Är det ingen som bryr sig om trafikljusen längre?
Tro nu inte att det här är ett upprop till förmån för fart- och flytreducerande påfund, det handlar om trafiksäkerhet.
Efter en långresa på cykel i Sydamerika kommer jag tillbaka till huvudstaden, allt ser ut som vanligt. Men ändå annorlunda. Eftersom jag tröttnat på min tidigare tjänst som skiftarbetare på kontor byter jag till mig en tjänst med mer humana arbetstider. Det innebär att jag cyklar till jobbet vid åtta i stället för som tidigare vid kvart över sex.
Ni som pendlar borde ta en tur vid denna arla morgonstund, det är en helt annan värld. Knappt några cyklister, knappt några bilar och trafikljusena visar alltid grönt. Det är vackert. Hemfärden vid två var visserligen något annorlunda men den stora rusningen väntade ju först om några timmar så det var inte någon trängsel.
Men nu, till jobbet runt åtta och hem runt fyra. Det är nästan att jag saknar att gå upp i ottan och se ut som en tvättbjörn på grund av de mörka ringarna under ögonen. Ta trafikljusena till exempel. Det är ingen hemlighet att många cyklister anser att de är mer värda än bilister och sålunda inte behöver stanna vid rött, det som är mest imponerande anser jag vara hyckleriet.
Som igår. Vid kvart över åtta vid Medborgarplatsen, precis vid uppgången Björns trädgård, stannar jag för rött. Jag skulle visserligen lätt kunnat glida igenom men jag har inte bråttom och stress ligger inte för mig. Lydigt stannar jag således. På insidan kommer då en kille på en visserligen mycket snygg vit SS/fixed och kör upp på trottoaren (rödljuset gäller ju bara vänster sida) en meter framför blinkfyren, kör på trottoaren i fyra meter och sedan ner på vägen igen. Problem solved.
En annan favorit. På väg hem, återigen vid Medborgarplatsen men med riktning söderut. Framför ligger hetsande och hormonstinn småbarnsförälder med barn i barnstol bak på. Framför honom på cykelbanan står tre tonårstjejer och velar som bara tonåringar kan göra. Vår småbarnsfarsa vet dock hur man råder bot på detta. Med ett primalvrål splittrar han grupperingen av tonåringar varpå han fortsätter mot korsningen Götgatan/Folkungagatan. Där är det dock rött. Nu verkar pendlarhetsaren besinna sig lite, han bromsar in men bara för att kasta sig av cykeln och springandes ta sig över korsningen varpå han kastar sig upp i sadeln och trampar vidare. Problem solved.
Småsaker tänker ni kanske. Men icke. Någon gång kommer någon att skada sig. Så är det bara. Gandhitänket måste spridas på våra vägar.
Så. Det var det om det.
Sen är det ju det där med reflexvästar. Är det ett påbud från högre makter att nu är det reflexväst som gäller? Mörkerseendet går ju helt åt skogen då man blir bländad av allt lysande och de flesta verkar övertygade om att iförda neon och reflex så kan intet ont hända. Likt barn med cykelhjälm och flagga bak på. Min favorit är killen som hade en reflexväst över kroppen och en över ryggsäcken. Sedan cyklar han runt i sin egen värld ty han lyssnar på iPod...
Sen vill jag bara säga att jag är trött på att bli omkörd av hetsande vardagscyklister på cyklar som är långt billigare än min egen. Jag har fler växlar, större benmuskler och dyrare hjälm än alla de där tillsammans.
Lite respekt vore på sin plats.
Efter en långresa på cykel i Sydamerika kommer jag tillbaka till huvudstaden, allt ser ut som vanligt. Men ändå annorlunda. Eftersom jag tröttnat på min tidigare tjänst som skiftarbetare på kontor byter jag till mig en tjänst med mer humana arbetstider. Det innebär att jag cyklar till jobbet vid åtta i stället för som tidigare vid kvart över sex.
Ni som pendlar borde ta en tur vid denna arla morgonstund, det är en helt annan värld. Knappt några cyklister, knappt några bilar och trafikljusena visar alltid grönt. Det är vackert. Hemfärden vid två var visserligen något annorlunda men den stora rusningen väntade ju först om några timmar så det var inte någon trängsel.
Men nu, till jobbet runt åtta och hem runt fyra. Det är nästan att jag saknar att gå upp i ottan och se ut som en tvättbjörn på grund av de mörka ringarna under ögonen. Ta trafikljusena till exempel. Det är ingen hemlighet att många cyklister anser att de är mer värda än bilister och sålunda inte behöver stanna vid rött, det som är mest imponerande anser jag vara hyckleriet.
Som igår. Vid kvart över åtta vid Medborgarplatsen, precis vid uppgången Björns trädgård, stannar jag för rött. Jag skulle visserligen lätt kunnat glida igenom men jag har inte bråttom och stress ligger inte för mig. Lydigt stannar jag således. På insidan kommer då en kille på en visserligen mycket snygg vit SS/fixed och kör upp på trottoaren (rödljuset gäller ju bara vänster sida) en meter framför blinkfyren, kör på trottoaren i fyra meter och sedan ner på vägen igen. Problem solved.
En annan favorit. På väg hem, återigen vid Medborgarplatsen men med riktning söderut. Framför ligger hetsande och hormonstinn småbarnsförälder med barn i barnstol bak på. Framför honom på cykelbanan står tre tonårstjejer och velar som bara tonåringar kan göra. Vår småbarnsfarsa vet dock hur man råder bot på detta. Med ett primalvrål splittrar han grupperingen av tonåringar varpå han fortsätter mot korsningen Götgatan/Folkungagatan. Där är det dock rött. Nu verkar pendlarhetsaren besinna sig lite, han bromsar in men bara för att kasta sig av cykeln och springandes ta sig över korsningen varpå han kastar sig upp i sadeln och trampar vidare. Problem solved.
Småsaker tänker ni kanske. Men icke. Någon gång kommer någon att skada sig. Så är det bara. Gandhitänket måste spridas på våra vägar.
Så. Det var det om det.
Sen är det ju det där med reflexvästar. Är det ett påbud från högre makter att nu är det reflexväst som gäller? Mörkerseendet går ju helt åt skogen då man blir bländad av allt lysande och de flesta verkar övertygade om att iförda neon och reflex så kan intet ont hända. Likt barn med cykelhjälm och flagga bak på. Min favorit är killen som hade en reflexväst över kroppen och en över ryggsäcken. Sedan cyklar han runt i sin egen värld ty han lyssnar på iPod...
Sen vill jag bara säga att jag är trött på att bli omkörd av hetsande vardagscyklister på cyklar som är långt billigare än min egen. Jag har fler växlar, större benmuskler och dyrare hjälm än alla de där tillsammans.
Lite respekt vore på sin plats.
Senast redigerad av en moderator:
