miyatafarfar
Aktiv medlem
[OT] Hantera fräsande surgubbar på trottoaren
Inleder med att säga att 95% av folk jag möter på gångbanan/trottoaren inte är några problem alls.
Som bekant ska man i Sverige hålla vänster på gemensamma gång och cykelbanor (om detta inte känns bekant är det dags att uppdatera dig). Är man en riktig paragrafryttare kan man dock läsa mellan raderna och dra slutsatsen att det inte är reglerat vilket håll man ska hålla på enskild gångbana/trottoar. Där får man alltså göra lite hur man vill eftersom det inte står något, och det uppstår ibland att flera personer man möter alla gör olika, och går det snabbt eller om någon är ouppmärksam så kan det uppstå en situation där man nästan krockar och det blir en sorts stand-off där båda dansar lite åt båda hållen innan man hittar en lösning och båda väljer varsitt håll och fortsätter. High chaparral alltså och inget en vän av ordning som jag riktigt uppskattar.
Småirriterande? Visst. Förstör det hela min dag? Knappast. Ibland blir det till och med lite komiskt eller roligt.
Nu då till ”problemet”:
Som sagt är 95% av interaktionerna på trottoaren inget problem alls, dom flesta interaktioner löser sig långt innan man ens korsar varandras vägar och folk byter sida, men dom där sista 5% uppstår konflikt. Och det är alltid just sura gubbar som fräser och skriker, fäller sura kommentarer och ska felaktigt säga att jag minsann ska gå på rätt sida och både det ena och det andra.
Confidently incorrect är ett uttryck jag tycker passar utmärkt för att beskriva fenomenet.
Jag håller oftast vänster eftersom det är lättast om någon håller samma kurs så inte båda byter och inget löser sig, och vänster är mest korrekt eftersom det är vänster som gäller för gående överallt där det är reglerat, tex gemensamma GC-banor eller på landsväg där det saknas trottoar och gångbana. Det är alltså enklast om man är konsekvent är mitt resonemang. Det innebär att beroende på riktning så går jag ibland närmast körbanan och ibland närmast gräset.
Oftast är det just när jag håller kurs längs med gräset som gubbarna fräser och ska spela Allan. För just där vill dom också gå, men håller då alltså höger som dom har fått för sig är ”rätt” och att jag ”gör fel”. Jag har nästan alltid hörlurar på mig så jag hör inte alltid vad dom säger tyvärr, bara enstaka ord, och dom går alltid fort därifrån eller lägger kommentaren medan dom går förbi/redan gått förbi mig. Men jag ser på både ansiktsuttrycket, kroppsspråket och att det flyger saliv från munnen att dom inte uppskattar att just dom ska byta sida.
Jag brukar alltid sakta in lite när vi befinner oss på kollisionskurs och se till att min kant blir så slickad att det inte finns utrymme att gå förbi på ”fel” sida (om man inte vill gå ut på gräset då, och be my guest om du vill det). Visar min intention och underlättar, tänker jag. Det funkar i 95% av fallen och folk byter oftast sida tidigt innan vi möts. Om ingen viker sig så stannar jag till slut upp och inväntar att den andra kliver förbi, och ofta är det demonstrativt för att folk som har ansiktet i mobilen ska inse att dom visst höll på att gå in i någon (funkar, och blir ofta komiskt med skratt/leende från båda).
Enda undantagen jag gör är för folk som har funktionshinder, hundar som går längs gräset eller tex äldre med rullator/käpp.
Jag har funderat lite på hur man ska bemöta eller hantera dessa fräsande surgubbar som, om jag inte stannar, gärna hade gått rakt in i mig. Ibland får man en armbåge släpandes i sin sida som ett slags ”hot” (?), och som sagt är det mer regel än undantag att dom även blir högljutt frustrerade och fäller kommentarer och fräser till. Tyvärr är ju interaktionen över innan man ens hunnit registrera detta sjuka beteende annars hade jag ju gärna diskuterat med dom på plats, men om jag förbereder mig på det så är det betydligt enklare att fälla en snabb comeback eller säga/göra nåt för att trigga dom lite ytterligare. Av egen erfarenhet är folk snabba med att spela Allan när dom tror att den andre ska vika sig, men lägger sig snabbt om det skulle eskalera eller konfronteras/uppmärksammas. Men OBS, jag är alltså inte ute efter bråk utan bara trött på gubbar som har fel och blir så sura.
Jag själv bryr mig inte nämnvärt mer än att jag stör mig på den självsäkerheten som dom har när dom har fel och ska säga till mig. Förutom det är det ju dessutom obehagligt/oacceptabelt att ta emot armbågar i sidan osv när det finns GOTT om plats att mötas tre-fyra stycken på samma trottoar. Och det är ju alltid lite kul att ragebaita eller tilta nån som redan gått i taket för nåt så litet icke-problem.
Har ni själv några liknande erfarenheter eller tips på nåt kul att göra/säga? Typ att citera ”kan du inte cykla eller”-videon, ”har du fått körkortet i flingpaketet?”, ”där kan du inte parkera”, fast nåt mer lämpligt för gående då…
Tacksam för tips! I gengäld kan jag testa tipsen och rapportera hur det gick här i tråden.
Som bekant ska man i Sverige hålla vänster på gemensamma gång och cykelbanor (om detta inte känns bekant är det dags att uppdatera dig). Är man en riktig paragrafryttare kan man dock läsa mellan raderna och dra slutsatsen att det inte är reglerat vilket håll man ska hålla på enskild gångbana/trottoar. Där får man alltså göra lite hur man vill eftersom det inte står något, och det uppstår ibland att flera personer man möter alla gör olika, och går det snabbt eller om någon är ouppmärksam så kan det uppstå en situation där man nästan krockar och det blir en sorts stand-off där båda dansar lite åt båda hållen innan man hittar en lösning och båda väljer varsitt håll och fortsätter. High chaparral alltså och inget en vän av ordning som jag riktigt uppskattar.
Småirriterande? Visst. Förstör det hela min dag? Knappast. Ibland blir det till och med lite komiskt eller roligt.
Nu då till ”problemet”:
Som sagt är 95% av interaktionerna på trottoaren inget problem alls, dom flesta interaktioner löser sig långt innan man ens korsar varandras vägar och folk byter sida, men dom där sista 5% uppstår konflikt. Och det är alltid just sura gubbar som fräser och skriker, fäller sura kommentarer och ska felaktigt säga att jag minsann ska gå på rätt sida och både det ena och det andra.
Confidently incorrect är ett uttryck jag tycker passar utmärkt för att beskriva fenomenet.
Jag håller oftast vänster eftersom det är lättast om någon håller samma kurs så inte båda byter och inget löser sig, och vänster är mest korrekt eftersom det är vänster som gäller för gående överallt där det är reglerat, tex gemensamma GC-banor eller på landsväg där det saknas trottoar och gångbana. Det är alltså enklast om man är konsekvent är mitt resonemang. Det innebär att beroende på riktning så går jag ibland närmast körbanan och ibland närmast gräset.
Oftast är det just när jag håller kurs längs med gräset som gubbarna fräser och ska spela Allan. För just där vill dom också gå, men håller då alltså höger som dom har fått för sig är ”rätt” och att jag ”gör fel”. Jag har nästan alltid hörlurar på mig så jag hör inte alltid vad dom säger tyvärr, bara enstaka ord, och dom går alltid fort därifrån eller lägger kommentaren medan dom går förbi/redan gått förbi mig. Men jag ser på både ansiktsuttrycket, kroppsspråket och att det flyger saliv från munnen att dom inte uppskattar att just dom ska byta sida.
Jag brukar alltid sakta in lite när vi befinner oss på kollisionskurs och se till att min kant blir så slickad att det inte finns utrymme att gå förbi på ”fel” sida (om man inte vill gå ut på gräset då, och be my guest om du vill det). Visar min intention och underlättar, tänker jag. Det funkar i 95% av fallen och folk byter oftast sida tidigt innan vi möts. Om ingen viker sig så stannar jag till slut upp och inväntar att den andra kliver förbi, och ofta är det demonstrativt för att folk som har ansiktet i mobilen ska inse att dom visst höll på att gå in i någon (funkar, och blir ofta komiskt med skratt/leende från båda).
Enda undantagen jag gör är för folk som har funktionshinder, hundar som går längs gräset eller tex äldre med rullator/käpp.
Jag har funderat lite på hur man ska bemöta eller hantera dessa fräsande surgubbar som, om jag inte stannar, gärna hade gått rakt in i mig. Ibland får man en armbåge släpandes i sin sida som ett slags ”hot” (?), och som sagt är det mer regel än undantag att dom även blir högljutt frustrerade och fäller kommentarer och fräser till. Tyvärr är ju interaktionen över innan man ens hunnit registrera detta sjuka beteende annars hade jag ju gärna diskuterat med dom på plats, men om jag förbereder mig på det så är det betydligt enklare att fälla en snabb comeback eller säga/göra nåt för att trigga dom lite ytterligare. Av egen erfarenhet är folk snabba med att spela Allan när dom tror att den andre ska vika sig, men lägger sig snabbt om det skulle eskalera eller konfronteras/uppmärksammas. Men OBS, jag är alltså inte ute efter bråk utan bara trött på gubbar som har fel och blir så sura.
Jag själv bryr mig inte nämnvärt mer än att jag stör mig på den självsäkerheten som dom har när dom har fel och ska säga till mig. Förutom det är det ju dessutom obehagligt/oacceptabelt att ta emot armbågar i sidan osv när det finns GOTT om plats att mötas tre-fyra stycken på samma trottoar. Och det är ju alltid lite kul att ragebaita eller tilta nån som redan gått i taket för nåt så litet icke-problem.
Har ni själv några liknande erfarenheter eller tips på nåt kul att göra/säga? Typ att citera ”kan du inte cykla eller”-videon, ”har du fått körkortet i flingpaketet?”, ”där kan du inte parkera”, fast nåt mer lämpligt för gående då…
Tacksam för tips! I gengäld kan jag testa tipsen och rapportera hur det gick här i tråden.
Egentligen ganska logiskt, men det är ju inte helt lyckat att hitta på nåt sånt på eget bevåg på 80-väg liksom.
