[½ ot] ord/uttryck ni hatar?

[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
"X antal" kan jag leva med i talspråket. "Ett flertal"/"flertalet" används däremot nästan bara i sammanhang där skribenten eller talaren vill framstå som korrekt eller formell, som t.ex. i nyhetstexter.
"x antal" ger mig rysningar. Blir oftast meningspannkaka om man ersätter x med ett tal, t.ex. tre.
Jag vet inte om jag stött på något exempel där man inte utan problem kunnat uttrycka samma sak med en mindre omskrivning.
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Hatar är ett starkt ord (som jag verkligen ogillar!) men här är några.. Igenkligen. Levera. Sittaschonstecken. Scenarios. Näråsåatteh.
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Jag inleder brev etc med:

Hej,

Bla bla bla.


Att byta kommatecken mitt ett utropstecken skulle inte falla mig in. (Jag kan inte på tal än komma på ett enda tillfälle då jag använder utropstecken i löpande skrift.)

Jag har en tydlig minnesbild av att börja inleda brev enligt ovan efter att läst eller hört om det i något "korrekt" sammanhang. Jag kan dock inte dra mig till minnes när, var eller hur.
Oavsett om det är rätt eller fel; varför gör du det? Ser ju absolut inte klokt ut och fyller ingen rimlig funktion istället för att använda utropstecken.
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?

Efter det inledande hälsningsordet används oftast utropstecken, som då följs av stor bokstav:

Hej!

Vi vill härmed informera dig om våra nya öppettider.
...
Stor bokstav efter komma följer inte gängse skrivregler för kommatering men har också blivit vanligare, sannolikt efter engelsk förebild:

Hej,

Enligt er webbsida har ni stängt 1–31 juli, stämmer det?

Tidigare skrev jag alltid med punkt "Hej. ..." det tog emot i mitt språkhjärta att skriva "Hej, ...". Men har på senare år vänt kappan efter vinden. Vem vill vara den där envisa mot strömmen-gubben liksom?
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Oavsett om det är rätt eller fel; varför gör du det? Ser ju absolut inte klokt ut och fyller ingen rimlig funktion istället för att använda utropstecken.
Det har blivit vanligare att man sätter ett kommatecken efter hälsningsfrasen. Det beror förmodligen på påverkan från andra språk. Kommat följs då lämpligast av liten bokstav, som vid annan kommatering, särskilt om hälsningsfrasen och det som följer kan bilda en grammatisk mening

 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Det har blivit vanligare att man sätter ett kommatecken efter hälsningsfrasen. Det beror förmodligen på påverkan från andra språk. Kommat följs då lämpligast av liten bokstav, som vid annan kommatering, särskilt om hälsningsfrasen och det som följer kan bilda en grammatisk mening

Vilket är precis det jag avskyr. Trams och dumheter.
Ska man nödvändigtvis envisas med detta påfund så kan man väl åtminstone låta bli att byta stycke?

"Hej, det har kommit till vår kännedom..."

Egentligen är detta också fel, men det ser inte lika illa ut tycker jag.
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
PS.

Om jag minns helt rätt var det för x antal* år sedan vanligt med "Hej! ...", men har på senare år ersatts med det engelskinspirerade "Hej, ..."

* x antal år, har ingen aning om hur längesedan det är, x kan ersättas med allt mellan 3 och 50.
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Oavsett om det är rätt eller fel; varför gör du det? Ser ju absolut inte klokt ut och fyller ingen rimlig funktion istället för att använda utropstecken.
Jag är över lag noggrann med styckeindelning; svag för marginaljustering och att avsluta ett brev etc med:
Med vänlig hälsning
Xxxxxxx

Sammantaget och tillsammans med inledningen:
Hej Xxxxx,

Nytt stycke

Skänker det mig estetiskt tillfredsställelse. Förhoppningsvis bidrar det dessutom till att alstret blir lättläst.

Detaljen med kommatecken efter hälsningsfrasen är således i stor utsträckning ett val utifrån i) mina estetiska preferenser och ii) ett grepp för att låta läsandet flyta smidigt.

Jag där full förståelse för att det kan skära sig i vissas ögon. Att inleda med Hej! skulle som sagt aldrig falla mig in. Utropstecken i löpande text framstår i mina ögon som talspråk, alternativt infantilt. Sägas skall att om utropstecken skall nyttjas någonstans i löpande text tycker jag efter hälsningsfrasen är det som sticker minst i (mina) ögonen.

Efter lite grävande i minnet gissar jag, men det torde vara en någorlunda adekvat gissning, att ursprunget till beteendet finns att finna på Juridikum på SU. Måhända rentutav hos den gode Schultz. Men det är inget jag kan tänka mig ta gift på.
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
1000014769.webp
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Det har blivit vanligare att man sätter ett kommatecken efter hälsningsfrasen. Det beror förmodligen på påverkan från andra språk. Kommat följs då lämpligast av liten bokstav, som vid annan kommatering, särskilt om hälsningsfrasen och det som följer kan bilda en grammatisk mening

De som som är emot utveckling och påverkan från andra språk kan ta och stoppa upp sitt parasoll så långt upp i byrån att solen inte skiner på det. :)
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
De som som är emot utveckling och påverkan från andra språk kan ta och stoppa upp sitt parasoll så långt upp i byrån att solen inte skiner på det. :)
Å andra sidan kan de som trycker in så mkt utländska ord och försvenskade varianter av dem de bara kan bli lite jobbiga att lyssna på. Inte minst i tekniska sammanhang där vissa engelska termer inte har någon riktigt etablerad översättning kan språket bli en riktig rotvälska. Vissa går då över styr och även för saker som har svenska beskrivningar används försvenskade varianter av de engelska termerna.
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
"Minsta gemensamma nämnare" när det används i icke-teknisk mening för att beteckna något som alla delar. Om man prompt vill låna en matematisk term vore "gemensam delare" bättre.
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Med reservation för att jag inte läst tråden i sin helhet (och att nedanstående givetvis bör återvinnas tidigt i den):
- Att använda han istället för honom.

Det är -5 dkp direkt.


Jag stör mig på när folk säger, "jag ska ta en till kaka". Jag var förbi TCM innan idag för jag skulle köpa en till cykel.
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Har 'momentum' varit uppe än?
Ryser av det...
Alltså när det används för att säga 'få upp farten'.

Det är ju som bekant ett engelskt ord som betyder rörelsemängd.

Edit: Visst hade det varit uppe. Men värt att påpeka igen!
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Uttalsmässigt skulle det väl dock bli lite av en udda fågel? Jag kan i alla fall inte komma på något annat svenskt ord där g före hård vokal uttalas med ett sj-ljud (eller hur man nu skriver det).

Om jag inte hade känt till ordet hade jag nog uttalat oranga som läskedrycken Loranga men skippat inledande L:et.
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Hur man än skriver det kommer folk att klaga.
orangea
oranga
orange
(ser nu att rättstavningsgrejen i Firefox inte ger fel för "orangea", vilket den gör för "oranga")

Man skulle helt slippa den här tröttsamma diskussionen om hur man skriver "orange" korrekt i den meningen genom att i stället skriva:
"Den orange kuvertet."
Då skulle folk helt glömma "orange"-diskussionen och gå all in på hur fel det är med "Den".
Eller helt enkelt tänka att två fel blir ett rätt?

(Men kanske "orangea" skulle vara det korrekta?)
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Uttalsmässigt skulle det väl dock bli lite av en udda fågel? Jag kan i alla fall inte komma på något annat svenskt ord där g före hård vokal uttalas med ett sj-ljud (eller hur man nu skriver det).

Om jag inte hade känt till ordet hade jag nog uttalat oranga som läskedrycken Loranga men skippat inledande L:et.
Klart det blir udda när det är ett låneord med helt keff stavning i allmänhet. Nån som blir upprörd över att "müsli" inte stavas "mysli"?

Det enda man orsakar med "orange" som bestämd form är ännu mer förvirring, tandgnisslan och dåligt väder.
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Klart det blir udda när det är ett låneord med helt keff stavning i allmänhet. Nån som blir upprörd över att "müsli" inte stavas "mysli"?

Det enda man orsakar med "orange" som bestämd form är ännu mer förvirring, tandgnisslan och dåligt väder.
Jag ser det som att man med olika tänkbara sätt att hantera denna typ av låneord som inte naturligt passar in i svenska språket. Typsikt har alla alternativ sina nackdelar. Jag kan tänka mig att en anledning till att man valt att inte rekommendera stavningen oranga just är för att man får ett undantag till regler kring hur ord uttalas.

Personligen hade jag nog valt orangea. Blir någon sorts omvändning till spanskans regel att om man t.ex. stoppar in ett u (hård vokal) mellan g och en mjuk vokal (typiskt i eller e) så uttalas g:et hårt men u:et uttalas inte, d.v.s. u:et har bara som syfte att göra g:et hårt. T.ex. uttalas alltså guerra med hårt g men utan u-ljud.

I fallet med orangea skulle e:et ha som syfte att ge ett mjukt g-ljud men utan att uttalas. Sen är det förstås detta svenska och inte spanska men det visar i alla fall att den formen av språkliga konstruktioner existerar.
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Jag tänker att "ord(utryck man hatar" är ett stark mening. I min mening betyder "hatar" någonting som man skulle kunna göra mycket för att undvika/få bort/ta bort.
Med den inledningen anser jag att mitt bidrag i tråden är följande:

- Man borde...

Det ställer frågan om vem denne "man" är. Jag brukar tänka på det och försöker lägga in "jag" istället, där jag menar mig själv. Ibland är det såklart ett generellt uttryck, såsom "man borde rösta bort Trumpen".

Uttrycket har kanske tagits upp i tråden...har inte kollat bland de drygt 440 inlägg som finns.

Det var ett uttryck som jag inte hatar, utan tycker används alldeles för vardagligt.

Vem är "man"? Värt att fundera på.

Sedan finns alla intervjuer där den som svarar på frågor och startar med:

- Näääää, men...bla bla bla

eller

- Näää, men det var bra.

Nä, men jag sänker mig själv först genom att säga "Nä, men..." innan jag säger att vi tog OS-guld eller något annat stort.

Nä, men nu får det räcka i tråden...
 
[½ ot] ord/uttryck ni hatar?
Jag ser det som att man med olika tänkbara sätt att hantera denna typ av låneord som inte naturligt passar in i svenska språket. Typsikt har alla alternativ sina nackdelar. Jag kan tänka mig att en anledning till att man valt att inte rekommendera stavningen oranga just är för att man får ett undantag till regler kring hur ord uttalas.

Personligen hade jag nog valt orangea. Blir någon sorts omvändning till spanskans regel att om man t.ex. stoppar in ett u (hård vokal) mellan g och en mjuk vokal (typiskt i eller e) så uttalas g:et hårt men u:et uttalas inte, d.v.s. u:et har bara som syfte att göra g:et hårt. T.ex. uttalas alltså guerra med hårt g men utan u-ljud.

I fallet med orangea skulle e:et ha som syfte att ge ett mjukt g-ljud men utan att uttalas. Sen är det förstås detta svenska och inte spanska men det visar i alla fall att den formen av språkliga konstruktioner existerar.
Det verkar helt vansinnigt att bryta mot grammatiska regler för att låta bli att bryta mot stavningsregler för ett ord som i samtliga former redan har tokig stavning.

Men ja, "orangea" vore också rimligt.
 
Tillbaka
Topp