Vår rätt att vistas i naturen (läs: på någon annans mark) grundas i regeringsformen, §15, som i sin tur hänvisar till allemansrätten. Utan den grundlagen hade vi inte haft allemansrätten. Allemansrätten är som vi vet ingen lag utan en sedvänja. Den beskriver därför i generiska ordalag hur du får vistas på annans mark. Du får plocka bär och svamp men inte såga ner träd, hålla lagom avstånd etc. Sedvänjan beskriver alltså vad du får göra. Saker du inte får göra regleras i lag. Att såga ner träd eller skapa onödigt slitage går under skadegörelse, att vistas för nära någons fastighet klassas som ofredande o.s.v. Allt är egentligen logiskt, tills dess att NVV inser att lagstöd saknas för begränsningar de önskar införa.