fredrikw skrev:
-------------------------------------------------------
> geologen skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Håller med. Jag märker att jag måste äta
> > mycket under dagen för att inte få
> energibrist
> > under mina tröskelintervaller, t ex. I mitt
> fall
> > yttrar det sig i form av ljusa fläckar i
> > synfältet (nej, inte flimmerskotom - det har
> jag
> > också, men är en helt annan synstörning) och
> > väldigt snabbt tilltagande extremhunger och
> > orkeslöshet. Har jag ätit ordentligt kan jag
> > köra på utan problem.
>
> Har du bara testat detta enstaka gånger, eller
> har du försökt under en längre period? Min
> personliga erfarenhet är att träning på låga
> energinivåer är något som man vänjer sig vid,
> både fysiskt och mentalt. I början känns det
> helt oöverstigligt och man mår som en räv, men
> håller man bara igång och fortsätter vänjer
> sig kroppen förvånansvärt snabbt vid detta.
> Samtidigt verkar kroppen vänja sig av vid detta
> ganska snabbt också, så det gäller att hålla
> igång någon sorts regelbundenhet.
>
> För ett par år sedan gick jag ner ca 10% av min
> kroppsvikt under en vinter, samtidigt som jag
> höjde mina testvärden (relativa förstås, men
> också absoluta), så det är absolut ingen
> omöjlighet att gå ner i vikt samtidigt som man
> tränar hårt.
När jag inte längre kan se, utan hela synfältet är ett pulserande, blekgult ljusfält, då slutar åtminstone jag cykla. Och det beror enbart på energibrist. Har jag "färsk" energi i kroppen händer det aldrig. Tränar jag hårt utan att ha ätit ikapp de senaste 2-3 timmarna så blir det oftast så.
Jag gissar att de flesta aldrig drabbas av detta, oavsett hur lite energi de har, men jag har oturen att lida väldigt av det. Jag minns en runda för ett par år sen, där jag till slut fick cykla sista dryga milen hem i 10-15 km/h för att det var den högsta farten jag kunde hålla utan att de här ljusa fläckarna fyllde synfältet. Då hade jag kört hårt tidigare under rundan och gick tom på energi. Och så blev det så. Jag har fått avbryta ett antal rundor för att jag märkt att det här symtomet har börjat komma. Det finns inget jag kan göra för att rädda situationen då annat än att drastiskt sänka intensiteten (till promenadansträngning) och ta mig hem. Äta hjälper, men det tar 20-30 minuter innan symtomet försvinner om jag bibehåller ansträngningen.
Extremhungern är också ett problem, men det kan jag på ett annat sätt bortse från. Det känns ungefär som om jag halsat stark syra (och nej, det är inte sura uppstötningar - det är en helt annan sak, jag känner skillnad på det). Som vanliga hungerkänslor fast tio gånger värre. Hungertriggad adrenalinutsöndring gör mig darrig och extremt lättirriterad. Jag är överkänslig mot adrenalin. Min kropp reagerar oerhört starkt på adrenalin.
Detta gör det väldigt svårt för mig att träna med energiunderskott. Det funkar med lågintensiv träning, och styrketräning är inget problem, men hårda intervaller under längre tid går inte. Mitt sätt att hantera det är att äta nära inpå och sen äta mindre vid andra tillfällen. Men ibland glömmer jag och då är ett helt pass i dass.
