Det är hårda bud om man ska få vara med i tråden numera. Det räcker inte att cykla fort - man ska tydligen dessutom skriva RR. Det är väl inte helt orimligt. Tvivlade lite kring VAR denna RR skulle författas, men med ett resultat som det inte ens är tillåtet att slå så är det ju ganska safe att skriva direkt här i rekordtråden.
Nåväl, 200km-distansen har ju länge präglats av ganska många halvslöa tider från mars/april med tunga, bleka och håriga ben. Nådens år 2020 hände dock ett eller annat som gjorde att det inte riktigt blev samling vid pumpen bland vintergäck och deklarationsblanketter. Istället sköts den skånska randoelitens 20-milare upp i väntan på bättre tider.
När det väl drog ihop sig till säsongsfinal hade dock alla utom undertecknad redan säkrat sin SR-medalj för året, varför s.k. ANNAT gjorde att tättrion från start endast bestod av mig själv, Martin ocg Fredrik. Alltså ingen Nisse. Att formen är bäst när man härdats av en lång sommar är allmänt känt, därför var det uttalade målet att gå efter minimitid, bära eller brista. Laddningen var hög.
Banan startade i Lund och innehöll hållpunkterna Degeberga (68k), Hannas Kyrka (116k) samt Svaneholms Slott (163k) innan målgång i Lund (204k).
För den som inte är så bevandrad i skånsk geografi finns här en karta
https://ridewithgps.com/routes/32487739 med vilken man kan konstatera att banans inledande ben går rakt österut. Det var också därifrån den minst sagt friska vinden kom. Detta skulle ju innebära medvind hem, men med ett snitt på över (alla riktiga breveter har bonuskilometer, det är sen gammalt) 34 att hålla duger det inte att ha för mycket att köra in så det gällde att vara bra med i Degeberga.
Förningarna togs i 33-35 km/h... förutom nån gång ute på slätten då vinden tog fatt och mätaren räknade bryskt ner... 32, 31, 30, 29, 28, 27, 26, 25... ooops, dags att slå ut och ge nån annan chansen. Det var hårt.
Efter ca en timme blev satsningen för mycket för Fredrik som fick släppa, detta var som nämnt en hård satsning. Ytterligare en stund senare meddelade Martins effektmätare att det nu krävdes över 300watt för att ligga på rulle. En annan kör ju bara på förnuft och känsla och står det bara 32 på mätaren får man ta i mer, hehe. Vi fick sansa oss en aning. Anlände alltjämt Degeberga bara 3-4 minuter över minimitiden med dryga 33 i snitt. Vi hade klurat på att göra en videostämpling för att slippa stanna alls, men då kyrkan ändå låg nere i en återvändsgränd blev det konventionell posering.
Iväg söderut över Österlen. Backigt och kantvind. På många vis var detta kanske banans hårdaste stycke. Vi var mentalt förberedda på att köra 2 timmar brutaltempo till Degeberga, men att gneta sig uppför Brösarps Backar (pluralis!) med ett vindpiskat hav inom synhåll var inte så lätt. Nåväl... 20 mil är ju ändå bara 20 mil så inga plågor vara så länge. Efter nån mil planade det ut och blev mer sida med. Det blev också ännu mer öppet sista biten in mot Hannas varför det var en näsmast komisk babordskrängning på hojarna i kantvinden. Anlände kontrollen ca samma antal minuter över minimitiden och hade alltså ändå petat upp den på ca 34km/h.
Vid Hannas kyrka blev det kissepaus och nerdressning till kortärmat för mig och västlöst för Martin. Vissa är mer frusna än andra. Å andra sidan var det äntligen svalt nog att även jag kunde köra 20 mil på bara 2 liter dricka, vilket inte varit fallit tidigare under säsongen för mig, men väl för Martin.
Ut i medvinden. Utan att egentligen ha börjat trampa låg vi och åkte i 45-50... konstaterade att vi med stor sannolikhet skulle klara mintiden vid nästa kontroll ändå, så den lätt absurda planen att "konservera krafter och bara köra 40km/h" tog form. För att få tiden att gå passade vi på att fotografera lite och stoppa i oss lite extra mat. Det var i sanning blåsigt... i svaga utförslut gick det i 70. Det är något oklart hur vi lyckats snitta 33 i motvinden...
Helt enligt plan anlände vi Svaneholms slott en dryg minut för tidigt; tog bild i lugn och ro och snackade taktik. Taktiken var ganska simpel: full gas! Haken med en sista kontroll vid 163km och 4 bonuskilometer är att man måste åka ganska fort till sist eftersom loppets minimitid alltjämt beräknas på nominell distans. 5:53 är 5:53.
Det vankades mest sida med och vi gav oss av. Det gick generellt bra att hålla farten, dock innehöll banan några krumbukter som innebar korta stycken upp mot vinden och nu var benen inte lika villiga att hålla tempot som på morgonen. Som tur var var dessa stycken korta och kompenserades även av långa raksträckor där det med lite extra jävlarannama gick att peta upp den i dryga 50 i några kilometer och på så vis köra in ytterligare tid.
Banan avslutades med några kilometer genom Lund, där tempot som väntat var svårt att hålla. Eftersom det var väntat och saker och ting gått som planerat hade vi tid till detta och kunde ändå rulla in till slutkontroll efter 5:50, dvs med god marginal att ta bilder, ringa mamma och lasta upp aktiviteten på strava innan vi ens nått minimitiden.
En riktigt trevlig bedrift på det hela taget... Vi var i väldigt bra form, men vinden gjorde att vi fick lov att ta i ganska rejält... "Säker källa" uppger att man ska trampa ca 25% mer effekt för att köra 200k på minimitid på två gubbar än för att köra sub7 på Vättern i "Grosskette".
Visa bilaga 446571Visa bilaga 446572Visa bilaga 446573