[OT] Korståg mot felanvänd språklig terminologi
Eller "trampolin" när man syftar på studsmatta?Har vi redan diskuterat att använda ordet ”hammock” när man syftar på hängmatta?
Följ med i videon nedan för att se hur du installerar vår webbplats som en webbapp på din startskärm.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Eller "trampolin" när man syftar på studsmatta?Har vi redan diskuterat att använda ordet ”hammock” när man syftar på hängmatta?
Jag ryserEller "trampolin" när man syftar på studsmatta?
Har vi redan diskuterat att använda ordet ”hammock” när man syftar på hängmatta?
Edit - en hammock:
Har vi redan diskuterat att använda ordet ”hammock” när man syftar på hängmatta?
Båda huvudbetydelserna, straff och godkännande, för substantivet finns för båda språken. Det kan förstås rimma illa i olika sammanhang, mellan språken och de lite motsatta betydelserna, speciellt om det saknas kontext."sanktionerad" är ett intressant ord, åtminstone dess engelska motsvarighet "sanctioned".
”Det var värst vad du var känslig” <- enda sättet jag använder ”värst”.Bra, bättre, värst.
Får ont i hjärnan när någon använder ordet ”värre” eller ”värst” om något som är bättre eller bäst.
Det har stört mig också, men nu börjar man se även drivna skribenter som använder det (antar jag) fullt medvetet, för att antyda att påståendet inte är helt säkert. Som någon sa: man får bryta mot regler bara man vet vad man gör.Något som stör mig är den vilda användningen av frågetecken som vissa använder. Rena påståenden avslutas med frågetecken. Vad är syftet? I vissa fall någon slags osäkerhet kanske, men definitivt inte alltid.
"Shimanos bromsar är dåliga, tycker jag? De brukar alltid börja läcka när jag har haft dem några år??? "
I jobbsammanhang gör jag tvärt om och formulerar det jag ber om som en fråga, men avslutar med punkt. Det är egentligen ingen fråga, det bara låter trevligare så (i mitt tycke).Något som stör mig är den vilda användningen av frågetecken som vissa använder. Rena påståenden avslutas med frågetecken. Vad är syftet? I vissa fall någon slags osäkerhet kanske, men definitivt inte alltid.
"Shimanos bromsar är dåliga, tycker jag? De brukar alltid börja läcka när jag har haft dem några år??? "
Ett alternativ skulle kunna vara:I jobbsammanhang gör jag tvärt om och formulerar det jag ber om som en fråga, men avslutar med punkt. Det är egentligen ingen fråga, det bara låter trevligare så (i mitt tycke).
”Skulle du kunna fylla i dokumentet och skicka in det till Bolagsverket.”
Gentemot
”Fyll i dokumentet och skicka in det till Bolagsverket.”
Det låter ju så befallande och som att man pekar med hela handen.:-)
Ett alternativ skulle kunna vara:
”Vänligen, fyll i dokumentet och skicka in det till Bolagsverket.”
Eller så är det bokstavligen: "Jeanne d´Arc uppmanades att rädda Frankrike. Först tvekade hon, men sedan blev hon eld och lågor."Fler och fler har börjat med amerikanismen bokstavligen när de menar riktigt eller bildligt.
"Jag blev bokstavligen eld och lågor"
När man säger den engelska jobbtiteln istället för den svenska motsvarigheten.När management-folk säger "Supportera", istället för "stödja" eller "stötta". Urk.
När management-folk säger "Supportera", istället för "stödja" eller "stötta". Urk.
Personligen tycker jag att det är bättre med en rak "befallning" om det är det som det handlar om, d.v.s. om du tycker att personen ska göra det.Det låter ju så befallande och som att man pekar med hela handen.
”Kan du vara snäll och fylla i..” blir väl bra. ”Vänligen” är ju inte ett dugg vänligt i mina ögon/öron, utan en formell tillsägelse bara.Personligen tycker jag att det är bättre med en rak "befallning" om det är det som det handlar om, d.v.s. om du tycker att personen ska göra det.
Din vänligare variant får det att låta som en fråga, d.v.s. som något som är "valfritt" att göra. Jag tror få personer inser nyansen i att avsluta med en punkt.
Jag hade säkert, mesig som jag är, ställt det som en fråga med avslutande frågetecken och hoppats att personen känt att det är rimligt att hen gör det.
Personligen tycker jag att det är bättre med en rak "befallning" om det är det som det handlar om, d.v.s. om du tycker att personen ska göra det.
Din vänligare variant får det att låta som en fråga, d.v.s. som något som är "valfritt" att göra. Jag tror få personer inser nyansen i att avsluta med en punkt.
Jag hade säkert, mesig som jag är, ställt det som en fråga med avslutande frågetecken och hoppats att personen känt att det är rimligt att hen gör det.
Svenska Akademien har till uppgift att skildra svenskan som den kan låta i dag, så det spelar inte så stor roll om ”supportera” finns med där - det låter ändå som skit. Tänker jag.
Menar du att det är (informellt) etablerat i Sverige att om man skriver frågeformen fast avslutar med punkt så är det en uppmaning fast i vänligare form?Jag läste någonstans att Peths lite mjukare sätt funkar i Sverige, men i en del kulturer/länder landar det bokstavligen som en fråga.
"Ja, jag skulle kunna skicka in blanketter om någon säger till mig att göra det."
Där ser man. Trodde det var äkta svengelska som fått lokal spridning på kontoret.
Vilket får mig att tänka påHere is your un-Friendly reminder not to use this saying.
Såg det. Illa. Och vad gör mod åt det? Ingenting.Det finns två trådar på förstasidan just nu där ordet fork används i i övrigt svenskspråkiga rubriker…
Menar du att det är (informellt) etablerat i Sverige att om man skriver frågeformen fast avslutar med punkt så är det en uppmaning fast i vänligare form?
Eller menar du att frågeformen, oavsett om den avslutas med punkt eller frågetecken, i Sverige ses som en vänligare uppmaning?
Edit: För min del handlar det mycket om sammanhang om jag uppfattar det som en fråga eller en uppmaning. Och frågetecken eller punkt gör ingen större skillnad. Möjligen skulle jag med punkt "reta mig" lite på att en fråga inte avslutades med frågetecken. Tyvärr har jag själv blivit dålig på att avsluta frågor med frågetecken så gnällande hade fått det att klirra fint i glashuset.
Ok, jag kan, som jag skrev i edit-delen, mkt väl tolka den formen som en faktisk fråga. Men det beror på sammanhang.Jag har i alla fall uppfattat det så som din andra mening. Frågetecken eller inte vet jag inte.
@Kashmirsocialist kanske har insikt i ämnet?
Jag är långt ifrån någon svenskexpert, (obs: ihopskrivet), och det finns vad jag vet ingenting skrivet om det specifika fallet.Jag har i alla fall uppfattat det så som din andra mening. Frågetecken eller inte vet jag inte.
@Kashmirsocialist kanske har insikt i ämnet?
Intressant. Jag hade nog tolkat det som slarv snarare än en medvetet vänlig ton om ett frågetecken saknas.I jobbsammanhang gör jag tvärt om och formulerar det jag ber om som en fråga, men avslutar med punkt. Det är egentligen ingen fråga, det bara låter trevligare så (i mitt tycke).
”Skulle du kunna fylla i dokumentet och skicka in det till Bolagsverket.”
Gentemot
”Fyll i dokumentet och skicka in det till Bolagsverket.”
Jag menar bara att nästan alla förstår att om chefen skriver ”Skulle du kunna lägga in den posten i databasen?” är den självklara tolkningen att det ska göras, och svaret blir då inte ”Ja, det kan jag” utan ”Ja, jag gör det snarast” eller liknande.Jag ¿tycker man? kan hitta på sin eg?en tolkning av fr?get?ck?n i olika sammanhang¿ Tycker n¿gon annorlunda?¿ ¿r det ?förstås något ????el på den per?onen??
”Kan du vara snäll att fylla i…” om jag får be.”Kan du vara snäll och fylla i..” blir väl bra. ”Vänligen” är ju inte ett dugg vänligt i mina ögon/öron, utan en formell tillsägelse bara.
Nja, det är nog inte säkert. Både infinitivmärke och konjunktion går nog bra där, men ”och” binder samman huvudsats och bisats (”Kan du vara snäll och fylla i…”). Först frågar jag alltså om personen kan vara snäll, sedan om personen kan fylla i vad-det-nu-var.”Kan du vara snäll att fylla i…” om jag får be.
Stort + till "Kashmirsocialist", för klokt inlägg!"Vansinnigt" kul tråd. Muntligt alt skrivit språk = 2 hjälpmedel för att kommunicera?
Under medeltiden när munkarna översatte allt latin, (det enda världsspråket som fanns), uppstod ofta språkförbistringar. (Kungarna som styrde, saknade så gott som alltid kunskap i språket). Detta efts latinet var knutit till kyrkan och därmed var påven och Vatikanstaten, (Latinets högborg).
I "Europas" övriga "pereferi", var vi alla lydstater under den "Heliga Tronen". Tyvärr saknades ofta samförstånd/kunskap i översättningar mellan munkarna. Detta ledde till otaliga konflikter. Naturligtvis många gånger helt i onödan.
Numera har ingen haft Latin, som modersmål på 2000 år. Trots detta lever språket i all välmåga. Inte minst inom Läkarvetenskapen, Botaniken, Kemin + mkt mer. Dessutom innehåller vår kära SAOL, (Svenska Akademins Ordlista), minst 50.000 ord med latinsk anknytning. Det är bara att börja spåna...
Nåja låt oss börja med att språkregler och grammatik, står fast i all undervisning. Detta helt utan språkets ursprung eller utbredning. Kanske tror någon att "nyord", eller uppblandning förändrar detta.
Svaret är nada!
Dom språkliga grammatiska reglerna är absolut nödvändiga. Detta oavsett vilket språk vi väljer att tala eller skriva. Likaväl om vi har 1 mkt begränsat glosval.
I hierarkisk organisation kan jag köpa det. Eller ev. om man med chef avser en "toppchef" och man själv befinner sig "på golvet".Jag menar bara att nästan alla förstår att om chefen skriver ”Skulle du kunna lägga in den posten i databasen?” är den självklara tolkningen att det ska göras, och svaret blir då inte ”Ja, det kan jag” utan ”Ja, jag gör det snarast” eller liknande.
Har man någon form av autism är detta inte lika självklart, men då bör man nog signalera detta till sina arbetskamrater på något sätt, eftersom mycket av den mellanmänskliga kommunikationen bygger på att saker är underförstådda. Och för en autist blir det knappast tydligare med en fråga utan frågetecken, som egentligen är en uppmaning.
Det behöver inte vara autism; det räcker med en släng av rättshaverism.Jag menar bara att nästan alla förstår att om chefen skriver ”Skulle du kunna lägga in den posten i databasen?” är den självklara tolkningen att det ska göras, och svaret blir då inte ”Ja, det kan jag” utan ”Ja, jag gör det snarast” eller liknande.
Har man någon form av autism är detta inte lika självklart, men då bör man nog signalera detta till sina arbetskamrater på något sätt, eftersom mycket av den mellanmänskliga kommunikationen bygger på att saker är underförstådda. Och för en autist blir det knappast tydligare med en fråga utan frågetecken, som egentligen är en uppmaning.