Varför både cykling och löpning? Hur många mil totalt?
Nu kapar jag det hela och talar för mig själv:
Kombinerar inte löpning och cykling för att det ena skulle göra mig bättre på det andra. Jag gör det för att få lite variation i min träning och för att jag både gillar cykling och löpning (att löpning sedan är mycket lynnigt ur ett skadeperspektiv är en helt separat komplex historia...).
Mitt knep för att kunna träna ganska mycket på ett helt
exceptionellt tidseffektivt sätt är dels cykelpendling till och från jobb men sedan också en del lunchrundor (löpning). Smarttrainer (med tex Zwift) hemma är också
en sjukt bra grej om man gillar otroligt flexibel/tidseffektiv träning sen höst/vinter/tidig vår. (Löpband hemma skulle nog dramatiskt öka risken att bli vräkt så jag skippar det.)
Händer att jag tar omväg från jobbet också för att få lite mängd även på vardagar men även det blir ju
väldigt tidseffektivt eftersom transporten hem från jobb indirekt bakas in i träningen.
Nackdelen med ett sådant upplägg är väl att det inte innebär något särskilt socialt upplägg
(nu för tiden är det ju ett krav på att träning ska vara roligt och socialt) men det har en del att göra med hur mycket man anstränger sig också, klart att man lurar med sig någon ibland eller ställer upp på andras initiativ. Man har mycket tider att passa på jobbet och kan tycka det är rätt skönt att oftast slippa passa tider även för när man ska träna. Helgen är ju däremot lite annorlunda, i synnerhet om man pysslar med landsvägscykling, det sker ganska ofta i gruppform (helst okristligt tidigt).
Krånglet med att kombinera löpning med cykling tycker jag är distanspassen. I cykling är det ju väldigt vanligt samt praktiskt med långrunda på helgen men då kan det blir väl mycket av det goda med ett långpass även för löpningen samma helg. Min lösning på detta "problem" är att försöka ta långpasset för löpningen på en vardag istället. Det är ytterst sällan jag springer två dagar / rad (för att minimera skaderisk).
Så mycket tydliga mål har jag väl inte egentligen förutom att köra Vätternrundan en gång / år i snabbgrupp. Löpningen får jag se hur det utvecklas, tror jag lugnar mig med lopp tills nästa år (enbart kombinerat ca 14 månader denna vända men sprungit en del förr). Förhoppningsvis lite mer långcykling också (rando). Just mig ger det egentligen väldigt liten tillfredsställelse att enbart "ta mig runt" på ett lopp, tycker det blir roligare om man är i hyfsad form och kan prestera (i relation till min egen kapacitet menar jag, inte andras). Jag vet tex att jag kan ta mig runt Lidingöloppet i år men väntar hellre till nästa år.
Jag tycker att det ger en ganska stor tillfredsställelse i sig att känna sig vältränad och försöka utveckla sig i relation till sig själv. Men man blir ju inte yngre direkt, det kommer säkert en dag då jag också totalt skiter i prestation vilket är helt ok. En stor fördel med att träna lugnare är att man tänker bättre, enklare att lösa problem.
Tränar inte för att jag lever i någon sorts illusion i att jag då kanske blir 91 år istället för 79, det är väl en delad blandning mellan hobby/idrottsintresse samtidigt som att jag tycker att jag mår bättre och känner mig
avsevärt piggare när jag har bättre kondition. Det är också en bra mental grej tycker jag eftersom det är skönt att inte vara anträffbar när man tränar.
Tränar jag optimalt, säkert inte (tror jag tränar rätt "ok" för uthållighet samt tröskel men
inte för explosivitet) men det är på mitt ansvar.
Sedan har jag
ingen aning om hur hälsosamt det är med periodvis ganska hård träning när man är 50+ men det ger jag också f-n i, avdelning eget ansvar/skylla sig själv.
Svammel
