Kort RR för mitt andra försök till 50k Kullamannen.
Rätt så taggad inför årets lopp, sprang förra året med men gjorde då ett taktiskt dåligt lopp där jag öppnade alldeles för hårt med tanke på min dåvarande form, så tanken med i år var att springa ett taktiskt bättre lopp. Har även betydligt fler långpass och mil i benen än förra året.
Lite svårt att jämföra loppen dock med tanke på helt annan bana, som gammal kullabergslöpare så var det såklart deppigt att inte då springa på Kullen, men kanske lite kul med omväxling i och med nya banan runt bjärehalvön.
Tanken var att starta betydligt lugnare än förra året men det lyckades jag inte med, tyckte dock att tempot var bra och lätt från start men så här i efterhand visade det sig att pulsen var alldeles för hög under de första 15-20k. Skyller på adrenalinet... Höll alltså ihop det bra och lätt tyckte jag fram tills ca 2 mil, sen fick jag börja dra ner på tempot när det blev mer och mer svårsprunget på bjärekusten. Blev uppgiven och fick börja gå redan efter tre mil, inte alls enligt planen. Biten mellan Torekov och Hovs hallar var riktig misär, dessutom blev banan mer och mer stökig och lerig vilken inte var så kul för en asfaltslöpare som undertecknad.
Funderade ett slag på att bryta vid kontrollen vid Hov men knatade vidare genom leran och backarna, kunde bara stundtals jogga pga. kramper och värk och fan vet allt, men kom i alla fall över toppen i ett stycke och kunde börja jogga på nervägen igen när det äntligen blev grusväg. Hade rekat sista två milen in till Båstad så bra koll på sista sträckan, ungefär här började jag fundera på tidsmål och att komma under sex timmar verkade inte omöjligt. Innan loppet hade jag fem timmar som drömgräns men då kände jag inte till leran och stöket utan räknade med en rätt så lättsprungen bara.
Hade 1:45 på mig för de sista 15k och då skulle man upp på åsen och sen ner igen på leriga stigar, så det var inte helt självklart att det skulle gå. Var dock genom den värsta schaktningsperioden så kunde jogga när det i alla fall inte var extremt uppför, vilket gav något slags hopp om sub 6h. Upp och ner för åsen sista gången gick hyfsat ändå, blev fortfarande omsprungen men sprang t om några 50k-löpare också vilket inte hade hänt under de senaste 30 km. Kom ut ur stigarna vid Norrvikens trädgårdar i ändå rätt bra skick, skulle jag kunna hålla 6 min/km sista milen så skulle ändå sub 6h gå, så det fanns inte plats för kramp eller annat. Otroligt segt sista timmen, väldigt deppigt att passera målområdet med 6 km kvar. Sprang ihop med en britt som inte kände till epilogen, han blev helt knäckt när det gick upp för honom att han var tvungen att springa 6 km mer än tänkt.
Fick springa epilogen ensam efter att britten kroknat, höll ihop det förvånansvärt bra och kom till sist in i mål i skymningen på ca 5:56. Föll ihop direkt efter mållinjen och fick ligga i fosterställning på kullerstenen en stund. Hade sedan parkinsonskakningar i ca en timme efter loppet, blandat med kramper i alla muskler i hela kroppen. Den där löksoppan vid målgång smakade otroligt bra efter att levt på vitargogel och sportdryck under i stort sett hela loppet...
Sammanfattningsvis nöjd med att ha klarat skamgränsen på 6h men väldigt missnöjd med upplägget att dra på alldeles för hårt första milen. Tappade 40 placeringar från första kontrollen och in i mål...
Bjuder på en stirrig randoblick några minter efter målgång. Då har man bara sprungit 56 km och inte 100 eller 160... Otroligt imponerad av alla som kommit genom de loppen! Hade en ide om att själv ge mig på 100k nästa år men som det känns nu så vill jag nog ha revansch på 50k.
Det kan jag orimligtvis ha gjort före kl 9 med tanke på att jag startade kl 11 ?
Nöjd och missnöjd med mitt lopp, kanske plitat ner en lite RR senare. Inte klar med 50k än i alla fall!
trimtexstore.se
