29er är inte längre någon udda trend i cyklingens utkanter. Tävlingsteamen har fått upp ögonen och börjat inse fördelarna med de större hjulen. Inte minst när de ser att konkurrenterna placerar sig högst upp i resultatlistorna med 29ers. Vi har tittat på Meridas senaste vapen i kampen om pallplaceringarna.
Text: Anders Jansson (aj@happymtb.org) Foto: Anders Jansson och Fredrik Westman (westman@happymtb.org)
Merida är relativt nya inom kategorin 29er. De har som så många andra tillverkare sent hoppat på tåget. Till 2011 är det första gången Merida har 29er i sitt sortiment och utbudet för konsumenter till årets säsong består av en aluminium-hardtail, Twenty Nine Lite, i två olika utrustningsnivåer.
Big Nine, en ny 29er i kolfiber
Merida har haft stora framgångar med sin 26-tumsmodell O Nine och 2010 blev José Antonio Hermida världsmästare i Cross Country på modellen. På senare tid har Merida sett hur andra team nått framgångar med 29er och vill nu själva vara med i leken. Big Nine är en helt ny 29er med kolfiberram avsedd att användas för tävling på allra högsta nivå och nästa cykel från Merida som är tänkt att skörda framgångar.
Meridas chefsdesigner Jürgen Falke har under hela utvecklingsprocessen haft nära samarbete med tävlingsteamet för att få fram en 29er med önskade egenskaper. Det är lätt att tro att det enbart är hjulstorleken som skiljer en 29er från en 26-tumscykel. Men att konstruera en 29er genom att ta ritningarna på O Nine och trycka på 109 % förstoring i kopieringsmaskinen hade givit mindre bra resultat. Ut hade det kommit en cykel med konstiga mått och som dessutom missat de fördelar en väldesignad 29er kan erbjuda.
Designstrategi 29er
Vevlagret på Big Nine är placerat på samma höjd som hos O Nine, 305 millimeter. Genom de större hjulen erhålls då ett större vevlagerdrop – avståndet från vevlagret till en tänkt linje mellan hjulaxlarna – än hos 26-tumscykeln. Det är detta ökade vevlagerdrop som ger den speciella känslan av att sitta i en 29er istället för ovanpå den.
Det ökade vevlagerdroppet gör även att de speciella 29er-egenskaperna framträder. Det större vevlagerdroppet ger en längre hävarm vilket gör att cykelns framände inte lika lätt lyfter vid cykling i branta uppförsbackar. En annan egenskap är att känslan av att tippa framåt över styret i branta nedförsbackar minimeras.
Nästa steg var att ta sig an ramens främre del. Om samma slaglängd på framgaffeln används som på en 26-tumscykel medför de större hjulen på en 29er att cykelns front blir högre. Både Big Nine och O Nine använder sig av gafflar med 100 millimeters slaglängd.
För att ge en tävlingsmässig geometri var Merida angelägna att hålla nere höjden på styrröret. Det är en konstruktionsmässig utmaning då ett styrrör inte går att göra hur kort som helst. Big Nine använder sig av en framgaffel med 1,5” koniskt gaffelrör som kräver ett styrrör på minst 110 millimeter för att konan och styrlagret ska få plats.
Jämfört med motsvarande storlek av O Nine har Big Nine 25 millimeter kortare styrrör. Trots det är fronten på Big Nine ändå cirka 40 millimeter högre. För att minimera verkan av den extra höjden används ett styrlager som har låg bygghöjd och inga spacers samt att styrstammen monteras så att den får negativ rise.
Merida vill gärna säga att 29er passar till alla men på grund av att det inte går att bygga hur låg front som helst blir de mindre storlekarna lidande. Merida anser därför att 29er har geometriska fördelar för personer som är 175 centimeter eller längre.
Ett större hjul ger längre kedjestag och för att få önskade egenskaper ville Merida hålla nere längden på kedjestagen så mycket som möjligt. Det var en utmaning att få till utrymme för frigång med breda däck samtidigt som bredden på vevlagret och q-faktorn måste hållas nere. Lösningen blev platta höga asymmetriska kedjestag. Med sina 440 millimeter är kedjestagen endast 20 millimeter längre än hos O Nine trots att 29er-hjulet har 30 millimeter större radie. Vevlagret som är BB30 kan användas med vevpartier med 156 millimeters q-faktor.
För att få utrymme för hjulet mot sadelröret är detta något böjt. Jämfört med O Nine har Big Nine större frigång och utrymme kring vevlagret och kedjestagen på alla ledder. De platta sadelstagen har Flex-Stay-teknik som enligt Merida ska ge bättre komfort. För extra stabilitet i baktriangeln används X-12 bakaxelstandard.
Rent mättekniskt utklassar Big Nine sin lillebror O Nine. Under presentationen visades video och en försvarlig mängd PowerPoint-bilder på mätningar och belastningsfall i testbänkar från utvecklingslabbet. Enligt Meridas har 29-tummaren 20 % högre styvhet vid vevlagret och även styvheten vid styrhuvudet är högre. Till O Nines försvar ska läggas att det är en 2,5 år gammal konstruktion. En nykonstruktion idag skulle enligt Merida säkert ge mindre skillnad i mätningarna.
Ramvikten för Big Nine i storlek 19-tum uppges till under 1100 gram. Ramvikten för O Nine ska vara som namnet antyder 0,9 kg men är i verkligheten ca 920-940 gram i storlek 18-tum.
Jämförs mått och geometri för Big Nine med nuvarande aluminiummodell Twenty Nine Lite har Big Nine något kortare överrör i motsvarande storlek och fem millimeter kortare kedjestag. Vevlagerhöjden är 305 millimeter för de båda.
Proffsens val?
Meridas teamåkare har tidigare haft två vapen i jakten på framgångar inom Cross Country och Marathon; hardtailen O Nine och den heldämpade Ninety-Six. Med Big Nine får de ytterligare ett tillskott i arsenalen.
Tävlingsteamet sägs fritt få välja vilken modell de vill på tävlingarna. Big Nine är tänkt att användas på Marathon och etapplopp som exempelvis sydafrikanska Cape Epic och tyska Transalp.
Hur Big Nine tas emot bland tävlingscyklisterna återstår att se. För att alla i teamet skulle få en känsla av 29er var Big Nine enda modellen de hade med sig på ett träningsläger tidigare i år. Vissa verkar trivas bra redan nu. I det nyligen avslutade Andalucia Bike Race vann José Hermida och Ralph Näf de första två etapperna på sina Big Nine.
Senare i vår presenteras uppföljaren till den heldämpade Ninety-Six. Det är en helt ny modell och hur den ser ut vet vi ännu inte men den kommer säkert inte att göra valet av tävlingscykel enklare.
Utrustning
De cyklar som visades upp var teammodeller utrustade med växlar, drivlina och bromsar från Sram XX. Utväxlingen är anpassad för 29er med 39/26T vevparti. Vid tävlingar som kräver lättare utväxling finns möjlighet för teamet att använda tredelade X0-vevpartier. Växelvajrarna löper internt i ramen. Top-pull-framväxeln sitter direkt monterad i sadelröret och har heldraget vajerhölje.
Gaffeln från DT Swiss är en prototyp som kommer att testas och utvärderas av tävlingsteamet under säsongen. 100 millimetersgaffeln med 1,5” koniskt gaffelrör är utrustad med en remote lockout som har tre lägen; normal, sänkt 20 millimeter samt låst. Gaffeln har för närvarande traditionellt snabblås men väntas få 15 millimeters Thru-Axle-system.
Hjulen är byggda runt DT 240 nav med Alexrims XCR fälgar. Däcken är Maxxis Aspen.
Styre, styrstam och sadelstolpe kommer från Procraft. Sadelstolpen är utan setback och i dimensionen 27,2 millimeter. Merida är en av de tillverkare som ser fördelarna med en smalare stolpe som kan flexa för extra komfort.
Sadelinfästningen är Selle Italia Monolink En konstruktion som möjliggör en smalare sadel utan att slå i sadelinfästningen. Den smalare sadeln sägs minska skavet mot insidan av låren.
Färgmässigt så har Merida tonat ner lite av den gröna färgen mot tidigare år. De har även lagt till en liten dekal med världsmästarränder.
Första intryck
Vi kände oss nästan lite som proffsteamet när vi fick möjlighet att välja vilken vi ville av O Nine, Big Nine och Ninety-Six att cykla på. I alla fall när det gäller materialet. Vår fysiska förmåga ligger i jämförelse däremot lite efter.
Vi provade självklart alla tre för att se vilka val teamet står inför. Big Nine med något annorlunda utrustning än teammodellen vägde in på 9,7 kg. Exakt lika mycket vägde Ninety-Six. O Nine var lättviktaren i fältet med sina 8,2 kg,
De tre olika testslingorna där cyklarna skulle få bekänna färg var kuperade upp och ner och bjöd på omväxlande underlag av grus, rötter och lera.
Vid igångdrag från noll kan inget mäta sig med den kvicka och lätta O Nine. Den 1,5 kg tyngre Big Nine tar lite längre tid på sig att komma iväg. Väl uppe i fart är det lättare att bibehålla hastigheten på Big Nine. De större hjulen stoppar inte upp lika lätt vid rotmattor och stök. Blir det stopp är O Nine däremot lättare att komma igång med och accelerera över hinder.
O Nines lägre vikt ger den en fördel uppför medan Big Nine är enklare att klättra med. Speciellt där det är riktigt brant. Frampartiet på O Nine vill gärna sticka till väders och det krävs en framåtlutad sittposition fram på sadelspetsen för att det ska fungera. Big Nine håller framhjulet nere bättre och det går att ha mer normal sittställning på vägen upp till toppen. Så det Big Nine förlorar i vikt tas igen med bättre arbetsergonomi.
Den balanserade geometrin gjorde att det inte fanns något behov av att sänka gaffeln på Big Nine vid klättring. Tur var väl det, för remotespaken till gaffeln kändes lite bräcklig i sin konstruktion och hade efter en tid svårt att fastna och aktivera gaffeln. Så var det på flera av testcyklarna utrustade med DT-gafflar.
Bakhjulets fäste mot underlaget skiljer mellan de två hjulstorlekarna. Nu är det mycket beroende på däcktyp och mönster men Big Nine förlorade inte greppet lika lätt som O Nine. Det var först inget vi reflekterade över på i sadeln på Big Nine utan det gav sig till känna när vi körde samma testslinga strax efteråt med O Nine och bakhjulet lättare tappade greppet i den branta grusiga uppförsbacken.
Ninety-Six är förloraren när det bär av uppför. Den släpar på lika mycket vikt som Big Nine samtidigt som den uppför sig på liknande sätt som O Nine i avseende sittställning och däckfäste. Den gungar också en del och bakdämparen måste låsas för att cykeln ska kännas lika alert som de andra två.
Den lite mer upprätta sittställningen gjorde Big Nine enkel att manövrera. Den kändes lika lätt att linda runt svängarna på testbanorna som lillebror O Nine.
Utför känns Big Nine tryggast av de tre. För en tränad teknisk cyklist är det av mindre betydelse. För den mindre tekniske eller nybörjaren kan 29er ta bort mycket den där läskiga känslan att tippa framåt i branta nedförsbackar. Med de större hjulen är det också mindre risk för framhjulet att fastna i håligheter.
I stökiga utförsbackarna plockar Ninety-Six sina poäng och då främst i avdelningen kontroll. En heldämpad cykel har mer kontrollerat uppträdande av cykelns bakände. Där finns bakdämparen som suger upp stötarna samt returen som reducerar eftersvängningar. Hos en hardtail avgörs uppträdandet bak av till stor del av luftrycket i däcket. Både O Nine och Big Nine upplevs mer oroliga bak än Ninety-Six.
En liten men kanske viktig detalj vid långa tävlingar utan support är att Ninety-Six har fäste för ett flaskställ medan de andra har två.
Big Nine blev för dagen favoriten av de tre. Den gjorde sig bäst i den terräng som nu erbjöds. Under andra förhållanden med exempelvis mer igångdrag eller stökigare underlag hade valet kanske blivit annorlunda.
Tillgänglighet och pris
Tävlingsteamet Multivan Merida får tillgång till Big Nine direkt till årets säsong. Andra får vackert vänta till 2012 då modellen finns tillgänglig på marknaden.
Förutom teammodellen kommer Big Nine även att släppas i lägre utrustningsnivåer. Några priser för de olika modellerna är ännu inte klara. Teammodellerna av O Nine och Ninety-Six kostar 75 000 respektive 80 000 kronor och det är väl inte helt osannolikt att Big Nine Team även hamnar där.
Den som är sugen på en Merida 29er redan nu i vår finns aluminiummodellerna Twenty Nine Lite 1000-D för 17 999 kronor och 1800-D för 21 999 kronor.
