RR: Ut och sov!
Som lappen lyder på min fusklapp så var huvudmålet att komma ut och sova.
Första anhalt var att åka från lägenheten till tåget, mindre konstigheter, en distans jag åker nästan dagligen. Men idag hade jag en viss nervösistet i min kropp.
Med gassande värme och motvind kom jah fram, tyvärr var dörren till första vagnen trasig. Så det blev att trängas med kanske hälften av tysklands alla ungdomar och deras packning. (Synes ej på bild, fotot var lugnet innan stormen).
Väl i Uddevalla beslöt jag mig först att käka lite lunch innan äventyret skulle dra igång.
Efter ha tankat fullt började kag köra igenom denna stad in, upp och ned för gator och villakvarter. Sedan abrupt rak in i skogen.
På småstigar börjar jag undra vad jag ritat för monster, men fortsätter gladeligen. Mina smilband sträckte sig från ena sidan till andra och jag möter en skylt som säger "Håkans Backar". Vem är Håkan? Varför är dessa hans backar?
Vet fortfarande inte, men den nedförslöpan var svår för en sån som mig att bemästra men jag tog mig ned och det var kul.
Ju mer jag cykla, ju mer kände jag mig inte riktigt i form, men jag pinnade på efter bästa förmåga. Efter en massa grusvägar kommer jah så kag ser ett kalhygge, nedanför står alla stammar uppradade på båda sidor vägen, det blev som en korridor och jag kom ihåg att det för några årsedan alltid var bilder på folks cyklar mot dessa stammar, men att jag lnte sett sånna på ett bra tag. Vad hände?
Precis efter jag kört igenom denna korridor hör jag något i buskaget, det skriker till och knappt en meter framför cykeln springer ett vildsvin ut och pinar över vägen och upp på ett gärde och in i skogen. Vildsvin på ljusadagen är inte nåt som man ser så ofta.
Det blir fortsatt trampande och trampande för min del. Efter att ha fått vatten av en gubbe och den han kallade "mor" så kommer jag längs en fors och jag följer den en stund och de blir asfalt. När jag förnöjt börjat njuta av asfalt ska jag svänga upp till vänster och en ganska brant grusväg. Kynnefjäll är nästa anhalt. Upp för backen och svepande på vackra grusvägar. Efter det så tar det slut och det blir hike a bike deluxe!
Jag trodde att jag redan skulle va framme vid set här laget (18 eller 19) men inser det kommer ta tid och jag får lyfta min gjutjärnspanna, eller jaa... Min stålhäst.
Efter frenetiskt bärande och grymtande och svettande så har jag äntligen tagit mig igenom skiten. Fyfan vad jag vart trött, det som stod på tur var nu att jag skulle hitta en sovplats.
Lättare sagt än gjort. Tillslut lyckas jag att ta mig förbi en hord med tyskar (igen) och hittar ett tjärn, PERFEKT!
Upp med tält in med brötet och hopp i tjärnet bums! Jag avslutar kvällen med att rita om morgondagen och sussar sött.
Dag 2; vakna, frukost och iväg.
Det är riktigt kvalmigt och kroppen är seg.
Jag petar i mig min sista del av rando-mangon och sveper fram över ett lugnt och stilla Dalsland. Dalsland har de senaste åren kommit till att bli mitt favoritlandskap. Så vackra småvägar och natur går inte att slå!
Efter ha fyllt på kropp med läsk o chips i Högsäter så fortsätter jag min tur.
Ganska tidigt på förmiddagen stannar jag på en grusväg mitt i en naturreservat för att laga lite mat. Jag börjar närma mig slutet för den planerade dagen. Men jag känner mig inte färdig alls med trampandet.... Det gnager i mig så efter har gnatat slut på gruset så tänker jag "fakk it, jag är lnte färdig".
Där och då bestämmer jag mig. Jag tar Vänersborg! Sagt och gjort sveper jag över vägarna och tar mig till Vänersborg på så små och vackra asfaltsvägar och ser knappt en enda bil. Så härligt och underbart. När Värnta-b närmar sig är graderna runt 27 och jag känner att bonken är nästa anhalt. Men jag gör en sista ansats och tar mig till min slutdestination.
En dag för kort, men så blir det ibland
när vägarna är så jääävla bra!
Hoppas ni tog er igenom denna text.
Tack och hej!