miyatafarfar
Aktiv medlem
Cykelbanornas hall of shame
Uppror startar sällan med att knyta näven i fickan!Jag har kommit fram till att det egentligen bara finns ett sätt att klara sig i trafiken som cyklist om man vill fortsätta cykla. Det är genom att vara ödmjuk.
Det är ganska länge sedan som jag blev irriterad över andra i trafiken. Jag bara konstaterar att "ok, det är så här nu" och cyklar sedan vidare när jag kan.
Egentligen är det ganska trist att förutsättningarna för cykling är så dåliga ibland, och det ser man i den här tråden. Jag litar aldrig på någon annan när jag cyklar. Hellre stannar jag fastän jag har företräde än riskerar någonting när jag ser bilen exempelvis svänga höger framför näsan på mig. Jag kan slänga en blick på bilisten, men inte mer.
Det lustiga är att min cykling i stan, där det kan vara stökigt, känns bra, om än lite långsam ibland tack vare allt som händer längs min färdväg. Men...jag accepterar det som sker.
Andra trafikanter är tillfälliga utmaningar, medans dåliga trafiklösningar är mer utmanande. Kanske behövs ett cykeluppror ibland?

