Åkteknik

Åkteknik
Hej på er!!

Tänkte faktiskt ställa en väldigt svår fråga och det handlar om åkteknik, man läser ofta på forumet "tänk om han hade haft bättre åkteknik" osv. eftersom jag är endast ett halvår gammal i MTB (XC) världen så har jag antagligen inte nån bättre teknik men det går bättre för varje runda! frågan är således vad en bra åkteknik är, jo jag vet att det är ungefär som att fråga vilken glass gillar jag. Men nån modig själ kan väl göra ett försök! annars kan tråden låsas och all skit kastas på mig ;)

Mvh
Calle
 
Åkteknik
Det fins ju flera saker man kan ha bra teknkik på på en cykel men jag antar att det som efterlyses är skogs-teknik. Min definition på bra teknik är om man kan behärska terrängen och ta sig fram säkert och smidigt, sedan beror det på terrängen om detta resulterar i att man bara kommer frammåt eller om man kan åka riktigt snabbt. Alla har ju en viss potential att bli duktiga i skogen och det är nog mest spärrar i huvudet som gör att man inte klarar vissa saker(självklart krävs även övning), jag klarar mycket idag som jag aldrig skulle gett mig på för ett par år sedan. Bra teknik kan väll likställas med bra ballans och koordination, har man det i grunden är det bara att cykla på så blir man bättre och bättre.
 
Åkteknik
Psyket är det som begränsar i 95% av fallen. Cykeln klarar det men själv så fegar man ur.

Bra balans, förmåga att läsa terrängen för att ta rätt spår och att man är avslappnad på cykeln tycker jag är en bra start.

Övning ger färdighet, det är helt sant. Något som ger ännu mer färdighet är att cykla med folk som är snäppet bättre. Då får man inspiration och ser att saker är möjliga, samt att man kan se vilka spår dom väljer.
 
Åkteknik
Jag listar väl upp några av "glassmakerna" helt enkelt :)

Balans
Du måste kunna hålla balansen på cykeln i låg fart. I högre farter gör hjulen jobbet åt dig (gyro) men i lägre farter i stöket måste man hålla sin egen. Att kunna sitta stilla med cykeln utan att sätta ned en fot är ett exempel. Bra på loppen när någon framför kör stop, eller när du måste kolla vilken linje du ska välja. Öva detta så fort det blir stop i skogen, polaren ska släppa på trycket, punka, vad som helst! Lås bakhjulet, vrid styret och sitt still :)


Rundtramp
Ett bra rundtramp gör dig snabbare och starkare, samtidigt orkar du längre. Tänk dig tramprörelsen som en trestegsrörelse.
1. Ned
2. Foten bakåt i bottenläget (som att skrapa hundskit från skon)
3. Dra knäna mot styret
Öva genom att koppla loss en fot från pedalen och trampa med den andra, gärna i lätt motlut. Glöm inte att träna bägge benen!


Syn
Inte vad optikern säger, utan din förmåga att "läsa" stigen och se vart bästa linjen går. Även förmågan att titta där du vill köra och inte där du inte vill hamna. T.ex. på en spång, titta på brädan du cyklar på - inte på kärret som är bredvid/under!


Växling
Att kunna välja rätt växel i tid, hänger ihop med synen. Att läsa av en backe och växla rätt innan det går för tungt för att växla. I värsta fall får man chainsuck, dvs. kedjan följer med dreven fram uppåt istället för att åka bakåt och kilar fast sig i ramen. Då blir det stop!


Fäste
Att kunna hålla båda hjulen lagom hårt i underlaget - uppför och nedför. Uppför gäller det att få så mycket tyngd på framhjulet att du fortfarande kan svänga men inte för lite på bakhjulet så du tappar greppet. Ett bra rundtramp hjälper verkligen här! Nerför ska bakhjulet stanna på backen, ställ dig bakom sadeln så tyngdpunkten hamnar så långt bak som möjligt.

Det gäller även att bromsa på rätt ställen och med rätt hjul beroende på underlag. Man bromsar inte framhjulet i en lerig kurva t.ex..


Gruppkörning
Att man behärskar att ligga på rulle, inte vinglar åt sidorna samt inte tokbromsar i en klunga mm. Kanske inte så viktigt på stig, men dessto viktigare på bilvägar.


Vett & etikett
Att man är artig och trevlig mot alla man möter, oavsett hur griniga de är. Att man inte åker och sladdar på stigar. Att man försöker undvika att lämna spår & sår i leran så långt det nu går. Osv..


Moment
Att man behåller sitt moment, dvs. får flyt i körningen och inte en massa stop och accelerationer. Att t.ex. ladda i en nedförsbacke så att man kan rulla uppför backen på andra sidan. Har kört om mååånga på det sättet på Långloppen, speciellt på sluten när folk tar alla chanser att vila utför - utan att tänka på att de måste jobba mycket mer uppför sen... Mörksuggan är en klassiker här!

Att man kryper ihop i kurvor och spänstar ut igen på slutet - ger lite mer fart och flyt. Att kunna välja rätt växel är viktigt för flytet! Trampa även i nedförsbackarna, om det så bara är att trampa med. Då slipper du bli överraskad vilken lätt växel du har när du väl ska börja trampa cykeln framåt igen...


Hopp
Att man kan lyfta framhjulet över hinder - och bakhjulet. Antingen ett hjul åt gången som de kommer mot en eller båda hjulen på en gång. Att inte frysa till is "dead sailor" när man väl är i luften p.g.a. ett hopp man inte såg när man laddade i full fart utför...


Klättringar
Öva, öva och öva! Hitta backar som inte känns övermodiga, öva tills du kommer upp. Sen byter du backe. Snart spöar du Leo på Getryggen! Sitt långt fram på sadeln, dra styret bakåt - inte uppåt!


Utför
Halvstå, låt armar och ben fjädra - även om du har fulldämpat. Synen blir väldigt viktig utför, upp med blicken och hitta rätt linje innan du är framme vid hindren! Behåll kontrollen, stelna inte till i kroppen, försök vara mjuk och följsam. Ta några djupa andetag för att hjälpa till att slappna av om du känner dig stel. Du ska rinna utför, inte studsa. Bromsa rätt, i riktig DH använder man bakbromsen för att styra och frambromsen för att sakta in. Bromsa där det inte är stökigt och flyt över stöket. Håller du på att tappa fästet i en kurva, bromsa för guds skull INTE! Luta ned cykeln mer och lägg all vikt på yttersidan, fäll ned innerbenet som ett stödben. Behåll fokus! Titta dit du vill åka, inte tvärt om. Återigen, slappna av. Fysiskt och mentalt.


Högfartskurvor
Låt ytterpedalen vara i nederläge, lägg all vikt på pedalen. Tryck på yttersidan av styret. Luta sadeln mot låret på det ben som är ytterst. Du vill att cykeln ska skära ned i kurvan. Ha eventuellt innerbenet redo att räta upp ekipaget om det släpper. Bromsa inte med frambromsen. Eventuellt kan man tvära till kurvan genom att låsa bakhjulet och sladda. Inte snällt mot stigen dock! Se till att du vet hur dina däck beter sig när de börjar släppa. Våga låta både fram- och bakhjul glida lite i sidled.


Drop och kanter
Ett drop är där backen plötsligt försvinner framför dig. T.ex. en trottoarkant. En kant är när du kör åt andra hållet. Öva på att droppa, börja med trottoarkanter och jobba dig uppåt. Testa att rulla cykeln över hindret när du står bredvid. Går klingorna fritt kan du göra samma när du sitter på. Annars får du lyfta framhjulet och "hoppa" ned. Landa med bakhjulet först eller båda hjulen samtidigt. Aldrig framhjulet först. Stå upp och fjädra med armar och ben, arslet långt bak över bakhjulet. Samma sak med kanter, börja smått och jobba dig upp. Lyft framhjulet (här är det bra om man har övat att åka på bakhjulet) och sätt ned det på kanten, kryp ihop och hoppa upp bakhjulet. Svårt men bra att kunna. Öva med t.ex. pappkartonger eller annat som går sönder istället för bakhjulet!


Krascher
När du kraschar, ta emot dig mjukt med händerna, böj ena armen och rulla! Försök inte ta emot all kraft med armarna, det orkar du inte. Kryp ihop och rulla runt. Mycket bättre sätt att göra slut på rörelseenergin. Öva på gräs (utan cykel). Fall framåt, ta emot dig med utsträckta armar, när händerna får kontakt, böj armbågarna och sänk en axel samtidigt som du böjer undan skallen så du rullar runt. I tvära utförslöpor kan man -om man har tur- kliva över styret och börja springa. Lossa ena foten, svinga benet över styret och ta ett gigantiskt steg samtidigt som du lossar andra foten. Även om du inte lyckas springa slipper du kanske trassla in dig i cykeln...


Meka
Se till att du kan byta en slang och utföra de enklaste reparationerna ute i skogen, som att sätta ihop kedjan igen (en extra SRAM goldlink är guld värd här!), ställa in växlar och bromsar. Du kommer att behöva det.


Förberedelser
Att klä sig rätt, ta med rätt kläder. Äta ordentligt innan och ta med tillräckligt med mat och vatten för turen plus lite marginal. Verktyg, mobil, första förband etc..


Efteråt
Se till att äta och dricka efter träning/tävling. Husmanskost duger gott, ta gärna de snabba kolhydraterna nu. Som mos och vitt bröd. Glöm inte att stretcha, fast du kanske tycker det är tråkigt! Annars finns det risk att du får problem med leder och muskler längre fram.

Edit: La till det där om mekning
Edit2: Stretchning.
 
Senast redigerad av en moderator:
Åkteknik
the_TnT borde verkligen se till att ha lite annat att göra ibland också, snacka om rejält inlägg, men det var uttömligt och rejält. Inte mycket kvar för oss andra att kommentera där, total täckning.

Om man har bra eller dålig åkteknik kan märkas åp tävlingar eller långlopp. Tappar eller tar jag in på stök? tappar eller kör jag ifrån på grus- /skogs-vägar?

Själv hör jag till kategorin som får göra allt jag kan för att hänga med i stöket på långloppen för att sen trycka ifrån och tjäna tid på vägarna
 
Åkteknik
Daner: LOL!

Roadrunner Skrev:
-------------------------------------------------------
> the_TnT borde verkligen se till att ha lite annat
> att göra ibland också, snacka om rejält inlägg,

Jag var livrädd att webbläsaren skulle krascha innan jag skickat ;)

Stal de flesta rubrikerna från Ned Overends bok men kompletterade ur egen skalle med både rubriker och tips/beskrivningar. Kan rekommendera boken f.ö. om man vill ha utförligare beskrivningar. Tycks inte finnas på Bokus längre, men Amazon har den.
 
Åkteknik
Grymmt Tobbe! Min virtuella mentor och förebild, detta skall jag (försöka :-) komma ihåg på Söndag. Du glömde dock den viktigast smaken:

Våga!
Inbilla dig att det kommer gå bra. Ta ett steg i taget, om du på din favorittur har 10 ställen du inte vågat, försök dig på ett dessa varje runda. Andra sidan av myntet är väl att inte få hybris och hamna på sjukhus, det gör inte mycket för formen i slutändan...

Mattias L har också en mycket bra poäng i det att med mer erfarna/duktigare åkare, såg det lätt ur när dom gjorde det borde det väl inte vara omöjligt. Misslyckas dom - hoppa av och gå annars kommer det göra ont ;-)

Raka vägen in på läsvärt om ni frågar mig!
 
Åkteknik
Jonas Skrev:
-------------------------------------------------------
> Våga!
> Inbilla dig att det kommer gå bra. Ta ett steg i
> taget, om du på din favorittur har 10 ställen du
> inte vågat, försök dig på ett dessa varje runda.
> Andra sidan av myntet är väl att inte få hybris
> och hamna på sjukhus, det gör inte mycket för
> formen i slutändan...

Mmm, inget är som den sura smaken av ångest kompletterad av lyckandets sötma!

Skynda dock långsamt! Själv kör jag alltid på säkerhet när jag är själv och chansar lite mer när man har folk med sig. Förväxla det inte med grabbighet, det har med säkerhet att göra! Bryter jag benet när jag är själv är det mycket värre än om man har någon med sig...

> Misslyckas dom - hoppa av och gå annars
> kommer det göra ont ;-)

Nu tycker jag du motsäger dig själv!

Min första runda i Lunsen i vintras med Happy bjöd på ställen där jag missade och andra klarade, senare missade andra och jag klarade mig. Anser att många (alla?) av dem som var med är mycket bättre cyklister än mig, trots det händer det att man klarar partier på tur medan de har otur. Och den segerns sötma är hela resan värd ;)

Men man måste tro för att det ska gå, gör man ett halvhjärtat försök för att han/hon framför missade missar man själv.

Samtidigt kan man prova en annan linje än den fem pers nyss missat på om man tror sig se en annan möjlighet.

En till jag glömde:


Happyrides

Ta chansen och åk på så mycket happyrides som möjligt! Där är tempot lågt, flamsigheten hög. Missar man på ett parti kan man vända om och testa igen! På ett ställe i Lunsen senast var det t.ex. många som försökte igen, igen och igen (en till synes omöjlig klättring uppför en brant hal klippa).

Var gång jag kommit hem från en happyride (bara två än, iofs.) har jag märkt att min teknik blivit mycket bättre i hemmaskogarna och tidigare svåra partier känts lätta. Det är säkert en kombination med Lunsen men happyrides har ett utmärkt klimat att bättra tekniken i!

Dessutom är det förbaskat kul!
 
Åkteknik
Ett av många lysande inlägg från Tobbe! Bravo!

Jag vill bara komplettera en liiiiten grej under "syn" som jag tror kan vara värdefull för en nybörjare:

Det handlar om vad som är "rätt" och vad som är "fel" spårval. Ofta väljer man fel linje i stökiga partier för man tror det är rätt att köra runt alla hinder. Det gör körningen hackig och vinglig. Det kan ofta vara bättre att med mjuk och följsam kropp följa den linjen som ger bäst fortsättning på cyklingen längre framåt på stigen, även om den går rakt över rötter eller stenar. Cykeln kan flyta över det mesta om bara du själv är följsam. Viktigt är här i synnerhet att _inte_ låsa armar och hålla ett krampaktigt grepp runt styret! Halvstå och absorbera stöket i dina armar och ben på ett "avslappnat sätt". Jag tycker ett ganska löst (inte för löst dock) grepp om styret ger bättre flyt. Man blir mindre trött så också.

Tja, inte för jag själv är så bra på det, men så ska det funka i teorin i alla fall. Good luck!

/Zeb
 
Åkteknik
the_TnT: Kör också mer på säkerhet, när man kör själv och inte vet vart man är... nu är jag dessutom skadad, så det blir ytterligare lite fegare då.

"Nu tycker jag du motsäger dig själv!" nja om man vinklar det lite så, kanske. Men ser jag killen som är min Gud avseende MTB åkning störta ner för ett stup med noll kontroll och flyga handlöst, så inte f*n tänker jag ge mig på det. Dock kan även duktiga killar misslyckas med enkla grejer på grund av bristande koncentration eller andra anledningar. Då försöker man så klart. Det jag menade var väl mer att många gånger blir man lurad att tro att saker är värre (eller lättare) än dom egenligen är, på grund av synvillor eller att man bara intalar sig det. Då är ju faktiskt andra åkares prestation (ofta) en ganska bra måttstock, förutsatt att man vet hur duktiga dom är. Men bara för att man är duktig på en sak behöver man inte vara bra på alla andra, så det är ju endast en själv man behöver känna egenligen. Dock brukar det vara så att modet tryter när man ser folk flyga och vågar man inte satsa helhjärtat när det är svårt så kommer man nästan säkert att misslyckas.

Passa på att njuta av naturen är väl också ett tips, en vacker ekorre är som balsam för själen ;-) Viktigast är ju att ha kul! Appropå kul så är det ganska härligt att vara nybörjare, det blir lite tätare mellan "jag-klarade-det" glädjerusen då...
 
Åkteknik
Roadrunner Skrev:
-------------------------------------------------------
> Själv hör jag till kategorin som får göra allt jag
> kan för att hänga med i stöket på långloppen för
> att sen trycka ifrån och tjäna tid på vägarna
>
> Citius, Alius, Fortius


Jag är raka motsatsen - har aldrig haft någon bra motor så ju stökigare det blir desto bättre chans att inte bli avhängd. Märkte det både på första 08XC (den som hade så mycket lera) och i söndags på Fornstigen - folk som jag vill kör om när det var lite svårforcerade leriga rötter osv åker ifrån mig på grusväg.

As long as we are all smiling it's no problem for me!
 
Åkteknik
Hmm , den här tråden måste hamna under "läsvärt" =).

Som många andra skriver här ovanför. Psyket sätter de mesta gränserna. Man klarar ofta mer än man tror. Börja med mindre saker och öka sendan hela tiden svårighetsgraden.

Teknink är för mig också att kunna köra t.ex en stig snabbt, men med fullkontroll, få det att se enkelt ut lixom.
 
Åkteknik
Som nybliven spångest bemästrare så vill jag definitivt att det kommer med om "Spång" som ett eget kapitel i listan här ovan.

Spång, spänger, spångest.

Leta reda på en "lätt" spång, dvs inte för lång, inte för smal, inte för hög och som definitivt inte har mellanrum så att hjulen kan fastna.
Börja från stillastående med att gränsla cykeln och ha ena foten på pedalen. Sparka dig framåt tills du kommer till slutet på spången. Då sätter man sig på cykeln och trampar tills man kommit över spången. Upprepa tills det känns säkert och du vågar trampa över hela spången. Öva dig också på att komma upp på spången så att du inte vinglar till eller tvekar. Det viktiga är lagom fart och säkerhet. Man klarar det, spången är bred!

Har man väl tagit sig över en "enkel" spång kan man med fördel testa andra spänger, och inse att det går lika enkelt oavsett om spången är hög, låg, smal, bred, i trappor (som den är på Sörmlandsleden etapp 3), brant upp-ner (som den är över trädet på Sömnlös banan i Rudan).

Det blir faktiskt kul att cykla spång efter ett tag!

För övrigt en eloge till Tobbe för ett av de mest faktaspäckade inläggen på länge.
Ned Overends bok är riktigt bra och läsvärd. Många bra övningar och en hel del roliga anekdoter som är med där. Min favorit är den om när han körde över en mot/medtävlare eller kanske den om när han och Tomac tacklades på en tävling. ja, det finns många bra :)
 
Åkteknik
Detta är en av de bästa trådarna på länge! Och det bästa är Tobbes inlägg, visserligen en stor del översatt från Ned Overends tips men ändå ett av de allra bästa inläggen! Det andra om att larva sig och ha riktigt kul när man är ute är också viktigt. Apropå det där om att testa ett parti flera gånger så fick jag lära mig i höstats när jag var ute på klubbträning med vår eminente tränare Björn i Spårvägen en bra grej:

Man ska välja ut ett stökigt parti och köra över det många gånger. Varje gång väljer man en annan linje (eventuellt - dock inte säkert - svårare och långsammare) än den man skulle ha valt i t.ex. tävlingssammanhang. Detta gör att man är tvingad att lära sig att komma förbi passager som man från början inte är van vid, man vänjer sig sålunda vid annorlunda hinder och blir inte lika panikslagen när man hamnar snett i förhållande till det spår man från början hade tänkt sig. Pedagogiken påminner om när man ska lära ut trumspelets konst till sina elever(jag är gammal trumlärare): Man övar att spela så bakvänt det går. Då lär man sig att behärska det rättvända mycket bättre. T.ex. kan man börja att öva att spela baskaggen med vänster fot för att öva koordinationen(förutsatt att man är högerfotad). Och så fortsätter man att vända på allt annat också. Till slut kan man spela allt bakvänt. Då sätter sig kunskaperna bättre i ryggmärgen och man blir en mer komplett trummis.

I övrigt har jag absolut inget att tillägga till Tobbe och ni andra. Bör sparas bland klassikertrådarna.
 
Åkteknik
Utöver allting i den heltäckande "artikeln" ovan, se till att dra ut och kör på blöta rötter och stenar! Det är jobbigt och halt men då fattar man tydligare vad som är rätt teknik, för gör man det minsta fel då så funkar det inte. Se det inte som ett cykelpass där snitthastigheten och sträckan är viktig, utan som en ren lekstuga och teknikträning, så blir det inte frustrerande att det går sakta.

Gå av eller försöka igen om man misslyckas? Försöka igen, helt klart! Inom förnuftets gräns, förstås, men låsningar av typen "den där biten brukar jag aldrig klara" kan snabbt bli onödigt invanda. Ge det ett par försök och kanske bara susa rakt över det svåra nästa gång, istället för att kliva av som alla gånger tidigare!

Vikt, vikt, vikt. Det är nog det första av Tobbes alla ämnen som man måste bli medveten om. Var man placerar sin kroppstyngd i olika situationer avgör helt om man bara flyter över eller hugger fast och går över styret. Balans att stå stilla en stund ger självförtroende nog att våga lite mer, köra lite saktare, klättra lite längre.
 
Senast redigerad av en moderator:
Åkteknik
Finns inte mycket att tillägga men:

HÅLL UPP BLICKEN

det är A och O för att få en bra balans. Automatiskt ser man hinder, alternativa spår m.m
mycket tidigare. Du hamnar där du tittar.

Enkelt test:
Balansera på cykeln stilla eller mkt långsamt. Kolla i marken på ena sidan om hojen.
Gissa var du sätter foten.
Gör samma övning, men kolla långt fram typ 20m eller horisonten. Tappar du då mot förmodan
balansen då, kommer du vika med blicken och sätta foten där du tittar.

Nilebiker
"älskar garagevändningar på MC-test"
 
Åkteknik
Teknik

I mountainbike delar man upp tekniken i två delar. Dels tekniken i form av rundtramp (T1) och allmän arbetsekonomi (rätt växlar, rätt stående position etc.) samt den teknik som krävs för att hantera tekniskt svåra partier (T2). Bland de bästa Mtb-cyklisterna i världen är båda typer av teknik mycket väl utvecklade. Då typiska svenska tävlingar har ett stort inslag av bitvis svåra stigar har svenska Mtb-cyklister generellt en bra teknik.

Till skillnad från många andra idrotter är cykeltekniken ganska enkel då en cyklist är låst till den rörelse som vevarmarna tillåter. Det finns ett mycket tydligt (och logiskt) samband mellan de som har god teknik och många mil i sadeln. Anledningen till att cyklister sitter fast i pedalerna är för att också kunna dra upp pedalerna och således ha ett jämnare tryck över hela varvet. I löpning finns ett linjärt samband mellan rörelsefrekvensen och hastighet. Cyklister har däremot möjligheten att justera rörelsefrekvensen genom att byta växel. Man skiljer på den optimala frekvensen vid steady-state cykling och vid maximala insatser såsom spurt. Neptune et al 1999 studerade 60, 75, 90 105 och 120 varv/min med en fast arbetsbelastning. Vid 90 rpm (revolutions per minute) och lägre fann man ingen negativ kraftgenerering i motsatt ben som inte deltog i kraftfasen 0- 90 grader. Samtidigt var det till största delen muskelarbetet som bidrog med kraftgenerering under 90 rpm, vilket det inte visade sig vara över 90 rpm. Timingen verkar vara en mycket viktig komponent vid högt rpm vad det gäller höger och vänster ben samt antagonistermusklerna som skapar den framåtdrivande kraften. Vid jämförelser mellan olika rpm och laktatackumulering fanns det signifikanta skillnader mellan 90 – 100 mot 120 – 130 rpm. I snitt kunde man finna att ackumulering av laktat inträffade vi 50 watts högre belastning vid 90 –100 (Woolford et al 1999).

Det finns dock inga studier som definitivt visar att hög kadens är bättre än låg utan varje rutinerad cyklist hittar hela tiden sin optimala frekvens utifrån relationen mellan central och lokal kapacitet och andra personliga egenskaper. Den optimala frekvensen kan också variera något beroende på hur trött/sliten cyklisten är. I praktiken har det visat sig att den självupplevda optimala frekvensen är 80-90 rpm vid steady-state cykling. Vid korta maximala insatser är den optimala frekvensen 120-140 rpm. I mountainbike kan man som cyklist ibland tvingas till en frekvens som inte är optimal under korta partier för att hitta bättre flyt, framförallt i tekniskt svår terräng och inför branta backar. Detta kan bli ett inte alltför litet problem när man är trött och ser man till det starkt snabbkuperade underlaget i jämförelse med landsvägscykling så är det inte svårt att förstå varför.

Att stå upp och trampa kostar ca 17% mer i energiförbrukning då kroppen måste lyftas (Stay-Gundersen et al 1991). Även om det kostar mer energi så står cyklister korta perioder för att tillfälligt avlasta de mest utsatta musklerna. Det är främst i klättringar man ställer sig upp med jämna mellanrum. Även om de bästa cyklisterna sitter ned större delen av klättringarna finns det de som står väldigt mycket. Sannolikt beror det på att relationen mellan central och lokal kapacitet är annorlunda och att dessa cyklister helt enkelt upplever det enklare att stå. Även om det kostar mer energi att stå upp så genererar cyklister mycket större kraft genom att stå, varför man gör det i spurter och attacker. Anledningen beror på att överkroppen kan engageras i arbetet. Proffscyklister har en högre verkningsgrad under högre intensiteter än mindre tränade cyklister vilket beror på att de kör mera avslappnat med överkroppen (LIVI 1999).

Till mountainbikesporten tillhör många inbromsningar och igångdrag och har man dålig kapacitet vad gäller snabbhet och styrka kan man lätt bli avhängd (ifrånkörd) varvid man får jaga ikapp och slösa energi. Peakvärden hos några av de bästa Mtb-cyklisterna i världen har mätts upp till 21±3W/kg (SRM 2000).

-----------------------
nåt jag skrev för skolans räkning. till grund ligger Andreas Danielsson kravprofil för MTB.
 
Åkteknik
Bra åkteknik är nog till en stor del bra spårval. Man känner rätt enkelt om man har flyt i terrängen, man behöver inte slåss mot naturen utan flyter med och använder hela kroppen och cykeln för att glida med minsta motståndets lag. En cyklist som med kraft kör på de flesta ojämnheter har kanske rakaste spårvalet men antagligen inte det bästa eller snabbaste. Märks även lätt på hur ofta ovana cyklister kör sönder cyklar och hjul. ;-)

Man blir ett med cykeln efter ett tag, du vet och känner av exakt var din cykel börjar och slutar. Det är som ett vertikalscrollande shoot'em'up spel, du tittar långt fram och läser av terrängen, manövrerar cykeln igenom asteroidregnet och undviker att få skador på din shield och därmed tappa alla bonusvapen du plockat på dig. ;-) Alltså smäller du inte i bakväxeln i de där stenarna som du ser 5m framför dig, du kör med lite marginal men ändå hög fart och rätt spårval, lyfter framhjulet över större ojämnheter/hinder/stenar som i dina vildaste tankar är det stora moderskeppet som ska bombas i atomer... :-D

/Leo




 
Åkteknik
Tjena....

Oj Oj Oj...
trodde knappt att teknik kunde beskrivas så bra med ord!!
är väldigt tacksam för svaren och har faktiskt lärt mig en hel del genom att bara läsa! Kan man sedan glädja någon annan rookie i framtiden så är det bara kul. Kan instämma om att "YES jag klarade det" känslan är fruktansvärt kul. Att klara ett parti som bara för en månad sen verkade lika svårt som bolaget innan midsommar är väldigt tillfredställande!!

Tackar igen

Mvh
Calle
 
Åkteknik
> Det är som ett vertikalscrollande shoot'em'up
> spel

....och där kommer lagkaptenen in och vinkar Leo av banan, han ska tydligen ta igen sig på avbytarbänken resten av matchen....

*garv*
 
Åkteknik
Önskar jag själv var mer teknisk men nu har jag nästan gett upp att förbättra det, gör det jag är bra på och kör nästan uteslutande racer istället. men suget att köra lite skog kommer krypande när man kört bara racer för länge, men just nu kör jag ju inget alls :-/

Daner Skrev:
-------------------------------------------------------

> Jag är raka motsatsen - har aldrig haft någon bra
> motor så ju stökigare det blir desto bättre chans
> att inte bli avhängd. Märkte det både på första
> 08XC (den som hade så mycket lera) och i söndags
> på Fornstigen - folk som jag vill kör om när det
> var lite svårforcerade leriga rötter osv åker
> ifrån mig på grusväg.

Måste vara lite svårare om man vill ha möjlighet at ta sig förbi folk om man är snabbare i skogen. Under en tävling elelr ett långlopp (framförallt) brukar det ju inte finnas så mycket omkörningsplats i skogen, utan man får vänta, åtminstonde en bit, bakom de man är snabbare än och hinner ikapp. Kan man köra fort på gruset är det ju bara att dundra förbi.


 
Åkteknik
> Måste vara lite svårare om man vill ha möjlighet
> at ta sig förbi folk om man är snabbare i skogen.

Det är oerhört frustrerande!

Först förra året började jag kunna hålla samma tempo som övriga på grusvägarna men i skogen har man alltid blivit tvingad att hålla igen för att sen bli omkörd på gruset och få samma bromskloss framför sig i skogen igen...

Förra årets FMT körde jag om nästan halva startfältet, råkade hamna absolut sist i fållan, det bästa är att rulla om folk i utförsbackar. Kostar nada i energi :)
 
Åkteknik
happy6.jpg


På ett ställe i Lunsen senast var det t.ex. många som försökte igen, igen och igen (en till synes omöjlig klättring uppför en brant hal klippa)

Tobbe´s svar är lysande. Är det två saker jag skulle vilja framhålla särskilt så är det dels Mattias poäng att ibland hoja med folk som är bättre, det ger en helt annan känsla för vad man kan göra med en hoj, dels balansen. Balans handlar dels om att kunna stå still på hojen (trackstand). Det är grundförutsättningen för mer krävande åkning. Men balans handlar också om att hålla i hjulen i rörelse, så länge de snurrar bidrar de till att man hålls upprätt. Träning ger färdighet. Stoppljus är till för att man ska utveckla ett bra trackstand.

Ibland ska man gärna hoja ensam också, särskilt om man vill jobba med sin teknik, åka ett bökigt parti tills man får grepp om det. De svåraste stigarna lär man sig.

När det gäller spänger är det centrala, att titta just där man ska åka och inte där man inte vill åka. Det finns mer om hur man åker på spänger här.

Ned Ovend´s Mountainbike like a Champion är en utmärkt instruktionsbok, täcker det mesta, och är trevligt skriven.

Per
 
Åkteknik
Jonas Skrev:
-------------------------------------------------------
> Grymmt Tobbe! Min virtuella mentor och förebild,
> detta skall jag (försöka :-) komma ihåg på Söndag.
> Du glömde dock den viktigast smaken:
>
> Våga!
> Inbilla dig att det kommer gå bra. Ta ett steg i
> taget, om du på din favorittur har 10 ställen du
> inte vågat, försök dig på ett dessa varje runda.
> Andra sidan av myntet är väl att inte få hybris
> och hamna på sjukhus, det gör inte mycket för
> formen i slutändan...
>
> Mattias L har också en mycket bra poäng i det att
> med mer erfarna/duktigare åkare, såg det lätt ur
> när dom gjorde det borde det väl inte vara
> omöjligt. Misslyckas dom - hoppa av och gå annars
> kommer det göra ont ;-)
>
> Raka vägen in på läsvärt om ni frågar mig!

Din extrapunkt "Våga!" och dina åsikter om informationen i Mattias L´s tilläggsdel går lite stick i stäv med varandra. :)

- John Filip


 
Åkteknik
Måste bara få skjuta in min lilla reflektion i debatten,
Har kört i skogen nu i 4 år och tycker att träning ger färdighet men att en liten olycka lätt kan stjälpa allt. Körde mina första år med "lösa" fötter innan jag investerade i pedaler o skor. gick bra att sitta fast första året tils en jätte-salami vurpa inträffade. Då kom rädslan och den har varit j*****t svår att komma ifrån. Men det är väl som med allt annat - fortsätt slit så kommer man över det med ( hoppas jag ).
Väl mött i skogen -~
 
Åkteknik
En vurpa sätter myror i huvudet på de flesta, men det är bara att hoppa upp och köra igen. Drog själv i knät i en sten i söndags rätt hårt, men rent mentalt är jag inte mer rädd för att vurpa än innan. Däremot tar det allt en stund innan man är återställd fysiskt, så det känns lite segt... :-/ SPD är helt klart bäst i skogen, skulle inte vilja köra utan.

/Leo
 
Åkteknik
Magnus H skrev:
-------------------------------------------------------
> Måste bara få skjuta in min lilla reflektion i
> debatten,
> Har kört i skogen nu i 4 år och tycker att träning
> ger färdighet men att en liten olycka lätt kan
> stjälpa allt. Körde mina första år med "lösa"
> fötter innan jag investerade i pedaler o skor.
> gick bra att sitta fast första året tils en
> jätte-salami vurpa inträffade. Då kom rädslan och
> den har varit j*****t svår att komma ifrån. Men
> det är väl som med allt annat - fortsätt slit så
> kommer man över det med ( hoppas jag ).
> Väl mött i skogen -~
>


Väl talat !
Jag skulle ned för en tunn stig på en brant slänt med flintastenar typ handbollsstorlek.
Tyckte att det gick extra bra och släppte efter lite på frambromsen och sen vete fan va som hände.
Jag kommer ihåg att jag mådde lite illa och att ena polaren spolade min röda arm med sin flaska :)
Jag kör förbi slänten varje gång jag kör den rundan och jag har stått på kanten och sett att, fan va löjlig ja e. De e ju för fan bara en backe med en stig.
Samtidigt så stirrar man på de elaka vassa stenarna BREDVID stigen :)
Fakk. Nästa gång ska ja FAN ta den !

Tack alla i denna tråd !
 
Åkteknik
Leo skrev:
-------------------------------------------------------
> En vurpa sätter myror i huvudet på de flesta, men
> det är bara att hoppa upp och köra igen. Drog
> själv i knät i en sten i söndags rätt hårt, men
> rent mentalt är jag inte mer rädd för att vurpa än
> innan. Däremot tar det allt en stund innan man är
> återställd fysiskt, så det känns lite segt... :-/

Jag har tidigare hållit på med mycket snabbare grejer än mtb, och den där tanken på att man skulle kunna vurpa är effektivt bortstädad. För några veckor sen stod några turister och applåderade åt mig ute på klipporna och ganska omgående drog jag i nåt otroligt då det "nästan" kändes lite pinsamt och jag tappade koncentrationen. 5-6 meter tur nerför en brant granit-backen på rygg med huvet före in i en sten, medans cykeln dansade vackert för sig själv. På hojen direkt bara. När jag sen kom ner till gatan igen så gick det upp för mig att jag hade kört mycket bättre och svårare efter vurpan än före. Det är så det ska funka :)

När jag kom hem så hittade jag fyra ställen det gjorde ordentligt ont på, samt att gaffeln gnekade ännu mer än innan i kronan. Ny stel gaffel, ett ihoptejpat sår samt skrubbning av ett styck större skrubbsår där skjortärmen hade åkt upp blev det som kvällsjobb :D
 
Åkteknik
Många bra inlägg. Jag vet inte om ngn har avhandlat ämnet rötter sten mm, dvs avdelningen utmordentligt svårbemästrat stök. Här fick jag ett mkt bra tips av en teknikduktig xc-åkare då vi var ute o åkte i Skölsta öster (?) om Uppsala där rötterna på vissa ställen skruvar sig runt varandra och kan se till synes omöjliga att forcera med en normal hardtail.
Tipset var att inte lägga så mkt vikt på framhjulet/styret och låta framhjulet rulla lätt över rötter mm, om man har mkt vikt på framhjulet så är det ju lättare o fastna mm. Sagt och gjort jag började tänka på det och vips så tog jag mig över även det värsta stök. En sk aha-upplevelse :).
 
Åkteknik
saltgurkan skrev:
-------------------------------------------------------
> Tipset var att inte lägga så mkt vikt på
> framhjulet/styret och låta framhjulet rulla lätt
> över rötter mm, om man har mkt vikt på framhjulet
> så är det ju lättare o fastna mm. Sagt och gjort
> jag började tänka på det och vips så tog jag mig
> över även det värsta stök. En sk aha-upplevelse
> :).

Funkar på rötter och stök, men med lite vikt på framhjulet understyr det också lätt på lösare underlag. I vissa lägen är det då bättre att ha bra vikt på framhjulet så framänden styr in bra i svängen.

I riktigt stökig terräng så får man ju leta spotar med bättre underlag som man kan placera framhjulet på. Att kunna hålla uppe framhjulet 3-4 meter är en bra kunskap i det läget. Man behöver ju inte lära sig göra Bianchi-Oskar-wheelies, men några meters bakhjulsåkarkunskaper på ojämt underlag är alltså mycket bra att kunna.

:)
 
Senast redigerad av en moderator:
Åkteknik
Mattias L skrev:
-------------------------------------------------------
> Har man väl tagit sig över en "enkel" spång kan
> man med fördel testa andra spänger, och inse att
> det går lika enkelt oavsett om spången är hög,
> låg, smal, bred, i trappor (som den är på
> Sörmlandsleden etapp 3), brant upp-ner (som den är
> över trädet på Sömnlös banan i Rudan).

Hugaligen för de där trappspängerna. När det går ner så kanske jag skulle våga, men upp fattar jag inte. På vissa ställen är ju avståndet precis så anpassat att framhjulet och bakhjulet måste upp för en kant precis samtidigt. Alltså steglängden är ungefär samma som hjulbasen. Fattar bara inte hur man ska få med sig cykeln upp i ett sånt läge.
 
Åkteknik
Roadrunner skrev:
-------------------------------------------------------
> Måste vara lite svårare om man vill ha möjlighet
> at ta sig förbi folk om man är snabbare i skogen.
> Under en tävling elelr ett långlopp (framförallt)
> brukar det ju inte finnas så mycket
> omkörningsplats i skogen, utan man får vänta,
> åtminstonde en bit, bakom de man är snabbare än
> och hinner ikapp. Kan man köra fort på gruset är
> det ju bara att dundra förbi.

Oja, det där fick jag lida av på 08xc. Inne i skogen låg jag och tryckte i bakdäcket på dem framför hela tiden, men kunde inte åka om, men sen på landsvägarna och grusvägarna drog de iväg.



Vill göra ett tilläg, som iofs handlar om lite mer avancerad teknik, men som gör stor skillnad när det går utför (särskilt om man kör fs) och det är att försöka "pumpa" sig genom stök och ojämnhter. Kommer det en lagom djup försänkning, tryck ner cykeln i den och dra sedan upp när man åker ur den. Gäller även bland stenar och dyligt. Köra så rakt som möjligt och trycka ner cykeln i hålen och på det sättet bygga upp fart och "flyta" över stöket. Mycket svårt att behärska bra, men när man kan det går det grymt fort.
 
Åkteknik
tkb skrev:
-------------------------------------------------------

> Hugaligen för de där trappspängerna. När det går
> ner så kanske jag skulle våga, men upp fattar jag
> inte. På vissa ställen är ju avståndet precis så
> anpassat att framhjulet och bakhjulet måste upp
> för en kant precis samtidigt. Alltså steglängden
> är ungefär samma som hjulbasen. Fattar bara inte
> hur man ska få med sig cykeln upp i ett sånt
> läge.

Är steget samma som hjulbasen är det inte så svårt att lära sig. 5-10 cm kortare steg är skit däremot. Lite längre steg än hjulbasen kan vara besvärligt om man har för bråttom och inte hinner få upp framhjulet :)

Om det inte funkar så kan man alltid lita på mera fart. Fullt spett löser allt! :D
 
Åkteknik
vet inte om någon nämnt det, men spårval är oxå rätt viktigt. är men duktig på spårval så blir allt så mycket lättare. spårval kan dels betyda att man välja det lättaste spåret att åka för att komma fram, eller så det lite mer tekniska, beroende på hur bra en persons teknik är. man väljer det som är snabbast för en själv. detta innefattas väll i ämnet "teknik". och övning ger färdighet. på finnmarksturen såg jag personligen många som skulle behöva öva lite mer teknik. de är ruskigt duktiga o snabba som sjutton på grusväg, men så fort de kommer till skogen så äre gångfart som gäller. de skulle kunna vinna många sköna minuter i skogen bara de tränade lite mer än bara grusväg. :D
 
Åkteknik
Henrik VXT skrev:
-------------------------------------------------------
> Roadrunner skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Måste vara lite svårare om man vill ha
> möjlighet
> > at ta sig förbi folk om man är snabbare i
> skogen.
> > Under en tävling elelr ett långlopp
> (framförallt)
> > brukar det ju inte finnas så mycket
> > omkörningsplats i skogen, utan man får
> vänta,
> > åtminstonde en bit, bakom de man är snabbare
> än
> > och hinner ikapp. Kan man köra fort på gruset
> är
> > det ju bara att dundra förbi.
>
> Oja, det där fick jag lida av på 08xc. Inne i
> skogen låg jag och tryckte i bakdäcket på dem
> framför hela tiden, men kunde inte åka om, men sen
> på landsvägarna och grusvägarna drog de iväg.




"UR SPÅR!!! jävla motionärer!!" :)



 
Åkteknik
the_TnT skrev:
-------------------------------------------------------
> Moment
> Att man behåller sitt moment, dvs. får flyt i
> körningen och inte en massa stop och
> accelerationer. Att t.ex. ladda i en nedförsbacke
> så att man kan rulla uppför backen på andra
> sidan. Har kört om mååånga på det sättet på
> Långloppen, speciellt på sluten när folk tar
> alla chanser att vila utför - utan att tänka på
> att de måste jobba mycket mer uppför sen...
> Mörksuggan är en klassiker här!

Här får nån förtydliga.
Skulle man tjäna mer på att ladda nedför och rulla uppåt än att rulla nedför och ladda uppåt????

I min tanke så jobbar man mot två motstånd: 1. Rullmotstånd 2. Luftmotstånd
Rullmotståndet borde vara hyfsat konstant om vägbeläggningen är konstant.
Luftmotståndet växer med kvadraten på hastigheten.

Att ösa på nedför borde ju därför betyda att mycket energi går åt för att övervinna luftmotstånd än att öka/vidhålla hastigheten. Om man kör 5ggr så fort nedför som uppför så borde det betyda att det nedför krävs 25ggr så mycket energi för att övervinna luftmotståndet.

En sidoeffekt kan naturligtvis vara att man får en extra energikick av att blåsa om alla andra. I fysikens värld har jag dock svårt att få resonemanget att gå ihop.

Är en helt grön cyklist så nån domare får gärna träda in och berätta hur det ligger till
:-)
 
Åkteknik
Jag tror du missförstod Tobbe lite, man ska inte trampa nedför och rulla uppför utan man ska trampa hela tiden både uppför och nedför eftersom det eliminerar en stor del av den ansträngning som behövs för att komma över krönet om du börjar från en lägre hastighet och längre ner i backen. Rullar man nedför för att sedan börja trampa uppför så måste man ta i mera för att komma upp i samma hastighet över nästa krön än om man trampade hela vägen och bibehöll momentet. Men det funkar bara på det sättet i backar som är hyffsat korta och inte ligger för långt ifrån varandra.
 
Åkteknik
materic71 skrev:
-------------------------------------------------------

> Här får nån förtydliga.
> Skulle man tjäna mer på att ladda nedför och
> rulla uppåt än att rulla nedför och ladda
> uppåt????
>
> I min tanke så jobbar man mot två motstånd: 1.
> Rullmotstånd 2. Luftmotstånd
> Rullmotståndet borde vara hyfsat konstant om
> vägbeläggningen är konstant.
> Luftmotståndet växer med kvadraten på
> hastigheten.
>
> Att ösa på nedför borde ju därför betyda att
> mycket energi går åt för att övervinna
> luftmotstånd än att öka/vidhålla hastigheten.
> Om man kör 5ggr så fort nedför som uppför så
> borde det betyda att det nedför krävs 25ggr så
> mycket energi för att övervinna
> luftmotståndet.
>

Gravitationen är en viktig kraft man kämpar emot i alla uppförsbackar. En annan viktig kraft är kraften man behöver för att accelerera (newtons 2'a..). Båda dessa krafter saknar du ovan, men de är ju helt avgörande för TNT's ideer.
För att reda ut detta teoretisk krävs mycket kännedom om hur stora alla inblandade motstånd är under olika förutsättningar (lutning & hastighet t ex) sedan får man simulera detta på lite olika banprofiler...
Men än så länge är det ganska enkelt... Sen måste man ju ta hänsyn till att kroppen reagerar olika vid olika effektuttag, tar man i för hårt för länge så får man ju mjölksyra etc, så att jämna ut intesiteten har ju också fördelar som varierar från person till person och beroende på hur mycket mjöksyreträning man har gjort på sistone.

Så jag tror du har fel men jag kan absolut inte ge det rätta svaret :-)

Så det är nog bättre att ge sig ut och cykla istället :-)
 
Åkteknik
> Gravitationen är en viktig kraft man kämpar emot
> i alla uppförsbackar. En annan viktig kraft är
> kraften man behöver för att accelerera (newtons
> 2'a..). Båda dessa krafter saknar du ovan, men de
> är ju helt avgörande för TNT's ideer.
> För att reda ut detta teoretisk krävs mycket
> kännedom om hur stora alla inblandade motstånd
> är under olika förutsättningar (lutning &
> hastighet t ex) sedan får man simulera detta på
> lite olika banprofiler...


Visst, gravitationen sliter uppför men ger lika mycket gratis på nervägen (en s.k. konservativ kraft i fysikens värld). Börjar du på 10 möh (meter över havet), cyklar ner i en svacka till 0möh och sedan upp till 10möh så går det i teorin inte åt nån energi alls.
OM det inte vore för att vi har friktion inblandat, bl.a. genom luft- och rullmotstånd. Här kommer Newton2 in. Dessa friktionskrafter ger upphov till negativ acceleration (bromsar) och för att se till att konstant fart hålls måste vi skjuta till kraft för att få noll acceleration.
Det är här jag menar att det verkar energislösande att "ladda i en nedförsbacke" (som TNT uttryckligen skriver). Den negativa accelerationen (bromskraften) från luftmotståndet måste vägas upp med energitillskott från cyklisten. I mitt exempel ca 25ggr mer kraft...

Mjölksyraresonemanget låter vettigare. Gissar att det helt optimala vore att ligga på ett konstant vridmoment och konstant vevhastighet (är det det som kallas kadens?). Samma gäller ju för motorer :-)
Samma konstanta moment utför som nedför.

I TNT:s inlägg står detta under rubriken MOMENT och jag gissar att TNT läst en del engelskspråkiga blaskor eller nåt för i texten nämns inte vridmoment en enda gång. I stället beskrivs det som på svenska kallas rörelsemängd, dvs MOMENTUM på engelska.

Tillbaka till vevhastighet...vad anses vara optimal vevhastighet? 80rpm? 100rpm?
 
Åkteknik
materic71 skrev:
-------------------------------------------------------
> Börjar du på 10 möh
> (meter över havet), cyklar ner i en svacka till
> 0möh och sedan upp till 10möh så går det i
> teorin inte åt nån energi alls.

"Det du vinner i väg förlorar du i kraft."

Eller hur det nu var...

> Det är här jag menar att det verkar
> energislösande att "ladda i en nedförsbacke"
> (som TNT uttryckligen skriver).

Jag menar att man inte ska bromsa i onödan utför en backe, bara där rullar man förbi rätt många på t.ex. FMT om man råkar hamna långt bak. Jag har testat. Om man sen till äventyrs får för sig att trampa lite löst så kommer man att passera många fler.

Men jag upplever det som mycket lättare att bomba på utför en backe och hålla kadensen uppe för den tätt kommande uppförsbacken.

> Samma konstanta moment utför som nedför.

Man måste vila ibland också, därför att man ibland måste ta i över mjölksyratröskeln. T.ex. över backkrön på "hör hög" växel.

> I TNT:s inlägg står detta under rubriken MOMENT

Hjulen har vridmoment. ;)

> Tillbaka till vevhastighet...vad anses vara
> optimal vevhastighet? 80rpm? 100rpm?

Hur långt är ett snöre?

Det varierar från person till person...
 
Tillbaka
Topp