Tävling, träning, färdmedel? Personligen ser jag cykling som ett rent nöje.
Som körkortslös sedan snart 14 år så är cykeln huvudsakligt transportmedel. Pendling, rekreation och träning. Nio månader per år pendling. Sporadiskt cyklande under vintern gör att längtan att köra igång på ”riktigt ” är stor, ingen trainer/Swift för att minska risken att tröttna... tremånaders stress över att passa busstider gör att till och med tegn och storm turer är ”kul”
Fler cyklar kan ju aldrig vara fel! :)
Eller olika cyklar till samma cykling.
Är det värt att det roliga med cykling blir tråkigt?
Mitt Södertörnsintresse dog också rätt rejält pga bilar inte minst.
Känns mest som ett Stockholnsfenomen.
Var det specifika händelser du var med om eller upplever du en allmänt ökande mängd trafik ute på Södertörn?
Jag är otroligt dåligt på rehabilitering så den dagen den sorgen.Länge sen sist nu så minns inget specifikt men det var mycket tung trafik tidvis samt annat.
Jag fattar att inte Zwift passar alla, kanske i synnerhet inte översociala figurer ? men jag tycker att det är exceptionellt bra träning och det går ju inte att jämföra med traditionellt trainer cyklande. Älskar också flexibiliteten det ger att ha tillgång till en smarttrainer med Zwift hemma, det känns lyxigt, avsevärt lättare att nyttja tidsluckor eller om man tappat bort vikingahjälmen och inte vill ge sig ut i ruskväder.
Aha
Ja, det måste vara 10 år sen eller nåt. Gravel innan det hette gravel.
Väldigt sant. När jag förr peppade mig och tänkte att nu satan ska jag pendla vintern oavsett väder så lade jag ner direkt. Rätt skönt att emellanåt ge långfingret åt jobbiga mål/krav man sätter upp för sig själv. Nu när folk frågar om jag ska hoja vinter säger jag alltid att jag inte ska det. Och jag har inga problem att tro på det själv. Men sen hojar jag ju ändå. Det är som att jag överraskar mig själv och blir en smula förvånad varje gång. Det är en skön känsla. Nyårslöften har aldrig varit nåt för mig.
