Homecastle
Ny medlem
Kinnekulle-leden – en nybörjares bekännelse (massor av bilder)
Bakgrund:
För 16-17 år sedan köpte jag en CykelPro MTB ("Pinnacle" tror jag den heter). Inga dämpare, men aluminiumram. Tyvärr fick den aldrig se skogen, även om det var tänken från början, utan fick bara rulla mellan lägenheten och skolan.
Sedan följde många flyttlass och cykeln flyttades enbart från förråd till förråd - till förra sommaren. En granne cyklade MTB och jag blev sugen på att damma av den gamla gulingen på vinden.
Sagt och gjort. Nya, billiga däck införskaffades eftersom de gamla var torra som brasved och sedan hängde jag med ut i skogen. Så jäkla roligt.
Efter tre rundor bestämde jag mig för att köpa en dämpad framgaffel. Premiärturen blev Kinnekulle-leden.
Men jag kom bara sex kilometer inna jag slog emot en sten och krökte ramen. Den cykeln hade inget växelöra, så ramen tog hela smällen. Efter mycket tjurande hemma i garagert och ett antal försök att räta ramen gav jag upp.
Förbannad som jag var beställde jag en ny cykel från Tyskland – en Giant XTC Zero.
Men lite småskador, ont om tid och kallt väder gjorde att den fick stå i garaget hela vintern.
Tills i tisdags...
Slutade jobbet vid lunch och åkte till Kinnekulle. Parkerade Jerneklev (på andra sidan av berget från Hällekis sett).
Redan efter en kilometer fick jag bära cykeln upp för den första trappan.
Ytterligare en kilometer senare fick jag stanna igen, men den gången för att höja sadeln. Jag hade bara ställt in den på ett ungefär hemma i garaget och det saknades ett par centimeter.
Andra gången jag hoppade av cykeln var vid den första spången. Jag kom ihåg att det var väldigt litet mellanrum mellan plankorna i början, för att sedan bli bredare och bredare. Denna gången skulle jag ta mig runt, så jag vågade helt enkelt inte chansa…
I höstas var det lerigt och stora vattenpölar överallt på den här delen. Nu förhållandevis torrt och inte en enda vattenpöl. Konstigt, jag trodde faktiskt att det skulle vara ganska blött efter allt regnande…
Det här var lite störande. Vissa gångristar (små ”broar” som man kan cykla över, men djuren inte kommer över) har bytts ut mot grindar. Suck!
Kinnekulleleden har flera vind- och regnskydd, platser att fylla på vatten, att vila och fika.
Ett magiskt landskap. Skiftningarna i naturen är enorma – allt man kan önska sig finns på en och samma runda. Helt otroligt egentligen.
Ibland lite tekninskt, ibland lite blött...
Redan efter 6 km började det kännas lite i låren, så jag slog av lite på takten. Efter 13 km började jag bli trött igen och funderade på om jag skulle ta en fikapaus. Då kom jag fram till ett stort stup på vänster sida, med en härlig utsikt och en lång trappa.
Det första jag tänkte var att ”aldrig i livet att jag cyklar ner för den – undrar om någon har gjort det” och förberedde mig för att bära cykeln.
När jag kom fram till trappan hoppade jag snabbt av och började gå ner. Då kände jag den sugande känslan av mjölksyra i låren. "Inte redan…"
Väl nere fanns tre stigar att välja mellan, men ingen hade den orange-färgade märkningen som kinnekulle-leden har. Efter lite funderande insåg jag att jag hade gått ner i onödan, leden fortsatte där uppe. Jag hade varit för trött för att lyfta huvudet och kolla efter markeringen och för säker på att jag skulle ner för trappan. När jag gick upp bestämde jag mig för att stanna på första bästa ställe och fika.
Efter bara någon kilometer kom jag fram till det här stället.
Allvarligt talat, finns det bättre ställe att fika på? (ja, ja, det finns det säkert. Men det kändes inte så just då…)
Okej, inte världens snyggaste cykelkläder. Jag köpte dem den gamla cykel för 16-17 år sedan. Cyklade endel landsväg under några år. Men alla kläderna var hela och passade fortfarande, så de får duga så länge tills jag hittar något snyggare som faller mig i smaken. Funktion före form...
När fikapausen var avslutad väntade ca 7 km till campingen och det var nog en av de roligaste sträckorna på hela Kinnekulleleden. Åtminstone om man cyklar medsols. Många utförssträckor där man kunde få upp bra fart. Såg ett rådjur som var på väg in i en källare där någon glömt dörrren öppen. Rådjuret stod länge och tittade på mig när jag försökte få fram kameran, men precis när jag var klar tog den några hopp in i skogen och försvann.
På campingen stod en Happy-släpkärra och väntade. Förmodligen ett samköp av några här på sidan? (Kolla nummerplåten)
Här gäller det att hålla tungan i rätt mun… Att ramla ner i vattnet här kan inte vara hälsosamt.
Att vägen upp till toppen skulle vara tung förstod jag. Stigningen är 206 meter och det är klart att det känns, speciellt som jag redan hade fått mjölksyra i benen. Men att det skull vara sååå jobbigt hade jag nog inte tänkt mig. Halvvägs upp sa benen ifrån att det var dags att fika, så jag fick sätta mig på en stubbe och ta en smörgås och två koppar kaffe. Sedan var det bara att bita ihop och ta sig upp till toppen.
Äntligen uppe på toppen. Grym utsikt, men fiket i utsiktstornet hade inte öppnat för säsongen. Så jag kastade mig ut för översta delen av slalombacken direkt.
Jag hade fått för mig att Kinnekulle-leden var strax över fyra mil. Först två mil till campingen, där efter en mil uppför och avslutningsvis en mil nerför. Så från toppen trodde jag att det mest var att stå upp och rulla ner. Så är det i alla fall om man åker asfaltsvägen...
För det första var det 18 km, inte 10, på min mätare från toppen till mitt start och mål. Förmodligen är det bara 17 km, eftersom jag tillslut fick ihop 48 km på hela rundan. När jag kom hem och kollad på nätet fick jag fram att det skulle vara 45 km. Jag får väl ställa om cykeldatorn.
Och sedan det där med nerförsbacke – tja, visst gick det nedför ibland. Men långt ifrån hela tiden. Många och långa plana sträckor, på vissa delar helt sönder körda av traktorer och skogsmaskiner. Konstigt nog ett antal uppförsbackar också. På ett par ställen hade skogsarbetare fällt träd mitt över spåret – jäkligt störande!
Det fick bli en fikapaus till. Jag orkade inte en meter till om jag inte fick något att äta och dricka. Efter denna paus hade jag fått i mig 3 liter vatten, ca 30 cl vatten med Resorb i flaska på cykeln, fyra små koppar kaffe, tre smörgåsar, ett äpple och en banan. Ändå fanns det plats för mycket mer i magen, trots att jag åt en stor lunch precis innan jag åkte.
Tät urskog och ett litet vattenfall (orkade inte leta efter en bättre fotovinkel).
Självportätt när solen tittade fram. Det var lite molnigt i början av turen, men blev bara bättre hela tiden.
En av flera gångristar som man kunde cykla över utan problem.
Jag satt faktisk och tänkte på att det trots vissa leriga och blöta partier hade varit förvånansvärt torrt i spåret. Då kom jag fram till den här lilla sjön.
Däcken - Hutchinson Air Light - på cykeln var riktigt bra. Vet inte vilket lufttryck det blev när jag testade mig fram, men bra kändes det. Bra grepp och rullade lätt. Men i den värsta leran satte det sig snabbt i däckmönstret och greppet blev mycket sämre.
Det finns mycket se ut med Kinnekulle-leden. Bland annat Lasses grotta, för den som är intresserad. Själv var jag lite för trött för att orka bry mig så värst mycket på slutet.
Jag hade inte sparat mycket krafter att ha efter att jag nått toppen. Det skulle jag behövt. I nästan två mil längtade jag verkligen efter att se bilen igen. En gång trodde jag till och med att ljuden från en liten porlande bäck var från bilar på vägen.
Men ändå - summa summarum:
Jobbigt?
- Japp, så in i h--vete!
Roligt?
- Ja, även när det var som jobbigast.
Ont dagen efter?
- Fån fötterna upp till nacken, men ändå inte så farligt som jag trodde. Värst var det på kvällen när jag kom hem efter cykelturen. Då gjorde jag inte många knop...
Några vurpor?
- Tre stycken. Den första för att en gren fastnade i framdrevet. De två sista för att jag var så trött att jag inte orkade sätta ner foten i tid.
Fler rundor på Kinnekulle att vänta?
- Jag funderar på att sluta tidigt idag och ta en tur på Kinnekulle. Det skulle visst bli 10 grader varmt. Fast då ska jag mog cykla motsols!
Oj, jag höll på att glömma en viktig sak - tiden!
Det tog precis under fem och en halv timmar att ta sig runt.
Inte världens bästa tid, men det var inte heller målet. Jag skulle bara ta mig runt.
Men idag lämnar jag kameran hemma och ska förbättra den tiden...
Betyg på lite nyinköpta prylar
Camelbak HAWG
http://www.chainreactioncycles.com/Models.aspx?ModelID=23898
Mycket smidigare än den såg ut att vara på produktbilden. Lagom mycket plats, sitter bra på ryggen och bra munstycke för att dricka. Har inte mycket att jämföra med, mer än några FOX som jag provade i en butik, men vet inte vad jag mer skulle önska av en ryggsäck. Jag fick till och med ner en extra jacka av lite tjockare modell, som jag aldrig använde. 829 kr på CRC.
Betyg: 5 av 5
GORE Mistra Glove/Windstopper (handskar)
http://evaldsmtb.jetshop.se/
Väldigt smidiga och sköna. Det känns inte ens att man har några handskar. Funkar upp till ca 10 plusgrader, sedan blir det för varmt.Ska enligt Evalds MTB klara ca 5 minusgrader. Vindtäta, men klarar tyvärr inte regn – fast då är det bara Goretex som gäller. Inga gel-dynor i handsken. Själv klarar jag mig bra utan, men vet att andra måste ha det för att inte få ont i händerna. Kostade 377 kr på EvaldsMTB.
Betyg: 4 av 5
Glasögon
http://www.chainreactioncycles.com/Models.aspx?ModelID=8301
Sitter åt lite över öronen under hjälmen, fast det beror troligtvis på hjälmen också. Annars väldigt sköna, med tre utbytbara glas att välja mellan (klar, blå, mörk). Sitter lite för när ögonen, själv gillar jag när de kommer ut ett per millimeter mer. Helt klart prisvärda. Kostade 296 kr på CRC.
Betyg: 4 av 5
Endura Skull cap
http://www.chainreactioncycles.com/Models.aspx?ModelID=18464
En tunn mössa att ha under hjälmen. Efter 6 km provade jag utan, men tog på den direkt igen. Tunn och skön, så det känns inte att man har en mössa under hjälmen. Viker inte upp sig vid öronen, som jag har hört att vissa andra modeller gör. Kostade 106 kr på CRC.
Betyg: 5 av 5
C3 Wired mount computer
http://www.chainreactioncycles.com/Models.aspx?ModelID=7288
Ganska billig cykeldator, men ändå många funktioner. Tydlig displan med som visar tre funktioner samtidigt. Bra knappar och enkel att använda. För det priset kan jag inte önska mer. Ska man jämföra med pulsklockor, sjunker naturligtvis betyget. Kostade 213 kr på CRC.
Betyg: 5 av 5
Velo Chainstay Protector
http://www.chainreactioncycles.com/Models.aspx?ModelID=22897
Håller kedjeskrammel och repor borta.
Kostade 59 kr på CRC.
Betyg: 5 av 5
Giant XTC Zero
Mycket cykel för pengarna (12.000:- i Tyskland istället för 17.900:- i Sverige i höstas). Gillar känslan i hela cykeln. Skulle kanske önska en heldämpad cykel någon gång i framtiden, men för tillfället fyller denna mina behov helt och hållet. Behöver ställa in växlarna lite. Däcken (Hutchinson Air Light) rullar väldigt bra och har bra grepp på de flesta underlag. Bara när det blev riktigt lerigt var det för fint mönster.
Betyg: 4 av 5
För 16-17 år sedan köpte jag en CykelPro MTB ("Pinnacle" tror jag den heter). Inga dämpare, men aluminiumram. Tyvärr fick den aldrig se skogen, även om det var tänken från början, utan fick bara rulla mellan lägenheten och skolan.
Sedan följde många flyttlass och cykeln flyttades enbart från förråd till förråd - till förra sommaren. En granne cyklade MTB och jag blev sugen på att damma av den gamla gulingen på vinden.
Sagt och gjort. Nya, billiga däck införskaffades eftersom de gamla var torra som brasved och sedan hängde jag med ut i skogen. Så jäkla roligt.
Efter tre rundor bestämde jag mig för att köpa en dämpad framgaffel. Premiärturen blev Kinnekulle-leden.
Men jag kom bara sex kilometer inna jag slog emot en sten och krökte ramen. Den cykeln hade inget växelöra, så ramen tog hela smällen. Efter mycket tjurande hemma i garagert och ett antal försök att räta ramen gav jag upp.
Förbannad som jag var beställde jag en ny cykel från Tyskland – en Giant XTC Zero.
Men lite småskador, ont om tid och kallt väder gjorde att den fick stå i garaget hela vintern.
Tills i tisdags...
Slutade jobbet vid lunch och åkte till Kinnekulle. Parkerade Jerneklev (på andra sidan av berget från Hällekis sett).
Redan efter en kilometer fick jag bära cykeln upp för den första trappan.
Ytterligare en kilometer senare fick jag stanna igen, men den gången för att höja sadeln. Jag hade bara ställt in den på ett ungefär hemma i garaget och det saknades ett par centimeter.
Andra gången jag hoppade av cykeln var vid den första spången. Jag kom ihåg att det var väldigt litet mellanrum mellan plankorna i början, för att sedan bli bredare och bredare. Denna gången skulle jag ta mig runt, så jag vågade helt enkelt inte chansa…
I höstas var det lerigt och stora vattenpölar överallt på den här delen. Nu förhållandevis torrt och inte en enda vattenpöl. Konstigt, jag trodde faktiskt att det skulle vara ganska blött efter allt regnande…
Det här var lite störande. Vissa gångristar (små ”broar” som man kan cykla över, men djuren inte kommer över) har bytts ut mot grindar. Suck!
Kinnekulleleden har flera vind- och regnskydd, platser att fylla på vatten, att vila och fika.
Ett magiskt landskap. Skiftningarna i naturen är enorma – allt man kan önska sig finns på en och samma runda. Helt otroligt egentligen.
Ibland lite tekninskt, ibland lite blött...
Redan efter 6 km började det kännas lite i låren, så jag slog av lite på takten. Efter 13 km började jag bli trött igen och funderade på om jag skulle ta en fikapaus. Då kom jag fram till ett stort stup på vänster sida, med en härlig utsikt och en lång trappa.
Det första jag tänkte var att ”aldrig i livet att jag cyklar ner för den – undrar om någon har gjort det” och förberedde mig för att bära cykeln.
När jag kom fram till trappan hoppade jag snabbt av och började gå ner. Då kände jag den sugande känslan av mjölksyra i låren. "Inte redan…"
Väl nere fanns tre stigar att välja mellan, men ingen hade den orange-färgade märkningen som kinnekulle-leden har. Efter lite funderande insåg jag att jag hade gått ner i onödan, leden fortsatte där uppe. Jag hade varit för trött för att lyfta huvudet och kolla efter markeringen och för säker på att jag skulle ner för trappan. När jag gick upp bestämde jag mig för att stanna på första bästa ställe och fika.
Efter bara någon kilometer kom jag fram till det här stället.
Allvarligt talat, finns det bättre ställe att fika på? (ja, ja, det finns det säkert. Men det kändes inte så just då…)
Okej, inte världens snyggaste cykelkläder. Jag köpte dem den gamla cykel för 16-17 år sedan. Cyklade endel landsväg under några år. Men alla kläderna var hela och passade fortfarande, så de får duga så länge tills jag hittar något snyggare som faller mig i smaken. Funktion före form...
När fikapausen var avslutad väntade ca 7 km till campingen och det var nog en av de roligaste sträckorna på hela Kinnekulleleden. Åtminstone om man cyklar medsols. Många utförssträckor där man kunde få upp bra fart. Såg ett rådjur som var på väg in i en källare där någon glömt dörrren öppen. Rådjuret stod länge och tittade på mig när jag försökte få fram kameran, men precis när jag var klar tog den några hopp in i skogen och försvann.
På campingen stod en Happy-släpkärra och väntade. Förmodligen ett samköp av några här på sidan? (Kolla nummerplåten)
Här gäller det att hålla tungan i rätt mun… Att ramla ner i vattnet här kan inte vara hälsosamt.
Att vägen upp till toppen skulle vara tung förstod jag. Stigningen är 206 meter och det är klart att det känns, speciellt som jag redan hade fått mjölksyra i benen. Men att det skull vara sååå jobbigt hade jag nog inte tänkt mig. Halvvägs upp sa benen ifrån att det var dags att fika, så jag fick sätta mig på en stubbe och ta en smörgås och två koppar kaffe. Sedan var det bara att bita ihop och ta sig upp till toppen.
Äntligen uppe på toppen. Grym utsikt, men fiket i utsiktstornet hade inte öppnat för säsongen. Så jag kastade mig ut för översta delen av slalombacken direkt.
Jag hade fått för mig att Kinnekulle-leden var strax över fyra mil. Först två mil till campingen, där efter en mil uppför och avslutningsvis en mil nerför. Så från toppen trodde jag att det mest var att stå upp och rulla ner. Så är det i alla fall om man åker asfaltsvägen...
För det första var det 18 km, inte 10, på min mätare från toppen till mitt start och mål. Förmodligen är det bara 17 km, eftersom jag tillslut fick ihop 48 km på hela rundan. När jag kom hem och kollad på nätet fick jag fram att det skulle vara 45 km. Jag får väl ställa om cykeldatorn.
Och sedan det där med nerförsbacke – tja, visst gick det nedför ibland. Men långt ifrån hela tiden. Många och långa plana sträckor, på vissa delar helt sönder körda av traktorer och skogsmaskiner. Konstigt nog ett antal uppförsbackar också. På ett par ställen hade skogsarbetare fällt träd mitt över spåret – jäkligt störande!
Det fick bli en fikapaus till. Jag orkade inte en meter till om jag inte fick något att äta och dricka. Efter denna paus hade jag fått i mig 3 liter vatten, ca 30 cl vatten med Resorb i flaska på cykeln, fyra små koppar kaffe, tre smörgåsar, ett äpple och en banan. Ändå fanns det plats för mycket mer i magen, trots att jag åt en stor lunch precis innan jag åkte.
Tät urskog och ett litet vattenfall (orkade inte leta efter en bättre fotovinkel).
Självportätt när solen tittade fram. Det var lite molnigt i början av turen, men blev bara bättre hela tiden.
En av flera gångristar som man kunde cykla över utan problem.
Jag satt faktisk och tänkte på att det trots vissa leriga och blöta partier hade varit förvånansvärt torrt i spåret. Då kom jag fram till den här lilla sjön.
Däcken - Hutchinson Air Light - på cykeln var riktigt bra. Vet inte vilket lufttryck det blev när jag testade mig fram, men bra kändes det. Bra grepp och rullade lätt. Men i den värsta leran satte det sig snabbt i däckmönstret och greppet blev mycket sämre.
Det finns mycket se ut med Kinnekulle-leden. Bland annat Lasses grotta, för den som är intresserad. Själv var jag lite för trött för att orka bry mig så värst mycket på slutet.
Jag hade inte sparat mycket krafter att ha efter att jag nått toppen. Det skulle jag behövt. I nästan två mil längtade jag verkligen efter att se bilen igen. En gång trodde jag till och med att ljuden från en liten porlande bäck var från bilar på vägen.
Men ändå - summa summarum:
Jobbigt?
- Japp, så in i h--vete!
Roligt?
- Ja, även när det var som jobbigast.
Ont dagen efter?
- Fån fötterna upp till nacken, men ändå inte så farligt som jag trodde. Värst var det på kvällen när jag kom hem efter cykelturen. Då gjorde jag inte många knop...
Några vurpor?
- Tre stycken. Den första för att en gren fastnade i framdrevet. De två sista för att jag var så trött att jag inte orkade sätta ner foten i tid.
Fler rundor på Kinnekulle att vänta?
- Jag funderar på att sluta tidigt idag och ta en tur på Kinnekulle. Det skulle visst bli 10 grader varmt. Fast då ska jag mog cykla motsols!
Oj, jag höll på att glömma en viktig sak - tiden!
Det tog precis under fem och en halv timmar att ta sig runt.
Inte världens bästa tid, men det var inte heller målet. Jag skulle bara ta mig runt.
Men idag lämnar jag kameran hemma och ska förbättra den tiden...
Betyg på lite nyinköpta prylar
Camelbak HAWG
http://www.chainreactioncycles.com/Models.aspx?ModelID=23898
Mycket smidigare än den såg ut att vara på produktbilden. Lagom mycket plats, sitter bra på ryggen och bra munstycke för att dricka. Har inte mycket att jämföra med, mer än några FOX som jag provade i en butik, men vet inte vad jag mer skulle önska av en ryggsäck. Jag fick till och med ner en extra jacka av lite tjockare modell, som jag aldrig använde. 829 kr på CRC.
Betyg: 5 av 5
GORE Mistra Glove/Windstopper (handskar)
http://evaldsmtb.jetshop.se/
Väldigt smidiga och sköna. Det känns inte ens att man har några handskar. Funkar upp till ca 10 plusgrader, sedan blir det för varmt.Ska enligt Evalds MTB klara ca 5 minusgrader. Vindtäta, men klarar tyvärr inte regn – fast då är det bara Goretex som gäller. Inga gel-dynor i handsken. Själv klarar jag mig bra utan, men vet att andra måste ha det för att inte få ont i händerna. Kostade 377 kr på EvaldsMTB.
Betyg: 4 av 5
Glasögon
http://www.chainreactioncycles.com/Models.aspx?ModelID=8301
Sitter åt lite över öronen under hjälmen, fast det beror troligtvis på hjälmen också. Annars väldigt sköna, med tre utbytbara glas att välja mellan (klar, blå, mörk). Sitter lite för när ögonen, själv gillar jag när de kommer ut ett per millimeter mer. Helt klart prisvärda. Kostade 296 kr på CRC.
Betyg: 4 av 5
Endura Skull cap
http://www.chainreactioncycles.com/Models.aspx?ModelID=18464
En tunn mössa att ha under hjälmen. Efter 6 km provade jag utan, men tog på den direkt igen. Tunn och skön, så det känns inte att man har en mössa under hjälmen. Viker inte upp sig vid öronen, som jag har hört att vissa andra modeller gör. Kostade 106 kr på CRC.
Betyg: 5 av 5
C3 Wired mount computer
http://www.chainreactioncycles.com/Models.aspx?ModelID=7288
Ganska billig cykeldator, men ändå många funktioner. Tydlig displan med som visar tre funktioner samtidigt. Bra knappar och enkel att använda. För det priset kan jag inte önska mer. Ska man jämföra med pulsklockor, sjunker naturligtvis betyget. Kostade 213 kr på CRC.
Betyg: 5 av 5
Velo Chainstay Protector
http://www.chainreactioncycles.com/Models.aspx?ModelID=22897
Håller kedjeskrammel och repor borta.
Kostade 59 kr på CRC.
Betyg: 5 av 5
Giant XTC Zero
Mycket cykel för pengarna (12.000:- i Tyskland istället för 17.900:- i Sverige i höstas). Gillar känslan i hela cykeln. Skulle kanske önska en heldämpad cykel någon gång i framtiden, men för tillfället fyller denna mina behov helt och hållet. Behöver ställa in växlarna lite. Däcken (Hutchinson Air Light) rullar väldigt bra och har bra grepp på de flesta underlag. Bara när det blev riktigt lerigt var det för fint mönster.
Betyg: 4 av 5
