få uppmärksamhet bara på grund av de stora hjulen. Med 27,5 är läget helt annorlunda. Genom att alla har hjulformatet i sitt sortiment får konkurrensen istället ske med design, utrustning och pris.

Vi får se framöver, när geometrier och omdömen om cyklarna når ut, vilka som har koll på vad de gör med 27,5-formatet. När 29 introducerades på bred front för några år sedan var det många som ville vara med på tåget men som inte alla gånger hade koll på det där med hjulens storlek kontra geometri. Några tillverkare monterade i stort sett bara större hjul på en 26-geometri vilket inte alla gånger blev så lyckat. Med 27,5 är skillnaden mot 26 mindre än för 29 men kräver ändå en viss insikt om hjulstorlekens betydelse för uppträdandet.

Fatbikes

Fatbikes börjar vinna allt mer popularitet här hemma. Fler och fler Fatbikes syns runt om i skogarna och diskussionerna om och kring cyklarna ökar.

På Eurobike levde Fatbikes däremot en rätt anonym tillvaro bland alla övriga cyklar. Av mässans 10 000 cyklar (?) fanns det bara drygt ett 15-tal Fatbikes utställda. Ett minimalt antal i sammanhanget men ändå en nästan fördubbling mot tidigare år. Nu ska sägas att långt ifrån alla märken som har Fatbikes var representerade på Eurobike.

Fast anonym kanske inte är rätt ord, för cyklarna med de enorma hjulen är lätta att upptäcka i montrarna. Fatbikes är således ett utmärkt sätt att dra till sig uppmärksamhet för cykeltillverkaren. När tunnelseendet och mässkoman kickar in efter några dagar på Eurobike och alla ”normala” 26, 27,5 och 29 flyter ihop till en enda stor homogen massa så sticker cyklarna med de feta däcken ut ordentligt.

Introduktionen av Fatbikes påminner mycket om när 29er gjorde sitt intrång. Det startar med några få tillverkare av ramar och Fatbikespecifika komponenter, däck och fälgar. Sedan får andra tillverkare upp ögonen när de ser intresset och på senare tid har det poppat upp fler och fler märken som infört Fatbikes i sitt sortiment. Det finns nu runt 40 tillverkare av cyklar eller ramar. Rammaterialen har också utvecklats från att mest varit i stål finns nu Fatbikes även aluminium, titan och kolfiber.

Om Fatbikes når samma popularitet som alla övriga cykeltyper eller fortsätter att vara en nischprodukt får framtiden som bekant utvisa. I Sverige finns dock alla möjligheter för cykeltypen att nå framgång. Några som varit snabba att anamma Fatbikes här hemma är de två stora sportkedjorna, XXL och Intersport, som inom kort kommer att introducera Fatbikes i sina cykelsortiment. Med sin exponering för alla möjliga sorters sportkonsumenter i butikerna och i kombination med en human prissättning finns alla möjligheter för Fatbikes att nå ut och bli stort i Sverige.

Elcyklar

Eurobike har på senare år fått allt större andel av elcyklar. Förutom alla elcyklar i utställarmontrarna inne på mässan finns det två stora demo-områden där besökarna i stort sett kan provcykla alla utställda elcykelmodeller.

Fokus har tidigare år mest legat på standard/city-elcyklar med någon enstaka el-MTB-modell. I år såg det annorlunda ut. Många av de etablerade märkena satsar stort på el även inom MTB med både HT och heldämpade modeller.

I montern återfinns först den ”normala” modellen

och strax bredvid står samma modell men med elmotor i ramen och ett E framför i modellnamnet.

Många etablerade tillverkare ser också el-modellen som den mest primära och placerar den längst fram i montern för maximal exponering.

Från att tidigare varit el-konverterade med navmotor i bakhjulet eller haft specialbyggd mittmotor från tillverkare som exempelvis Clean Mobile kommer nu många el-MTB med mittmotor från Bosch. Den tyska elektroniktillverkaren lanserade 2010 en mittmotor för standard- och citycyklar men har till 2013 släppt en ny generations mittmotor som med sin högre markfrigång och ökat vridmoment bättre passar för MTB. Bosch mittmotor återfinns på el-MTB i allt från HT upp till heldämpade 180 mm cyklar. Motorn väger ca 4 kg och de flesta tillverkare adderar sedan ett batteripaket på runt 2,5 kg

Elmotorns intrång inom MTB är dock kontroversiell och ger upphov till blandade åsikter som ibland kan vara ganska hätska. En del anser att motor inte alls hör hemma på cykel och helt borde förbjudas. Några menar också att motoriserade cyklar som hastigt far fram i naturen kan ge inskränkningar i tillgången till skogen för ”vanliga” cyklister.

Andra sidan menar på att elektrisk assistans gör att fler kan komma ut på cykel och att fler som cyklar är positivt oavsett vilken typ av cykel de nyttjar. Elcyklar jämnar också ut skillnaden mellan en stark och en svagare cyklist vilket gör att omaka par kan umgås och cykla tillsammans. Med en allt äldre befolkning ger elcykeln även möjlighet för fler att cykla längre upp i åldrarna.

För att själv skapa oss en bild av vad hela grejen kring el-MTB handlar om så provkörde vi några olika modeller på mässan. Haibike är en traditionell cykeltillverkare som satsar stort på elcyklar och kommer med 37 olika modeller till 2013. På mässan premiärvisades företagets senaste modell Haibike nDuro som är en 180 mm Endurocykel utrustad med Bosch 250 watt mittmotor och batterikassett på diagonalröret.

Manövreringen av elektronik och motorns tillskott är mycket enkel. På styret sitter en cykeldator där det går att välja fyra nivåer av effekttillskott: från svagaste Eco med 50 % tillskott upp till starkaste Turbo med 250 % tillskott. Samtidigt visas återstående räckvidd vilken skiljer betänkligt mellan de olika effektlägena. Med fulladdat batteri är räckvidden cirka 80 km i Eco-läget till drygt 15 km i Turbo.

Utan tillskott aktiverat är det som att trampa iväg med en normal cykel. Bortsett från vikten. De dryga 20 kg tar en stund att få i rörelse. Med tillskott påkopplat är saken helt annorlunda. Beroende på effektnivå ges olika grader av ”medvind”. Tillskottet är kopplat till pedalrörelsen och så fort trampningen aktiveras slår tillskottet till. Det är en viss fördröjning i början av tramprörelsen innan tillskottet kickar in. Frånslaget är också lite fördröjt och det kan ”trycka på” lite direkt efter att trampningen upphört. Motorn kopplas även ifrån så fort endera bromsen aktiveras.

Upp till 25 km/h blir det en mycket behaglig resa. Sedan sätter lagstiftningen stopp för tillskott över 25 km/h och motorn slår ifrån, så då det blir till att sköta all framdrivning med egen kraft.

Så var det här med MTB. Är elcykel MTB på ”riktigt”? Haibike själva menar att just deras modeller är inga MTBs med elmotor utan ska ses som en helt ny genre inom cykel som ligger någonstans mellan MTB och motocross.

Den stora skillnaden är förstås vikten. 6-7 extrakilon gör sig påminda vid snabb riktningsändring och vid teknisk terräng. Det är inte helt enkelt att få med sig ”klumpen” över hinder från låg fart. Men finns bara en viss accelerationssträcka så att motorn kickar in går det att forcera det mesta. Med 180 mm el-MTB går det i praktiken att ”cykla DH” på plan mark. Placeringen av motor och batteri centralt i cykeln gör ekipaget betydlig mer välbalanserat än de navmotorförsedda skapelser vi provat tidigare.

Det är uppför som el-MTB bäst kommer till sin rätt. 250 watt extra i benen gör stor skillnad. Sällan har det varit så lätt att cykla med en 180 mm hoj uppför. Det går att cykla lugnt uppför de flesta backar utan att bli det minsta andfådd. Eller så trycker man på som vanligt och kan forcera uppförsbackar i samma fart som eliten.

När de gäller användning av de olika effektnivåerna så blev det i vårt fall i stort sett bara läge Turbo som användes. Ska det vara så ska det vara ordentligt och vi behövde inte heller tänka på batteritid eller få räckviddsångest under de korta provturer vi gjorde. Den som vill hålla på längre får förstås hushålla med resurserna och då går det inte att hålla ”full gas” mer än under kortare perioder.

Att cykla en heldämpad mittmotorförsedd elcykel var helt klart en intressant upplevelse. Känslan mot att cykla med en normal MTB är klart annorlunda. Inte så mycket i uppträdandet i sig utan mer i känslan att få hjälp med att ta sig fram utan att själv trampa till 100% hela tiden. Om det sedan är bra eller dåligt är upp till var och en att avgöra. Vad tycker du, är elcykling ”riktig cykling”? Diskutera gärna på forumet.

Skivbromsar på landsväg

Kommer UCI att tillåta skivbromsar på landsväg? Det är den stora frågan som många cykeltillverkare väntar att få svar på.

Argumenten för/mot skivbromsar inom tävling är många. Förespråkarna talar om bättre bromsprestanda, mindre värmeutveckling i däck och fälg samt mindre roterande massa i periferin då vikten centreras runt navet.

Motståndarna argumenterar att skivbromsar är en säkerhetsrisk då det ger ojämn bromsprestanda i klungan mellan de som har fälgbromsar och de som har skivor. Heta bromsskivor som mekanikern kan bränna sig på vid hjulbyte är en annan säkerhetsrisk. Hjulbyten som dessutom kan ta längre tid med skivbromsar. Speciellt om skivbromsnaven får genomgående axlar som en del tillverkare önskar för att förbättra ram- och gaffelstyvheten.

Några tillverkare struntar dock helt i allt tjafs fram och tillbaka och släpper skivbromskompatibla landsvägsramar redan nu. Ett smart drag som ger märket uppmärksamhet i det enorma utbudet av landsvägscyklar på mässan. De vet också att många av deras kunder ändå aldrig kommer att befatta sig med UCI-sanktionerade tillställningar utan vill ha en landsvägscykel som bromsar bra i alla väder och som har lågt underhållsbehov.

På Eurobike fanns skivbromsräsers i allt från enkla aluminiumramar med mekaniska skivbromsar till mer än dyra kolfibercyklar med 2×11 elväxlar och hydrauliska skivbromsar.

De stora komponenttillverkarna ser förstås att skivbromsar så snart som möjligt blir UCI-godkänt. Att proffsen exponerar produkterna hjälper självklart upp försäljningen. Shimano har till och med anlitat en extern organisation, World Federation of the Sporting Goods Industry (WFSGI), för att bedriva lobbying på UCI att godkänna skivbromsar på landsvägscyklar inom tävling.

Än är inget UCI-beslut fattat i frågan och fortsättning på historien om skivbromsar inom tävling lär garanterat följa.

Färger 2014

Slutligen en koll på färgtrenden till 2014. Den dominerande färgen på cyklar och ramar är fortfarande svart. Med kolfiber som rammaterial blir också en svart ram den lättaste lösningen. Vissa livar upp med färgade dekaler och stripes men för den rätta stealth-looken är det bara ett tunt lager klarlack som gäller.