Vinter i Sälen har nog de flesta en uppfattning om men Sälen på sommaren? Eftersom det finns ett berg och ett liftsystem hamnar förstås cyklingen i fokus. Sälen Bike Park i Lindvallen är något som de flesta nog hört talas om men som inte diskuteras så mycket på HappyMTB. Det är dags för ett besök i en av cykel-Sveriges mer anonyma bike parks.
Text och foto: Oskar Williamsson/oxr (oskar@happymtb.org)
När min mor fyllde sextio förra sommaren bestämde hon sig för att fira bemärkelsedagen ihop med barn och barnbarn i Sälen. Sex barn mellan minus två månader och sju år i sällskap med åtta vuxna fördelat på två lägenheter skulle roa sig på ett sätt som passade småbarn, lite större barn, gravida, dåliga ryggar, trasiga knän och därtill en cyklist som blir rastlös efter tio minuters inaktivitet.
De flesta har koll på var Sälen ligger, denna Svealands nordvästra spets. Sälens liftsystem består av flera anläggningar som alla ägs av SkiStar, och vintertid har backarna ett tydligt familjefokus. På sommaren när besökstrycket går ner är verksamheten koncentrerad till Lindvallen. En stolslift går, kallad Gustavsliften, och här finns viss service, cykeluthyrning och våffelstuga. På toppen har ett café öppet sommartid. Några hundra meter borta ligger en större centrumanläggning med bio, äventyrsbad, restauranger och strax utanför även en matbutik.
Cykelsatsningen i Lindvallen består av maskinbyggda downhillbanor, cykelramp på stolsliften och en stor cykeluthyrning. Det finns även en liten dirt och en bana för de yngre barnen.
Downhillcyklingen
Banorna är generellt lättåkta. Enklast är den blåfärgade Rosa leden, som är en bra uppvärmning för nybörjaren. Underlaget på denna maskinbyggda bana är hårdpackad grus, med mjuka doserade kurvor och inte allt för mycket hopp. Lutningen är modest och vill man ta det lite lugnare håller Rosa leden att nötas åk efter åk.
Pipeline är nästa steg upp i svårighetsgrad. Kurvorna är snabbare, hoppen lite högre och på det hela taget går det fortare i den här banan. En del hopp är tilltagna för att utnyttja slaglängden på en downhillcykel, men det finns alltid en chicken line som passar bra när man endast har fem tum slag. Även Pipeline är maskinbyggd med ett mestadels fast underlag.
Svarta Sherpa är inte så hårig som man kan tro. Det är en mestadels naturlig stig med ganska brant lutning. Stigen äter sig ner genom mossa och rötter, och det tycks inte som att något stort arbete lagts ner på att anlägga denna led. Det går ganska fort hela tiden och det kräver lite koncentration i spårvalet, men ingenstans är det värre än att min lilla cykel klarare av det. Jag är helt ensam i det här spåret. Med tanke på hur lite slitage det är på denna sköra stig tycks det inte som att Sherpa är förstahandsvalet bland Lindvallen-cyklisterna.
När jag var där i slutet på juli 2013 var den nya leden Charter ännu inte öppnad. Det är en röd led som går en bit från Rosa leden. Rosa Leden har en alternativ början som heter Herr Melin. Denna herre bjuder på snabb singletrack och lite fjällkänsla, och överraskar mig en aning med att ha en hel del hopp som tack vare farten ger mer luft under hjulen än jag först räknat med. Herr Melin är något kortväxt och lagom när jag förstått mig på denne farbror är turen slut. Tanken är nog att Charter ska ta vid efter Herr Melin men eftersom den inte är färdigbyggd leds jag ner i den betydligt enklare Rosa leden.
Nu är jag ingen downhillåkare, men hade jag varit det och hade siktat in mig på downhill hade jag blivit besviken. Lindvallens banor är inga större problem att hantera med en AM-hoj för en någorlunda rutinerad stigcyklist. För mig blir cyklingen inspirerande och en nyttig teknikträning, då det är sällan man får tillfälle att köra så mycket nerför som det blir här. Några riktigt brötiga nerfarter bjuds det dock inte på, mer än möjligen Sherpa.
Jag övertygar mina två svågrar och min ena syster att prova downhill. På hyrcyklar och med komplett skyddsutrustning ger de sig i kast med den rosa leden. För den som aldrig kört mountainbike tidigare är den en tuff utmaning. Inte värre än att alla tar sig ner, men efter ett par åk är de trötta, mörbultade och sugna på mer. Några enstaka vurpor bjuder backen på, men trots det är det glada miner fram till att himlen öppnar sig för sommarens värsta spöregn.
Men barnen, då?
Barn som kan cykla har ett litet område med en enkel bana att cykla i. Det går hem hos mina fem och sju år gamla ungar som cyklar upp och ner. Lite större barn som har mer rutin på cykeln kan börja nosa på Rosa leden. Ett gäng dödsföraktande ungar i tioårsåldern ligger och nöter Rosa leden när jag är där, på enkla heldämpade 20-tummare och inklädda i skydd och fullfacehjälm.
Annan cykling
Sälen är starten för Cykelvasan, så naturligtvis finns här miltals av grusvägar. I Lindvallen finns några XC-slingor utmärkta inne i byn, men ska man vara ärlig så är de rätt värdelösa. Lättillgänglig fjällcykling finns förstås som alternativ. En tidig morgon gav jag mig ut och cyklade vandringsleden över Hemfjället, och sedan grusvägar tillbaka till Lindvallen. En skön tremilatur som tog mig strax över två timmar, lagom för att övriga släkten skulle hinna vakna till och fixa kaffe.
Något som jag inte hann med men som ligger tre mil bort är de berömda stigarna i Rörbäcksnäs, som antagligen är det säkraste alternativet för den som söker stigcykling.
+ ANNAT
Så varför ska då den rutinerade cyklisten åka hit? Svaret ligger mycket under den här rubriken. Även om Lindvallen inte bjuder på den mest upphetsande downhillcyklingen så är servicen här bra. Sälen är familjevänligt, och det är anläggningens starkaste kort.
För småknattarna som inte går längre sträckor själva är fäboden är förstås en hit. Att ta liften upp på fjället är också det en upplevelse för barnen. Med en milsvid utsikt och obegränsat med stenar kan småbarnen hålla sig sysselsatta i timmar. De större barnen har förutom cyklingen äventyrsbadet Experium. Hemfjället tillhör kanske inte kategorin orörd vildmark, men tack vare liften är vidderna lättillgängliga även för barn med trytande tålamod och vuxna med dåliga knän.
För vem?
Jag tror att de som kommer ha mest behållning av Sälen är:
– Familjen med små barn som vill kombinera lite lagom cykling för de vuxna med aktiviteter och bekvämlighet för barnen
– Familjen med lite större barn som vill upptäcka utförscykling tillsammans
– Kompisgänget utan DH-erfarenhet som vill ha en bekväm helg med prova-på-downhill utan att bli utskrattade i backen
Cyklingen i Lindvallen är perfekt för nybörjaren utan erfarenhet av downhill eller stökigare cykling. Det är ett bra sätt att upptäcka utförsåkning, och man kan vurpa och göra bort sig utan att behöva skämmas. För den som till vardags harvar runt på plattlandet med en AM-hoj är det ett trivsamt sätt att få lite rutin på att åka fort, och inte minst snabb kurvtagning. Det är också ett bra sätt att utforska vad den egna cykeln klarar av, för svårare än så är inte dessa leder.
Den som däremot är van utförscyklist och har cyklingen som mål med resan bör inte åka hit. Bike Park-luffarna som ser fram emot en helg med polarna då man får jämföra ärr och lukta illa ska nog se sig om efter en annan destination.
För den som vill kombinera familjesemester och cykling funkar Sälen kalas. En förälder i liften och en förälder i fäboden håller små och stora på gott humör, och när kottarna växt till sig lite kan hela familjen ge sig ut i backen. Alltså ungefär som man är van att tänka om Sälen, fast utan snö.
