Nedanstående skrevs för över en vecka sedan men har haft strul med datafunktionaliteten.
Kört samma sträcka en gång till med mera koll på %en men återkommer om det.
Låt inte de många orden gå ut över nödvändig träning (smile)
Kungaetappen?
Ja för mig är det nog det.
För den som inte vill o orkar läsa allt vill jag bara informera om att det går att hitta växelvajer även till Campa i San Nicola.
I går morse gjorde jag i skydd av mörkret en gryningsräd i kylskåpet. Fruktsallad på äpple, banan, päron o många lokala apelsiner o mycket grekisk yoghurt. Rostat bröd, mjukost, hårdost och marmelad. Mycket 3,6% mjölk och så mycket vatten magen tålde. Hade som mål att under rådande problem med GC500 klara Maspalomas, Soria, Testbacken utför, Aldea de San Nicola, VOTT, Ayacata, Pico, Ayacata, San Bartolome, St Lucia, El Doctoral och Maspalomas. 180 km och 4450 höm.
Väderprognosen antydde svalare än på flera veckor. Kom iväg exakt när det ljusnat så pass man klarade sig utan lyse 07:10. 16 grader på GC 500. Helt perfekt för en nordbo. Körde defensivt. I Soriadalen motvind som oftast tidiga morgnar när kalla luften kommer ner i dalen från bergen norröver. Längre in i dalen när Strava-sträckan börjar bara 14 grader men det lutar ju emot så inga problem hålla värmen. Snittpulsen fortfarande under 120. Möter enstaka cyklister både på GC 500 o i Soriadalen. Alla hejar glatt. Högre upp i klättringen börjar solen värma min gamla kropp. 34/32 passar mig helt perfekt. Partierna med 12% passar jag på att stå för att vila sadelnära kroppsdelar och vänja benen inför kommande 20%. Strava-sträckan slut. Tydligt angivet med vit text i asfalten. Dags att svänga vänster skyltat San Bartolome m.m. Denna bit egentligen mer lämpligt med MTB. Vatten-tankbilen som kört om mig på ett hänsynsfullt sätt tidigare står nu o fyller tanken ifrån en reservoar. Jag ägnar en tanke åt ”hur ska karln kunna vända den långa bilen här?”. Är nu på 800 möh efter ca 30 km. Senaste milen med ca 7%. Känns riktigt bra. Snittpulsen fortfarande nära 120 o benen är inte sura. Testbacken utför kräver koncentration. Lätt att bli fartblind o bromsa för sent. Lider med fälgarna. Vid Mogankorset svänger jag höger riktning San Nicola och påbörjar nästa klättring. Fascineras som alltid av de gröna bergväggarna som jag själv döpt till Bianchiklipporna. Killen med servering o papegojorna har inte öppnat ännu så det är ingen anledning att vissla på papegojan idag.
Den här klättringen är nog den snällaste på dagen planerade rutt. Tar mig över de två passen och full fart ner mot San Nicola på nylagd helt perfekt beläggning. En yngre troligen lokal bilförare vill köra fortare än mig vilket känns helt i sin ordning. Han kör så fort att han inte är i vägen för mig. Han har troligen ett saftigt däckkonto. Fram till hit har jag bara druckit högst fyra dl och fått i mig något chokladfyllt kex. Perfekta temperaturen kräver inte mycket mer vatten. Svalkade bra utför testbacken och även nu ner mot San Nicola. Susar förbi bananplantagerna. Stannar inte vid butiken i väggen på höger sida utan kör ända ner till Sparbutiken i norra delen av stan. Redan i T-korset i San Nicola får jag för mig att bakväxeln inte reagerar som jag vill. Tänker att jag är väll lite trött i huvudet bara. Köper min stora ”Frio Cola” o trampar upp i stan o sätter mig på en parkbänk för att tanka upp. Lokala gubbarna har tagit min favobänk i skuggan så jag får nöja mig med bänken i solen. En av gubbarna är cykelklädd. Han har nyare MTB med skivbromsar o belysning både fram o bak som blinkar intensivt medan han står o snackar med sina polare. Jag i korta armar o ben. Han klädd som han ska starta tidernas kallaste Cykelvasa. Cyklisten kommer fram till mig och beundrar Bianchin. Vill känna vad den vägeer. Jag kan inte Spanska och hans svenska är ännu sämre men han lyckas förklara att han cyklar mest varenda dag. Han har diabetes typ2. Jag kan inte låta bli att försöka förklara för honom att om han lyckas gå ner 20kg så kanske han slipper sin diabetes. Nu efteråt inser jag att jag som god medmänniska borde ha gott fram och granskat även hans cykel med beundran i blicken men var just då för fokuserad på VOTT o Pico. Sorry hombre ….. får bli nästa gång. Upp på cykeln igen o följer skyltarna mot Artenara. Men visst är det något knas med bakväxeln??. Fortsätter ändå ut ur samhället. Viste man inte så skulle man tro att man hamnat fel. Artenara skyltarna är ju så stora och tydliga men vägen är INTE mycket att hurra för. Räfflad betong. Håligheter. Ursäkta men omgivningarna nästan lite slumkänsla. Kommer ett par km och vill lägga på 32 kuggar där bak MEN DET GÅR INTE. MÅSTE sätta ner foten. Undrar om det räknas när man sätter ner foten så tidigt i stigningen. Vränger av handtagsgummit o ser att bakväxelvajern är som ett silverfärgat skatbo där det går in i handtaget. Hmmmmmm vad gör jag nu. Kan inte skylla på någon annan än mig själv. Bromsvajrarna har jag kollat men inte växelvajrarna. Har ju en ny vajer 66 km och 1500 höm bort. Borde haft den med. Väger ju inte mycket. Blir tvungen att rulla tillbaka in i samhället. Frågar första jag möter om det finns cykelaffär här. Nej nej nej blir svaret. Jag ger mig inte. Ser en Ferreteria. (järnaffär). Tar med cykeln in o beskriver mitt problem. ”Nej vi har inte MEN, o så beskriver han ”rotunda o vänster”. Tråcklar mig ur affären o försäker följa beskrivningen jag fått. Hmmmm ser ytterligare en Ferreteria. Går in o testar. Nej säger hon …. Du måste runt hörnet o där bakom hörnet finns en moped o motorcykelaffär. Se bild. Säljer Honda. Tar med cykeln in även här o visar ”problema ……. Nuevo”. Problem jag behöver en ny o klinkar på växelvajern. Si si säger butiksägaren och ser riktigt hoppfull ut. Campagnolo säger jag. Si si säger han igen. Glad i hågen börjar jag riva av styrlinda och hela handtagsgummit. Det händer inget bakom disken. Han fortsätter att dricka sitt kaffe. Jag tittar på honom. Ona momento ona momento. Så har han fikat klart o kommer med en Campa vajer. Helt otroligt!!!! Inte läge att fråga vad den kostar. Hans fikakompis som råkade vara i butiken just då engagerar sig i bytet och går ut till sin bil och hämtar de verktyg vi behöver för att riva ur det gamla skatboet ut reglaget och få dit nya vajern. Vajern på plats och växeln funkar klockrent. Dags att betala. 1 Euro vill de ha. Oj oj oj tänker jag. Hade de sagt 10 Euro så hade jag inte protesterat.
Det hela har säkert tagit minst en timme. Köper mer cola o fyller på så mycket jag får i mig. Ofrivilliga vilan hade gjort benen gott och tar mig nu hela vägen från San Nicola via VOTT upp till Pico de La Nieves utan att sätta ner foten. På toppen är det 13 grader o dimmigt/molnigt. Lilla pocket ryggan vecklar jag ut o lägger i brist på tidning under tröjan fram på bröstet. Kör de sju milen till Maspalomas i ett svep. På kuststräckan i sida med får jag häng på en yngling med bra slätdrag. Jag måste ta i ordentligt för att komma upp i hans fart. Väl på rulle går det lätt att hänga med. Han håller fin tempoställning på linje hojen. I de få backarna pressar han 400 watt o mer. Innan tuffa backen före San Agustin går jag upp jämsides o tackar för hjälpen. Svänger in på Natural Bike o hejar på Sergio o säger vi ses på söndag 8:30. Just ja det är ju i morgon bitti. Dags att ladda o sova efter 180km o typ 4300höm.
Sista bilden min utsikt när jag inspekterade samtliga vajrar igen. Har koll på GC500 o ser när klungorna drar förbi.