[Kalender] Randonnée 30 mila Södertälje
- Trådstartare Randonneur_Stockholm
- Start datum
[Kalender] Randonnée 30 mila Södertälje
Första gruppen ramlade in i målet kl 16.46. En otrolig dag med an riktig kul grupp som bombade på och hjälpte varandra hela dagen. Var nära att tappa dem några gånger den sista biten, men lyckades bita mig fast mer tack vare pannben än några andra ben. Ser fram emot att se rullsnittet!
Det kommer säkert mera detaljerade RR från proffsen sen :-)
Nu öl.
Edit: I Stigtomta (126 km) var vi fortfarande bara 1 minut över minimitiden (om man räknar med att vi startade 3 minuter för sent) :-)
Det kommer säkert mera detaljerade RR från proffsen sen :-)
Nu öl.
Edit: I Stigtomta (126 km) var vi fortfarande bara 1 minut över minimitiden (om man räknar med att vi startade 3 minuter för sent) :-)
Senast ändrad:
bigmollo
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 30 mila Södertälje
Ja jäklar vilken dag. Hängde med förstagruppen och hade det riktigt bra. Bra grupp utan strul. Benen gick sönder när det var en mil kvar men på det hela var det fantastiskt. Vilka var tjejerna i vår grupp? Alltså de som pratade engelska, inte Toni. De var hur starka som helst! Grymt imponerande. Ett steg närmare till PBP. Känns nice.
Nu öl.
Nu öl.
GoranS
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 30 mila Södertälje
Den världslägesanalyserande konditoriduon stämplade in i Östertälje 18.09 efter att mest ha betat av de sista tio+ milen efter att benen lämnat in och det tunna pannbenet nötts ner. Hoppades ett tag att resten av gruppen skulle fortsätta till andra sidan Bråviken och inte bara några meter för långt ner i backen före Kvarsebo. Men, ingen sådan lycka utan man blev snabbt inhämtad av de hungriga vargarna.
Steel is Real
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 30 mila Södertälje
[Kalender] Randonnée 30 mila Södertälje
Som bilden visar var ju vägen längs Bråviken hur fin som helst. Den iskalla och ganska starka pålandsvinden gjorde det hela ganska otrevligt men det gör inget för det var bara den biten och jag såg en trana som sprätte runt på en åker efter Åkers-styckebruk och så såg jagen duvhök som flög över vägen med en nymördad björktrast i klorna. En toppenrunda alltså
[Kalender] Randonnée 30 mila Södertälje
Jag missade detta brevet, vilket låter som en toppenrunda, eftersom jag valde flerdagarsäventyr istället. Nöjd med att jag fick vara med på ett hörn iallafall. Mötte hela tåget med diverse tappade vagnar när jag var på väg mot Nyköping. Dubbelt bra med välkända ansiktet just där eftersom jag hade det "lite" kämpigt i motan över fälten.
Ser framemot RRar.
Ser framemot RRar.
bigmollo
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 30 mila Södertälje
Här är bloggen som utlovat: https://www.bicycling.se/blogs/johanmolleborn/30-mil-fran-sodertalje-glad-pask.htm
[Kalender] Randonnée 30 mila Södertälje
Tja! Great riding yesterday. I was thinking in the morning that my body will probably start breaking after 10h in the saddle. So thank you all that we didn't have to ride for that long :-)! Great group and awesome work together. Enjoy your day off :-).
GoranS
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 30 mila Södertälje
Uppstigning 3.50. Ja, jag hatar att stressa på morgonen. Lite vankelmodighet kring klädvalet. Blev i slutändan tunn kortärmad ylleundertröja, cykeltröja, väst, armvärmare, knävärmare, byxor, skor och de vedervärdigt fula men praktiska skoöverdragen som bara täcker främre delen av foten. Var 4-5 grader men prognoserna talade om uppemot 20 grader och sol vilket uteslöt långärmad undertröja även om det kanske hade varit skönt i början.
Under den 2 minuter långa färden ner från kullen jag bor på till tågstationen hann jag kontemplera det faktum att jag åter gått upp i svinottan för att ta 5.23-pendeln, få njuta av 24 minuters väntan på byte vid Älvsjös station för att tidigt en helgmorgon få möta upp med en grupp likasinnade dårar på en förortsmack och sedan cykla mig trött under större delen av dagen. På stationen mötte jag upp med kitzblitz som tydligen också hade tyckt att detta låtit som en trevlig påskrunda och när vi klev på tåget dök vi på ytterligare en randonnör i form av cilo (om jag inte helt missuppfattat kopplingen person-happynick).
Efter utkvittering av brevetkort stod jag häckade inne på macken tills strax före start för att undvika den sexgradiga luftens nedkylande effekt utanför. Kände mig lite håglös, men när starten gick så var det bara att hålla i hatten och styret för Adam drog iväg som att det var Södertälje GP snarare än en 30-milare. I kombination med en del vägarbeten gjorde den höga farten det nästan lite onödigt spännande inledningsvis. När vi kom ut på Linavägen och sen Enhörnaleden ordnade det dock upp sig och även om det var god fart var det en väl fungerande grupp på vägar som lämpade sig väl för att få milen att rulla förbi i god takt.
Dröjde inte länge förrän vi var framme vid Åkers Styckebruk. Åsa hade hintat om att det skulle kunna bli problem med att hitta inrättningar som var villiga att stämpla brevetkort den påskdagsmorgon. Dock visade det sig att ICA inte vek ner sig för sådana högtider när det bjöds på randonnécykling utan de bjöd på rask och bra ifyllning av korten för den ca tjoget stora förstagruppen. Brukar typiskt försöka köpa något i samband med stämpling för att ge lite goodwill åt randonnörer. Här var det dock sådant tempo att jag inte riktigt kom mig för det. Hann sedan knappt få av mig den då inte längre nödvändiga västen innan halva gänget rullat ut från macken. Ffa IngvarW verkade ha bråttom och han fick en liten lucka som dock hämtades in i backarna på väg ner mot Skottvångs gruvor. Den vägen är väldigt fin dragning på. Tyvärr är beläggningen inte helt tipp-topp och i större grupp gäller det att vara lite på alerten då cykeln hoppar och skuttar. Ut på 223:an blev beläggningen återigen bra och även om det går en del upp och ner så tickade milen på.
Kom för första gången upp i dragläge någonstans efter Björnlunda. Hade kollat lite ungefär hur långt de före mig drog och försökte hålla ungefär samma dragfart och längd som de vilket gav 3 km i spets. Fick ta i lite och även om det inte direkt sprätte i benen så var det rätt OK. När jag efter mitt dragpass kom ner och svängde in på sista rulle kom dock en fartökning modell värre som ställde av mig. En tanke att "nu åker jag av" for genom huvudet när benen inte riktigt ville ge tillräcklig effekt för att komma ikapp. Slog snabbt om till att försöka hålla mitt eget tempo och efter kanske en halvminut märkte jag att jag började nöta mig ikapp och efter snart var jag åter i svansen. Tyvärr blev det en period här där det gick lite ryckigare vilket mina ben är dåliga på att hantera. Dock blev det bara lite mikroluckor som med jämn fart kunde täppas raskt med jämn fart.
Framme i Stigtomta var det stämpling på OKQ8. En halvliter dryck och en snickers åkte i magen och knävärmarna förpassades till en ryggficka tillsammans med skoöverdragen samtidigt som armvärmarna tryckte ner runt handlederna. Kort-kort-cykling i Sverige vid påsk är inte något man är bortskämd med.
Rullade på i fortsatt fin fart ner till Jönåker där vi svängde ut på gamla riksettan. Enda gången jag cyklat den tidigare var det brutal motvind och jag låg i en kvartett med ev.randonnör, cerberos och någon som jag glömt bort och vi slet som djur för att utan lycka försöka få hastighetsmötarens första siffra att öka från en etta. Nu var det snarare 35 km/h som var marschfarten. Klockan visade när vi passerade 150 km fortfarande inte mer än 11.34 och rullsnittet låg fortfarande strax över 34 km/h.
I backarna upp mot Stavsjö låg jag på rulle på bigmollo som höll i taktpinnen. Tyvärr för mina bens skull dirigerade han upp ett tempo som slet på och när han till slut vek åt sidan funderade jag på om jag skulle lägga in en attack på världsrekordet i kort förning. Beslutade mig dock för att försöka vara lite hjälpsam och plågade benen ett par km innan jag vek ut lite och försökte vinka fram personen som låg på min rulle. Upptäckte dock att personen inte gick fram utan också vikt ut och låg kvar på min rulle. Till saken hör att det fanns en relativt bred vägren men att asfalten var rätt dålig där så jag låg i vägrenen precis närmast vägbanan där det var bra asfalt. När jag vek ut så ville jag inte slänga mig ut mitt i vägbanan. Så antagligen var jag bara lite för diskret i mitt agerande för att bakomvarande skulle uppfatta att jag ville ha avlösning. Blev att jag drog en knapp km till innan jag mer resolut markerade att nu fick det vara slut på dragjobbet.
Stämplingen på caféet ovanför Bråviken gick det inte speciellt snabbt. Kom långt fram i kön och hann stjälpa i mig en halvliters Mer och tugga i mig resterna av en energikaka samt fylla på den vattenflaska som jag druckit drygt hälften ur och ändå ha tid att stå och njuta i solen en stund innan hela gänget fått sina stämplar. Vi var nu nere på 15 personer i gruppen.
Efter utförskörningen ner till Bråviken följde vi sedan denna österut. Man kände att det var klart kyligare vid vattnet. Dessutom var det lite blåsigare och jag tror att det var visst inslag av motvind i den huvudsakligen sidliga vinden. I stigningen efter Kolmården kände jag att det bara var en tidsfråga innan det skulle bli fråga om solocykling för min del. Låg sist och släppte luckor och jobbade mig ikapp om vartannat.
I backen ner mot färjan över Bråviken fick jag dock en liten inbjudan om att skjuta fram avhakningen lite då resten av gruppen glatt struntade i vägen med "Kvarsebo båtar 1"-skylten, vilket är den vägen som rutten är dragen. Jag hade ingen lust att av sociala skäl cykla ytterligare nerför och sen cykla upp igen så jag vek in på den lilla vägen och trampade på i min takt. Även om jag såg att de andra ganska snart hade insett sitt misstag och vänt så dröjde det en liten stund innan de passerade mig. Jag såg sedan till att ligga sist i gruppen då jag kände att det när som helst kunde bli dags att släppa och jag ville inte att någon annan skulle behöva få lucka.
Efter 194 km beslutade jag mig för att det var dags att avsluta hjulsugeriet och sköta mig själv. Alltid lite trist att se en väl fungerande grupp försvinna längre och längre bort, men hade jag försökt gå med längre hade det varit risk för att det hade blivit bonk lite senare och jag tar dock trots hellre 10 mil solocykling när jag är trött än 9 mil solocykling när jag är totalt färdig. Efter några km passerar jag en annan i grupp som står vid vägkanten och fipplar. Frågar om något är på tok men får till svar något om ett tappat bankkort. Så här i efterhand hade det väl varit bättre att stanna och föreslå att vi skulle slå följe men jag tänker där och då att "Trist, men jag kan inte direkt hjälpa till med det så jag rullar på. Han kommer väl ikapp mig.".
Efter en liten stund börjar det knäppa från framhjulet. Om jag inte minns helt galet så stannar jag till och känner på framhjulet för att känna om det kan vara knas med lagret. Känner dock ingenting. Blir istället upphunnen av han som jag nyss passerat. Han är tydligen precis som jag lite smårökt. Knäppljudet tilltar och jag blir i en uppförsbacke efter precis 20 mil tvungen att stanna för att göra en noggrannare inspektion. Visar sig att jag fått någon kåda på däcket och att det i denna satt sig fast ett par små stenflisor som börjat äta sig in i däcket och att jag väsentligen har ett dubbdäck med två dubbar. Lyckas hjälpligt få bort det hela och vi fortsätter.
Lyckligtvis viker banan sen av lite mer åt norr och vinden ger åtminstone här och var lite extra skjuts i ryggen. Jag ligger och drar. Funderar i något läge på om jag ska vika åt sidan och släppa fram min kamrat. Känner dock att belastningen är rätt lagom och tänker att om han vill höja tempot kan han köra förbi mig. Detta inträffar inte utan jag drar upp till Nyköping.
Frågar på cykelbanan på väg in mot stan om han är sugen på något speciellt och får kaffe till svar. Så vi rullar längsmed gågatan i Nyköping spejandes efter något ställe med kaffe. När det nästan verkar som vi är på väg ut ur centrum hittar vi ett café på vänster sida. Känner att jag behöver lite mental uppiggning så det får bli en bit morotskaka och en större havreboll som komplement till colan.
Har nu börjat blåsa kyligt och även om solen gör sitt bästa för att värma där vi sitter vid ett bord utanför caféet så blir det kyligt och hela kittet med armvärmare, knävärmare och väst åker på innan vi ger oss iväg. Har även lyckats på fingrarna att vitna och har första biten ut från Nyköping inte mycket till känsel i dem. När blodcirkulationen kommer igång lite så släpper det dock.
Min parkamrat verkar ha fått superkrafter av kaffet och jag är rejält på fallrepet och har vid ett par tillfällen en lucka fram till honom. Sen lugnar han dock ner sig och släpper efter en stund fram mig. Jag drar i 14 km innan jag känner att det kan vara skönt med lite avlösning. Han går upp och drar i ca 7 km innan jag i en backe smiter upp i spets. Jag ökar inte tempot men märker att han släpper. Jag väntar in. Upprepas någon gång. Han säger något om att han mår illa. Försöker se till att sänka tempot. Vid fikat hade vi snackat lite om våra cykelerfarenheter och jag nämnde att jag varit nere och cyklat en del i bl.a. Dolomiterna. Han verkar vilja ha distraktion och jag får order att berätta lite mer om det. Under resten av tiden hinner vi avhandla en hel del kring cykling i berg.
Till sista stämplingen i Vagnhärad med ca tre och en halv mil kvar är vi enligt uppgift precis timmen efter tätgruppen. Ingen stress där så vi tappar nog ytterligare lite vid själva stämplingen. Blir av någon obegriplig anledning fruktansvärt sugen på glass så det blir en sådan tillsammans med en dricka innan vi rullar iväg.
Efter Vagnhärad är det ett tag en ganska bred vägren så det går fint att cykla i bredd även om det är en del trafik. Vi har nu skiftat samtalet från cykling och hinner avhandla konsekvenserna av AI samt dystopiska 1984-artade scenarion för världen. Efter Järnaavtaget blir det smal vägren och samtalet bedarrar. Tyvärr kan man inte säga detsamma om trafiken. Är en hel del bilar. När vi i ett läge kommer i närheten av E4:an ser vi att trafiken rullar väldigt sakta in mot stan där. Kanske var det en bidragande orsak till att det var ganska mycket trafik på vägen vi cyklade. Hände inte så mycket mer utan vi betat av km för km och var snart tillbaka vid macken i Östertälje för att slutstämpla och signera korten.
Tack till alla som var med och ffa till min parkamrat under sista trejdedelen. Gör det alltid lite lättare mentalt att ha någon att dela slitet med.
Under den 2 minuter långa färden ner från kullen jag bor på till tågstationen hann jag kontemplera det faktum att jag åter gått upp i svinottan för att ta 5.23-pendeln, få njuta av 24 minuters väntan på byte vid Älvsjös station för att tidigt en helgmorgon få möta upp med en grupp likasinnade dårar på en förortsmack och sedan cykla mig trött under större delen av dagen. På stationen mötte jag upp med kitzblitz som tydligen också hade tyckt att detta låtit som en trevlig påskrunda och när vi klev på tåget dök vi på ytterligare en randonnör i form av cilo (om jag inte helt missuppfattat kopplingen person-happynick).
Efter utkvittering av brevetkort stod jag häckade inne på macken tills strax före start för att undvika den sexgradiga luftens nedkylande effekt utanför. Kände mig lite håglös, men när starten gick så var det bara att hålla i hatten och styret för Adam drog iväg som att det var Södertälje GP snarare än en 30-milare. I kombination med en del vägarbeten gjorde den höga farten det nästan lite onödigt spännande inledningsvis. När vi kom ut på Linavägen och sen Enhörnaleden ordnade det dock upp sig och även om det var god fart var det en väl fungerande grupp på vägar som lämpade sig väl för att få milen att rulla förbi i god takt.
Dröjde inte länge förrän vi var framme vid Åkers Styckebruk. Åsa hade hintat om att det skulle kunna bli problem med att hitta inrättningar som var villiga att stämpla brevetkort den påskdagsmorgon. Dock visade det sig att ICA inte vek ner sig för sådana högtider när det bjöds på randonnécykling utan de bjöd på rask och bra ifyllning av korten för den ca tjoget stora förstagruppen. Brukar typiskt försöka köpa något i samband med stämpling för att ge lite goodwill åt randonnörer. Här var det dock sådant tempo att jag inte riktigt kom mig för det. Hann sedan knappt få av mig den då inte längre nödvändiga västen innan halva gänget rullat ut från macken. Ffa IngvarW verkade ha bråttom och han fick en liten lucka som dock hämtades in i backarna på väg ner mot Skottvångs gruvor. Den vägen är väldigt fin dragning på. Tyvärr är beläggningen inte helt tipp-topp och i större grupp gäller det att vara lite på alerten då cykeln hoppar och skuttar. Ut på 223:an blev beläggningen återigen bra och även om det går en del upp och ner så tickade milen på.
Kom för första gången upp i dragläge någonstans efter Björnlunda. Hade kollat lite ungefär hur långt de före mig drog och försökte hålla ungefär samma dragfart och längd som de vilket gav 3 km i spets. Fick ta i lite och även om det inte direkt sprätte i benen så var det rätt OK. När jag efter mitt dragpass kom ner och svängde in på sista rulle kom dock en fartökning modell värre som ställde av mig. En tanke att "nu åker jag av" for genom huvudet när benen inte riktigt ville ge tillräcklig effekt för att komma ikapp. Slog snabbt om till att försöka hålla mitt eget tempo och efter kanske en halvminut märkte jag att jag började nöta mig ikapp och efter snart var jag åter i svansen. Tyvärr blev det en period här där det gick lite ryckigare vilket mina ben är dåliga på att hantera. Dock blev det bara lite mikroluckor som med jämn fart kunde täppas raskt med jämn fart.
Framme i Stigtomta var det stämpling på OKQ8. En halvliter dryck och en snickers åkte i magen och knävärmarna förpassades till en ryggficka tillsammans med skoöverdragen samtidigt som armvärmarna tryckte ner runt handlederna. Kort-kort-cykling i Sverige vid påsk är inte något man är bortskämd med.
Rullade på i fortsatt fin fart ner till Jönåker där vi svängde ut på gamla riksettan. Enda gången jag cyklat den tidigare var det brutal motvind och jag låg i en kvartett med ev.randonnör, cerberos och någon som jag glömt bort och vi slet som djur för att utan lycka försöka få hastighetsmötarens första siffra att öka från en etta. Nu var det snarare 35 km/h som var marschfarten. Klockan visade när vi passerade 150 km fortfarande inte mer än 11.34 och rullsnittet låg fortfarande strax över 34 km/h.
I backarna upp mot Stavsjö låg jag på rulle på bigmollo som höll i taktpinnen. Tyvärr för mina bens skull dirigerade han upp ett tempo som slet på och när han till slut vek åt sidan funderade jag på om jag skulle lägga in en attack på världsrekordet i kort förning. Beslutade mig dock för att försöka vara lite hjälpsam och plågade benen ett par km innan jag vek ut lite och försökte vinka fram personen som låg på min rulle. Upptäckte dock att personen inte gick fram utan också vikt ut och låg kvar på min rulle. Till saken hör att det fanns en relativt bred vägren men att asfalten var rätt dålig där så jag låg i vägrenen precis närmast vägbanan där det var bra asfalt. När jag vek ut så ville jag inte slänga mig ut mitt i vägbanan. Så antagligen var jag bara lite för diskret i mitt agerande för att bakomvarande skulle uppfatta att jag ville ha avlösning. Blev att jag drog en knapp km till innan jag mer resolut markerade att nu fick det vara slut på dragjobbet.
Stämplingen på caféet ovanför Bråviken gick det inte speciellt snabbt. Kom långt fram i kön och hann stjälpa i mig en halvliters Mer och tugga i mig resterna av en energikaka samt fylla på den vattenflaska som jag druckit drygt hälften ur och ändå ha tid att stå och njuta i solen en stund innan hela gänget fått sina stämplar. Vi var nu nere på 15 personer i gruppen.
Efter utförskörningen ner till Bråviken följde vi sedan denna österut. Man kände att det var klart kyligare vid vattnet. Dessutom var det lite blåsigare och jag tror att det var visst inslag av motvind i den huvudsakligen sidliga vinden. I stigningen efter Kolmården kände jag att det bara var en tidsfråga innan det skulle bli fråga om solocykling för min del. Låg sist och släppte luckor och jobbade mig ikapp om vartannat.
I backen ner mot färjan över Bråviken fick jag dock en liten inbjudan om att skjuta fram avhakningen lite då resten av gruppen glatt struntade i vägen med "Kvarsebo båtar 1"-skylten, vilket är den vägen som rutten är dragen. Jag hade ingen lust att av sociala skäl cykla ytterligare nerför och sen cykla upp igen så jag vek in på den lilla vägen och trampade på i min takt. Även om jag såg att de andra ganska snart hade insett sitt misstag och vänt så dröjde det en liten stund innan de passerade mig. Jag såg sedan till att ligga sist i gruppen då jag kände att det när som helst kunde bli dags att släppa och jag ville inte att någon annan skulle behöva få lucka.
Efter 194 km beslutade jag mig för att det var dags att avsluta hjulsugeriet och sköta mig själv. Alltid lite trist att se en väl fungerande grupp försvinna längre och längre bort, men hade jag försökt gå med längre hade det varit risk för att det hade blivit bonk lite senare och jag tar dock trots hellre 10 mil solocykling när jag är trött än 9 mil solocykling när jag är totalt färdig. Efter några km passerar jag en annan i grupp som står vid vägkanten och fipplar. Frågar om något är på tok men får till svar något om ett tappat bankkort. Så här i efterhand hade det väl varit bättre att stanna och föreslå att vi skulle slå följe men jag tänker där och då att "Trist, men jag kan inte direkt hjälpa till med det så jag rullar på. Han kommer väl ikapp mig.".
Efter en liten stund börjar det knäppa från framhjulet. Om jag inte minns helt galet så stannar jag till och känner på framhjulet för att känna om det kan vara knas med lagret. Känner dock ingenting. Blir istället upphunnen av han som jag nyss passerat. Han är tydligen precis som jag lite smårökt. Knäppljudet tilltar och jag blir i en uppförsbacke efter precis 20 mil tvungen att stanna för att göra en noggrannare inspektion. Visar sig att jag fått någon kåda på däcket och att det i denna satt sig fast ett par små stenflisor som börjat äta sig in i däcket och att jag väsentligen har ett dubbdäck med två dubbar. Lyckas hjälpligt få bort det hela och vi fortsätter.
Lyckligtvis viker banan sen av lite mer åt norr och vinden ger åtminstone här och var lite extra skjuts i ryggen. Jag ligger och drar. Funderar i något läge på om jag ska vika åt sidan och släppa fram min kamrat. Känner dock att belastningen är rätt lagom och tänker att om han vill höja tempot kan han köra förbi mig. Detta inträffar inte utan jag drar upp till Nyköping.
Frågar på cykelbanan på väg in mot stan om han är sugen på något speciellt och får kaffe till svar. Så vi rullar längsmed gågatan i Nyköping spejandes efter något ställe med kaffe. När det nästan verkar som vi är på väg ut ur centrum hittar vi ett café på vänster sida. Känner att jag behöver lite mental uppiggning så det får bli en bit morotskaka och en större havreboll som komplement till colan.
Har nu börjat blåsa kyligt och även om solen gör sitt bästa för att värma där vi sitter vid ett bord utanför caféet så blir det kyligt och hela kittet med armvärmare, knävärmare och väst åker på innan vi ger oss iväg. Har även lyckats på fingrarna att vitna och har första biten ut från Nyköping inte mycket till känsel i dem. När blodcirkulationen kommer igång lite så släpper det dock.
Min parkamrat verkar ha fått superkrafter av kaffet och jag är rejält på fallrepet och har vid ett par tillfällen en lucka fram till honom. Sen lugnar han dock ner sig och släpper efter en stund fram mig. Jag drar i 14 km innan jag känner att det kan vara skönt med lite avlösning. Han går upp och drar i ca 7 km innan jag i en backe smiter upp i spets. Jag ökar inte tempot men märker att han släpper. Jag väntar in. Upprepas någon gång. Han säger något om att han mår illa. Försöker se till att sänka tempot. Vid fikat hade vi snackat lite om våra cykelerfarenheter och jag nämnde att jag varit nere och cyklat en del i bl.a. Dolomiterna. Han verkar vilja ha distraktion och jag får order att berätta lite mer om det. Under resten av tiden hinner vi avhandla en hel del kring cykling i berg.
Till sista stämplingen i Vagnhärad med ca tre och en halv mil kvar är vi enligt uppgift precis timmen efter tätgruppen. Ingen stress där så vi tappar nog ytterligare lite vid själva stämplingen. Blir av någon obegriplig anledning fruktansvärt sugen på glass så det blir en sådan tillsammans med en dricka innan vi rullar iväg.
Efter Vagnhärad är det ett tag en ganska bred vägren så det går fint att cykla i bredd även om det är en del trafik. Vi har nu skiftat samtalet från cykling och hinner avhandla konsekvenserna av AI samt dystopiska 1984-artade scenarion för världen. Efter Järnaavtaget blir det smal vägren och samtalet bedarrar. Tyvärr kan man inte säga detsamma om trafiken. Är en hel del bilar. När vi i ett läge kommer i närheten av E4:an ser vi att trafiken rullar väldigt sakta in mot stan där. Kanske var det en bidragande orsak till att det var ganska mycket trafik på vägen vi cyklade. Hände inte så mycket mer utan vi betat av km för km och var snart tillbaka vid macken i Östertälje för att slutstämpla och signera korten.
Tack till alla som var med och ffa till min parkamrat under sista trejdedelen. Gör det alltid lite lättare mentalt att ha någon att dela slitet med.
[Kalender] Randonnée 30 mila Södertälje
Trevliga RRs !
Microversionen = ganska otränad drällde jag med i snabbklungan som var ovanligt stor. Milen fram till Åkers Styckebruk gick snabbt. Jag var på hugget och stämplade bland de första och såg sedan Michael O dra iväg solo. Skulle han stanna och lätta på trycket? Jo, för plötsligt såg jag honom inte längre. Eftersom jag själv hade ett visst behov men misstänkte att gruppen skulle komma vilken sekund som helst så tänkte jag prova det proffsen gör, pinka i farten. När inga hus eller människor syntes blev det så premiär att göra det rullandes. Lyckades väl till 75 % - no more info.
Gänget kom och vi rullade vidare i bra fart. Mina dragningar var väldigt få och max 3km likt GoranS. I varje lite brantare backe höll jag hyfsat tempo men det sved rejält i benen. Antog att det här blir nog svårt att hålla.
Hade dragjobbet vid Oskarshäll och missade förstås stället och fick bromsa och vända. En ostmacka satt fint men sen var det dags att dra vidare med gänget på 15 pers.
Utmed Bråviken jäkligt kallt, huh.
Sedan kom så ännu mer berg-och-dalbana innan det planade ut upp mot Nyköping. Och precis då ville benen inte vara med längre när gruppen gjorde en fartökning efter ett antal långa backar. Den seglade iväg och jag räknade kallt med att cykla de sista 10 milen på egen hand.
Vinden var besvärlig, jag hade knappt någon dryck kvar och benen var tröga. Pinnade på och svor några gånger rejält åt vinden men det verkade den inte bry sig om.
Inne i Nyköping gick det trögt och istället för någon mack som hade korv med bröd blev det en liten kiosk för en chokladkaka. Ute var det nu kallt så armvärmarna åkte på igen. Körde förbi två vanliga lvg-cyklister som verkade ha det trevligt trots vinden.
Strax innan Vagnhärad stod en cyklist på fel sida, jag morsade och han såg bekant ut men jag fortsatte. Efter en stund hade han hunnit upp mig och vi körde gemensamt i sidvinden. Vi undrade båda när den där utlovade sida med skulle dyka upp.
I Vagnhärad var vi enligt mackkillen kanske 25 minuter från snabbgruppen. Vi tuggade i oss varsin korv, jag drack två Pucko, passar mig bra och sedan drog vi ut i kylan igen. Man blev dock varm ganska snabbt i vinden som var motvind i vanlig ordning, i alla fall kändes det så. Jag hoppades dock att vi efter Mörköavfarten skulle få lite medvind eftersom vägen går mer mot norr därifrån.Jomenvisst, så blev det och vi seglade i 40+ flera långa sträckor. Återigen kunde man känna sig som en duktig lvg-cyklist och inte någon gammal nästan 60-åring som cyklar i snigelfart.
Södertälje såg som många gånger förr riktig trevligt ut när man körde den sista biten upp över bron och inne på macken i Östertälje blev det slutstämpling och en behövlig kopp kaffe. Något man inte hann med under rundan - av någon anledning :-)
Microversionen = ganska otränad drällde jag med i snabbklungan som var ovanligt stor. Milen fram till Åkers Styckebruk gick snabbt. Jag var på hugget och stämplade bland de första och såg sedan Michael O dra iväg solo. Skulle han stanna och lätta på trycket? Jo, för plötsligt såg jag honom inte längre. Eftersom jag själv hade ett visst behov men misstänkte att gruppen skulle komma vilken sekund som helst så tänkte jag prova det proffsen gör, pinka i farten. När inga hus eller människor syntes blev det så premiär att göra det rullandes. Lyckades väl till 75 % - no more info.
Gänget kom och vi rullade vidare i bra fart. Mina dragningar var väldigt få och max 3km likt GoranS. I varje lite brantare backe höll jag hyfsat tempo men det sved rejält i benen. Antog att det här blir nog svårt att hålla.
Hade dragjobbet vid Oskarshäll och missade förstås stället och fick bromsa och vända. En ostmacka satt fint men sen var det dags att dra vidare med gänget på 15 pers.
Utmed Bråviken jäkligt kallt, huh.
Sedan kom så ännu mer berg-och-dalbana innan det planade ut upp mot Nyköping. Och precis då ville benen inte vara med längre när gruppen gjorde en fartökning efter ett antal långa backar. Den seglade iväg och jag räknade kallt med att cykla de sista 10 milen på egen hand.
Vinden var besvärlig, jag hade knappt någon dryck kvar och benen var tröga. Pinnade på och svor några gånger rejält åt vinden men det verkade den inte bry sig om.
Inne i Nyköping gick det trögt och istället för någon mack som hade korv med bröd blev det en liten kiosk för en chokladkaka. Ute var det nu kallt så armvärmarna åkte på igen. Körde förbi två vanliga lvg-cyklister som verkade ha det trevligt trots vinden.
Strax innan Vagnhärad stod en cyklist på fel sida, jag morsade och han såg bekant ut men jag fortsatte. Efter en stund hade han hunnit upp mig och vi körde gemensamt i sidvinden. Vi undrade båda när den där utlovade sida med skulle dyka upp.
I Vagnhärad var vi enligt mackkillen kanske 25 minuter från snabbgruppen. Vi tuggade i oss varsin korv, jag drack två Pucko, passar mig bra och sedan drog vi ut i kylan igen. Man blev dock varm ganska snabbt i vinden som var motvind i vanlig ordning, i alla fall kändes det så. Jag hoppades dock att vi efter Mörköavfarten skulle få lite medvind eftersom vägen går mer mot norr därifrån.Jomenvisst, så blev det och vi seglade i 40+ flera långa sträckor. Återigen kunde man känna sig som en duktig lvg-cyklist och inte någon gammal nästan 60-åring som cyklar i snigelfart.
Södertälje såg som många gånger förr riktig trevligt ut när man körde den sista biten upp över bron och inne på macken i Östertälje blev det slutstämpling och en behövlig kopp kaffe. Något man inte hann med under rundan - av någon anledning :-)
Telesauvage
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 30 mila Södertälje
Jag körde en Peter Sagan och snålkörde första 20 milen med snabbgruppen med bara några korta förningar, var därför rätt pigg sista 10. Hade även fickorna fulla med gel som jag tryckte i mig i dubbla doser och det började nästan kittla i kroppen efter Vagnhärad. Så efter en fin dags cykling rullade jag in med övriga 6-7 som första grupp. Extra tack till Adam och övriga som tog merparten av farthållningen. Och ja, tjejerna var urstarka! Stilpoäng till Mölleborn som tog en monsterföring precis innan han släppte tätklungan.
Liknande trådar
Köp & Sälj
-
Säljes i Uppsala -
Säljes i Gävleborg -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Skåne -
Köpes i Göteborg
