Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Test av Mustaschkryssar’n 2.0 idag, dvs med den längre gaffeln. Vädret var strålande, och fanken vet om hösten blir finare än såhär, med sol och värme i någorlunda behåll och träden ännu lövade men i gult och rött.
Visa bilaga 731838
Nygrusade skogsbilvägar och 35 mm däck är inte bästa kombon att börja med. Mustaschkryssar’ns däck är dessutom några Schwalbe CX nånting, gamla stela lakritsringar men slätt mönster i mitten och mönstrat mönster på kanterna. Kort sagt föga inspirerande, men naturligtvis fullt funktionella.
Den knappa tummen extra höjd på gaffeln och styret visade sig göra vad jag hade hoppats med komforten. Men tyvärr får jag trots det konstatera att mustaschstyret är fräckare än det är bekvämt, åtminstone för gruscykling på stökigt underlag. Som en espresso-express i stan skulle den vara kattens pyjamas, men tills jag blir 70 och säljer huset och flyttar in till stan så kommer andra cyklar att nötas flitigare än den här.
Ni som kan er Miyatatråd kommer förstås ihåg inlägg #2,346, skaldat för ganska exakt två år sedan. Då känner ni också igen den här platsen:
Visa bilaga 731839
Färden gick vidare, och innan mörkret lade sig och duggregnet började hann LWB Jr och jag sladda förbi denna pärla för inmundigande av varsin bit Toblerone, en klunk blåbärssoppa och ett pallat äpple.
Visa bilaga 731837
Resten av turen bjöd på lomhörda jägare i torn, ko och kalv som drevs av gråhund samt som sagt skymningscykling i duggregn och 5°C.
Tesen med längre gaffel belades, men Mustaschkryssar’n lär förbli en gimmick mer än en Hvergang-bajk.
Over & out.