Cykelromantik
Golvplankorna gneds mot varandra och knakade när han klev in över tröskeln till den gamla 20-tals lägenheten. Dörren hade lämnats på glänt enligt överenskommelsen och portkoden till ytterdörren hade han också fått. Nervositet hade växt i honom när jag han steg efter steg tog sig upp för den gamla stentrappan, handsvetten hade gjort sig mer och mer påtagligt och det var nästan så att hela kroppen skakat. Den stelnade dock till varje gång verktygen hade skramlade till i hans ryggsäck och han hade stannat upp och lyssnat efter nyfikna grannar. Nu stängde han dörren bakom sig och låste dörren, nu var de bara de två.
Han snörade av skorna och ställde upp dem på skostället, han tog av sig ryggsäcken och ställde den försiktigt på golvet, han tog av sig mössan och jackan och hängde på krockarna på väggen. Han tog ryggsäcken i sin hand, försiktigt för att verktygsskramlet inte skulle avslöja honom. Han tog några försiktigt steg in i lägenheten, till höger såg han ett välstädat kök utan vare sig disk eller rester på diskbänken. Han fortsatte inåt, till vänster såg han ett sovrum, det kändes nästan som en spöklägenhet, tom på liv, nästan så att dammet lagt sig över all inredning. Några steg framför sig såg han en stängd dörr, han stegade fram och la handen på dörrhandtaget, förde det sakta neråt och dörren öppnade sig framför honom.
Han tittade in och såg henne stå där, lutad mot väggen i ett hörn lätt upplyst av läslampan bredvid soffan som stod på andra sidan av rummet. Lampans ljus glänste i hennes röda späda raka rör, tunna rör av stål som möttes av muffar i var ända som slingrade sig runt och omfamnade rörändorna. Han kände att pulsen ökade inom honom, det här var förbjudet område och det visste han om, det var därför han sökte sig till det gång på gång. Han tog ett steg närmare och hans ögon sökte sig runt, runt, runt… lågprofilhjulen retade honom när de båda två framträdde framför honom som två ögon. Han beundrade det rena aluminiumet i dess fälgar, hur alla dess stålekrar glänste i den dunkla ljuset. Han tog ytterligare att par steg och såg de låga flänsarna som höll i ekrarna runt dess centrum. Alla som skylde de två skönheterna var två smala tubdäck, limmade utan minsta spill.
Han stöter till en hyllan och verktygen i hans ryggsäck rasslar till, han stannar blixtstilla. Han tittar tillbaka på henne, ser hur styret vrider sig men hur ena hjulet tar i väggen innan hon ramlar omkull. Han säger “Hej, det är jag, vi bestämde en träff…”. Han möts av en tystnad, pulsen rusar i han men lugnar sig när han märker att hon inte rullar undan. Han kliver fram till henne, låter ett finger glida över hennes överrör, hon protesterar inte, han fortsätter upp över styrstammen, sakta, sakta närmars han sig styret. Fingrarna når det blanka alut men det är inte kallt, utan varmt och välkomnande. Han greppar tag runt styrlindorna, vita och rena, nästan som att det vore oanvända tänker han. Han lyfter ett finger och greppar runt bromshandtaget, utan motstånd går det att dra mot styret, en dam som håller sig själv i ordning tänker han.
Han kollar bakom ryggen på sig själv och ser ett cykelställ bakom dörren han precis kommer in igenom. Han ställer upp det mitt på golvet, tar av sig ryggsäcken, öppna den och ställer den bredvid på golvet. Han kliver fram till henne, lyfter henne bryskt och bär henne till cykelstället, han spänner in henne kring toppröret, säger “Jag har gjort det här förut, jag har alla de rätta verktygen, va inte orolig…”. Han smeker över bakfälgen till han hittar ventilen, han trycker på den och hör hur det pyser, ljudet är som en väckarklocka för honom och blodet börjar jag rusa inom honom. Han låter fingret leta sig över kedjestagen, uppför underröret och fram till framhjulet. När han släpper ut trycket ut hjulets ventil känner han hur byxorna blir trängre och trängre, men han måste hålla sig, det är inte dags än.
Han öppnar upp frambromsen och släpper på snabbkopplingen, navet glider ur dropoutsen och han ställer den ensamma hjulet längs med ena väggen. Han återvänder och ger bakhjulet samma behandling. Ur väskan tar han fram en kedjebrytarna, lite oljafläckar har inget dött av men i tider som dessa är det bäst att vara försiktigt. Han börjar skruva på kedjebrytarna och känner nitens motstånd, men med ett klick ger den med sig, sakta, sakta trycker han ut niten innan kedjan går att bryta och han låter den falla till golvet.
Ur väskan tar han upp en insexnyckel, han skruvar av fram- och bakbromsarna, låter dem bara hänga i sina vajrar, han forsätter till bakväxeln, också den låter han hänga, framväxeln likaså när han är färdig med den. Han fortsätter upp mot styret, han pillar försiktigt bort tejpen som håller styrlindan på plats innan ha sakta virar loss vänster linda för att sedan fortsätta med höger sida. Styret är blottat i alls dess prakt, kvar finns bara två nakna bromshandtag, han rotar åter igen i sin väska innan han hittar rätt storlek på insexnycklarna. Han skruvar loss handtagen och låter dem rasslande falla till marken tillsammans med vajrarna, bromsarna och växlarna.
Han sneglar ner mot hennes vevparti, de råa aluvevarna ler mot honom, ingen plast här inte, bara äkta råvara. Han smeker med insexnyckeln längs med armarna sakta, hårt men utan att repa ytan, han låter nyckeln snudda vid bulten som håller vevarna på plats, känner hur nyckeln passar i sexkantsgreppet, men håller igen, den här känslan vill han suga på ett tag. Han låter sedan nyckeln glida in i skruven, gängar loss den och låter vevarna glida av vevlagertapparna. Han byter verktyg och skruvar sedan hårt men bestämt ut vevlagerkopparna, låter hela vevlagret falla till golvet med en duns.
Nu är det bara en sadel och en sadelstolpe som stod mellan honom och nirvana. Han låter fingrarna glida upp längs sadelröret, smeker över det slingrande muffarna, speglar sig i dess kromade yta. Han når upp till sadelklämman, han lossar på skruven, när han försöker dra loss sadelstolpen känner han en motstånd, han tar i lite extra och sadelstolpen kommer ut med ett lätt väsande. Han känner ett gegg i hans ansikte, han tar det på fingret och luktar på det - kopparpasta - att kunna kännas på smaken och lukten av hennes lust väcker hela hans inre.
Han rycker lossa henne ur cykelstället, trycker kedjstagen mot soffkuddarna och lägger underröret mot ryggstödet, med en hand håller han med ett kraftig tag runt överröret, med andra handen öppnar han gylfen och låter hela härligheten komma ut i friheten. Han styr mot hålet där sadelstolpen tidigare satt och tränger in med hela sin tyngd och exploderar…
Ett klick hörs när dörren stängs igen, följt av snabba steg och ett verktygsrassel när någon raskt tar sig ner för trappen i trapphuset. Ytterdörren slås igenom, det skakar till i dörren som skiljer den stora världen och dess inre åt. Ett inre med en blottad ram liggandes övergiven i en soffa och dess komponenter spridda över golvet.
Han snörade av skorna och ställde upp dem på skostället, han tog av sig ryggsäcken och ställde den försiktigt på golvet, han tog av sig mössan och jackan och hängde på krockarna på väggen. Han tog ryggsäcken i sin hand, försiktigt för att verktygsskramlet inte skulle avslöja honom. Han tog några försiktigt steg in i lägenheten, till höger såg han ett välstädat kök utan vare sig disk eller rester på diskbänken. Han fortsatte inåt, till vänster såg han ett sovrum, det kändes nästan som en spöklägenhet, tom på liv, nästan så att dammet lagt sig över all inredning. Några steg framför sig såg han en stängd dörr, han stegade fram och la handen på dörrhandtaget, förde det sakta neråt och dörren öppnade sig framför honom.
Han tittade in och såg henne stå där, lutad mot väggen i ett hörn lätt upplyst av läslampan bredvid soffan som stod på andra sidan av rummet. Lampans ljus glänste i hennes röda späda raka rör, tunna rör av stål som möttes av muffar i var ända som slingrade sig runt och omfamnade rörändorna. Han kände att pulsen ökade inom honom, det här var förbjudet område och det visste han om, det var därför han sökte sig till det gång på gång. Han tog ett steg närmare och hans ögon sökte sig runt, runt, runt… lågprofilhjulen retade honom när de båda två framträdde framför honom som två ögon. Han beundrade det rena aluminiumet i dess fälgar, hur alla dess stålekrar glänste i den dunkla ljuset. Han tog ytterligare att par steg och såg de låga flänsarna som höll i ekrarna runt dess centrum. Alla som skylde de två skönheterna var två smala tubdäck, limmade utan minsta spill.
Han stöter till en hyllan och verktygen i hans ryggsäck rasslar till, han stannar blixtstilla. Han tittar tillbaka på henne, ser hur styret vrider sig men hur ena hjulet tar i väggen innan hon ramlar omkull. Han säger “Hej, det är jag, vi bestämde en träff…”. Han möts av en tystnad, pulsen rusar i han men lugnar sig när han märker att hon inte rullar undan. Han kliver fram till henne, låter ett finger glida över hennes överrör, hon protesterar inte, han fortsätter upp över styrstammen, sakta, sakta närmars han sig styret. Fingrarna når det blanka alut men det är inte kallt, utan varmt och välkomnande. Han greppar tag runt styrlindorna, vita och rena, nästan som att det vore oanvända tänker han. Han lyfter ett finger och greppar runt bromshandtaget, utan motstånd går det att dra mot styret, en dam som håller sig själv i ordning tänker han.
Han kollar bakom ryggen på sig själv och ser ett cykelställ bakom dörren han precis kommer in igenom. Han ställer upp det mitt på golvet, tar av sig ryggsäcken, öppna den och ställer den bredvid på golvet. Han kliver fram till henne, lyfter henne bryskt och bär henne till cykelstället, han spänner in henne kring toppröret, säger “Jag har gjort det här förut, jag har alla de rätta verktygen, va inte orolig…”. Han smeker över bakfälgen till han hittar ventilen, han trycker på den och hör hur det pyser, ljudet är som en väckarklocka för honom och blodet börjar jag rusa inom honom. Han låter fingret leta sig över kedjestagen, uppför underröret och fram till framhjulet. När han släpper ut trycket ut hjulets ventil känner han hur byxorna blir trängre och trängre, men han måste hålla sig, det är inte dags än.
Han öppnar upp frambromsen och släpper på snabbkopplingen, navet glider ur dropoutsen och han ställer den ensamma hjulet längs med ena väggen. Han återvänder och ger bakhjulet samma behandling. Ur väskan tar han fram en kedjebrytarna, lite oljafläckar har inget dött av men i tider som dessa är det bäst att vara försiktigt. Han börjar skruva på kedjebrytarna och känner nitens motstånd, men med ett klick ger den med sig, sakta, sakta trycker han ut niten innan kedjan går att bryta och han låter den falla till golvet.
Ur väskan tar han upp en insexnyckel, han skruvar av fram- och bakbromsarna, låter dem bara hänga i sina vajrar, han forsätter till bakväxeln, också den låter han hänga, framväxeln likaså när han är färdig med den. Han fortsätter upp mot styret, han pillar försiktigt bort tejpen som håller styrlindan på plats innan ha sakta virar loss vänster linda för att sedan fortsätta med höger sida. Styret är blottat i alls dess prakt, kvar finns bara två nakna bromshandtag, han rotar åter igen i sin väska innan han hittar rätt storlek på insexnycklarna. Han skruvar loss handtagen och låter dem rasslande falla till marken tillsammans med vajrarna, bromsarna och växlarna.
Han sneglar ner mot hennes vevparti, de råa aluvevarna ler mot honom, ingen plast här inte, bara äkta råvara. Han smeker med insexnyckeln längs med armarna sakta, hårt men utan att repa ytan, han låter nyckeln snudda vid bulten som håller vevarna på plats, känner hur nyckeln passar i sexkantsgreppet, men håller igen, den här känslan vill han suga på ett tag. Han låter sedan nyckeln glida in i skruven, gängar loss den och låter vevarna glida av vevlagertapparna. Han byter verktyg och skruvar sedan hårt men bestämt ut vevlagerkopparna, låter hela vevlagret falla till golvet med en duns.
Nu är det bara en sadel och en sadelstolpe som stod mellan honom och nirvana. Han låter fingrarna glida upp längs sadelröret, smeker över det slingrande muffarna, speglar sig i dess kromade yta. Han når upp till sadelklämman, han lossar på skruven, när han försöker dra loss sadelstolpen känner han en motstånd, han tar i lite extra och sadelstolpen kommer ut med ett lätt väsande. Han känner ett gegg i hans ansikte, han tar det på fingret och luktar på det - kopparpasta - att kunna kännas på smaken och lukten av hennes lust väcker hela hans inre.
Han rycker lossa henne ur cykelstället, trycker kedjstagen mot soffkuddarna och lägger underröret mot ryggstödet, med en hand håller han med ett kraftig tag runt överröret, med andra handen öppnar han gylfen och låter hela härligheten komma ut i friheten. Han styr mot hålet där sadelstolpen tidigare satt och tränger in med hela sin tyngd och exploderar…
Ett klick hörs när dörren stängs igen, följt av snabba steg och ett verktygsrassel när någon raskt tar sig ner för trappen i trapphuset. Ytterdörren slås igenom, det skakar till i dörren som skiljer den stora världen och dess inre åt. Ett inre med en blottad ram liggandes övergiven i en soffa och dess komponenter spridda över golvet.
