150 mil randonné Uppsala-Trondheim-Uppsala
- Trådstartare kontrapunkt
- Start datum
SvenC
Aktiv medlem
150 mil randonné Uppsala-Trondheim-Uppsala
Hemma. Duschat, ätit, sänkt ett par IPA och väntar på sängen. Vilken fantastisk runda, perfekt väder (nästan i alla fall).
Varför är det så svårt att gå nerför trappan :)
Ett stort tack till alla funktionärer som supportat med allt möjligt på ett utomordentlig bra sätt.
Varför är det så svårt att gå nerför trappan :)
Ett stort tack till alla funktionärer som supportat med allt möjligt på ett utomordentlig bra sätt.
150 mil randonné Uppsala-Trondheim-Uppsala
Nu är det dags att ta emot hjältarna!
Imorgon åker jag och Åsa för att bemanna Garpenberg, sista kontrollen innan mål. Vi kommer att vara där tills den stänger och lite till, för att steka pannkakor som det står härliga till och göra allt vad vi kan för att få hjältarna i mål! Kontrollen skapade Per Eric för att hjälpa de som kämpar emot klockan och hjälpa dem att komma i mål! Vill även du hjälpa till att hämta hem våra hjältar så heja längs vägen eller cykla med. Nu hämtar vi hem våra hjältar! Deras namn stavas Ola, Christopher och Mattias. Skulle det imorgon tillkomma ytterligare hjältar så hämtar vi hem dem också.
Snart beger vi oss mot Garpenberg och äventyret!
Imorgon åker jag och Åsa för att bemanna Garpenberg, sista kontrollen innan mål. Vi kommer att vara där tills den stänger och lite till, för att steka pannkakor som det står härliga till och göra allt vad vi kan för att få hjältarna i mål! Kontrollen skapade Per Eric för att hjälpa de som kämpar emot klockan och hjälpa dem att komma i mål! Vill även du hjälpa till att hämta hem våra hjältar så heja längs vägen eller cykla med. Nu hämtar vi hem våra hjältar! Deras namn stavas Ola, Christopher och Mattias. Skulle det imorgon tillkomma ytterligare hjältar så hämtar vi hem dem också.
Snart beger vi oss mot Garpenberg och äventyret!
bsandborgh
Aktiv medlem
150 mil randonné Uppsala-Trondheim-Uppsala
App, app, app ”Cykla med” är inte tillåtet
150 mil randonné Uppsala-Trondheim-Uppsala
Gäller det även deltagare? Jag har funderat på det när jag läser randonee-trådar här att det ofta cyklas i grupp. Om det är ok för deltagare, känns det ju konstigt om det inte skulle vara ok om nån utomstående kommer ikapp eller blir ikappkörd, vägen är väl "fri" så att säga. Sedan förstår jag ju att regelrätt pacing inte kan vara ok, och det kan vara svårt att avgöra/bevisa vad som är vad. Därav min undran.Hasse#7 sa:
bsandborgh
Aktiv medlem
150 mil randonné Uppsala-Trondheim-Uppsala
Man får inte ha draghjälp av någon som inte är deltagare i loppet. Och för att slippa diskussioner om vad som är draghjälp bör man ej ens vara i sällskap med någon ”utomstående”
150 mil randonné Uppsala-Trondheim-Uppsala
Ok, här kommer ett försök att summera mina intryck från resan. Det blev visst en mindre avhandling...
Jag har aldrig tidigare cyklat 30mil flera dagar i rad och tänkte när jag anmälde mig att om jag ändå ska göra det kan jag lika gärna hålla öppet för att cykla ännu längre per dag/etapp. Dvs bokade inte hotellpaket. Om jag senare skulle ändra mig så fanns ju sovsalar vilket funkar ypperligt för min del. Började när det närmade sig skissa på 40+ mil / etapp. Sovstopp i Särna, Stugudalen och Garpenberg (insåg först senare att den kontrollen, logiskt nog, inte öppnade förrän tisdag). Bra träning inför en av nästa års utmaningar. Skulle jag kunna rådda detta schema själv? Oklart men sällskap till Älvdalen borde jag lyckas få iallafall.
Dagarna innan start avslöjades att det fanns personer med liknande planer i denna tråd. Ingvar och Marcus där reseledaren Marcus t o m fixat excelark som skulle följas. De skulle skippa Garpenberg och köra alla 60 sista milen på ett bräde. Jaja jag hakar på så får vi se var vi hamnar. Sven anmälde också intresse. Snackade ihop mig med dem vid bike check och tog sedan rygg vid start.
Helt brutalt nervös inför detta event. Håller kroppen? Håller psyket? Håller cykeln?
0705 typ rullade vi iväg hela gänget. Oväntat nog i regn. Men det var ganska skönt som omväxling. Tillräckligt varmt för att det inte skulle behövas regnutstyrsel. Det gick fort... Ett gäng av starkingarna skulle sova i Älvdalen så jag tänkte att det bara är att igla mig fast så kommer det här ordna upp sig när gruppen splittras. Cykeln rullade magiskt bra så det var inga problem för det mesta (även om kombon att först ha Mhenry som lok, sedan Jocke77 och sedan förväntas dra tåget själv i anständig hastighet inte kändes helt stabilt :D). Nuddade knappt marken i Gysinge. Kort stopp i Torsången. Där hamnade jag, Marcus, Ingvar och även Erik (som också snackat ihop sig med Sumokillarna) lite på efterkälken. Halvhjärtat försök att köra ifatt men tog beslut att det var lika bra att rulla i eget tempo. Böljande landskap genom Dalarna. Marcus fick sin första punka. Ingvar visade tecken på svårigheter i backar p g a strulande hälsena (jag visste dock inte det då), vilka tyvärr skulle bli värre och värre. Pizzabuffé i Leksand. På, enligt ägaren, Leksands enda pizzeria. Tveksam info. Men buffén satt fint. På väg mot Älvdalen fick vi sällskap med bl a Sven vilket gjorde gruppen som höll ihop till mål komplett.
Kovesen i Mora ledde oss fram till hemlig kontroll vid vasaloppsmålet. Med blåbärssoppa! Precis innan vi skulle rulla vidare mot Älvdalen for en av Marcus ekrar loss. Lätt panik. Visade sig vara så turligt att det bara var nippeln som hade pajat. Dock fortfarande jobbigt läge. Vi lämnade honom där och rullade mot Älvdalen medan han tog en tur till biltema. Fanns ingen nippel där men det hela löste sig skönt nog i Älvdalen. Där fanns nippel och meckställ så medan Ingvar matade Marcus med mackor så riktade han hjul och vi kunde köra sista biten innan nattvilan innan Särna något före plan. Hade fått "tips" i Älvdalen om att den vägen innehöll en 2mils slakmota. Och det gjorde den. Men den tog slut den med. Rökdoft. Kusligt. Vackert med solen.
Åter en snabbis till Älvdalen. Det var den första bemannade kontrollen och därmed första gången vi träffade på det väloljade maskineriet som skulle hjälpa oss runt. Vilka hjältar!! Alltid lika varmt välkommande och hjälpande. Och det trots att en annan inte kanske visar sin bästa sida. Det enda som finns i huvudet är att vätske- och energibalans ska återställas. Och fort ska det gå. Trögtänkt. Inte en aning om vad som går lättast ner just nu. Osv.
5h stopp planerat i Särna. Vi var 30min före och lyxade med att trots det köra vidare kl04, dvs enligt plan. Fort i med mat&dryck och sedan däcka. Och sedan börja om igen. I med mat&dryck och upp på cykeln.
Dag 2 inleddes med etappen via Högvålen till Tänndalen. Kylslaget, morgondimma, vilt, magiskt. Glad att rutten gick den vägen. Men samtidigt... Den asfalten har passerat bäst för datum många gånger om. Plåster på plåster. Så det blev en helt klart skakig upplevelse. Och rätt obehagligt i utförslöpa med 9gradig lutning. Men vi fixade det med. Sju kämpar eftersom vi fått förstärkning av Rasmus (i Älvdalen) och Peter (i Särna).
Efter Tänndalen var det mestadels propagandacykling på hög nivå med lätt utför, berg, vatten, bra asfalt. Otroligt vackert! Kort stopp i Røros. Framåt Støren kom väggen. Massiv motvind. Kort stopp i Støren för stämpling, glass & samla kraft. Ganska slitna hjältar som så småningom anlände till Trondheim. Sista biten var dessutom på cykelbanor med allt vad det innebär med byta av sida om väg genom tunnel med tvär sväng osv. Fattar brist på alternativ väg just där men känslan var inte direkt toppen. Obligatorisk fotning vid Nidarosdomen och sedan en sittning på donken.
Efter det började kvällspasset. Ingvar körde sitt eget race vilket han redan skrivit om. Övriga sex hjälpte varandra uppför och uppför och nerför och uppför och uppför och nerför och uppför. Ja ni fattar läget. En jäkla massa höjdmeter. Marcus klappade ihop i Selbu (likblek och frossa - såg riktigt otäckt) men lyckades samla tillräckligt med kraft för att hänga med sista biten till mat och vila. Sjukt jobbigt men samtidigt något mildare än jag föreställt mig. Kämpa uppför backarna, rulla lite försiktigt, snackandes, ett tag för att samla gänget. Och så utför. Och så börja om igen. Det blir liksom lugnare på natten. Framme i stugudalen vid etthugget. Denna etapp tog hursomhelst på allas krafter mer än väntat. Schemat reviderades. Vi behövde längre paus än 5h. Och möjligen inte köra hela vägen hem dagen efter. Sovmorgon och rull kl08 beslutades det.
Dag 3 började med bättre ork och färg i ansiktet. Peppade för att ta oss an Högvålen-svängen. Överlever vi den är vi ju nästan hemma liksom. Lite delade meningar om längd på dagsetapp. Någon var väldigt sugen på att testa hela vägen. Några helt säkra på att Älvdalen var målet för dagen. Och några vacklade däremellan. Jag försökte tappert att lobba för det förstnämnda. Tänk att slippa starta om en gång till. Nattcykling är roligt.
I Särna insåg jag att Garpenberg givetvis inte öppnade förrän på tisdag morgon. Ingen ompyssling där m a o om en kör direkt. Dessutom inga nattöppna circle k ed på hela vägen till Uppsala. Hmmm. Jag vill!! Ska det falla på att jag inte vågar testa osupportat så länge?!? La ner planen på att köra direkt. Men på väg mellan Särna och Älvdalen la jag upp en plan. Jag gör det! Fixa schyssta mackpaket i Älvdalen. Åk till Mora och käka varmkorv och glass. Kör disciplinerat med fikastopp var sjunde mil. Sitt ner, av med skor, slappa, njut och så upp igen och vidare. Det kommer funka!
Sådär peppade jag mig själv. För att halvvägs till Älvdalen inse att jag ju hade helt galet ont i högerfoten. Den har som jag berättat tidigare kalkbildning vid senfästet och är utslitet där. Känns egentligen inte när jag cyklar men hälen är svullen och efter en jäkla massa timmar i cykelskor är det faktiskt inte så roligt längre. Lägg på att jag har en knöl vid lilltåfästet som ibland (efter operation sällan men fortfarande ibland) svullnar upp. Inget farligt men gör åt helvete ont och går bara över om jag undviker skor som sitter åt ett tag. Närmast gråtfärdig av smärta och dessutom troligen vätskebrist när vi kom fram till Älvdalen vid åttahugget. Köra vidare kändes just då extremt dumt så jag rättade mig i ledet. Massor av mat, däckade tidigt och rullade med Marcus, Sven och Erik vid 04 morgonen efter. Helt rätt beslut. Jag och foten mådde bättre då även om den senare inte var helt ok. Peter stack tidigare på natten och Ramus körde sovmorgon och fikcykling sista biten.
Sa hejdå till Älvdalen och rullade mot Leksand. Fin morgon! Längs vägen körde vi förbi Pontus som sov så fridfullt i ett dike på sin filt i solen. Honom och Martin, linköpingskillarna, hade vi passerat ett antal gånger under resans gång, varpå de fikat / sovit / cyklat ifatt. Även samkört med bitvis. Efter att vi haft en kort kisspaus kom Pontus spurtande ifatt och hakade på. Imponerande kille. Visst har jag inga problem att tänka mig vältränade snabba och starka 19-åringar. Men att dessutom lyckats hinna bygga pannben nog att pyssla med pilgrimbrevet-grejor måste vara klart ovanligt. Brukar liksom ta ett antal år. Han förklarade det med att han gillar att cykla :D. Dessutom gjorde killen stor del av rundan på två växlar efter krångel med växelvajer.
I Leksand fick jag äntligen varmkorv och glass! Rullade vidare mot Garpenberg där vi alla laddade dels för pannkakor och dels för att lyckas ta oss upp för backen dit. Lyckades med båda även om Marcus behövde laga punka i backen.
12 mil kvar. Min högerfot hade ballat ur igen. Högläge och ipren. Det gjorde grejen för att klara sista biten. Pontus tog snabbstopp medan jag tyckte synd om mig själv i högläge och Erik&Sven supportade punkakillen. (Jag låg före dem och rullade sista km till kontroll själv eftersom jag hade akut behov av att få av skon). Pannkakorna smakade gott.
Forza! Iväg mot Gysinge. Alla extremt trötta och galet varmt var det. Men trots det lyckades vi de där sista 12 milen få till bra symbios. Loken drog jämt, bra och lika länge hela vägen. Jag behöver inte, med gråten i halsen av trötthet be Marcus sakta ner något på platten/lätt utför när han hugger tempopinnarna och trycker på (jäklar vad stark han är!). Ingen behöver be mig att hålla igen uppför. Bara jämt och fint. Glass i Gysinge. Vätskepaus i Österfärnebo. Snart hemma.
Där och då infinner sig en smått surrealistisk känsla. Jag längtar otroligt mycket efter att få ta en dusch (prioriterade sömn framför dusch under hela resan) och ta av cykelbyxorna. Samtidigt som: vaddå ska vi sluta cykla nu? Hur gör en då? Det är ju det enda vi har gjort de senaste dagarna.
Fram kom vi! Lika väl emottagna där som överallt annars. Lagerkrans och medalj.
Ja vilket äventyr.
Tusen tack till arrangörerna med Per Eric i spetsen för ett fantastiskt arrangemang.
Och vilket trevligt sällskap jag haft. Sven och Ingvar har jag cyklat med tidigare och gillar att återse. Lägg därtill ny ansikten i form av Marcus, Erik, Peter, Rasmus, Pontus och Martin. På återseende!
Och bra ny cykel dessutom. Rullade snabbt & kroppen gör ont men väldigt mycket mindre än jag trott.
Hade säkert en massa mer jag hade tänkt förmedla men slutar här.
Jag har aldrig tidigare cyklat 30mil flera dagar i rad och tänkte när jag anmälde mig att om jag ändå ska göra det kan jag lika gärna hålla öppet för att cykla ännu längre per dag/etapp. Dvs bokade inte hotellpaket. Om jag senare skulle ändra mig så fanns ju sovsalar vilket funkar ypperligt för min del. Började när det närmade sig skissa på 40+ mil / etapp. Sovstopp i Särna, Stugudalen och Garpenberg (insåg först senare att den kontrollen, logiskt nog, inte öppnade förrän tisdag). Bra träning inför en av nästa års utmaningar. Skulle jag kunna rådda detta schema själv? Oklart men sällskap till Älvdalen borde jag lyckas få iallafall.
Dagarna innan start avslöjades att det fanns personer med liknande planer i denna tråd. Ingvar och Marcus där reseledaren Marcus t o m fixat excelark som skulle följas. De skulle skippa Garpenberg och köra alla 60 sista milen på ett bräde. Jaja jag hakar på så får vi se var vi hamnar. Sven anmälde också intresse. Snackade ihop mig med dem vid bike check och tog sedan rygg vid start.
Helt brutalt nervös inför detta event. Håller kroppen? Håller psyket? Håller cykeln?
0705 typ rullade vi iväg hela gänget. Oväntat nog i regn. Men det var ganska skönt som omväxling. Tillräckligt varmt för att det inte skulle behövas regnutstyrsel. Det gick fort... Ett gäng av starkingarna skulle sova i Älvdalen så jag tänkte att det bara är att igla mig fast så kommer det här ordna upp sig när gruppen splittras. Cykeln rullade magiskt bra så det var inga problem för det mesta (även om kombon att först ha Mhenry som lok, sedan Jocke77 och sedan förväntas dra tåget själv i anständig hastighet inte kändes helt stabilt :D). Nuddade knappt marken i Gysinge. Kort stopp i Torsången. Där hamnade jag, Marcus, Ingvar och även Erik (som också snackat ihop sig med Sumokillarna) lite på efterkälken. Halvhjärtat försök att köra ifatt men tog beslut att det var lika bra att rulla i eget tempo. Böljande landskap genom Dalarna. Marcus fick sin första punka. Ingvar visade tecken på svårigheter i backar p g a strulande hälsena (jag visste dock inte det då), vilka tyvärr skulle bli värre och värre. Pizzabuffé i Leksand. På, enligt ägaren, Leksands enda pizzeria. Tveksam info. Men buffén satt fint. På väg mot Älvdalen fick vi sällskap med bl a Sven vilket gjorde gruppen som höll ihop till mål komplett.
Kovesen i Mora ledde oss fram till hemlig kontroll vid vasaloppsmålet. Med blåbärssoppa! Precis innan vi skulle rulla vidare mot Älvdalen for en av Marcus ekrar loss. Lätt panik. Visade sig vara så turligt att det bara var nippeln som hade pajat. Dock fortfarande jobbigt läge. Vi lämnade honom där och rullade mot Älvdalen medan han tog en tur till biltema. Fanns ingen nippel där men det hela löste sig skönt nog i Älvdalen. Där fanns nippel och meckställ så medan Ingvar matade Marcus med mackor så riktade han hjul och vi kunde köra sista biten innan nattvilan innan Särna något före plan. Hade fått "tips" i Älvdalen om att den vägen innehöll en 2mils slakmota. Och det gjorde den. Men den tog slut den med. Rökdoft. Kusligt. Vackert med solen.
Åter en snabbis till Älvdalen. Det var den första bemannade kontrollen och därmed första gången vi träffade på det väloljade maskineriet som skulle hjälpa oss runt. Vilka hjältar!! Alltid lika varmt välkommande och hjälpande. Och det trots att en annan inte kanske visar sin bästa sida. Det enda som finns i huvudet är att vätske- och energibalans ska återställas. Och fort ska det gå. Trögtänkt. Inte en aning om vad som går lättast ner just nu. Osv.
5h stopp planerat i Särna. Vi var 30min före och lyxade med att trots det köra vidare kl04, dvs enligt plan. Fort i med mat&dryck och sedan däcka. Och sedan börja om igen. I med mat&dryck och upp på cykeln.
Dag 2 inleddes med etappen via Högvålen till Tänndalen. Kylslaget, morgondimma, vilt, magiskt. Glad att rutten gick den vägen. Men samtidigt... Den asfalten har passerat bäst för datum många gånger om. Plåster på plåster. Så det blev en helt klart skakig upplevelse. Och rätt obehagligt i utförslöpa med 9gradig lutning. Men vi fixade det med. Sju kämpar eftersom vi fått förstärkning av Rasmus (i Älvdalen) och Peter (i Särna).
Efter Tänndalen var det mestadels propagandacykling på hög nivå med lätt utför, berg, vatten, bra asfalt. Otroligt vackert! Kort stopp i Røros. Framåt Støren kom väggen. Massiv motvind. Kort stopp i Støren för stämpling, glass & samla kraft. Ganska slitna hjältar som så småningom anlände till Trondheim. Sista biten var dessutom på cykelbanor med allt vad det innebär med byta av sida om väg genom tunnel med tvär sväng osv. Fattar brist på alternativ väg just där men känslan var inte direkt toppen. Obligatorisk fotning vid Nidarosdomen och sedan en sittning på donken.
Efter det började kvällspasset. Ingvar körde sitt eget race vilket han redan skrivit om. Övriga sex hjälpte varandra uppför och uppför och nerför och uppför och uppför och nerför och uppför. Ja ni fattar läget. En jäkla massa höjdmeter. Marcus klappade ihop i Selbu (likblek och frossa - såg riktigt otäckt) men lyckades samla tillräckligt med kraft för att hänga med sista biten till mat och vila. Sjukt jobbigt men samtidigt något mildare än jag föreställt mig. Kämpa uppför backarna, rulla lite försiktigt, snackandes, ett tag för att samla gänget. Och så utför. Och så börja om igen. Det blir liksom lugnare på natten. Framme i stugudalen vid etthugget. Denna etapp tog hursomhelst på allas krafter mer än väntat. Schemat reviderades. Vi behövde längre paus än 5h. Och möjligen inte köra hela vägen hem dagen efter. Sovmorgon och rull kl08 beslutades det.
Dag 3 började med bättre ork och färg i ansiktet. Peppade för att ta oss an Högvålen-svängen. Överlever vi den är vi ju nästan hemma liksom. Lite delade meningar om längd på dagsetapp. Någon var väldigt sugen på att testa hela vägen. Några helt säkra på att Älvdalen var målet för dagen. Och några vacklade däremellan. Jag försökte tappert att lobba för det förstnämnda. Tänk att slippa starta om en gång till. Nattcykling är roligt.
I Särna insåg jag att Garpenberg givetvis inte öppnade förrän på tisdag morgon. Ingen ompyssling där m a o om en kör direkt. Dessutom inga nattöppna circle k ed på hela vägen till Uppsala. Hmmm. Jag vill!! Ska det falla på att jag inte vågar testa osupportat så länge?!? La ner planen på att köra direkt. Men på väg mellan Särna och Älvdalen la jag upp en plan. Jag gör det! Fixa schyssta mackpaket i Älvdalen. Åk till Mora och käka varmkorv och glass. Kör disciplinerat med fikastopp var sjunde mil. Sitt ner, av med skor, slappa, njut och så upp igen och vidare. Det kommer funka!
Sådär peppade jag mig själv. För att halvvägs till Älvdalen inse att jag ju hade helt galet ont i högerfoten. Den har som jag berättat tidigare kalkbildning vid senfästet och är utslitet där. Känns egentligen inte när jag cyklar men hälen är svullen och efter en jäkla massa timmar i cykelskor är det faktiskt inte så roligt längre. Lägg på att jag har en knöl vid lilltåfästet som ibland (efter operation sällan men fortfarande ibland) svullnar upp. Inget farligt men gör åt helvete ont och går bara över om jag undviker skor som sitter åt ett tag. Närmast gråtfärdig av smärta och dessutom troligen vätskebrist när vi kom fram till Älvdalen vid åttahugget. Köra vidare kändes just då extremt dumt så jag rättade mig i ledet. Massor av mat, däckade tidigt och rullade med Marcus, Sven och Erik vid 04 morgonen efter. Helt rätt beslut. Jag och foten mådde bättre då även om den senare inte var helt ok. Peter stack tidigare på natten och Ramus körde sovmorgon och fikcykling sista biten.
Sa hejdå till Älvdalen och rullade mot Leksand. Fin morgon! Längs vägen körde vi förbi Pontus som sov så fridfullt i ett dike på sin filt i solen. Honom och Martin, linköpingskillarna, hade vi passerat ett antal gånger under resans gång, varpå de fikat / sovit / cyklat ifatt. Även samkört med bitvis. Efter att vi haft en kort kisspaus kom Pontus spurtande ifatt och hakade på. Imponerande kille. Visst har jag inga problem att tänka mig vältränade snabba och starka 19-åringar. Men att dessutom lyckats hinna bygga pannben nog att pyssla med pilgrimbrevet-grejor måste vara klart ovanligt. Brukar liksom ta ett antal år. Han förklarade det med att han gillar att cykla :D. Dessutom gjorde killen stor del av rundan på två växlar efter krångel med växelvajer.
I Leksand fick jag äntligen varmkorv och glass! Rullade vidare mot Garpenberg där vi alla laddade dels för pannkakor och dels för att lyckas ta oss upp för backen dit. Lyckades med båda även om Marcus behövde laga punka i backen.
12 mil kvar. Min högerfot hade ballat ur igen. Högläge och ipren. Det gjorde grejen för att klara sista biten. Pontus tog snabbstopp medan jag tyckte synd om mig själv i högläge och Erik&Sven supportade punkakillen. (Jag låg före dem och rullade sista km till kontroll själv eftersom jag hade akut behov av att få av skon). Pannkakorna smakade gott.
Forza! Iväg mot Gysinge. Alla extremt trötta och galet varmt var det. Men trots det lyckades vi de där sista 12 milen få till bra symbios. Loken drog jämt, bra och lika länge hela vägen. Jag behöver inte, med gråten i halsen av trötthet be Marcus sakta ner något på platten/lätt utför när han hugger tempopinnarna och trycker på (jäklar vad stark han är!). Ingen behöver be mig att hålla igen uppför. Bara jämt och fint. Glass i Gysinge. Vätskepaus i Österfärnebo. Snart hemma.
Där och då infinner sig en smått surrealistisk känsla. Jag längtar otroligt mycket efter att få ta en dusch (prioriterade sömn framför dusch under hela resan) och ta av cykelbyxorna. Samtidigt som: vaddå ska vi sluta cykla nu? Hur gör en då? Det är ju det enda vi har gjort de senaste dagarna.
Fram kom vi! Lika väl emottagna där som överallt annars. Lagerkrans och medalj.
Ja vilket äventyr.
Tusen tack till arrangörerna med Per Eric i spetsen för ett fantastiskt arrangemang.
Och vilket trevligt sällskap jag haft. Sven och Ingvar har jag cyklat med tidigare och gillar att återse. Lägg därtill ny ansikten i form av Marcus, Erik, Peter, Rasmus, Pontus och Martin. På återseende!
Och bra ny cykel dessutom. Rullade snabbt & kroppen gör ont men väldigt mycket mindre än jag trott.
Hade säkert en massa mer jag hade tänkt förmedla men slutar här.
150 mil randonné Uppsala-Trondheim-Uppsala
solstina sa:
Det var verkligen en fin runda vi hade. Jag hann tyvärr inte fram till Uppsala innan ni lämnat så jag säger tack för trevligt sällskap här istället. Kan bara instämma angående arrangemanget, riktigt lyxigt med hjältar till funktionärer på varje kontroll.
MarcusS
Aktiv medlem
150 mil randonné Uppsala-Trondheim-Uppsala
Även jag har kommit till liv. Efter lite sol och bad känns livet helt ok igen. Här är min resa, som verkar likna Stinas .-)
http://www.sumocycling.se/2018/07/25/till-nidarosdomen-och-tillbaka-igen/
http://www.sumocycling.se/2018/07/25/till-nidarosdomen-och-tillbaka-igen/
Senaste inläggen
-
-
[Byggtråd] Vilken melodi vill du skänka till vår Herre?- Senaste: Kashmirsocialist
-
Köp & Sälj
-
Säljes i Dalarna -
Säljes i Kalmar -
Säljes i Dalarna -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Göteborg
