I Stockholm har man ju plöjt ner en hel del miljoner på "cykelbanor" (läs dubbelparkeringsfält). Dessa är oerhört populära att parkera i, och jag tror inte någon någonsin sett en bil i ett cykelfält blivit lappad. När man då tvingas ut i vägen händer det ofta att sura gubbar (i framförallt V70) tutar som tokar bakom en, och ger diverse tecken när de kör om för att visa att man skall hålla mig i cykelfältet. Hur fan skall man bete sig? Skall jag stanna i cykelfältet i fyra timmar eller vad det tar för bilen där att flytta på sig eller?
Tutsjukan brer för övrigt ut sig i en galloperande takt. Samtidigt finns det många sura cyklister också. Man måste inse att inne i stan är det trångt och man måste vara lite flexibel och ödmjuk. Har sett anala cyklister som bankat med näven i bilar som håller på att fickparkera på en trång gata med mycket trafik, i stället för att vänta de tio sekunderna det tar och parkera. Kom igen, fatta att det är trångt - att försura trafikklimatet och buckla till bilar bara för att man torskar några sekunder är ju helt felknullat.
Visst vore det trevligt om det inte fanns någon eller något man var tvugen att bromsa in/stanna/väja för, men så är det inte! Man får gilla läget, visa hänsyn och vara lite sjysst mot andra så flyter trafiken på smidigare. Annars kan man ju flytta till någon glesbygd. Det finns många oändligt långa raka och breda vägar i norr man kan cykla hur fort man vill på. Ensam.
Jag är inte bitter eller sur. Jag gillar bara att klaga :-)