Hej,
Grym tävling! Vilket jobb och vilket initiativ, en jätteeloge till arrangörerna och funktionärerna! I den här tråden tas en del viktiga och oviktiga saker upp värda att lyfta. Oviktigt för mig är tex anmälningsavgiftens storlek, om tävling är förbannat rolig eller inte, vem som ordnar tävlingen mm. Däremot är det betydligt mer intressant på ett mer generellt plan, som flera har varit inne på. Men, upplever jag, inte får gehör för eftersom sakfrågor blandas i hop med personfrågor. Det handlar inte om vad Leo Ranta gör. Det handlar om vad kollektivet gör. Struntar kollektivet i lerkörning kommer det påverka. Alla måste ta ansvar och inte gömma sig bakom sina egna mål. Typ, vafaan jag är i så jävla bra form idag så jag skiter i att jag river ner en hel mossmatta från en svahäll.
Det gäller att vara försiktiga med det vi har, hålla oss sams med markägare och andra utövare, slitage, nedskräpning och gudvetvad som kan begränsa vår framfart i framtiden. Det är ju trots allt ingen rättighet vi har att fara runt. Markägaren har all möjlighet att begränsa framfarten ytterligare, spelar ingen roll hur kul det är att cykla. Hur gör vi det smartast?
-Lägga ut Stravasegment flera månader innan så det ges rejäl möjlighet att öva in varje böj och lära känna varje rot. Med tidtagning.
-Spreja markeringar, pilar, vissa ställen så hysteriskt mycket så man undrar hur man hittade utan. Tagga "hopp", "bergspris" mm. Och inte bry sig om ta bort dessa. Gemene man, inkluderat cyklister tycker att neonfärger är härliga och smälter in bra i höstfärger. Säkert.
-Permanentera banor genom att ha kvar markeringar och Stravasegment. Argumentet att stigarna återhämtar sig blir ju ganska svagt om cyklisterna fortsätta röra runt i samma lera om och om igen, trots att tävlingen är över. Eller det är väl alltid tävling med Strava?
-Dyhål blir inte mindre grunda om vi kör i dem, oavsett hur gärna vi vill tro det.
-Låsa bakhjul. Det är inte bara ineffektivt, det ger löjligt lätt identifierbara spår i branter, såhär års kan det vara svamplockare.
-Gräva DH-spår i naturreservat. Ja, det finns de som gör det. Vi har inte förutsättningarna face it.
-Att säga att marken återhämtar sig. Det gör den men vi är sjuukt många mer idag och nu återhämtar sig marken generellt INTE. Ni som varit med de senaste decenniet eller gubbtjyvarna som varit med två vet vad som hänt om ni är ärliga. Och ni vet också vilka som har åsamkat det mesta slitaget. Slitaget accelerar dessutom. Fakta.
Det handlar inte om att behandla varje växt med silkeshanskar eller lämna noll spår. Jag vill cykla och det lämnar spår, och kommer lämna spår, men lämna inte mer spår så folk tänker djävla cyklister, det är dessutom trevligare att cykla på mindre eroderade stigar. Det handlar om att inte göra mer åverkan än nödvändigt.
Ja till slut, det är klart, den utlösande faktorn för min irritation var var AM-rejset och i synnerhet sprejfärgen. Ta bort den. Nu.
/Jonas