Har cyklat Passo Bernina från italienska sidan. Vände strax efter passet. Lång stigning på ganska stor väg. En del trafik men inte jättefarligt (i september). Rätt många höjdmeter om man startar i Tirano. Fina vyer på övre delen och några trevliga partier längre ner men också några partier som inte var superinspirerande. Om man åker nerför mot Tirano finns det några ställen man får se upp med tågspår som går över vägen. Inte roligt att fastna med framhjulet nere i en sådan.
Forcola di Livigno - cyklade bort dit på nervägen från Bernina. Ok pass utan att vara omistligt. Om man ändå passerar avtaget på vägen Tirano-Bernina kan man gott kosta på sig de typ 4 km och 250:ish hm. Som jag minns det lite mindre väg än upp till Bernina.
Passo di Foscagno - cyklat upp och vänt från Bormio. Väldigt lätt initialt. Lite tuffare därefter men inget brutalt. Några fina vyer, men inte superspeciellt. En del skog som jag minns det. Några gallerier på övre delen. Ganska fint uppe vid själva passet dock. Även denna är en lite större väg. Jag hade inte supermycket trafik men var i början av juni.
Ofenpass - lite av ett transportpass. Från öster relativt lång stigning om man startar i Val Venosta. Stora delar är dock inte så branta. En del över ängar. Några kilometer under senare delen där det brantar till lite. Från väster har man några kilometer med utför mitt i. Västra uppfarten minns jag som lite "vildare" naturmässigt än den östra som i alla fall inledningsvis går en del genom byar.
Flüela - gjort den från Susch. Större väg. Var en del trafik när jag cyklade upp där, sen lunchtid (tror jag) månadsskiftet juli/augusti. Inledningen minns jag som inte jätterolig men rätt fint från 1900/2000 möh upp till passet.
Martelltal - är nog den lugnaste av de jag nämnt här. Är väl närmare 1500 hm nere från dalen (Caldrano) så en ordentlig backe. Ganska tidigt är det ett skapligt tufft parti för att sedan bli lättare. Fanns en del jordgubbsodlingar när jag var upp där. Man har ett parti längsmed en damm innan det under sista biten brantar det till med en ganska slingrig väg. Jag fortsatte en liten bit på en grusväg som blev till stig upp till det övergivna Hotel Paradiso, ett lyxhotell som bara var i drift 1936-40. Inte superspeciellt, men tar man sig upp till slutet av asfaltsvägen och det inte är blött skulle jag nog säga att det är värt att fortsätta upp till hotellet. Jag upplevde det som en rofylld stigning, men det är inte en backe med så mkt av spektakulära vyer, vilket jag fått för mig att ni gillar. Med den preferensen hade jag nog funderat på Vinschgauer Höhenstrasse, på norra kanten av Vinschgauer-dalen om jag var i de trakterna. Har inte själv cyklat den, men streetview indikerar fina vyer.
Bortsett från det så älskar jag bergscykling.
