[RR] Linköping 600k med unhappy ending, nu med bonus-RR från Danmark!
GPS-spår: http://www.gpsies.com/map.do?fileId=tfjxbfvkkkhvdhit
På grund av anledning och +ANNAT har jag försatt mig i en situation där jag måste köra två 600 för att kunna kvala till PBP. Förra helgen blev jag magsjuk, men denna helg tänkte jag ta revansch i fina förhållanden - Linköpings 600.
När jag började leta efter boende och plats för eventuell övernattning på vägen så insåg jag att loppet gick samma helg som Vätternrundan - fanns inte en plats att uppbringa, närmaste säng innan start var i Norrköping. Jag bestämde mig för att köra direkt från Stockholm på morgonen, så klockan 03:20 satt jag i bilen. När jag passerade Bråviken såg jag att den låg som en spegel, men det skulle ändra på sig senare.
Ca 05:58 hittar jag äntilgen CK Hymers klubblokal. Hälsar på de två andra som ska köra (Satu och Dag), samt Martin som delar ut startkorten. Några minuter senare är vi på väg och det rullar på fint i det fantastiska vädret. Martin åkte med oss till Åtvidaberg innan han vände tillbaka, vi andra fortsatte mot första stämplingen i Valdemarsvik. Min GPS klagade på att batterierna var slut, vilket var konstigt - jag hade relativt nya lithiumbatterier i. Sa till de andra att köra på när jag stannade och bytte batterier.
Till Valdemarsvik kom jag efter en ganska mullig sträcka, träffade på de två andra vid första macken, men jag körde ner till själva hamnen och ett öppet café. Leverpastej på råg, juice och kaffe satt som en smäck. Milen rullar på, missar linfärjan i Stegeborg med drygt fem minuter men använder tiden till glasspaus. När färjan väl kommer är det en bil som inte startar, det tar lite tid innan de kan få av den.
Väl över är det dags att traversera Vikbolandet, vilket går lekande lätt i den nu rätt friska medvinden (rak västlig). Väl vid färjan över Bråviken hittar jag ett par utschasade men ändå glada randonnörer på väg till mål på sin 100-milare.
Nils och Niklas
Mera glass innan överfarten och passage av backarna upp från färjeläget. Sakta men säkert börjar banan vrida mot väst och därmed mot vinden. Farten sjönk, och sen sa nästa laddning lithiumbatterier ifrån. Va fn, de brukar ju hålla 25h minst! Det är uppenbarligen så att Varta lithium är värdelösa. Får köra sista biten till Katrineholm utan GPS, men det är ju enkelt eftersom banan går på 52:an. Just detta känns inte helt ok, bilisterna hetsar och tränger sig förbi.
Så nära hem men ändå så långt borta
Cyklar in i Katrineholm, stämplar på Statoil och köper batterier. Frågar tjejen som jobbar där var man kan hitta riktig mat. Riktig mat som INTE är hamburgare, INTE pizza, INTE kebab eller kombinationer därav. "Jo det ligger en bra restaurang på torget, de har bra mat. Den heter nnn". Tacksam cyklar jag dit bara för att finna en TEXMEXRESTAURANG!. Varför kan man inte hitta riktig mat som Slottsstek med gele, gräddsås och potatis? Strömming och mos? Fläsk och bruna bönor?
Gah, fick bli donken ändå.
Fortsätter mot bortre vändpunkten i Sköllersta (ca 280), motvind, hetsiga bilister samt moln!? Var kom dom ifrån? För tre veckor sen visste jag inte att det fanns ett ställe som heter Läppe - nu har jag varit där två gånger. Andra gången igår på vägen mot Sköllersta, och Statoil som var den anbefallna stämplingsplatsen. Statoil var även epicentrum för lördagsmysförberedelserna, mycket plockgodis, chips och groggvirke som handlades under den tid jag var där och drack kaffe.
Tvättade av mig allt salt på armar, ben och ansikte. Drog på mig armvärmare och körde iväg söderut mot Motala, dit jag tänkte anlända ca 23:00. Men snart började det droppa, inte så mycket att jag drog på mig regnkläder - men precis så mycket att man blev lite blöt. Farten var ganska låg, men när jag kollade GPS:en såg jag att jag på en inte alltför lång sträcka klättrat 100 höjdmeter - och mer skulle det bli. Nu började regnet på riktigt och regnkit steg ett åkte på, långa handskar och regnjacka. Drog ner på farten för att inte bli kokt, men svettades en del ändå. Mera backar, vi leds in på slingriga vägar, upp och ner. Regnet ökar obönhörligt och det börjar bli riktigt mörkt (klockan är nu 23:00, när jag trodde att jag skulle vara i Motala).
Det kalla regnet mot den solvarma vägbanan gör att man kör som i dimma, ser ingenting. Börjar frysa - på med regnkit steg två, houdinifleece samt neoprenehandskar. En sträcka med ny asfalt, ingen sikt, nerförskörningarna får man bromsa krampaktigt då man inte har nån aning om var vägen är eller hur den ser ut under ångan. Brak, en älg passerar 30 meter framför mig. Börjar få problem med att hålla mig vaken, ingenstans att ta skydd. Är fem mil från Motala och det är bara skog skog skog. Regnet är nu så intensivt att det rinner in överallt. Brak 2, ett stort vildsvin 5 meter framför. Too close for comfort. Börjar frysa okontrollerat och tänker att får jag punka nu är det game over - finns ingen chans att jag ska kunna fixa en sån. Ställer mig under en gran, efter 10 sekunder har jag hundratals mygg på mig - bara att fortsätta. Den mentala rutchkanan blir brantare, börjar spana efter uthus och lador att bryta mig in i. Måste. bort. från. regnet.
Till slut kommer jag fram till stora vägen mellan Jönköping och Örebro, följer banan in i en by som heter Nykyrka. Ser en ICA med ett tak över entrén och stannar till där. Kan inte köra en meter till och regnet bara ökar. Klockan är nu runt 01:00. Kryper ihop och försöker komma fram till en handlingsplan - att köra vidare går inte i regnet, att hitta nånstans att bo under VR-helgen kommer inte heller att gå. Att sitta kvar går inte heller så jag ringde en taxi. Efter 20 minuter kommer taxin, men cykeln får inte plats. Gömmer den bakom en container. 1000 spänn senare är jag vid bilen i Linköping och får på mig torra kläder. Kör tillbaka, plockar upp hojen, kör till en rastplats och sover fem timmar.
Tänker ett ögonblick att jag ska dra på mig cykelkläderna, köra tillbaks till där jag bröt och återuppta loppet. Allt är pissblött. Tanken avfärdas. Sen undrar jag hur reglerna är om man tar en taxi och hämtar en mobil värmestuga för att slutföra en brevet.
Andektot: Taxichaffisen var serb och sa att det var tur att han hade bra däck (samtidigt som han fick fyrhjulsvattenplaning). Så sjuka regnmängder. Jag kunde köra max 60 tillbaka till Motala på natten. Han höll 100+
Nu finns det endast en högst teoretisk chans att rädda PBP. Men då måste alla resultat gå min väg. Och jag måste köra en 100-milare.
På grund av anledning och +ANNAT har jag försatt mig i en situation där jag måste köra två 600 för att kunna kvala till PBP. Förra helgen blev jag magsjuk, men denna helg tänkte jag ta revansch i fina förhållanden - Linköpings 600.
När jag började leta efter boende och plats för eventuell övernattning på vägen så insåg jag att loppet gick samma helg som Vätternrundan - fanns inte en plats att uppbringa, närmaste säng innan start var i Norrköping. Jag bestämde mig för att köra direkt från Stockholm på morgonen, så klockan 03:20 satt jag i bilen. När jag passerade Bråviken såg jag att den låg som en spegel, men det skulle ändra på sig senare.
Ca 05:58 hittar jag äntilgen CK Hymers klubblokal. Hälsar på de två andra som ska köra (Satu och Dag), samt Martin som delar ut startkorten. Några minuter senare är vi på väg och det rullar på fint i det fantastiska vädret. Martin åkte med oss till Åtvidaberg innan han vände tillbaka, vi andra fortsatte mot första stämplingen i Valdemarsvik. Min GPS klagade på att batterierna var slut, vilket var konstigt - jag hade relativt nya lithiumbatterier i. Sa till de andra att köra på när jag stannade och bytte batterier.
Till Valdemarsvik kom jag efter en ganska mullig sträcka, träffade på de två andra vid första macken, men jag körde ner till själva hamnen och ett öppet café. Leverpastej på råg, juice och kaffe satt som en smäck. Milen rullar på, missar linfärjan i Stegeborg med drygt fem minuter men använder tiden till glasspaus. När färjan väl kommer är det en bil som inte startar, det tar lite tid innan de kan få av den.
Väl över är det dags att traversera Vikbolandet, vilket går lekande lätt i den nu rätt friska medvinden (rak västlig). Väl vid färjan över Bråviken hittar jag ett par utschasade men ändå glada randonnörer på väg till mål på sin 100-milare.
Nils och Niklas
Mera glass innan överfarten och passage av backarna upp från färjeläget. Sakta men säkert börjar banan vrida mot väst och därmed mot vinden. Farten sjönk, och sen sa nästa laddning lithiumbatterier ifrån. Va fn, de brukar ju hålla 25h minst! Det är uppenbarligen så att Varta lithium är värdelösa. Får köra sista biten till Katrineholm utan GPS, men det är ju enkelt eftersom banan går på 52:an. Just detta känns inte helt ok, bilisterna hetsar och tränger sig förbi.
Så nära hem men ändå så långt borta
Cyklar in i Katrineholm, stämplar på Statoil och köper batterier. Frågar tjejen som jobbar där var man kan hitta riktig mat. Riktig mat som INTE är hamburgare, INTE pizza, INTE kebab eller kombinationer därav. "Jo det ligger en bra restaurang på torget, de har bra mat. Den heter nnn". Tacksam cyklar jag dit bara för att finna en TEXMEXRESTAURANG!. Varför kan man inte hitta riktig mat som Slottsstek med gele, gräddsås och potatis? Strömming och mos? Fläsk och bruna bönor?
Gah, fick bli donken ändå.
Fortsätter mot bortre vändpunkten i Sköllersta (ca 280), motvind, hetsiga bilister samt moln!? Var kom dom ifrån? För tre veckor sen visste jag inte att det fanns ett ställe som heter Läppe - nu har jag varit där två gånger. Andra gången igår på vägen mot Sköllersta, och Statoil som var den anbefallna stämplingsplatsen. Statoil var även epicentrum för lördagsmysförberedelserna, mycket plockgodis, chips och groggvirke som handlades under den tid jag var där och drack kaffe.
Tvättade av mig allt salt på armar, ben och ansikte. Drog på mig armvärmare och körde iväg söderut mot Motala, dit jag tänkte anlända ca 23:00. Men snart började det droppa, inte så mycket att jag drog på mig regnkläder - men precis så mycket att man blev lite blöt. Farten var ganska låg, men när jag kollade GPS:en såg jag att jag på en inte alltför lång sträcka klättrat 100 höjdmeter - och mer skulle det bli. Nu började regnet på riktigt och regnkit steg ett åkte på, långa handskar och regnjacka. Drog ner på farten för att inte bli kokt, men svettades en del ändå. Mera backar, vi leds in på slingriga vägar, upp och ner. Regnet ökar obönhörligt och det börjar bli riktigt mörkt (klockan är nu 23:00, när jag trodde att jag skulle vara i Motala).
Det kalla regnet mot den solvarma vägbanan gör att man kör som i dimma, ser ingenting. Börjar frysa - på med regnkit steg två, houdinifleece samt neoprenehandskar. En sträcka med ny asfalt, ingen sikt, nerförskörningarna får man bromsa krampaktigt då man inte har nån aning om var vägen är eller hur den ser ut under ångan. Brak, en älg passerar 30 meter framför mig. Börjar få problem med att hålla mig vaken, ingenstans att ta skydd. Är fem mil från Motala och det är bara skog skog skog. Regnet är nu så intensivt att det rinner in överallt. Brak 2, ett stort vildsvin 5 meter framför. Too close for comfort. Börjar frysa okontrollerat och tänker att får jag punka nu är det game over - finns ingen chans att jag ska kunna fixa en sån. Ställer mig under en gran, efter 10 sekunder har jag hundratals mygg på mig - bara att fortsätta. Den mentala rutchkanan blir brantare, börjar spana efter uthus och lador att bryta mig in i. Måste. bort. från. regnet.
Till slut kommer jag fram till stora vägen mellan Jönköping och Örebro, följer banan in i en by som heter Nykyrka. Ser en ICA med ett tak över entrén och stannar till där. Kan inte köra en meter till och regnet bara ökar. Klockan är nu runt 01:00. Kryper ihop och försöker komma fram till en handlingsplan - att köra vidare går inte i regnet, att hitta nånstans att bo under VR-helgen kommer inte heller att gå. Att sitta kvar går inte heller så jag ringde en taxi. Efter 20 minuter kommer taxin, men cykeln får inte plats. Gömmer den bakom en container. 1000 spänn senare är jag vid bilen i Linköping och får på mig torra kläder. Kör tillbaka, plockar upp hojen, kör till en rastplats och sover fem timmar.
Tänker ett ögonblick att jag ska dra på mig cykelkläderna, köra tillbaks till där jag bröt och återuppta loppet. Allt är pissblött. Tanken avfärdas. Sen undrar jag hur reglerna är om man tar en taxi och hämtar en mobil värmestuga för att slutföra en brevet.
Andektot: Taxichaffisen var serb och sa att det var tur att han hade bra däck (samtidigt som han fick fyrhjulsvattenplaning). Så sjuka regnmängder. Jag kunde köra max 60 tillbaka till Motala på natten. Han höll 100+
Nu finns det endast en högst teoretisk chans att rädda PBP. Men då måste alla resultat gå min väg. Och jag måste köra en 100-milare.
Senast ändrad:
