Följ med i videon nedan för att se hur du installerar vår webbplats som en webbapp på din startskärm.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Jag tror att det där med förebilder är något som förändrats. Förr i tiden var det idrottshjältar som Ingemar Stenmark och Björn Borg. På 90-talet blev det mindre fokus på framgångar inom sporten och mer på status, då blev våra idoler också sådana som David Beckham. Någon slags hybrid mellan att vara hyfsat duktig på sin sport och att vara modell/allmänt känd/status/pengar. Alla ville ”vara” David Beckham på rasterna när jag var ung. Alla trodde att han var bäst i världen, ingen ville vara Maradona.Elspark->BMX->MTB->LVG...och när man är gubbe: Gravel och bo på B&B.
Jag vet inte, men jag tror att det handlar om förebilder som kan öka intresset för att cykla. Hur många förebilder finns nu som unga kan identifiera sig med?
Jag tycker det är lite lustigt att så många tycker att mountainbike ses som en bättre disciplin ur säkerhetssynpunkt än landsväg för barn. Barn saknar ju ganska mycket motorik och vill ju konstant göra galnare och galnare grejer. Att då leda dom till en sport med grenar, träd, stenar, tjocka och halkiga rötter och sedan blanda in hopp och hög fart känns mycket mer risky än att en bil skulle köra över dom på vägen. Det är ju ingen konst för föräldrarna att släppa iväg sina ungar på trimmade elsparkcyklar utan hjälm på mycket mer trafikerade vägar liksom. Jag vill ändå tro att även bilister har mer sympati för barn som är ute i klunga och sänker farten. Men det är ändå bra teorier du (och flera) är inne på! Kan ligga nåt i den svenska ängsligheten och det överbeskyddande curlingföräldrandet som börjat bli mer vanligt.Såg rubriken på denna tråd och trodde den skulle spåra ur fortare än kvickt! Men blev glatt överraskad att det faktiskt blev ganska bra diskussion!
Men jag måste säga att jag tycker mig ana en förändring hos ungdomarna dock främst på mtb-sidan. Som i många andra fall tror jag vi har mycket att lära av våra grannländer Norge och Danmark som båda har lyckats betydligt bättre med att få fram riktiga stjärnor i flera discipliner.
Intressant det där med att man kan se klungor med ungdomar som kör landsväg i Danmark. det känns helt otänkbart att föräldrar i Sveriges skulle släppa iväg barnen på. Jag som som inte ens har barn skulle inte vilja se några barn/ungdomar ute och träna lvg baserat på hur vi som cyklister blir behandlade i trafiken.
Det tycker jag säger en del om cykelkulturen i Sverige att det är otänkbart även för cyklister.
Detta kombinerat med vår generösa allemansrätt ger oss fantastiska förutsättningar som du säger. Konstigt att det inte trendar ännu mer än vad det redan gör. Tyvärr ser jag många kollegor och vänner som ser sig om efter en elcykel. Man överskattar hur jobbigt det är att cykla tror jag. Och elcyklar, till skillnad från graveldisciplinen som du nämner, kan helt döda cykelkulturen jag försöker sätta fingret på i denna tråd tyvärr.Med tanke på hur trendigt "gravel" har blivit så borde ju förutsättningar för nya bockstyrecyklister i Sverige vara utmärkta egentligen... Ofantliga mängder natursköna, lugna grusvägar att rulla runt på och inga "krav" på lycra! Som föregående talare är inne på tror jag att det gäller att någonting triggar intresset bara, vem blir först med ett riktigt viralt gravel-klipp?
Nej det är detta som förvirrar mig! Om det är överbeskyddande föräldrar som är anledningen till att cykelsverige stannat upp så borde inte mountainbike vara så populärt bland barnen. Det är det jag menar!Om mtb är farligare för barn så borde det väl inte vara överbeskyddande föräldrar som driver dem dit.
(Nej, xc är ingen farlig sport)
Viralt klipp eller app! Sverige är ju duktiga på både design, mode (se POC som inhemskt exempel) och teknik (Spotify, ThePirateBay tex). Skulle kunna vara nästa Strava också som gör att cyklingen slår igenom igen.Med tanke på hur trendigt "gravel" har blivit så borde ju förutsättningar för nya bockstyrecyklister i Sverige vara utmärkta egentligen... Ofantliga mängder natursköna, lugna grusvägar att rulla runt på och inga "krav" på lycra! Som föregående talare är inne på tror jag att det gäller att någonting triggar intresset bara, vem blir först med ett riktigt viralt gravel-klipp?
Ah. Distansritt visste jag att fått ett uppsving pga detta, och för att arabiska TVkanaler visar det.Orientering har ju fått ett jättelyft som tv-sport iom grafiken som möjliggörs med gps:erna. Det brukar ju vara riktigt spännande att kolla på numer.
Kan säkert stämma. Men löpartävlingar verkar inte ha samma problem. Allt ifrån motionslopp till maraton arrangeras ju i väldigt många kommuner runt om i landet. Är dock inte insatt i om detta sker helt utan problem eller ej. Skulle gissa att det finns en hel del hinder ändå.Utöver vad som nämnts, kan det finnas någon koppling till att det verkar vara svårt att få tillstånd att spärra av väg för tävling i Sverige? Jag sitter genom hörsägen från kompisar som är funktionärer på SM och RM med uppfattningen att så är fallet. Om man knappt kan arrangera SM blir det dåligt med mediaexponering och så vidare. Bara en tanke.
Jag tror det är en ”kvantumeffekt” angående deltagare också. När 12000 personer av varierande kapacitet inklusive ens egen granne springer Stockholm Marathon är det en folkfest för svenska allmänheten, men om halva vägnätet runt Uppsala spärras av för att något hundratal cyklister skall köra SM är det inte lika uppskattat.Kan säkert stämma. Men löpartävlingar verkar inte ha samma problem. Allt ifrån motionslopp till maraton arrangeras ju i väldigt många kommuner runt om i landet. Är dock inte insatt i om detta sker helt utan problem eller ej. Skulle gissa att det finns en hel del hinder ändå.
Ja, jag är ju ute på jävligt tunn is här. Jag jämförde nog de två timmar jag var ute och körde stig med @kais01, med en genomsnittlig runda på LVG under lika lång tid. Jag var inte ens trött i benen efter månntenbajkandet, och då hade jag ändå kört ett tufft träningspass dagen innan och använde en gammal Caad3 från -99.+1
Men jag tror du får köra lite mer Mtb, för det är nog minst lika jobbigt och plågsamt som lvg. Om man menar att man utövar det som en sport då, tävlar och tränar (alltså tränar för att bli bättre). Kortare tävlingstider, men intensivare. Kickarna uteblir också rätt mycket när man ligger på maxpuls är min upplevelse, ”nära ögat tillfällen” ger inte heller så mycket påslag. Same, same, but different.
Jag har ingen erfarenhet av lvg-träning eller tävling med barn och ungdomar. Men jag har mycket svårt att tro att de ungarna inte har dyra cyklar också.
Det finns väl dock klubbar i västsverige (Boråstrakten?) med en del ungdomar som cyklar. Dom har man ju sett till på Grancan, sett mycket proffsigt ut så det bör väl ha tränats en del i Sverige inför det?Såg rubriken på denna tråd och trodde den skulle spåra ur fortare än kvickt! Men blev glatt överraskad att det faktiskt blev ganska bra diskussion!
Men jag måste säga att jag tycker mig ana en förändring hos ungdomarna dock främst på mtb-sidan. Som i många andra fall tror jag vi har mycket att lära av våra grannländer Norge och Danmark som båda har lyckats betydligt bättre med att få fram riktiga stjärnor i flera discipliner.
Intressant det där med att man kan se klungor med ungdomar som kör landsväg i Danmark. det känns helt otänkbart att föräldrar i Sveriges skulle släppa iväg barnen på. Jag som som inte ens har barn skulle inte vilja se några barn/ungdomar ute och träna lvg baserat på hur vi som cyklister blir behandlade i trafiken.
Det tycker jag säger en del om cykelkulturen i Sverige att det är otänkbart även för cyklister.
"Obligatoriska" utlandsträningar är ju ett ständigt kostnads- och skolproblem. Är samma inom utförsåkning om jag fattat det rätt.Det finns väl dock klubbar i västsverige (Boråstrakten?) med en del ungdomar som cyklar. Dom har man ju sett till på Grancan, sett mycket proffsigt ut så det bör väl ha tränats en del i Sverige inför det?
Som ung (18) och (grus)landsvägscyklist tror jag du är inne på rätt spår. Jag cyklade lite som liten, förskole- och lågstadieålder, och tyckte det var roligt. Plockade sedan fram cykeln igen för fyra år sedan och cyklade runt själv, upptäcksfärder och liknande. I min gymnasieklass fick jag två att börja cykla med mig på turer som blev längre och längre. En av dessa tourade jag till Frankrike med förra sommaren, cykla, sova, cykla. Vi cyklade runt 80-120 km om dagen men han identifierar sig inte som cyklist och tycker cyklister är töntiga. Saker som strava, cykelkläder och massa prylar. Han gillar att vara utomhus, att röra på sig, uppleva saker och göra jobbiga saker.Jag tror att det där med förebilder är något som förändrats. Förr i tiden var det idrottshjältar som Ingemar Stenmark och Björn Borg. På 90-talet blev det mindre fokus på framgångar inom sporten och mer på status, då blev våra idoler också sådana som David Beckham. Någon slags hybrid mellan att vara hyfsat duktig på sin sport och att vara modell/allmänt känd/status/pengar. Alla ville ”vara” David Beckham på rasterna när jag var ung. Alla trodde att han var bäst i världen, ingen ville vara Maradona.
Men nu för tiden är det väl knappast samma slags idoler. Istället följer man personer. Kalla det influencers om du vill, men det är inte alla som håller på med reklam och produktförsäljning heller. Inom bodybuilding är personer som Chris Bumstead, David Laid, osv populärare än de riktiga IFBB-proffsen. Förr var det Arnold kidsen såg upp till. Nu är det en 19-åring som inte ens tävlar, men han är intressant och inspirerande ändå.
Jag filosoferade lite på hemvägen och mindes tillbaka på hur mitt egna intresse för landsvägscykling blev till i vuxen ålder. Jag har cyklat sedan jag var väldigt liten. Det var självklart för oss och inget vi tänkte eller reflekterade över. När vi hängde så innebar det att vi egentligen cyklade runt hela dagarna. Ibland körde vi snabbt nerför i branta backar, ibland övade vi på att stegra på skolgården, ibland sladdade vi i en grusbacke eller på fotbollsplanen. Vi levde rövare men det dog snabbt när resten av gänget blev 15, skaffade mopeder, upptäckte alkoholen och tjejer. Ingen cyklade längre för det var töntigt och man gick hellre. Sen blev det häftigare med bilar och allt gällande cykling var stendött.
När jag sedan växte upp och blev vuxen hade jag en slags avsky för cyklister. Töntar hela bunten, och speciellt alla tjocka gubbar i trikåer med livskris! Mellanchefer allihop. Tror det är inpräntat i hela samhället i princip detta med ”MAMILs”.
Allt började med att jag råkade snubbla över en reklam eller ett videoklipp från typ Pas Normal Studios. Något sånt här:
Då väcktes något i mig. Jag har LÄNGE varit den som påverkats hårt av Nikes ”Just Do It”-reklamer där någon vaknar av att klockan ringer kl 04:35 och drar till löparbanan ensam för att massakera sig innan jobbet. Det har alltid inspirerat skiten ur mig och har inget med tävling att göra. Tror inte jag är ensam om detta annars skulle reklamerna inte finnas.
(Jag kommer snart knyta ihop säcken här med en teori, håll ut kära läsare <3 )
Men fortfarande var det något som var hårt inpräntat i mig att landsvägscykling var en töntsport. Jag satt med ett gäng polare över en öl ute på lokal och gjorde mig rolig över Strava som jag hade hört talas om. Hur alla mellanchefer i Stockholm tävlade om vem som var snabbast över den där bron idag på vägen till jobbet. Det slog mig plötsligt att fan, det där låter ändå lite kul. Men det är ju svindyrt med cykel! Vad kostar inte en sån liksom? Jag gick direkt in på blocket och in på racercyklar. 2500 kr, 3700 kr, 1200 kr.. vad fan? Ska jag? Fastnade för någon Bianchi retrocykel och blev såld. Skrev men fick svar dagen efter att den visst redan var såld. Helvete. Men hittade sedan min fina Miyata. Efter första tramptaget var jag fast. Jag hade aldrig känt en sån lätthet och fart på en cykel innan. På den vägen är det..
Vart vill jag komma med det här då? Jo, jag tror att framtidens cyklister inte kommer hitta till sporten tack vare att SVT har med ett kort inslag om hur det gick i Girot eller Touren i sina kvällssändningar. Inte heller på grund av att en svensk når några stora framgångar. Istället tror jag att framtidens cyklister kommer ha snubblat över en inspirerande kortfilm på Instagram eller TikTok/liknande medier som inte finns än. Det kan vara ett märke (läs: engelskans ”brand”) inom cykelkläder eller en person som inte alls tävlar eller har några ambitioner, men som ändå tränar och utövar sporten själv. Detta är något jag ser hända hela tiden inom gym och är en stor anledning till att så många unga killar och tjejer springer på gym idag (som någon skrev tidigare). Kroppshets och ideal är en bidragande faktor såklart och då är gymmet idag självklart, men även så kallade ”Run clubs” har ökat i popularitet bland unga. Många vill träna cardio. Inte många tänker på eller känner till att cykeln är ett om inte ännu mer effektivt verktyg för att få samma träning.
Dessa run clubs blir även en social mötesplats och sådana finns det inte många av för unga idag utöver krogen. Mycket ligga genom detta också har jag hört och många använder det som en slags Tinder i verkliga livet, men det är ett sidospår.. Just Pas Normal Studios har varit duktiga på att kombinera detta med sociala group rides och ett coolt hippt ”brand” som folk lätt fastnar för. Ett recept för framgång tror jag!
Eller är jag helt ute och cyklar nu kanske? Vill ändå tro att jag fortfarande har ett någorlunda öra mot marken för vad unga människor gör och gillar idag, och vad som går hem och inte. Jag tror vi behöver göra cyklingen coolt igen precis som danskarna gjort med PNS.
Ok! Jag cyklade på en gammal racer till badet och köpte glass i kiosken. Inte alls i närheten av lika trött som jag kan vara i _startbacken_ på Mörksuggan.Ja, jag är ju ute på jävligt tunn is här. Jag jämförde nog de två timmar jag var ute och körde stig med @kais01, med en genomsnittlig runda på LVG under lika lång tid. Jag var inte ens trött i benen efter månntenbajkandet, och då hade jag ändå kört ett tufft träningspass dagen innan och använde en gammal Caad3 från -99.
Men självklart är det jättejobbigt med mtb om man tävlar och så.
Spärra av vägar. När kompisen och jag arrangerade Lida CX så valde vi att inte spärra av en lokal och lågt trafikerad väg, utan beskrev i ansökan hur vi skulle agera för att cyklisterna skulle passera vägen på ett säkert sätt. Det slukade en del funktionärer...Utöver vad som nämnts, kan det finnas någon koppling till att det verkar vara svårt att få tillstånd att spärra av väg för tävling i Sverige? Jag sitter genom hörsägen från kompisar som är funktionärer på SM och RM med uppfattningen att så är fallet. Om man knappt kan arrangera SM blir det dåligt med mediaexponering och så vidare. Bara en tanke.
Det får man ju hoppas att dom gör och inte bara tränar på Grancan eller Mallis, även om det låter ganska trevligt!Det finns väl dock klubbar i västsverige (Boråstrakten?) med en del ungdomar som cyklar. Dom har man ju sett till på Grancan, sett mycket proffsigt ut så det bör väl ha tränats en del i Sverige inför det?
Som sagt, jag var astydlig/fruktansvärt tydlig/extremt tydlig/fantabulöst tydlig med att jag har noll erfarenhet av månntenbajk utöver två turer, men att jag kan se tjusningen med det och att det lockar till intresse.Ok! Jag cyklade på en gammal racer till badet och köpte glass i kiosken. Inte alls i närheten av lika trött som jag kan vara i _startbacken_ på Mörksuggan.
Däremot har jag sett på tv att några lvgcyklister var svettiga när de körde upp för någon kulle i Alperna. Men de var säkert ute och tävlade.
Svårt att hävda att man ska vara en stormakt för att man som liten nation vill räkna per capita. :) Det är ju liksom helt irrelevant i sammanhanget som jag ser det. Annars skulle väl, med den logiken, tex Vatikanstaten vara en stormakt inom alla sporter där det finns en enda utövare bland invånarna.Luxemburg, Belgien och till viss del Schweiz på den tiden = fransmän. Klart vi inte kan mäta oss. Dessa länder är och var även på den tiden mycket större sett till population med mera. Börja räkna per capita istället!
Det är inte bara gymnasieungdomar som gör det, skärmanvändandet i allmänhet och sociala medier i synnerhet är ju enormt.Nästan alla i min ålder lägger flera timmar om dagen på Tiktok och Youtube
Fast hänger man här lär det väl gå via skärm?Det är inte bara gymnasieungdomar som gör det, skärmanvändandet i allmänhet och sociala medier i synnerhet är ju enormt.
Så jävla sorgligt.
//Gymnasielärare
Ja, självklart är det via skärm. Jag är inte ett dugg bättre. Så jävla sorgligt.Fast hänger man här lär det väl gå via skärm?
För inte funkar det med K:a Postverket. Eller?
Nu åker gubb-kepsen på; jo det är skillnad på om man "måste" kolla sina sociala medier på telefonen när man med andra handen styr sin batteridrivna sparkmopedmackapär, och istället att man sitter ner och gör detsamma på telefonen eller kanske vid jobbdatorn och stjäl några minuter för att kolla av läget. Jag säger inte att det är bra, men det finns andra gränser än svart vs vitt.Ja, självklart är det via skärm. Jag är inte ett dugg bättre. Så jävla sorgligt.
Gubbar mig tillbaka: Ser nästan dagligen vuxna som surfar och kör elspark samtidigt. Detta gör dock inte jag (jag har nämligen ingen elsparkcykel).Nu åker gubb-kepsen på; jo det är skillnad på om man "måste" kolla sina sociala medier på telefonen när man med andra handen styr sin batteridrivna sparkmopedmackapär, och istället att man sitter ner och gör detsamma på telefonen eller kanske vid jobbdatorn och stjäl några minuter för att kolla av läget. Jag säger inte att det är bra, men det finns andra gränser än svart vs vitt.![]()
Det hade faktiskt varit en sensation om vatikanstaten skakade fram en cyklist som vinner internationella mästerskap och tävlingar inom cykling. Och väldigt mycket mer imponerande än 10 000 cyklister som gör det samma från Frankrike.Svårt att hävda att man ska vara en stormakt för att man som liten nation vill räkna per capita. :) Det är ju liksom helt irrelevant i sammanhanget som jag ser det. Annars skulle väl, med den logiken, tex Vatikanstaten vara en stormakt inom alla sporter där det finns en enda utövare bland invånarna.
"Det finns ju ytterligare en aspekt på detta, och det är att människor tycks tro att samhället har blivit farligare, när det i själva verket på nästan alla sätt blivit säkrare."Sant, sorgligt och skamligt. Syndabock-tänkandet har nått hit från USA, skulle jag tro. Det har blivit viktigare och viktigare att hitta någon som är "skyldig" till en olycka eller ett misstag, och på nätet sitter trollen och vräker ur sig sina "Hur fan kunde man låta det hända"-kommentarer. Föräldraansvaret, eller det egna ansvaret, är det sämre med.
Det finns ju ytterligare en aspekt på detta, och det är att människor tycks tro att samhället har blivit farligare, när det i själva verket på nästan alla sätt blivit säkrare. Vem/vilka driver på för att etablera den bilden? Det kan man fundera på.
Ligger säkert en del sanning i detta, jag har ingen erfarenhet av sociala medier och forum andra än Happy, men jag tycker inte att begagnatpriserna är så vilda. Det går att göra riktiga fynd efter lite research. Och den researchen har blivit SÅ mycket enklare med internet. Det är väl en skyldighet att kolla vilka punkter som bör undersökas innan man köper en pryl, tänker jag?
Vilka är de svenska? Får erkänna att jag var tvungen att söka lite för att få ihop listan.Diskussionen om vad som kan göra cykel till en större sport i Sverige i framtiden är bra. Men jag måste vända mig mot en av grundpremiserna i trådstarten. Sverige var inte någon stormakt inom cykling "på den gamla goda tiden", inte ens nära.
Roade mig med att räkna ut podiumplatser i "de nio stora loppen" (obs. min definition: monument, Grand Tours och VM) för perioden 1950-1989. Sverige 12:a i nationslistan, oerhört långt efter t.ex. de nämnda Frankrike och Italien. Av 1 068 podiumplatser (Vueltan kördes inte 4 av åren) så tog Sverige 0,75%. Frankrike 15,54% och Italien 23,50%. Vi tog färre podiumplatser än Luxemburg under perioden.
Belgien 342 Italien 251 Frankrike 166 Spanien 88 Nedeländerna 82 Schweiz 26 Irland 25 Tyskland 24 USA 14 Storbritannien 12 Luxemburg 9 Sverige 8 Australien 5 Colombia 5 Norge 3 Portugal 3 Danmark 2 Kanada 1 Österrike 1 Sovjetunionen 1
Det dör betydligt färre i trafiken numera."Det finns ju ytterligare en aspekt på detta, och det är att människor tycks tro att samhället har blivit farligare, när det i själva verket på nästan alla sätt blivit säkrare."
Jag undrar hur dessa meningar kom in i sammanhanget? Du behöver backa upp såna här påståenden för det här är politiskt dravel.
Det var inom ett tiotal år vi glänste, alltså. Ungefär som med tennisen eller med pingisen.Vilka är de svenska? Får erkänna att jag var tvungen att söka lite för att få ihop listan.
1) Gösta Petttersson, 1:a girot 1971
2) Gösta Pettersson, 3:a touren 1970
3) Bernt Johansson, 3:a girot 1979
4) Tommy Prim, 2:a girot 1981
5) Tommy Prim, 2:a girot 1982
6) Sven-Åke Nilsson, 3:a vueltan 1982
7) Gösta Pettersson, 3:a MSR 1971
8) Bernt Johansson, 2:a GdL 1978
Det var väl också vanligare att folk tävlade i lokala lopp, om inte annat. Precis så som bandy (den som spelas på is) var en riktig arbetarsport. Alla gubbar på fabriken spelade bandy efter jobbet. Men det var kanske inte så vanligt att dom hade råd att stanna hemma från jobbet för att resa runt och delta i massa internationella tävlingar eller ens tävlingar långt bort även inom landet. Många tävlingar och lopp är nog bortglömda både inom och utanför landet dessutom.Nu hängde jag inte med under de gyllene åren, men diverse uppsnappade berättelser leder mig att tro att mängden elittävlingar såväl som aktiva tävlande var större på den tiden. Om det är korrekt är det inte så underligt att svenska cyklister hade större framgångar i prestigefyllda internationella tävlingar.
Vad var det som gjorde att våra fixstjärnor under denna guldepok glänste just i girot och inte i touren?1) Gösta Petttersson, 1:a girot 1971
2) Gösta Pettersson, 3:a touren 1970
3) Bernt Johansson, 3:a girot 1979
4) Tommy Prim, 2:a girot 1981
5) Tommy Prim, 2:a girot 1982
6) Sven-Åke Nilsson, 3:a vueltan 1982
7) Gösta Pettersson, 3:a MSR 1971
8) Bernt Johansson, 2:a GdL 1978