D
Deleted member 77490
Guest
…och så blev det bikefit
Jag kör en del trainer för tillfället. Zwift. Det är roligt, mycket roligare än jag trodde att det skulle vara, med påföljd att jag suttit ett antal timmar på Duvan (min Spez-cross).
De senaste veckorna har jag fått större och större problem med domningar i händerna, i synnerhet i högerhandens tumme, pek- och långfinger. Jag har inte riktigt kunnat utröna orsaken, vilket stört mig. Dessutom har jag under flera år undrat om jag sitter ”rätt” på cykeln, det vill säga om jag sitter på ett sätt som minimerar skaderisk och maximerar (den ärligt talat rätt begränsade) prestationsförmågan.
Det var alltså dags att boka en bikefit.
Om du tar bilen från Kungsbacka västerut, mot moderat- och överklassfästet Särö, kommer du, när du passerat bron över E6, hamna i den lilla byn Ysby. Den består av ett tiotal hus varav ett hade en stor granhäck mot vägen. Där bodde Arne i häcken. En dag tog han fram motorsågen. Efter det var han känd i grannskapet som Arne utan häck. I Ysby bodde också min första flickvän, Anna. Där har jag svävat fram på kärleksmoln till tonerna av en brusande motorväg.
Men Ysby är så mycket mer än så. Här finns Berget, en kulle i skogen där 16-åringar kan hångla i fred. Här finns Talki, tjärnen där man kan åka skridskor på vintrarna och beskåda betande älgar på somrarna. Här hittar man Sellmans, ett skogsområde där Kungsbacka trialklubb hoppar omkring med motorcykel från sten till sten.
Här ligger också företaget ”Bike Tyson”.
Ja, det är riktigt, namnet kan få vem som helst att associera till äckelframkallande frisörsalongstitlar som ”Klipp Till” och ”Sax-ess”, men då ägaren Lasse Tausson varit verksam i Cykelsverige sedan 1980-talet, arbetat som mekaniker åt ungdomslandslaget, byggt hjul åt Susanne Ljungskog och tävlat i triathlon på hög nivå, kände jag mig ändå relativt trygg.
Efter introduktion och kaffe blev först min cykel (Kanonen) och sedan jag mätt på längden och bredden av Lasse, som under tiden passade på att visa skräckbilder på sitt opererade knä och berätta om sin uppväxt i Kållered. Det hela var mycket trevligt.
Det kändes, överraskande nog, bättre redan nu.
Sedan flyttade han tillbaka sadeln en centimeter (”Du sitter för långt fram och tappar kraft.”). Sedan fick jag bakläxa på min bålstyrka och blev beordrad att köra plankan 90 sekunder varje kväll, ”och det ska bränna i musklerna, du”. Det enda som var godkänt var egentligen mitt rundtramp som tydligen såg ”riktigt bra ut”.
Jag bör vidare förlänga styrstammen från 90 till 110 centimeter för att bli lite mer utsträckt och aero samt bredda styret till 42 centimeter för att öka syreupptagningen och sitta mer bekvämt.
Jag skickades hem med ett protokoll i handen och ett ”Kom förbi om du har frågor, det ingår i priset”. Allt som allt en intressant och ögonöppnande upplevelse. Det var lite roligt att få bekräftelse på att de äldre tumregler jag använt för att ställa in mina cyklar tidigare, uppenbarligen gett en helt okej sittställning, men också att små ändringar kan ge en omedelbar förbättring i känslan på cykeln. Om det gör något åt mina domningar i händerna återstår att se, men bara hoodsjusteringen tror jag kommer att lösa en del. Skulle så vara fallet, är det ingen tvekan om att en bikefit är värd de 1900 kronor jag betalde för drygt två timmar med ett proffs i inspirerande verkstadsmiljö.
Så ska ett måttband dras.
De senaste veckorna har jag fått större och större problem med domningar i händerna, i synnerhet i högerhandens tumme, pek- och långfinger. Jag har inte riktigt kunnat utröna orsaken, vilket stört mig. Dessutom har jag under flera år undrat om jag sitter ”rätt” på cykeln, det vill säga om jag sitter på ett sätt som minimerar skaderisk och maximerar (den ärligt talat rätt begränsade) prestationsförmågan.
Det var alltså dags att boka en bikefit.
Om du tar bilen från Kungsbacka västerut, mot moderat- och överklassfästet Särö, kommer du, när du passerat bron över E6, hamna i den lilla byn Ysby. Den består av ett tiotal hus varav ett hade en stor granhäck mot vägen. Där bodde Arne i häcken. En dag tog han fram motorsågen. Efter det var han känd i grannskapet som Arne utan häck. I Ysby bodde också min första flickvän, Anna. Där har jag svävat fram på kärleksmoln till tonerna av en brusande motorväg.
Men Ysby är så mycket mer än så. Här finns Berget, en kulle i skogen där 16-åringar kan hångla i fred. Här finns Talki, tjärnen där man kan åka skridskor på vintrarna och beskåda betande älgar på somrarna. Här hittar man Sellmans, ett skogsområde där Kungsbacka trialklubb hoppar omkring med motorcykel från sten till sten.
Här ligger också företaget ”Bike Tyson”.
Ja, det är riktigt, namnet kan få vem som helst att associera till äckelframkallande frisörsalongstitlar som ”Klipp Till” och ”Sax-ess”, men då ägaren Lasse Tausson varit verksam i Cykelsverige sedan 1980-talet, arbetat som mekaniker åt ungdomslandslaget, byggt hjul åt Susanne Ljungskog och tävlat i triathlon på hög nivå, kände jag mig ändå relativt trygg.
Efter introduktion och kaffe blev först min cykel (Kanonen) och sedan jag mätt på längden och bredden av Lasse, som under tiden passade på att visa skräckbilder på sitt opererade knä och berätta om sin uppväxt i Kållered. Det hela var mycket trevligt.
- Jag har korta ben och ”borde egentligen ha en storlek 52 med tanke på det” (ingen överraskning)
- Jag är ”mer viking än kontorsråtta” sett till axelbredd (något överraskande)
- Jag har vuxit en dryg centimeter sedan mönstringen (betydligt större överraskning, men jag kan inte påminna mig om att jag har mätt mig på längden sedan dess).
Det kändes, överraskande nog, bättre redan nu.
Sedan flyttade han tillbaka sadeln en centimeter (”Du sitter för långt fram och tappar kraft.”). Sedan fick jag bakläxa på min bålstyrka och blev beordrad att köra plankan 90 sekunder varje kväll, ”och det ska bränna i musklerna, du”. Det enda som var godkänt var egentligen mitt rundtramp som tydligen såg ”riktigt bra ut”.
Jag bör vidare förlänga styrstammen från 90 till 110 centimeter för att bli lite mer utsträckt och aero samt bredda styret till 42 centimeter för att öka syreupptagningen och sitta mer bekvämt.
Jag skickades hem med ett protokoll i handen och ett ”Kom förbi om du har frågor, det ingår i priset”. Allt som allt en intressant och ögonöppnande upplevelse. Det var lite roligt att få bekräftelse på att de äldre tumregler jag använt för att ställa in mina cyklar tidigare, uppenbarligen gett en helt okej sittställning, men också att små ändringar kan ge en omedelbar förbättring i känslan på cykeln. Om det gör något åt mina domningar i händerna återstår att se, men bara hoodsjusteringen tror jag kommer att lösa en del. Skulle så vara fallet, är det ingen tvekan om att en bikefit är värd de 1900 kronor jag betalde för drygt två timmar med ett proffs i inspirerande verkstadsmiljö.
Så ska ett måttband dras.
Senast redigerad av en moderator:

