Cykelnationen Sverige - vad hände?

[Pfaff]

Dessutom listas han ju som dansk både på PCS och Firstcycling. Då e han dansk.

Kanske en del av svaret på TS fråga?
Eftesom jag inte bryr mig eller har koll frågade jag ChatGPT om vilka svenskar som tävlar för annat land. Uppenbart inte ovanligt.

Det finns flera svenska idrottare som har valt att tävla för andra länder, ofta på grund av olika anledningar som till exempel dual nationalitet, bättre träningsmöjligheter eller för att få större tävlingsmöjligheter. Här är några exempel på svenska idrottare som har tävlat för andra länder:
1. **Zlatan Ibrahimović** - Zlatan är en av Sveriges mest kända fotbollsspelare, men han har ingen känd identitet som tävlar för ett annat land. Han har dock spelat för flera klubbar i olika ligor runt om i världen.
2. **Albin Ekdal** - Fotbollsspelaren Albin Ekdal har även nära kopplingar till Italien, men representerar idag Sverige.
3. **Ali Khamis** - En annan idrottare är Ali Khamis, en svensk boxare som har representerat Somaliens landslag.
4. **Maratonlöpare och triatleter** - Det finns även flera svenska maratonlöpare och triatleter som har valt att tävla för länder som t.ex. Eritrea eller Kenya, ofta på grund av deras rötter i dessa länder.
Det är värt att notera att det kan finnas flera andra idrottare som har valt att representera länder utanför Sverige, särskilt inom individuella sporter som friidrott och simning. Det är också relativt vanligt i sporter där det finns starka traditioner och resurser i andra länder.
För att få den mest aktuella informationen kan det vara bra att kolla upp specifika sporter eller evenemang, då situationen kan förändras när nya idrottare framträder eller gör byten.

 

[miyatafarfar]

Krysspost, ursprungligen postat av @MagerValp i media-tråden.

Därför saknas svenskarna i Tour de France

Flera danskar och norrmän trängs i Tour de France, men ingen svensk herrcyklist har varit med sedan 2018. – Vi måste få agenterna att bättre upptäcka svenska cyklister, säger Sveriges förbundskapten Lucas Persson.

www.gp.se

Det är helt sjukt hur många cyklister som både Danmark och Norge tar fram på den här nivån. Varför halkar vi efter egentligen? Samtidigt har Mads Pedersen en svensk tränare, som pendlar till Danmark från Skåne. Finns många fler exempel på svenskar som finns runt omkring på årets Tour de France i servicebilar, i lagen osv. Men ingen som tävlar. Så kan vi inte ha det!

Dags för cykelstormakten Sverige att resa sig igen!

Vi är förvisso duktiga på mountainbike har jag hört. Och vissa av våra duktiga landsvägsåkare kommer just från den grenen. Men är det hållbart att våra stjärnor inom lvg kommer från en helt annan gren från början? Har det fördelar, eller vore det bättre om vi började föda upp en ny kull renodlade landsvägare?

Om vi också skiftar fokus från svenska tävlande till ämnet svenska cykeltillverkare.. är dagens marknad för tekniskt komplex för att bryta sig in på? Med kolfiberramarna (kanske redan vid aluminiumramarna..?) verkar många nischmärken runt om i världen antingen ha gått i graven eller blivit uppköpta av större märken. Det är minst sagt väldigt dyrt och tekniskt krävande att inte bara utveckla utan även tillverka egna kolfiberramar som ska kunna tävla med andra märken på marknaden. Det går inte längre att förlita sig på svenskt lätt och starkt stål, känna någon som är bäst i kommunen på att svetsa och sen starta firma. Den tiden är förbi.

Är detta varför vi saknar svenska cykelmärken i toppklass idag? Inte är det för att vi saknar teknisk kompetens, iallafall. Men marknaden är så nischad och spetsig att det kanske inte finns investerare/riskkapitalister som är villiga att satsa på en 40-årig civilingenjör med en dröm längre? Det kostar ju ändå minst 100 miljoner eller nåt att bygga upp från grunden. Minst. Marginalerna är små, och konkurrensen stenhård från etablerade företag med flera decennier erfarenhet. Inte en speciellt lukrativ investering om inte finansiären själv är någon som brinner för just cykelsporten.

Vad kommer först, hönan eller ägget? Om vi får duktiga cyklister som syns och uppmärksammas, kommer det att spä på intresset för egen tillverkning? Eller kommer egen tillverkning att göra att cykelsporten blir mer tillgänglig och attraktiv, och att vi därigenom får fler duktiga cyklister?

 

[GoranS]

Tillverkning är en sak. Cykelmärkenas hemvist en annan. Allebike är ju ett svenskt märke men inte har de väl någon tillverkning i Sverige? Är väl ihopskruvning som görs i Sverige?

 

[PJF]

Krysspost, ursprungligen postat av @MagerValp i media-tråden.

Därför saknas svenskarna i Tour de France

Flera danskar och norrmän trängs i Tour de France, men ingen svensk herrcyklist har varit med sedan 2018. – Vi måste få agenterna att bättre upptäcka svenska cyklister, säger Sveriges förbundskapten Lucas Persson.

www.gp.se

Det är helt sjukt hur många cyklister som både Danmark och Norge tar fram på den här nivån. Varför halkar vi efter egentligen? Samtidigt har Mads Pedersen en svensk tränare, som pendlar till Danmark från Skåne. Finns många fler exempel på svenskar som finns runt omkring på årets Tour de France i servicebilar, i lagen osv. Men ingen som tävlar. Så kan vi inte ha det!

Dags för cykelstormakten Sverige att resa sig igen!

Vi är förvisso duktiga på mountainbike har jag hört. Och vissa av våra duktiga landsvägsåkare kommer just från den grenen. Men är det hållbart att våra stjärnor inom lvg kommer från en helt annan gren från början? Har det fördelar, eller vore det bättre om vi började föda upp en ny kull renodlade landsvägare?

Om vi också skiftar fokus från svenska tävlande till ämnet svenska cykeltillverkare.. är dagens marknad för tekniskt komplex för att bryta sig in på? Med kolfiberramarna (kanske redan vid aluminiumramarna..?) verkar många nischmärken runt om i världen antingen ha gått i graven eller blivit uppköpta av större märken. Det är minst sagt väldigt dyrt och tekniskt krävande att inte bara utveckla utan även tillverka egna kolfiberramar som ska kunna tävla med andra märken på marknaden. Det går inte längre att förlita sig på svenskt lätt och starkt stål, känna någon som är bäst i kommunen på att svetsa och sen starta firma. Den tiden är förbi.

Är detta varför vi saknar svenska cykelmärken i toppklass idag? Inte är det för att vi saknar teknisk kompetens, iallafall. Men marknaden är så nischad och spetsig att det kanske inte finns investerare/riskkapitalister som är villiga att satsa på en 40-årig civilingenjör med en dröm längre? Det kostar ju ändå minst 100 miljoner eller nåt att bygga upp från grunden. Minst. Marginalerna är små, och konkurrensen stenhård från etablerade företag med flera decennier erfarenhet. Inte en speciellt lukrativ investering om inte finansiären själv är någon som brinner för just cykelsporten.

Vad kommer först, hönan eller ägget? Om vi får duktiga cyklister som syns och uppmärksammas, kommer det att spä på intresset för egen tillverkning? Eller kommer egen tillverkning att göra att cykelsporten blir mer tillgänglig och attraktiv, och att vi därigenom får fler duktiga cyklister?

"
+ Ekonomi

– Norges landslag i landsvägscykling har tre gånger större budget jämfört med Sverige. Vi behöver mer pengar. Vi ligger efter grannländerna ekonomiskt. En större budget skulle ge fler svenska juniorer och U23-cyklister möjlighet att komma ut i Europa och tävla på internationella tävlingar och därmed få bättre möjlighet att synas inför de större stallen."

Deg. Inte svårare än så.

"
+ Etapplopp i Sverige

– Vi behöver ha större etapplopp i Sverige som ökar intresset för publik, ungdomar och sponsorer. Tidigare hade Sverige stora etapplopp som Postgirot Open. Det saknas i dag."

"Postgirot Open hade premiär 1982 och arrangerades sista gången 2002 efter att Nordea köpt Postgirot."
"1976 till 1981 låg Sexdagarsloppet nere, men efter Tommy Prims framgångar i Giro d'Italia 1981 och 1982 (2:a båda gångerna) lyckades några cykelentusiaster engagera Posten som sponsor och Postgirot Open startades. "
"Sexdagarsloppet var en landsvägstävling på cykel efter engelsk förebild, arrangerad från 1924 av Hammarby IF och Dagens Nyheter. Med vissa avbrott kördes loppet till och med 1975, från 1940 med Svenska Cykelförbundet som medarrangör."

från wikipedia.

Så DN stod för pengarna några decennier. Sen kom Postverket/Posten AB, dvs staten. Sen lades det ner efter en statlig omstrukturering.
Återigen pengar.

 

[Bikzz]

Svenskar är helt enkelt smarta nog att fatta att det inte är värt det att ägna all sin tid åt att träna cykel....

Edit: Speciellt eftersom det inte ger någon status eller några möjligheter här i Swe.

 

[MrSthlm]

Krysspost, ursprungligen postat av @MagerValp i media-tråden.

Därför saknas svenskarna i Tour de France

Flera danskar och norrmän trängs i Tour de France, men ingen svensk herrcyklist har varit med sedan 2018. – Vi måste få agenterna att bättre upptäcka svenska cyklister, säger Sveriges förbundskapten Lucas Persson.

www.gp.se

Det är helt sjukt hur många cyklister som både Danmark och Norge tar fram på den här nivån. Varför halkar vi efter egentligen? Samtidigt har Mads Pedersen en svensk tränare, som pendlar till Danmark från Skåne. Finns många fler exempel på svenskar som finns runt omkring på årets Tour de France i servicebilar, i lagen osv. Men ingen som tävlar. Så kan vi inte ha det!

Dags för cykelstormakten Sverige att resa sig igen!

Vi är förvisso duktiga på mountainbike har jag hört. Och vissa av våra duktiga landsvägsåkare kommer just från den grenen. Men är det hållbart att våra stjärnor inom lvg kommer från en helt annan gren från början? Har det fördelar, eller vore det bättre om vi började föda upp en ny kull renodlade landsvägare?

Om vi också skiftar fokus från svenska tävlande till ämnet svenska cykeltillverkare.. är dagens marknad för tekniskt komplex för att bryta sig in på? Med kolfiberramarna (kanske redan vid aluminiumramarna..?) verkar många nischmärken runt om i världen antingen ha gått i graven eller blivit uppköpta av större märken. Det är minst sagt väldigt dyrt och tekniskt krävande att inte bara utveckla utan även tillverka egna kolfiberramar som ska kunna tävla med andra märken på marknaden. Det går inte längre att förlita sig på svenskt lätt och starkt stål, känna någon som är bäst i kommunen på att svetsa och sen starta firma. Den tiden är förbi.

Är detta varför vi saknar svenska cykelmärken i toppklass idag? Inte är det för att vi saknar teknisk kompetens, iallafall. Men marknaden är så nischad och spetsig att det kanske inte finns investerare/riskkapitalister som är villiga att satsa på en 40-årig civilingenjör med en dröm längre? Det kostar ju ändå minst 100 miljoner eller nåt att bygga upp från grunden. Minst. Marginalerna är små, och konkurrensen stenhård från etablerade företag med flera decennier erfarenhet. Inte en speciellt lukrativ investering om inte finansiären själv är någon som brinner för just cykelsporten.

Vad kommer först, hönan eller ägget? Om vi får duktiga cyklister som syns och uppmärksammas, kommer det att spä på intresset för egen tillverkning? Eller kommer egen tillverkning att göra att cykelsporten blir mer tillgänglig och attraktiv, och att vi därigenom får fler duktiga cyklister?

Svag cykelkultur i Sverige tyvärr men jag tycker nog åtminstone det är en uppåtgående tendens. Lite udda också att det finns ganska gott om bra elitmotionärer i Sverige mellan ca 40-65 men tunt på elitsidan.

Mycket svag bevakning också av cykling i pressen.

Folk i allmänhet i Sverige avskyr ju samt hånar tränande lvg cyklister, jag tror tyvärr det påverkar en del. Beskriver cyklister som fåniga typer i lycra/trikåer.

Samt att lvg-cyklister i Sverige har ett mycket svagt skydd av lagar för säker cykling i trafiken. I Sverige är det vanligt att fordon stryker förbi en under omkörning. Föräldrar är väl nojiga över riskerna och tyvärr har de delvis rätt.

 

[erolwi]

Jag har två sönder som tävlar på landsväg och drömmer, lite halvt iallafall, om att bli proffs. De är 13 respektive 15 år. Man kan konstatera att landsväg för ungdom är en marginalsport i Sverige. I de yngsta klasserna räcker startande inte ens till en rimlig klunga och i 15-16, där man kan ofta kan köra som lag, finns det inte en klubb i Sverige som får ihop ett lag (3-5 st).

På de större etapploppen i Norden domineras fälten av norrmännen som utgjort halva startfältet, sen kommer danskarna, svenskarna trea och finnarna sist. Det sista kan ju bero på logistiken. Islänningarna har dock oväntat många cyklister, kul.

I Sverige är det Oskar Ekman och hans Svealand Cycling Team som gör absolut mest för ungdomscyklingen. Enträget drar han in lite sponsorer och ser till att svenska ungdomar (inte bara från Svealand) får möjligheten att komma ut och tävla i Europa. Dessutom skapar han band mellan de som håller på så det finns en sammanhållning.

Så tycker man att Sverige borde skaka fram fler proffs så är en stöttande peng till Oskars arbete ett bra ställe att börja på!

Månadsgivare

Svealand är en ideell organisation och din gåva är viktig för oss stor som liten. Välj att ge oss ett valfritt belopp månadsvis via Octany. Det går även bra att Swisha Stockholms cykelförbund på: 1…

svealandcycling.com

 

[DanielS]

Jag har två sönder som tävlar på landsväg och drömmer, lite halvt iallafall, om att bli proffs. De är 13 respektive 15 år. Man kan konstatera att landsväg för ungdom är en marginalsport i Sverige. I de yngsta klasserna räcker startande inte ens till en rimlig klunga och i 15-16, där man kan ofta kan köra som lag, finns det inte en klubb i Sverige som får ihop ett lag (3-5 st).

På de större etapploppen i Norden domineras fälten av norrmännen som utgjort halva startfältet, sen kommer danskarna, svenskarna trea och finnarna sist. Det sista kan ju bero på logistiken. Islänningarna har dock oväntat många cyklister, kul.

I Sverige är det Oskar Ekman och hans Svealand Cycling Team som gör absolut mest för ungdomscyklingen. Enträget drar han in lite sponsorer och ser till att svenska ungdomar (inte bara från Svealand) får möjligheten att komma ut och tävla i Europa. Dessutom skapar han band mellan de som håller på så det finns en sammanhållning.

Så tycker man att Sverige borde skaka fram fler proffs så är en stöttande peng till Oskars arbete ett bra ställe att börja på!

Månadsgivare

Svealand är en ideell organisation och din gåva är viktig för oss stor som liten. Välj att ge oss ett valfritt belopp månadsvis via Octany. Det går även bra att Swisha Stockholms cykelförbund på: 1…

svealandcycling.com

@erolwi hann posta ovanstående medan jag skrev mitt inlägg. Han verkar ju dessutom ha erfarenheten i familjen så...

Men man kan ju förstå om det är svårt att få till ungdomsträning för landsvägscykling? Vilka föräldrar vill idag skicka ut sina barn på lvg-träning på stadsnära landsvägar?

Verkar ju inte vara något problem att locka ungdomar till mtb så dyra cyklar kan det ju inte handla om.

Bristen på förebilder och lopp är ju definitivt ett problem men det är ju lite hönan eller ägget liksom.

 

[Bikzz]

Bigmollo och Nlc måste helt enkelt börja träna lite mer ---

 

[GoranS]

Inget ont sagt om @bigmollo och @NLC, men om de är påläggskalvarna lär svensk lvg-cykel, i alla fall på herrsidan, gå en mörk framtid till mötes.

 

[ooms]

Som artikeln nämner, man måste ut i Europa och visa upp sig, framförallt som det inte finns några svenska agenter.

Och hur är det i utlandet, är föräldrar lite nojiga och curlande om sina ungar där? Om grabben kommer hem och säger han vill börja cykla lvg och föräldrarna reflexmässigt häver ur sig ”det är farligt, du får inte” så är det klart det inte blir nåt. Men om man istället stöttar, hjälper till att hitta lågtrafikerade vägar (som det finns massor av här i Mälardalen), osv, så kanske utfallet blir annat?

Där jag växte upp var det i princip bara fotboll och bandy som gällde (utöver trimmade mopeder, epor, osv), ändå fostrades det två lvg-proffs där i min generation. Det fanns ingen klubb, utan de var ute och brände på vägarna ensamma, men hade stark support och uppmuntran av sina föräldrar. Vid gymnasievalet blev det cykelgymnasium och sen ut i Europa.

 

[JPL]

Svag cykelkultur i Sverige tyvärr men jag tycker nog åtminstone det är en uppåtgående tendens. Lite udda också att det finns ganska gott om bra elitmotionärer i Sverige mellan ca 40-65 men tunnt på elitsidan.

Vad är bra elitmotionärer och har du jämfört det med de större cykelnationerna?

Mycket svag bevakning också av cykling i pressen.

Men det hänger nog ihop oavsett land, först kommer resultat och då följer mediaintresset efter. Killgissar mig till det iaf.

Folk i allmänhet i Sverige avskyr ju samt hånar tränande lvg cyklister, jag tror tyvärr det påverkar en del. Beskriver cyklister som fåniga typer i lycra/trikåer.

Kanske det, men jag upplever inte att det är så utbrett. Det förekommer alltid nidbilder om det mesta, men man fastnar lite extra vid det om ens eget intresse är måltavla tror jag.

Samt att lvg-cyklister i Sverige har ett mycket svagt skydd av lagar för säker cykling i trafiken. I Sverige är det också vanligt att fordon stryker förbi en under omkörning. Föräldrar är väl nojiga över riskerna och tyvärr har de delvis rätt.

Det där är väl delvis tveksamt fel tror jag. Skydd av lagar skiljer vi nog inte så mycket åt jmf m stora cykelnationer. Möjligen då tex som jag tror det är tex i Belgien att det är förbjudet med anordnad gruppcykling på väg utan följebil, men det tror jag personligen skulle vara hämmande för en liten cykelnation som Sverige om man måste ha någon som vill köra följebil vid gruppträning.

Däremot kanske en teori (i mitt huvud) stödjer ditt resonemang; att i tex Frankrike och Italien är folkmängden på landsbygden så oerhört mycket större, så att fler ungdomar släpps ut och träna på små vägar när föräldrarna vet att trafiken i princip är noll. Jag har i princip bara erfarenheter fr Italien, men där är det ju vanligt med långa vägsträckor som är trafikerade vid rusningstrafik för att övrig tid i stort sett ha noll biltrafik.

Så kanske den svenska strävan efter att alla ska flytta till ”stora staden” kontraproduktivt för cykelsporten? Med det sagt, välkomna till Skövde!

 

[miyatafarfar]

Jag har två sönder som tävlar på landsväg och drömmer, lite halvt iallafall, om att bli proffs. De är 13 respektive 15 år. Man kan konstatera att landsväg för ungdom är en marginalsport i Sverige. I de yngsta klasserna räcker startande inte ens till en rimlig klunga och i 15-16, där man kan ofta kan köra som lag, finns det inte en klubb i Sverige som får ihop ett lag (3-5 st).

Vart i Sverige är detta? Storstad? Mindre stad ute på vischan? Bara nyfiken på ett hum ungefär, du behöver inte ge ut din exakta adress såklart.

Edit: Förresten är dom/ni medvetna om cykelgymnasium? En bekant hade sin son där i Falun tror jag. Det var mycket omtyckt.

 

[poqa]

Jag har två sönder som tävlar på landsväg och drömmer, lite halvt iallafall, om att bli proffs. De är 13 respektive 15 år. Man kan konstatera att landsväg för ungdom är en marginalsport i Sverige. I de yngsta klasserna räcker startande inte ens till en rimlig klunga och i 15-16, där man kan ofta kan köra som lag, finns det inte en klubb i Sverige som får ihop ett lag (3-5 st).

På de större etapploppen i Norden domineras fälten av norrmännen som utgjort halva startfältet, sen kommer danskarna, svenskarna trea och finnarna sist. Det sista kan ju bero på logistiken. Islänningarna har dock oväntat många cyklister, kul.

I Sverige är det Oskar Ekman och hans Svealand Cycling Team som gör absolut mest för ungdomscyklingen. Enträget drar han in lite sponsorer och ser till att svenska ungdomar (inte bara från Svealand) får möjligheten att komma ut och tävla i Europa. Dessutom skapar han band mellan de som håller på så det finns en sammanhållning.

Så tycker man att Sverige borde skaka fram fler proffs så är en stöttande peng till Oskars arbete ett bra ställe att börja på!

Månadsgivare

Svealand är en ideell organisation och din gåva är viktig för oss stor som liten. Välj att ge oss ett valfritt belopp månadsvis via Octany. Det går även bra att Swisha Stockholms cykelförbund på: 1…

svealandcycling.com

Och så har han ju startat Lucky Sport cycling nu också

 

[erolwi]

Vart i Sverige är detta? Storstad? Mindre stad ute på vischan? Bara nyfiken på ett hum ungefär, du behöver inte ge ut din exakta adress såklart.

Edit: Förresten är dom/ni medvetna om cykelgymnasium? En bekant hade sin son där i Falun tror jag. Det var mycket omtyckt.

Vi bor i Västerås. Att mina grabbar håller på beror i mångt och mycket på en förälder som tillsammans med några till dragit igång landsvägsträning för ungdomar i Västmanland för två år sedan. Det har gett ett stort lyft för lvg i klubben som sedan tidigare har en stor MTB aktivitet för ungdomar. Arbetet har gett frukt och det blev flera medaljer på SM och ganska stort deltagande på U6, även om alla över 14 körde för Svealand på U6.

Träningarna sker ganska mycket på trafikfria banor (rullskidbana, cykelparken i Ramnäs). För de yngsta enbart där. När man visat på viss trafikmognad och ålder får man vara med på lugna vägar. Från 14 år kan man hänga på i vanlig vuxengrupp men med en ledare om man visat på tillräcklig trafikmognad och cykelstyrka. Det blir en del skjutsande för föräldrarna i Västmanland till träningarna men vi lyckas ofta samåka och de äldre cykla ofta.

Men det är ganska unikt tror jag, de flesta andra jag pratar med på tävlingarna verkar träna främst med sina föräldrar.

Jo, cykelgymnasium känner vi absolut till. Finns mycket bra men man måste även vara redo för det (tvätta, handla, sköta träning, skola själv, hantera tonårsutmaningar och frestelser utan support, mm). Just nu är det så många aktiva här så man behöver inte flytta för att få någon att cykla med. Men det finns absolut på tapeten hör hemma.

 

[PJF]

Så kanske den svenska strävan efter att alla ska flytta till ”stora staden” kontraproduktivt för cykelsporten? Med det sagt, välkomna till Skövde!

Ni har redan haft Robert Gustavsson

 

[JPL]

Ni har redan haft Robert Gustavsson

Sant, känns skrytigt och lite för mycket att både haft honom samt ha Sveriges bästa cykel-förutsättningar. :)

 

[atorger]

Går definitivt gå köra MTB i ungdomen och senare byta till LVG och nå eliten om talangen finns där. Man behöver inte specialisera sig tidigt, särskilt inte i konditionsidrott. Jag tror de flesta kidsen tycker MTB är roligare att hålla på med.

Själv tycker jag inte elitidrott är så viktigt, jag ser hellre ett Sverige som hävdar sig i teknik och industri än sport, fast det ena utesluter ju inte det andra. Bredd-idrott däremot, man vill ju folk ska må bra, ha hälsan och betala skatt så länge som möjligt. Det är väl iofs så att elitframgångar också inspirerar till motionsidrott, så det vore väl bra.

 

[erolwi]

Cadel Evans och Söderkvist är ju bra exempel på att det går att byta. Eller ja, det finns ju Pidcock, MvdP, mfl som visar att man inte ens behöver välja ena eller andra.

Jag är också helt ointresserad av att mina barn blir proffs men tror att satsa på en idrott inte alls är ett dumt sätt att ta sig igenom tonåren. Även jag höll på under min tonårstid på att satsa på mountainbike. Jag var väl ganska bra men hade nog egentligen inga drömmar om att bli bäst eller proffs. Minns däremot alla de många galenskaper och episoder man fick uppleva på väg till tävlingar, hem från tävlingar, alla läger och allt man gjorde under årens alla långpass med kompisarna. Av tävlingarna och resultaten har jag inte särskilt många minnen. De jag tränade med då är mina bästa vänner även idag. Av alla oss som höll på i klubben blev dock en proffs på högsta nivå och en körde i ett svenskt lag.

 

[CW]

... Nu är jag bara halvt svensk men tar mig ändå fulla rätten att säga: herregud vad krystat.

Cykling har aldrig varit populärt i Sverige och det kommer definitivt inte segla upp i popularitet med intåget av allt möjligt som är eldrivet nuförtiden. Vad är ärligt talat ens vitsen med att lära barnen cykla när alla barn, tonåringar och vuxna åker runt på elscootrar?

Om argumentet för att Sverige var en cykelnation är exempel som Fåglum-brödernas dåtida palmares, varför är då landsvägscykling fortfarande en så väldigt nischad hobby och så folkligt hatat av svenskar över hela landet?

Om respekt för en sport och dess utövare ska ske på något sätt så brukar det vara att en utövare från nationen har på internationell nivå presterat så fenomenalt och vunnit i OS, VM eller liknande. Då varken Fåglum, eller Rissveds, har lämnat ett sådant in- och avtryck på det svenska folket så ser jag det bara som hugget i sten att cykling alltid kommer vara något kufar sysslar med i svenskens ögon.

 

[DH]

... Nu är jag bara halvt svensk men tar mig ändå fulla rätten att säga: herregud vad krystat.

Cykling har aldrig varit populärt i Sverige och det kommer definitivt inte segla upp i popularitet med intåget av allt möjligt som är eldrivet nuförtiden. Vad är ärligt talat ens vitsen med att lära barnen cykla när alla barn, tonåringar och vuxna åker runt på elscootrar?

Om argumentet för att Sverige var en cykelnation är exempel som Fåglum-brödernas dåtida palmares, varför är då landsvägscykling fortfarande en så väldigt nischad hobby och så folkligt hatat av svenskar över hela landet?

Om respekt för en sport och dess utövare ska ske på något sätt så brukar det vara att en utövare från nationen har på internationell nivå presterat så fenomenalt och vunnit i OS, VM eller liknande. Då varken Fåglum, eller Rissveds, har lämnat ett sådant in- och avtryck på det svenska folket så ser jag det bara som hugget i sten att cykling alltid kommer vara något kufar sysslar med i svenskens ögon.

Kan inte annat än hålla med till 100%. "Cykelnationen Sverige" - vem har hittat på det? Känna ungefär lika självklar som att påstå "Hockeynationen Grekland - vad hände?". Big smile!

 

[CW]

"
+ Ekonomi

– Norges landslag i landsvägscykling har tre gånger större budget jämfört med Sverige. Vi behöver mer pengar. Vi ligger efter grannländerna ekonomiskt. En större budget skulle ge fler svenska juniorer och U23-cyklister möjlighet att komma ut i Europa och tävla på internationella tävlingar och därmed få bättre möjlighet att synas inför de större stallen."

Ja, vårt landslag i Norge har kanske en större budget än det svenska men det finns också ett enormt mycket större intresse för cykling i Norge som konstant skapar engagemang och respekt.

När jag är i "cykelstaden Göteborg" och cyklar landsväg så möter jag på löpet av 1 timme som max 3 till 5 landsvägscyklister. När jag är hemma i Oslo så har jag samlat mött kanske ett 30-tal av landsväg, grus- och mountainbike cyklister på samma tid.

Det finns en grundläggande skillnad och den stammar från kulturella skillnader.

 

[Pfaff]

... Nu är jag bara halvt svensk men tar mig ändå fulla rätten att säga: herregud vad krystat.

Cykling har aldrig varit populärt i Sverige och det kommer definitivt inte segla upp i popularitet med intåget av allt möjligt som är eldrivet nuförtiden. Vad är ärligt talat ens vitsen med att lära barnen cykla när alla barn, tonåringar och vuxna åker runt på elscootrar?

Om argumentet för att Sverige var en cykelnation är exempel som Fåglum-brödernas dåtida palmares, varför är då landsvägscykling fortfarande en så väldigt nischad hobby och så folkligt hatat av svenskar över hela landet?

Om respekt för en sport och dess utövare ska ske på något sätt så brukar det vara att en utövare från nationen har på internationell nivå presterat så fenomenalt och vunnit i OS, VM eller liknande. Då varken Fåglum, eller Rissveds, har lämnat ett sådant in- och avtryck på det svenska folket så ser jag det bara som hugget i sten att cykling alltid kommer vara något kufar sysslar med i svenskens ögon.

+1

Och innan stat och kommun på riktigt slutar gynna bilen och satsar på god och rätt infrastruktur för cykeltrafik mm kommer inget att förändras.

 

[miyatafarfar]

Kan inte annat än hålla med till 100%. "Cykelnationen Sverige" - vem har hittat på det? Känna ungefär lika självklar som att påstå "Hockeynationen Grekland - vad hände?". Big smile!

Nu finns det ju inte direkt någon is i Grekland men desto fler vägar och cyklar i Sverige.. kom igen nu höjer vi nivån lite!

 

[miyatafarfar]

När jag är i "cykelstaden Göteborg" och cyklar landsväg så möter jag på löpet av 1 timme som max 3 till 5 landsvägscyklister. När jag är hemma i Oslo så har jag samlat mött kanske ett 30-tal av landsväg, grus- och mountainbike cyklister på samma tid.

”Cykelstaden Göteborg” är kommunpropaganda. Upprepar man det nog ofta så kommer folk snart börja tro på det. Ungefär som att Mariestad skulle vara ”Vänerns pärla”.

 

[PJF]

Ja, vårt landslag i Norge har kanske en större budget än det svenska men det finns också ett enormt mycket större intresse för cykling i Norge som konstant skapar engagemang och respekt.

När jag är i "cykelstaden Göteborg" och cyklar landsväg så möter jag på löpet av 1 timme som max 3 till 5 landsvägscyklister. När jag är hemma i Oslo så har jag samlat mött kanske ett 30-tal av landsväg, grus- och mountainbike cyklister på samma tid.

Det finns en grundläggande skillnad och den stammar från kulturella skillnader.

Ja. Norge är ett sport- och friluftsland. Bara det att Holmenkollen har en tunnelbanestation säger mycket.
Men Sverige var mycket mer så tidigare. I alla fall Norrland. Kommunen jag kommer ifrån hade 4 kommunala skidbackar tex. Nu finns en kommersiell och en föreningsdriven.
Jag gissar att i Norge, så hade lokala näringslivet sponsrat backarna så dom kunnat finnas kvar. Och det är inte en höger-vänsterfråga. I Sverige så är sport- och friluftsliv en höger-vänsterfråga pga finansieringen. Företag kliver sällan in med pengar på det sättet.

 

[MrSthlm]

I Sverige så är sport- och friluftsliv en vänsterfråga pga finansieringen.

Känner att jag behöver smälta detta påstående.

 

[PJF]

Känner att jag behöver smälta detta påstående.

Hehehe. Det blev fel.

 

[fphotography]

Intressant tråd. Några slantar från mitt håll.

Har jobbat inom media och tänkte kommentera det först. Media följer en enkel logik i och med att de är vinstdrivande. De vill sälja lösnummer, prenumerationer eller reklam. Således finns det ett ganska rakt samband mellan utrymmet i media och antalet utövare plus publik. Tittar man på idrott så finns det ett nästan lika rakt samband mellan mängden utövare och publik med några undantag som exempelvis ishockey. Cykel har varken särskilt många utövare eller publik sett ur ett idrottsligt perspektiv.

Där faller ansvaret på arrangören. Vi har idag bättre möjligheter än nånsin att bli vårt eget media mha YouTube och andra mediaplattformar. SM tycker jag visar bra föredöme i frågan även om deras produktioner lämnat en del övrigt att önska men de försöker iaf. Eloge till det. Börjar de sen göra lite reklam för det så kanske folk uppfattar att det pågår också. Jag har vid tre tillfällen befunnit mig på samma plats som SM utan att känna till det eller sett nån reklam för det. Då tycker jag ändå att jag är tillräckligt intresserad för att jag skulle reagerat om det satt en poster nånstans.

Cykelkulturen i Sverige är svag på de flesta håll och kanter. Bilisterna avskyr oss och politiskt är cykling bara nåt som ska hjälpa till att nå klimatmålen. Vilket i Uppsala har fått till följd att man nöjer sig med att fixa en enkel cykelbana till närmaste busshållsplats. Cykel betraktas inte som ett alternativ till bilen utan det gör kollektivtrafiken.

Det gör att det på många håll är farligt att cykla, i synnerhet i grupp.

Men vi har heller inte den respekten jag upplever finns utomlands. Där folk gratulerar och har sig för att du har cyklat upp för nått berg. Eller stannar för att släppa fram cyklister. Här får man höra att man knäpp om man cyklar VR och att man bara måste få ett babianarsel efteråt.

Nu är det några sen men när jag kollade runt bland klubbar så kändes det som ganska vattentäta skott mellan motion och tävling. De flesta klubbarna hade ingen motionsverksamhet och verkade inte vilja ha det heller. Som motionär så finns det ju inte så stor vits med att gå med i en klubb till att börja med och är attityden att de ändå inte vill ha mig där då blir ju valet lätt.

I likhet med många andra idrotter så verkar det saknas folk med vision och ambition. Jag har varit med och arrangera SM/SM- finalerna i rally som gick i Uppsala några år. Ett av problemen där var att det är gott om folk som tycker att det där kommer aldrig att funka. Kan vi inte hålla till på grusplan bakom skolan som vi brukar?

När det kommer till ledare så finns det två stora orsaker enligt en studie på idrottshögskolan. Antalet ledare har inte minskat utan är relativt konstant. Men antalet verksamheter och antalet föreningar inom respektive idrott har ökat ordentligt. Den naturliga rekryteringsbasen för ledare har dock minskat. För var den naturliga gången att folk satsade på sin idrott och när man gav upp den eller slutade så gick man vidare inom föreningen som ledare. Idag när vi ger upp drömmen om att bli proffs går vi vidare till nån annan verksamhet och vi håller oss aktiva mycket längre upp i åldrarna jämfört med förr.

Som någon skrev tidigare så har vi ändå fått fram en hel del duktiga cyklister även på senare tid. Framförallt på damsidan där det känns som vi haft minst en på internationell elitnivå konstant under väldigt lång tid.

Visst kan man träna cykel inomhus på vintern men jag tror det är svårt att jämföra med kontinenten ändå. För ärligt, hur många orkat sitta fyra fem timmar på en trainer?

Stor WOT och jag har säkert glömt massor jag tänkt skriva men så är det.

 

[ooms]

Det var ju fantastiskt kul när rally-sm gick mer eller mindre inne i centrala Uppsala. Och där fanns ju publik. När cykel-sm (eller internationella lopp) gjort samma sak har publiken bestått av i princip närmast sörjande och folk som råkat passera förbi.

 

[fphotography]

Det var ju fantastiskt kul när rally-sm gick mer eller mindre inne i centrala Uppsala. Och där fanns ju publik. När cykel-sm (eller internationella lopp) gjort samma sak har publiken bestått av i princip närmast sörjande och folk som råkat passera förbi.

Jo men jag tror att vi jobbade väldigt olika med just dom bitarna. Vi jobbade hårt för att det skulle bli en publiksuccé. Det kom inte gratis kan jag säga. Jag tror cykel skulle kunna göra samma sak. Men det måste till mycket mer än en blänkare i UNT om man återigen arrangerar Sveriges äldsta lopp eller vad det brukar stå.

 

[jarek996]

... Nu är jag bara halvt svensk men tar mig ändå fulla rätten att säga: herregud vad krystat.

Cykling har aldrig varit populärt i Sverige och det kommer definitivt inte segla upp i popularitet med intåget av allt möjligt som är eldrivet nuförtiden. Vad är ärligt talat ens vitsen med att lära barnen cykla när alla barn, tonåringar och vuxna åker runt på elscootrar?

Om argumentet för att Sverige var en cykelnation är exempel som Fåglum-brödernas dåtida palmares, varför är då landsvägscykling fortfarande en så väldigt nischad hobby och så folkligt hatat av svenskar över hela landet?

Om respekt för en sport och dess utövare ska ske på något sätt så brukar det vara att en utövare från nationen har på internationell nivå presterat så fenomenalt och vunnit i OS, VM eller liknande. Då varken Fåglum, eller Rissveds, har lämnat ett sådant in- och avtryck på det svenska folket så ser jag det bara som hugget i sten att cykling alltid kommer vara något kufar sysslar med i svenskens ögon.

Vilken tur, att vi hade Kwiatkowski i Polen

 

[Batavus]

Det är väl nån till som brukar hålla sig framme, från Polen? ...googlogooglogla... Majka! Jag gillar hans stil.
Om vi tog bort reseavdragen för bil skulle det bli fler cyklister, och några av dem skulle säkert nå toppnivåer.

 

[jarek996]

Cykel har varken särskilt många utövare eller publik sett ur ett idrottsligt perspektiv.

Kanske därför SM ser ut som provinsiell tävling. Rostig, garage svetsad podium stående vid nån låda ute på landet. Skulle ni se HUR Polacker organiserar sina motionslopp serie! Det liknar TDF!!! Tusentals cyklister och fest för folket i 3 dagar!
Svenska tävlingar är SÅ FATTIGA, att när jag skickar ibland bilder och visar på polsk forum, så de bara skrattar.

Här är några bilder från VANLIGA amatörtävlingar (som de har hundratals) "nånstans" i Polen

Förresten skillnad ser man redan i Danmark. Där vet man, att det är TÄVLING. I Sverige ibland glömmer man och man tror att det är söndags runda

 

[DT]

Förlåt, jag gillar också Majka och Kwiatkowski (och Tusk och Walesa), men när man talar om polska cyklister så finns det ändå en speciell bild som har bränt sig fast på näthinnan.

 

[JPL]

Cykelkulturen i Sverige är svag på de flesta håll och kanter. Bilisterna avskyr oss och politiskt är cykling bara nåt som ska hjälpa till att nå klimatmålen. Vilket i Uppsala har fått till följd att man nöjer sig med att fixa en enkel cykelbana till närmaste busshållsplats. Cykel betraktas inte som ett alternativ till bilen utan det gör kollektivtrafiken.

Det gör att det på många håll är farligt att cykla, i synnerhet i grupp.

Men vi har heller inte den respekten jag upplever finns utomlands. Där folk gratulerar och har sig för att du har cyklat upp för nått berg. Eller stannar för att släppa fram cyklister. Här får man höra att man knäpp om man cyklar VR och att man bara måste få ett babianarsel efteråt.

Håller inte riktigt med i ditt resonemang;

Jag tror inte det är någon skillnad mot andra länder, det beror på vilka vägar du väljer när du cyklar ”utomlands”.
Det är minst lika farligt eller farligare i andra länder, beroende på var du cyklar i trafiken.

Och vad gäller cykelvägar, så är det ju knappast det som gjorde sporten stor i andra länder en gång i tiden.

 

[ooms]

Cykelbanor är ju heller inte direkt nån lämplig plats för cykelträning.

Jag skulle snarare säga att infrastrukturmässigt har Sverige bra förutsättningar för lvg-cykling. Vi är ett glesbefolkat land där det finns massor med lågtrafikerade landsvägar väl lämpade för cykelträning. Bor man däremot i en storstadsregion så kanske de inte finns direkt utanför dörren, utan det krävs transport några mil. Men det är ju inget som direkt skiljer mot andra storstäder i Europa.

T.ex. Norge som brukar lyftas fram för att de får fram fler lvg-cyklister än oss har ju ett betydligt sämre vägnät.

 

[fphotography]

Håller inte riktigt med i ditt resonemang;

Jag tror inte det är någon skillnad mot andra länder, det beror på vilka vägar du väljer när du cyklar ”utomlands”.
Det är minst lika farligt eller farligare i andra länder, beroende på var du cyklar i trafiken.

Och vad gäller cykelvägar, så är det ju knappast det som gjorde sporten stor i andra länder en gång i tiden.

Det skiljer sig säkert mellan olika ställen utomlands. Här i Sverige finns det inte nått ställe som uppskattar lvg-cyklister.

När det gäller cykelvägar så tror jag absolut det spelar roll. Om det inte känns tryggt att cykla så kommer du heller inte göra det. Då väljer du nått annat istället. Förr var trafiken mindre och du kunde välja ”sämre” vägar och fortfarande känna dig trygg.

Idag är t ex 72:an en väg med 5000 fordon om dygnet, om jag minns rätt, och stora delar saknar vägren och det är hyfsat gott om vägräcken istället. Där cyklar man bara om man inte förstår riskerna.

Men oavsett hur det låg till förr så måste vi vilka orsaker vi har nu som bromsar utvecklingen.

 

[fphotography]

Kom på en sak jag glömde i mitt första inlägg. Det gjordes ju om nån tolkning angående skyltning i samband med tävling som fördyrade arrangemang rätt ordentligt. Är det kvar eller blev det bakåt på det? De flesta små tävlingar dog väl på fläcken i samband med det.

 

[Deleted member 74249]

Jag tror att cykelindustrins ovilja att tillverka cyklar till ett överkomligt pris skyndar på cyklingens nedgång som sport. Tjejerna verkar stå för den största delen av nya utövare. Av de killar jag brukade cykla med har minst hälften fallit bort. Många pga gnäll hemma men även hälsoskäl, kostnader och att de själva lessnat. Det hårda företagsklimatet i Sverige har gjort olika sponsorsatsningar nästan omöjliga, så unga idrottare kan ha svårt att få ekonomin att funka utan att jobba samtidigt. Sveriges tradition är nog mer åt motionshållet än ren tävling. Ska vi få fram duktiga cyklister måste det finnas pengar, sponsorer, tävlingar typ postgirot, ett antal större cykelklubbar och en attityd till cykling som är lite mindre töntförklarande.

 

[jarek996]

Förlåt, jag gillar också Majka och Kwiatkowski (och Tusk och Walesa), men när man talar om polska cyklister så finns det ändå en speciell bild som har bränt sig fast på näthinnan.

Visa bilaga 782351

När man tittar närmare på den bild, då vet man direkt, varför killen (andra från vänster) ser så ledsen ut

 

[Corvid-19]

Min erfarenhet från andra hobbys är att man måste få igång barn- och ungdomsverksamhet och för det krävs eldsjälar. Sen vet jag inte hur tävlingsutbudet ser ut i Sverige och det är ju ett misslyckande i sig att det är så svårt att hitta information om det, men linjelopp är jäkligt trista som publiksport samtidigt som de är svåra att organisera och retar upp lokalbefolkningen. Bättre då att hitta något industriområde som man kan spärra av några timmar på helgen och köra kortbana.

Att cyklar skulle ha blivit för dyra köper jag inte, för 10-15k kan man få en vettig aluminiumcykel och så mycket billgare var det inte för 10-15 år sen trots kraftig inflation senaste åren. Möjligtvis att folk blivit fattigare bara.

Här omkring tycker jag mig iaf ha sett en ökning av cyklister på landsvägarna senaste året. Ungdomarna lyser så klart med sin frånvaro men det måste ju börja någonstans. Har inte heller märkt av något större hat när jag är ute, tycker snarare att man får positiv respons.

 

[MrSthlm]

Krascherna samt den hisnande utförsåkningen är också lite "speciellt" i lvg sporten på internationell tävlingsnivå. På gränsen till att klassas som en extremsport. Möjligen påverkar detta hur "folk" ser på sporten i Sverige. Krävs utövare av det rätta virket. Norrmän och danskar är uppenbarligen hårdingar.

 

[InlineOla]

Kanske därför SM ser ut som provinsiell tävling. Rostig, garage svetsad podium stående vid nån låda ute på landet.

Här passar väl bilderna från starten på tempo-SM 2015 känner jag. Startrampen bestod av ett "köra till soptippen släp" som man rullat ut på nån enslig väg, släpets nerfällda lucka användes som ramp. Klagar inte på set-upen eller val av tävlingsplats, man tager vad man haver, men visar väl ganska tydligt statusen på cykelsporten i Sverige.

Gustav Larsson med OS- och VM silver på meritlistan redo för start.

Dåvarande regerande mästaren Wetterhall på "startrampen".

 

[GoranS]

Är det för man ska få lite extra fart i starten som man använder startramp? Eller varför behöver man ens dra ut en släpkärra i ett sånt fall?

Har personligen bara kört tempo några få gånger och då med så låg ambitionsnivå att jag inte ens brytt mig om att få någon som håller i mig utan har stått med en fot i backen själv och klickat i när jag rullat iväg. Så jag har aldrig riktigt funderat kring detta.