Vilken dag! En vänlig happyit hjälpte oss med kartinfo. Vi gick upp okristligt tidigt och var på väg mot Södertälje strax efter nio. Parkerade skåpmercan vid Eklundsnäs Camping och gav oss av med spänd förväntan.
Efter fyra par kilometer på grusväg blev det singletrack med fantastiska hällar. Större än jag någonsin sett i Sverige. Dessvärre strejkade min bakbroms, hade kanske tio procent av sin normala kraft. Så en häll som var så brant att man inte ens ville röra vid frambromsen gick jag. Resten var varierad stig, enstaka ställen var tekniskt krävande, men det mesta var lätt vindlande stig. Man passerade gamla gruvhål, sjöar, mossar, och naturligtvis genom Järna. Från Mölnbo åkte vi asfalt tillbaka i stark medvind, var uppe i drygt 40 bitvis trots att vi hade fullgungare och var rejält slut.
Jämför man med Lunsen kan man konstatera att Lunsen är alltid lite svår. Det finns knappt några lätta stigar. Den som har usel teknik har inget kul. Tidiga MTB-manualer talade om ett helvete av sten och rötter. Leden mellan Södertälje är däremot mestadels lätt stig. Där finns enstaka ställen som är ytterst krävande. Minst like svårt som något man kan finna i Lunsen. Men snabb vindlande stig dominerar. Även den som just köpt sin första MTB skulle tycka det var jättekul.
Spängerna i Lunsen är mestadels spännande. Här var de antingen så att man kunde ha dragit barnvagn eller ursvåra, sådana där som ligger mer eller mindre lösa med så stora hål mellan planken att det enda sättet att klara dem är att köra på bara en av plankorna. Fördel för Lunsen alltså.
Lunsen har vildmarkskänsla, trots att det är så nära Uppsala, men leden mellan Södertälje och Mölnbo går genom ett varierat och vackert landskap. Det är olika sorters skog, sjöar, mossar, etc. Här vinner Sörmlandsleden klart.
Södertäljde slickrock
Skirsjön
Här skulle man kunna dra barnvagn
Trollskogen
Kilometer efter kilometer är det så här
Mosse
Tillbaka i Eklundsnäs
Är då Sörmlandleden mellan Södertälje och Mölnbo Sveriges roligaste stig? Jag vet inte eftersom det finns massor jag inte åkt. Frågan är egentligen fel ställd. En sak är dock klar. Det var väl värt besväret att ta sig dit från Uppsala och vi kommer säkert att göra det igen.
Per