Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
- Trådstartare Zorban
- Start datum
-
- Taggar
- gran canaria kanarieöarna
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Blivit ombed att beskriva mer utav racet jag körde på ön.
Mycket text......... lämpar sig nog bäst för den som inte har möjlighet att cykla denna fina Påsk.
Epic Gran Canaria är ett cykelevent över tre dagar.
Dag ett körs ett GP (Criterium) i Meloneras. 5 varv a´ 2km. Sen eftermiddag.
Man blandar gamla gubbar med elit och allt däremellan. Damerna kör ett eget heat som samtidigt är deras final.
Gubbarna delas in efter bokstavsordning i tre heat a´ca 70 gubbar i varje heat.
De tjugo första i varje heat går till final 10 varv a´2km
Dessutom finns ett uppsamlingsheat för alla som inte blev topp 20 i sitt heat o som gärna vill ha en ny chans. Eftersom dag två och tre är ganska krävande så är det inte många som vill testa en gång till.
Själv var jag livrädd att vurpa och trodde jag skulle bli varvad o avplockad. Banan har en riktigt skarp kurva efter lång svag utför. Visade sig dock att det sprack av ordentligt redan första varvet och alla jag var nära skötte sig bra. Har inte förstått hur tiden från GPt adderas till tiderna dag två och tre. GPt kan tydligen ge bonussekunder.
Hade näst bästa tid i Herrar 60+ .
Dag två startade vi i Meloneras med masterstart riktning Fataga o målet i San Bartolome. Bilen skulle släppa oss när vi lämnade SanFernando o passerade en portal. Ingen av de jag kunde kommunicera med viste säkert hur tiden togs från San Fernando till SanBartolome. 22km 1006hm o 258 utför. Själv var jag övertygad om att alla skulle stanna före startlinjen för bergstempot och att klockan startade för var och en när man passerade startlinjen. Chip på nummerlapparna. Därför var jag välklädd o hade extra grejer i ryggan fram till starten. Bilen körde på ganska bra i stigningarna genom SanFernando men jag tänkte att jag tar det lugnt vi ska ju ändå stanna o starta dagens tempo MEN bilen bara körde på o alla utom jag hängde på genom portalen. Jag tog först av mig min extra utrustning o frågade killen som höll vakt om han kunde ta min rygga och vart tiden började räknas. Här sa han o pekade på linjen. Han hade rätt MEN min tid började räknas när första cyklist passerat denna linje. Det fick jag klart för mig efter målgång. Eftersom jag pga av min okunskap hamnade längst bak så passerade jag hela tiden cyklister när jag väl började klättringen. Det kändes ju bra och benen o hjärta lungor var helt ok. Har lagt mig till med Chris From stil. Trampa fort o håll koll på watt o puls hela tiden. ”Gå aldrig över de trösklar du vet funkar utom i absolut nödfall”. Tycker faktiskt detta är riktigt skoj men kanske lite fantasilöst. Hade krafter över för en kort spurt in i SanBartolome när jag väl såg banderollen. När alla gott i mål o fått dryck o fika hängde alla med masterbilen ner över St Lucia o Doctorall tillbaka till Meloneras där det var mer förplägnad samt massage. Farten tillbaka kallades för ”turista” men jag tyckte nog det gick onödigt hårt. Det sprack snart av små klungor på GC 500 även om sidvinden inte var särskilt besvärlig. Vi fick jobba på rätt bra för att täppa igen. Ville ju inte vara sist i kön till massagen.
Trots att jag var helt säker på att topp tre var uteslutet iom min okunskap så laddade jag för dag tre.
Stekte pannkakor både som middag och till frukost. Märkt att pannkakor funkar lika bra idag som de gjorde till Vätternrundorna på 80 talet. Sylt o mycket grädde. Gärna extra salt.
Dag tre hade två tempoetapper. Bergstempo. Ok att ligga på hjul upptäckte jag redan dag två.
Först tempo i Ayagaures stigningen 4,1km o 246 hm 18 meter utför.
Nu var jag förberedd och var utrustad för strid redan från tidig morgon. Inget extra trots att det var svalt. Inte ens punka grejer. Nu var det alvar. Bilen rullade på rätt bra upp i Ayagauresdalen. Svag slakmota hela vägen upp till starten. Kämpade på för att hålla mig väl framme. Tror det sprack av lite längre bak men jag lyckades behålla en bra position så när bilen drog iväg var det bara att ta sitt eget tempo. Hålla till höger så värstingarna kunde komma förbi. Efter 4 till 5 serpor kommer några tvära utförskörningar. Inte så brant men det går lätt fort. Åkt här många gånger. Klungan hade exploderat så det fanns utrymme. Tog rygg o hängde bara med. Upp på stora klingan. Vet numer exakt när det är dags att lägga på fegisen igen. O så bara pinna på. Släppa fram polismotorcyklar o funktionärer.
Trampa trampa. Kolla puls o watt. Försöka le mot alla kompisar som hejar.
Med ett par serpor kvar får jag se ryggen på Engelsmannen som jag vet ligger två i totalen. Han var efter mig på GPt. Trevlig kille som bott på Teneriffa heltid sedan 2014 o åkt över för att vara med alla tre dagarna. Berg är hans element. Hmmmmm ska jag ställa mig upp sista hundra metrarna o försöka ta honom eller ska jag tänka på nästa etapp som är 24 km? Jag avstod från hjältedåd.
Glad och nöjd att idag vara så nära en heltidscyklist med berg som uttalad specialitet. Engelsmannen hade berättat för mig att Spanjoren som ledde i vår ålder var helt hopplös att tas med.
Mer mat o dryck innan vi följer bilen ner genom Montana la Data. Stort riskmedvetande bland alla jag är nära i de branta utförskörningarna. Nu är vi på väg till nästa ”segment”. Filipinas till Ayacata. 24km 1205 hm och 147m utför. Passar på att äta lakritsen jag köpt på ÖB hemma. Äter o äter o dricker. Stor klunga o tätt mellan cyklisterna gör att jag tvingas välja lämpliga lägen för att gräva i fickorna o ändå inte tappa position långt fram. Backarna utefter GC 500 o 11 km slakmotan upp mot starten i Filipinas sliter onödigt mycket. Går onödigt hårt. Så får jag syn på rödprickiga tröjan i min klass. Spanjoren. Lägger mig bakom honom. Men så släpper han lite lucka o jag börjar fundera på om han börjar bli krokig redan före start. Jag ligger ändå kvar bakom honom så han får ta vinden. Väl framme vid starten i Filipinas förstår jag varför han inte anstränger sig att hålla hjul. Han vet att vi ska stanna här o vänta in alla o få vatten. Det visste inte vi utbölingar. Hade jag veta det hade jag kunnat spara benen. Men men. Lyckas tömma blåsan. Dricka mer o tömma vatten över överkroppen så tröjan ska kyla för nu börjar det bli riktigt varmt. Snackar med en yngling från Norge som jag passerade mot slutet i föregående segment. Säger faderligt att ”om du hänger på mig så får du en jämn o fin resa. Jag känner denna stigning bra och jag kommer inte gå för hårt o känner du dig pigg längre in i segmentet så bara dra MEN du måste göra som du vill”…… o det gjorde han. Han drog iväg som en avlöning när vi släpptes iväg. Behöver inte berätta hur det gick. Det är fantastiskt vad utslagsgivande klättringar är. Tre hundra cyklister startar samtidigt och det blir ofta trängre på en Vätternrunda. Hinner filosofera över att här blir en FTP skillnad på 0,5watt snart uppenbar. Nu 24km strid framför. Watt, puls, position, ryggar, dricka, äta. Trots nogran koll på Garmin så råkade snitteffekten de första 20 minuterna bli personbästa o då var det en timme strid kvar. På två ställen (mig helt ovetande) langades nyöppnade 200ml flaskor med vatten. Första gången i Soria just före 15-16% stigningen (kostigen). Drack o tömde resten över mig. Här hade jag fått syn på Engelsmannen som låg tvåa i totalen. Typ 20 meter framför. Håller mig strikt till planen watt o puls. Men så börjar avståndet minska mot slutet av de brantaste delarna. O efter någon mer serpa så är jag bakom honom. Orkar fråga om han kört här tidigare. Nej det är första gången så jag berättar att snart är vi upp och att kommande utför inte är allt för farliga. Beskriver även resten av segmentet. Vet att nu är det viktigt att ha bra ryggar resten av resan. Nu är typ 800 m av 1200 avklarade och vi har mer än halva sträckan kvar. Just i T-korset får vi mer vatten av följsamma langare. Helt kanon. Har grym tur o får häng på några tempohästar. Vi växeldrar. Jag får ståpäls. Har fortfarande energi o kan bidra korta stunder. Vätternkänsla. Detta är inte Engelsmannens Cup of The o jag ser honom inte mer förrän han rullar in i Ayacata. Så får jag till min förvåning se Spanjacken i den åtråvärda rödprickiga. Han har mekaniskt problem. Står still. Jag försöker bidra lite extra för att försöka få försprång i händelse han löser det mekaniska snabbt. Nu efteråt förstår jag att Adamsson och Vacci samt ALLA tittare tyckte att detta var osportsligt. Nu skäms jag. MEN han kom ifatt o hade inga problem att ta mig i spurten. Hade då legat över de hälsosamma trösklarna i minst 5 km.
Sugen att köra Epic även nästa vår.
Mycket text......... lämpar sig nog bäst för den som inte har möjlighet att cykla denna fina Påsk.
Epic Gran Canaria är ett cykelevent över tre dagar.
Dag ett körs ett GP (Criterium) i Meloneras. 5 varv a´ 2km. Sen eftermiddag.
Man blandar gamla gubbar med elit och allt däremellan. Damerna kör ett eget heat som samtidigt är deras final.
Gubbarna delas in efter bokstavsordning i tre heat a´ca 70 gubbar i varje heat.
De tjugo första i varje heat går till final 10 varv a´2km
Dessutom finns ett uppsamlingsheat för alla som inte blev topp 20 i sitt heat o som gärna vill ha en ny chans. Eftersom dag två och tre är ganska krävande så är det inte många som vill testa en gång till.
Själv var jag livrädd att vurpa och trodde jag skulle bli varvad o avplockad. Banan har en riktigt skarp kurva efter lång svag utför. Visade sig dock att det sprack av ordentligt redan första varvet och alla jag var nära skötte sig bra. Har inte förstått hur tiden från GPt adderas till tiderna dag två och tre. GPt kan tydligen ge bonussekunder.
Hade näst bästa tid i Herrar 60+ .
Dag två startade vi i Meloneras med masterstart riktning Fataga o målet i San Bartolome. Bilen skulle släppa oss när vi lämnade SanFernando o passerade en portal. Ingen av de jag kunde kommunicera med viste säkert hur tiden togs från San Fernando till SanBartolome. 22km 1006hm o 258 utför. Själv var jag övertygad om att alla skulle stanna före startlinjen för bergstempot och att klockan startade för var och en när man passerade startlinjen. Chip på nummerlapparna. Därför var jag välklädd o hade extra grejer i ryggan fram till starten. Bilen körde på ganska bra i stigningarna genom SanFernando men jag tänkte att jag tar det lugnt vi ska ju ändå stanna o starta dagens tempo MEN bilen bara körde på o alla utom jag hängde på genom portalen. Jag tog först av mig min extra utrustning o frågade killen som höll vakt om han kunde ta min rygga och vart tiden började räknas. Här sa han o pekade på linjen. Han hade rätt MEN min tid började räknas när första cyklist passerat denna linje. Det fick jag klart för mig efter målgång. Eftersom jag pga av min okunskap hamnade längst bak så passerade jag hela tiden cyklister när jag väl började klättringen. Det kändes ju bra och benen o hjärta lungor var helt ok. Har lagt mig till med Chris From stil. Trampa fort o håll koll på watt o puls hela tiden. ”Gå aldrig över de trösklar du vet funkar utom i absolut nödfall”. Tycker faktiskt detta är riktigt skoj men kanske lite fantasilöst. Hade krafter över för en kort spurt in i SanBartolome när jag väl såg banderollen. När alla gott i mål o fått dryck o fika hängde alla med masterbilen ner över St Lucia o Doctorall tillbaka till Meloneras där det var mer förplägnad samt massage. Farten tillbaka kallades för ”turista” men jag tyckte nog det gick onödigt hårt. Det sprack snart av små klungor på GC 500 även om sidvinden inte var särskilt besvärlig. Vi fick jobba på rätt bra för att täppa igen. Ville ju inte vara sist i kön till massagen.
Trots att jag var helt säker på att topp tre var uteslutet iom min okunskap så laddade jag för dag tre.
Stekte pannkakor både som middag och till frukost. Märkt att pannkakor funkar lika bra idag som de gjorde till Vätternrundorna på 80 talet. Sylt o mycket grädde. Gärna extra salt.
Dag tre hade två tempoetapper. Bergstempo. Ok att ligga på hjul upptäckte jag redan dag två.
Först tempo i Ayagaures stigningen 4,1km o 246 hm 18 meter utför.
Nu var jag förberedd och var utrustad för strid redan från tidig morgon. Inget extra trots att det var svalt. Inte ens punka grejer. Nu var det alvar. Bilen rullade på rätt bra upp i Ayagauresdalen. Svag slakmota hela vägen upp till starten. Kämpade på för att hålla mig väl framme. Tror det sprack av lite längre bak men jag lyckades behålla en bra position så när bilen drog iväg var det bara att ta sitt eget tempo. Hålla till höger så värstingarna kunde komma förbi. Efter 4 till 5 serpor kommer några tvära utförskörningar. Inte så brant men det går lätt fort. Åkt här många gånger. Klungan hade exploderat så det fanns utrymme. Tog rygg o hängde bara med. Upp på stora klingan. Vet numer exakt när det är dags att lägga på fegisen igen. O så bara pinna på. Släppa fram polismotorcyklar o funktionärer.
Trampa trampa. Kolla puls o watt. Försöka le mot alla kompisar som hejar.
Med ett par serpor kvar får jag se ryggen på Engelsmannen som jag vet ligger två i totalen. Han var efter mig på GPt. Trevlig kille som bott på Teneriffa heltid sedan 2014 o åkt över för att vara med alla tre dagarna. Berg är hans element. Hmmmmm ska jag ställa mig upp sista hundra metrarna o försöka ta honom eller ska jag tänka på nästa etapp som är 24 km? Jag avstod från hjältedåd.
Glad och nöjd att idag vara så nära en heltidscyklist med berg som uttalad specialitet. Engelsmannen hade berättat för mig att Spanjoren som ledde i vår ålder var helt hopplös att tas med.
Mer mat o dryck innan vi följer bilen ner genom Montana la Data. Stort riskmedvetande bland alla jag är nära i de branta utförskörningarna. Nu är vi på väg till nästa ”segment”. Filipinas till Ayacata. 24km 1205 hm och 147m utför. Passar på att äta lakritsen jag köpt på ÖB hemma. Äter o äter o dricker. Stor klunga o tätt mellan cyklisterna gör att jag tvingas välja lämpliga lägen för att gräva i fickorna o ändå inte tappa position långt fram. Backarna utefter GC 500 o 11 km slakmotan upp mot starten i Filipinas sliter onödigt mycket. Går onödigt hårt. Så får jag syn på rödprickiga tröjan i min klass. Spanjoren. Lägger mig bakom honom. Men så släpper han lite lucka o jag börjar fundera på om han börjar bli krokig redan före start. Jag ligger ändå kvar bakom honom så han får ta vinden. Väl framme vid starten i Filipinas förstår jag varför han inte anstränger sig att hålla hjul. Han vet att vi ska stanna här o vänta in alla o få vatten. Det visste inte vi utbölingar. Hade jag veta det hade jag kunnat spara benen. Men men. Lyckas tömma blåsan. Dricka mer o tömma vatten över överkroppen så tröjan ska kyla för nu börjar det bli riktigt varmt. Snackar med en yngling från Norge som jag passerade mot slutet i föregående segment. Säger faderligt att ”om du hänger på mig så får du en jämn o fin resa. Jag känner denna stigning bra och jag kommer inte gå för hårt o känner du dig pigg längre in i segmentet så bara dra MEN du måste göra som du vill”…… o det gjorde han. Han drog iväg som en avlöning när vi släpptes iväg. Behöver inte berätta hur det gick. Det är fantastiskt vad utslagsgivande klättringar är. Tre hundra cyklister startar samtidigt och det blir ofta trängre på en Vätternrunda. Hinner filosofera över att här blir en FTP skillnad på 0,5watt snart uppenbar. Nu 24km strid framför. Watt, puls, position, ryggar, dricka, äta. Trots nogran koll på Garmin så råkade snitteffekten de första 20 minuterna bli personbästa o då var det en timme strid kvar. På två ställen (mig helt ovetande) langades nyöppnade 200ml flaskor med vatten. Första gången i Soria just före 15-16% stigningen (kostigen). Drack o tömde resten över mig. Här hade jag fått syn på Engelsmannen som låg tvåa i totalen. Typ 20 meter framför. Håller mig strikt till planen watt o puls. Men så börjar avståndet minska mot slutet av de brantaste delarna. O efter någon mer serpa så är jag bakom honom. Orkar fråga om han kört här tidigare. Nej det är första gången så jag berättar att snart är vi upp och att kommande utför inte är allt för farliga. Beskriver även resten av segmentet. Vet att nu är det viktigt att ha bra ryggar resten av resan. Nu är typ 800 m av 1200 avklarade och vi har mer än halva sträckan kvar. Just i T-korset får vi mer vatten av följsamma langare. Helt kanon. Har grym tur o får häng på några tempohästar. Vi växeldrar. Jag får ståpäls. Har fortfarande energi o kan bidra korta stunder. Vätternkänsla. Detta är inte Engelsmannens Cup of The o jag ser honom inte mer förrän han rullar in i Ayacata. Så får jag till min förvåning se Spanjacken i den åtråvärda rödprickiga. Han har mekaniskt problem. Står still. Jag försöker bidra lite extra för att försöka få försprång i händelse han löser det mekaniska snabbt. Nu efteråt förstår jag att Adamsson och Vacci samt ALLA tittare tyckte att detta var osportsligt. Nu skäms jag. MEN han kom ifatt o hade inga problem att ta mig i spurten. Hade då legat över de hälsosamma trösklarna i minst 5 km.
Sugen att köra Epic även nästa vår.
vespakalle
Ny medlem
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
vespakalle
Ny medlem
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Kom iväg vi 7 på morgonen.
vespakalle
Ny medlem
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Ja riktigt dålig beläggning på en del ställen.Manurhin2 sa:
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Men ny asfalt första biten fr Ayacata mot Mogan. Sedan en sträcka typ Paris-Robix med det minst dåliga spåret i mitten.vespakalle sa:
Men nog kände du Vedpakalle till att vägen var stängd??? Får intrycket att du var upp en bit till skylten du fotade.
vespakalle
Ny medlem
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Paul D sa:
Ja, jag visste det, ville bara cycla så långt det gick ?
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Dags för en liten rapport från El Hierro igen.... Det har blivit ganska dåligt med cykling på sista tiden p.g.a mycket jobb och andra göromål, men den senaste veckan har det äntligen blivit några rundor igen, skönt, även om formen har gått ner en del.
Men så var det ju det här med den smått mytomspunna vägen och backen som finns här..... Inte många vet om den och på många kartor finns den inte ens med, förmodligen en gammal led som använts för boskapsskötsel men som faktiskt nu har en beläggning av blandat betong och asfalt. Enligt insatta här så är den brantaste asfalterade vägen som finns här, lite av öns egen VOTT alltså som jag utnämnde den till tidigare här i tråden, det handlar totalt om ca. 800m höjdskillnad på 6km.
Eftersom dagen var fri och humöret passande för en liten utmaning så bar det iväg! Först ner via huvudstaden på ön, Villa de Valverde mot hamnen och kusten åt sydväst till orten Timijiraque, en skön utförskörning och transportsträcka på ca. 15km
Vapnet för dagen blev min gamla Scott Aspen som för ett par veckor sedan blev utrustad med ny kassett och kedja. Vid den oansenliga träskylten på bilden börjar alltså äventyret.....
Den första biten rullar på bra, brant är det, men benen är pigga och vädret varmt och behagligt. Som vanligt med bilder så framgår höjdskillnader dåligt men i bakgrunden kan man få en uppfattning om hur brant det egentligen är bitvis. Smått vansinnigt!
Scotten tuggar på uppför, mest på de två lägsta växlarna, men jag är ovan vid lutningen och några gånger är jag på väg att tippa över baklänges, det blir till att försöka hänga framåt över styret för att kompensera...... på några ställen planar det ut lite och korkat nog får jag för mig att växla upp fram till mittenklingan vid ett sådant och vad händer... jo, när jag ska växla ner igen för ett brantare parti så hoppar kedjan av inåt och fastnar... Målet var ju att cykla upp utan några "footprints" men nu blir det ofrånkomligt och det blir ett litet stopp på en dryg halvminut för att peta upp kedjeeländet igen. Retfullt.
Resan går vidare och redan efter ett par kilometer börjar det kännas lite ansträngt i benen, men inte värre än att det funkar. Provar att ställa mig upp men på de låga växlarna jag använder nu så blir färden ryckig, "tjupp, tjupp, tjupp" låter det när bakhjulet omväxlande spinner loss och omväxlande står helt stilla mellan pedaltagen, nästan mera ansträngande än att sitta ner och pressa. Sakta går det, och vid några tillfällen så blir det lite slalom över vägen, men det håller på ta en ände med förskräckelse när framhjulet glider i gruset i vägkanten och det är på vippen att cykeln vänder och brakar i väg nerför igen....
Vad som är skönt är dock att jag efter en stund verkar hitta någonslags andra andning, jag frustar och flåsar och svetten dryper i det småvarma vädret men ansträngningen känns nu faktiskt ganska skön istället och jag fylls med tillförsikt att faktiskt klara av det här.
Dock så börjar jag komma upp på lite höjd nu så helt plötsligt möts jag emellanåt av starka kastvindar bakom någon kurva som nästan bromsar mig till stillastående och gör att den svettiga tröjan tilfälligt känns isande kall.
Kastvindar och svinkall tröja till trots så börjar jag så småningom skymta de första husen i orten Isora på avstånd och jag vet att det finns en bar där med isande kall Cerveza som jag tänker belöna mig med och trots att benen nu är rejält mosiga så ökar jag på takten lite.... Inte mycket kvar nu...! Vägen planar nu ut mer och mer och när jag rullar i samhället så är det med den där härliga känslan att ha klarat av någonting stort (nåja... men för mig). Öns värsta backe var besegrad!
Mvh Ulf S.
Men så var det ju det här med den smått mytomspunna vägen och backen som finns här..... Inte många vet om den och på många kartor finns den inte ens med, förmodligen en gammal led som använts för boskapsskötsel men som faktiskt nu har en beläggning av blandat betong och asfalt. Enligt insatta här så är den brantaste asfalterade vägen som finns här, lite av öns egen VOTT alltså som jag utnämnde den till tidigare här i tråden, det handlar totalt om ca. 800m höjdskillnad på 6km.
Eftersom dagen var fri och humöret passande för en liten utmaning så bar det iväg! Först ner via huvudstaden på ön, Villa de Valverde mot hamnen och kusten åt sydväst till orten Timijiraque, en skön utförskörning och transportsträcka på ca. 15km
Vapnet för dagen blev min gamla Scott Aspen som för ett par veckor sedan blev utrustad med ny kassett och kedja. Vid den oansenliga träskylten på bilden börjar alltså äventyret.....
Den första biten rullar på bra, brant är det, men benen är pigga och vädret varmt och behagligt. Som vanligt med bilder så framgår höjdskillnader dåligt men i bakgrunden kan man få en uppfattning om hur brant det egentligen är bitvis. Smått vansinnigt!
Scotten tuggar på uppför, mest på de två lägsta växlarna, men jag är ovan vid lutningen och några gånger är jag på väg att tippa över baklänges, det blir till att försöka hänga framåt över styret för att kompensera...... på några ställen planar det ut lite och korkat nog får jag för mig att växla upp fram till mittenklingan vid ett sådant och vad händer... jo, när jag ska växla ner igen för ett brantare parti så hoppar kedjan av inåt och fastnar... Målet var ju att cykla upp utan några "footprints" men nu blir det ofrånkomligt och det blir ett litet stopp på en dryg halvminut för att peta upp kedjeeländet igen. Retfullt.
Resan går vidare och redan efter ett par kilometer börjar det kännas lite ansträngt i benen, men inte värre än att det funkar. Provar att ställa mig upp men på de låga växlarna jag använder nu så blir färden ryckig, "tjupp, tjupp, tjupp" låter det när bakhjulet omväxlande spinner loss och omväxlande står helt stilla mellan pedaltagen, nästan mera ansträngande än att sitta ner och pressa. Sakta går det, och vid några tillfällen så blir det lite slalom över vägen, men det håller på ta en ände med förskräckelse när framhjulet glider i gruset i vägkanten och det är på vippen att cykeln vänder och brakar i väg nerför igen....
Vad som är skönt är dock att jag efter en stund verkar hitta någonslags andra andning, jag frustar och flåsar och svetten dryper i det småvarma vädret men ansträngningen känns nu faktiskt ganska skön istället och jag fylls med tillförsikt att faktiskt klara av det här.
Kastvindar och svinkall tröja till trots så börjar jag så småningom skymta de första husen i orten Isora på avstånd och jag vet att det finns en bar där med isande kall Cerveza som jag tänker belöna mig med och trots att benen nu är rejält mosiga så ökar jag på takten lite.... Inte mycket kvar nu...! Vägen planar nu ut mer och mer och när jag rullar i samhället så är det med den där härliga känslan att ha klarat av någonting stort (nåja... men för mig). Öns värsta backe var besegrad!
Mvh Ulf S.
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
https://www.strava.com/segments/11429372 skulle jag tro. Då har man ett skäl att åka till Hierro då. :-)
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
GoranS sa:
Beläggningen på den här vägen är bitvis mycket dålig, så det ligger en hel del grus och bitar av asfalt på många ställen, jag skulle absolut inte rekommendera att cykla nerför här. Sen hade jag förmodligen lite för högt tryck i däcken vilket gjorde att det studsade lite över ojämnheterna.
Mvh Ulf S.
Mvh Ulf S.
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
GoranS sa:
Det är det, det är definitivt den "värsta" backen jag har cyklat uppför, men eftersom målet var att överhuvudtaget komma upp cyklandes så försökte jag spara lite på krafterna på de ställen det planar ut något, liksom att jag körde på en MTB med låga växlar. På racer hade det definitivt blivit övermäktigt för mig.
Mvh Ulf S.
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
nisseson sa:
Precis, den där är det! (Missade ditt inlägg, därav det sena svaret, sorry!)
Hur lång tid jag tog på mig? Strax under 1:09, hade räckt till en 11e, möjligen 10e plats då, blir till att träna mera....
Ser att min gode vän Henry som faktiskt tipsade mig om backen ligger 3a, starkt!
Men 39 minuter som den snabbaste ligger på låter ju helt sjukt, vem f-n är det, det skulle jag knappt slå med bil tror jag...
Mvh Ulf S.
GoranS
Aktiv medlem
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
VAM på knappt 1200 m/h är bättre än vad jag någonsin skulle klara på en stigning med såpass många höjdmeter. I bästa fall kanske jag i min bästa form skulle kunnat vara något närmare 1100 h/m än 1000 h/m givet perfekt "före" s.a. jag kunnat stå när jag velat (troligen större delen med tanke på lutningen). Med dålig asfalt vågar jag inte ens spekulera i vad jag skulle kunna ha.
Om/när det blir av med El Hierro-besök ligger den dock som sagt med på att-göra-listan.
Måste f.ö. ha asfalterats relativt nyligen då google streetview tycker att inledningen ser ut enligt:
Om/när det blir av med El Hierro-besök ligger den dock som sagt med på att-göra-listan.
Måste f.ö. ha asfalterats relativt nyligen då google streetview tycker att inledningen ser ut enligt:
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Ja där ser man, jag ska fråga Henry när det gjordes, några år sedan måste det dock vara för på många ställen har det uppstått hål i asfalten, vissa är lagade med betong, andra inte, och vägen är väldigt lågt trafikerad, idag mötte jag 2 bilar och blev omkörd av 1. 1 av de 2 påväg ner var en hyrbil med 4 personer i som hade förvillat sig in på vägen, det osade varma bromsar flera hundra meter efter den och jag blev lite orolig hur nerfärden skulle sluta, att köra nerför här kräver lite förstånd oavsett fordon man färdas med....
Mvh Ulf S.
Mvh Ulf S.
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Hej
Jag ska cykla en vecka på ön i månadsskiftet juni/juli. Vet någon i forumet något om ev. stängda vägar utöver raset vid Mogan? Jag har för mig att jag någon gång har läst/sett bilder här i forumet på att vägen mellan ”Testbacken” och Ayacata (GC 605) är stängd pga vägarbeten, men att man kan snika förbi om arbetarna är lediga. Är det fortfarande så, någon som vet mer?
Jag ska cykla en vecka på ön i månadsskiftet juni/juli. Vet någon i forumet något om ev. stängda vägar utöver raset vid Mogan? Jag har för mig att jag någon gång har läst/sett bilder här i forumet på att vägen mellan ”Testbacken” och Ayacata (GC 605) är stängd pga vägarbeten, men att man kan snika förbi om arbetarna är lediga. Är det fortfarande så, någon som vet mer?
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Någon som är på Gran Canaria nu och vill ta en runda (LVG) i morgon fredag, eller lördag? Jag kommer att utgå från Playa del Ingles området.
Nivån på mig är medelmåttig motionär med viss back-erfarenhet, så ingen ska få tråkigt eller bli onödigt anfådd....
Mvh Ulf S.
Nivån på mig är medelmåttig motionär med viss back-erfarenhet, så ingen ska få tråkigt eller bli onödigt anfådd....
Mvh Ulf S.
Manurhin2
Aktiv medlem
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
LCHF(!) sa:
När du klättrat färdigt Soriastigningen är det platt kanske 200m sen tar du upp på vägen till vänster , det är skyltat ngt och är svårt att missa . Påminner om en cykelväg och är belagd med dålig asfalt men klart cyklingsbar .
Den knyter ihop Soria och toppen på testbacken , ta höger i korsningen och du hamnar i Ayacata efter några mil .
Om du inte också tänkt cykla testbacken en annan dag så skulle jag föredra att ta färjan till PdMogan istället och klättra PdM- testbacken -Ayacata , då får du med testbacken som är öns finaste stigning .
M
Senast ändrad:
GoranS
Aktiv medlem
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Edit: Manurhin2 hann före. Låter dock mitt svar stå kvar.
Med brasklapp för att det var ett antal år sen jag var på GC så säger jag att man kan fortsätta GC-505 en kort bit bortom Soria till någon sorts parkering men att vägen därefter inte är farbar med racer vidare upp mot GC-605 och vidare till Ayacata. Det realistiska (men nu tydligen i alla fall formellt sett otillåtna) alternativet är att ta den lilla och rätt dåliga vägen upp från Barranquillo San Andres, en liten bit innan Soria och via denna ansluta till GC-605 vid testbackens officiella slut (om jag minns rätt).
Med brasklapp för att det var ett antal år sen jag var på GC så säger jag att man kan fortsätta GC-505 en kort bit bortom Soria till någon sorts parkering men att vägen därefter inte är farbar med racer vidare upp mot GC-605 och vidare till Ayacata. Det realistiska (men nu tydligen i alla fall formellt sett otillåtna) alternativet är att ta den lilla och rätt dåliga vägen upp från Barranquillo San Andres, en liten bit innan Soria och via denna ansluta till GC-605 vid testbackens officiella slut (om jag minns rätt).
Senast ändrad:
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Tack för info ang. vägen mellan Soria > Ayacata. Jag tolkar det som att den är rätt kass men möjlig att köra, iaf uppåt.
Har kört "Testbacken" förr. Oerhört fint. Men den cykelförbjudna vägen mellan "Testbacken" och Barranquillo San Andres tycker jag är förfärlig om jag ska vara ärlig. Särskilt från det hållet. Jag utgår alltid från Anfi Tauro men vill ha så många alternativ uppåt/neråt som möjligt. Kan fuska mig förbi raset vid Taurito genom att få bilskjuts genom tunneln...
Har kört "Testbacken" förr. Oerhört fint. Men den cykelförbjudna vägen mellan "Testbacken" och Barranquillo San Andres tycker jag är förfärlig om jag ska vara ärlig. Särskilt från det hållet. Jag utgår alltid från Anfi Tauro men vill ha så många alternativ uppåt/neråt som möjligt. Kan fuska mig förbi raset vid Taurito genom att få bilskjuts genom tunneln...
GoranS
Aktiv medlem
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Om du tycker vägen mellan Barranquillo San Andres är dålig tror jag INTE att du kommer att uppskatta vägen från Soria till Ayacata (den som på Google maps benämns GC-505). Den är klart sämre och ren grusväg efter parkeringen jag nämnde (om inget ändrats sen jag var där). Går att se början och slutet i Google streetview.
Manurhin2
Aktiv medlem
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
GoranS sa:
Tror den är ganska ok uppför , brukar finnas stråk med " finare " asfalt men den är helt klart dålig i perioder .
Jag skulle inte tveka att cykla den uppför .
Mitt sista minne är dock nerför på väg hem från Vott i kallt väder , det rekommenderas inte .
M
GoranS
Aktiv medlem
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Är det samma väg vi pratar om? Jag pratar alltså INTE om vägen som går från testbacken upp mot Ayacata (GC-605) eller den som går från Barranquillo San Andres upp till testbacken utan den som går från Soria upp mot Ayacata (GC-505) och som ganska snart efter Soria blir grusväg och om minnet inte spelar mig ett spratt såg klart tveksam ut för racercykling. GC-505 (enligt Google maps beskrivning) kommer ut på GC-605 en bit efter man passerat dammen om man åker GC-605 från testbacken till Ayacata.Manurhin2 sa:
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Så.... på grund av anledning blev det en kortsemester på Gran Canaria.... så vad göra.... jo cykla naturligtvis! Trots att jag vistats mycket på de Kanariska öarna så har det faktiskt inte blivit någon cykling på just GC, men nu var stunden kommen!
Hade bokat rum på Danshotellet Playa del Sol i Playa del Ingles, ett ställe som visserligen lever men känns lika "vintage" som min cykel..... Helt ok rum dock, och bra läge för cykeluttflykter.
Efter att ha läst lite i tråden så bestämde jag mig för att ta GC-60 uppåt bergen och se vad det blev av turen, lite för att det var i princip bara rakt norrut från hotellet.
Första kilometrarna var lite av en besvikelse, inte speciellt vackert kargt ökenlandskap, och stadig men halvflack klättring uppåt, men det blev snart bättre...
Efter en miradorplats bar det plötsligt av nerför igen och snart blev landskapet grönare och mer omväxlande, och jag började förstå varför så många åker till GC för att cykla.... Det var så vackert att jag beslutade mig för att ta frukost på fiket vid macken i Fataga, två Croissanter och en Barraquito blev det där.....
När jag sitter där så kommer det en cyklande ryss förbi på någon kolfiberraket i skrikgul cykeldress. Hur vet jag att han är ryss? Det vet jag egentligen inte, men det är mest ryssar och engelsmän här nu och han såg ut precis som gangsterryssarna i James Bond filmerna, så hädanefter så är han "ryssen" för mig... ; )
Jag sveper det sista av Barraquiton och beslutar mig för att försöka cykla ikapp "ryssen"....
Det går ganska bra. Jag knappar in ganska mycket i stigningen upp från Fataga, jag ser honom där uppe som en gul prick ett par nivåer ovanför mig och sakta men säkert tar jag in avståndet.....
Men plötsligt så är han borta.
När "ryssen" ändå är borta så stannar jag till och knäpper en bild för det är så vackert....
Knappt hinner jag upp på cykeln igen förrän jag möter "ryssen" på väg ner igen, så det var därför han försvann...
Klättringen knallar vidare upp mot San Bortolome, här var plan A att vika av nerför igen mot Santa Lucia men jag får lite av känslan... Va! Redan här?!
Benen känns fräscha så det får bli en bit till uppåt.....
Nu är målet Ayacata för att eventuellt vika av åt Testbacken, vägen som nyligen diskuterats här. Klättringen går vidare men asfalten blir klart sämre efter San Bartolome, så det blir lite kryssande mellan hål och stenar.
Så småningom planar det ut och går till och med aningen utför, glädjen av detta förtas dock av den dåliga asfalten som gör det omöjligt att rulla på som man vill. Helt plötsligt så dyker dock skylten för Ayacata upp och jag beslutar mig för att att ta lunch och en stärkande juice/smothie med ett namn som "Power drink" eller något sådant på ett ställe i samhället.
Under lunchen smids nya planer..... Det är ju inte SÅ långt upp till toppen, så varför inte....? Vädret är fantastiskt, någon annan kanske skulle säga att det är för varmt, men jag gillar det.... Får nästan lite Mallorca vibbar.
Sagt och gjort, efter att ha intagit en måttligt intressant, men förhoppningsvis energigivande Spaghetti Bolognes så rullar jag ut ur Ayacata och tar av GC-600 upp mot toppen.
Underlaget är mycket blandat efter Ayacata och samtidigt brantar det på ganska rejält och lite smått funderar jag på vad jag gett mig in på.... Den gamla DBS Daccordin får tugga sina lägsta växlar nu, men lunchen har ändå fyllt på viss energi så efter någon kvart så känner jag att jag kan öka på lite igen.
I går var det Dia de Canario här och nästan alla var lediga, men det är många som tagit ledigt även denna fredag och på vägen upp passerar jag många friluftsområden där familjer tältar och grillar tillsammans. På avstånd ser jag nu "kulan" vid toppen, någon militär antenn eller något tror jag, men vägen ringlar på uppåt, nu mestadels genom dungar av tallskog och jag passerar en restaurang med namnet "El Cumbre" (Toppen) vilket ju känns lovande....
Ännu verkar det dock vara en bit kvar för vägskyltar visar nya avtag.... och nya....
Benen är nu ganska mosiga och silen värmer på rejält och jag ställer mig upp och trampar så fort det brantar på, men ge upp nu...? Nä! Nu ska det banne mig cyklas upp till toppen!
Bilar som jag möter ger tummen upp vilket stärker psyket lite och plötsligt så ser jag byggnader skymta genom skogen och så.... Vändplanen vid toppen och "Toppenkillens" vita skåpbil, full med dricka och godis! Jag är uppe!
Utsikten är bedårande, det känns härligt att ha fått cykla hela vägen upp här..
Köper två Coca Cola som jag klämmer direkt och en Snickers för senare bruk, även en flaska vatten.
Börjar nerfärden. Asfalten är värre än jag trodde att cykla nerför på och jag försöker kryssa mellan ojämnheterna. Kommer ner till Ayacata igen utan missöden, men börjar känna mig smått yr av energibrist och gassande eftermiddagssolen. Vid ett tillfälle när vägen passerar genom en klippformation så är jag helt säker på att jag är på väg åt fel håll... Stannar och kollar kartan på telefonen, 2ggr, men nej.... den säger GC-60 och då måste jag alltså ha passerat här på vägen upp....
Rullar på nerför igen men Asfalten är så dålig att det känns som både jag och cykeln ska skaka sönder.Visa bilaga 381484
Det känns som en punktering snart är ofrånkomlig och mycket riktigt... några kilometer ovanför San Bartolome är det dags... framhjulspunka! Det kunde ha blivit riktigt otäckt men som tur är inte farten ner jättehög p.g.a. underlaget, dock är 45-50 tillräckligt när däcket töms på några sekunder.
Några minuters stopp för slangbyte. Ironiskt nog, upptäcker jag sedan, så inträffade detta med några hundra meter kvar till en sträcka med ny asfalt... Nåja, vad är en slang....
I San Bartolome så följer jag den ursprungliga plan A och viker av GC-65 mot Santa Lucia, en trevlig och småknixig väg ner, med mestadels bra asfalt. Det är roligt att kasta sig in i de tighta kurvorna utefter bergssidan men solgasset gör att koncentrationen inte är på topp och några gånger är jag farligt nära vägräcket. Dricker lite vatten, men när jag ska sätta tillbaka handen på styret så missar jag på något sätt och är på vippen att vurpa. Efter det så lugnar jag mig lite och glider lite sakta ner mot Vecindario.
Villar bort mig lite och får köra runt nästan hela stan men hittar så småningom GC-500 och vägen tillbaka till Playa del Ingles.
När jag rullar ut på slättlandet söder om Vecindario så får jag helt plötsligt lite vibbar av Österlen i Skåne...!? Vet inte varför, det känns bekant på något sätt....kanske också för det blåser lätt motvind...
Krafterna är på upphällningen nu och över den lilla knixen mellan Bahia Feliz och San Augustin så får jag återigen kämpa mig upp på de lägsta växlarna men målet är i sikte och snart rullar jag mellan de de första stora hotelken i P.d.I.
Rullar förbi Free Motions butik och köper en slang, sedan hem till hotellet, upp med cykeln på rummet, badbyxor på och avslutar med en kall Tropical i poolbaren....!
En skön och lyckad GC premiär!
Mvh Ulf S.
Hade bokat rum på Danshotellet Playa del Sol i Playa del Ingles, ett ställe som visserligen lever men känns lika "vintage" som min cykel..... Helt ok rum dock, och bra läge för cykeluttflykter.
Efter att ha läst lite i tråden så bestämde jag mig för att ta GC-60 uppåt bergen och se vad det blev av turen, lite för att det var i princip bara rakt norrut från hotellet.
Första kilometrarna var lite av en besvikelse, inte speciellt vackert kargt ökenlandskap, och stadig men halvflack klättring uppåt, men det blev snart bättre...
Efter en miradorplats bar det plötsligt av nerför igen och snart blev landskapet grönare och mer omväxlande, och jag började förstå varför så många åker till GC för att cykla.... Det var så vackert att jag beslutade mig för att ta frukost på fiket vid macken i Fataga, två Croissanter och en Barraquito blev det där.....
När jag sitter där så kommer det en cyklande ryss förbi på någon kolfiberraket i skrikgul cykeldress. Hur vet jag att han är ryss? Det vet jag egentligen inte, men det är mest ryssar och engelsmän här nu och han såg ut precis som gangsterryssarna i James Bond filmerna, så hädanefter så är han "ryssen" för mig... ; )
Jag sveper det sista av Barraquiton och beslutar mig för att försöka cykla ikapp "ryssen"....
Det går ganska bra. Jag knappar in ganska mycket i stigningen upp från Fataga, jag ser honom där uppe som en gul prick ett par nivåer ovanför mig och sakta men säkert tar jag in avståndet.....
Men plötsligt så är han borta.
När "ryssen" ändå är borta så stannar jag till och knäpper en bild för det är så vackert....
Knappt hinner jag upp på cykeln igen förrän jag möter "ryssen" på väg ner igen, så det var därför han försvann...
Klättringen knallar vidare upp mot San Bortolome, här var plan A att vika av nerför igen mot Santa Lucia men jag får lite av känslan... Va! Redan här?!
Benen känns fräscha så det får bli en bit till uppåt.....
Nu är målet Ayacata för att eventuellt vika av åt Testbacken, vägen som nyligen diskuterats här. Klättringen går vidare men asfalten blir klart sämre efter San Bartolome, så det blir lite kryssande mellan hål och stenar.
Så småningom planar det ut och går till och med aningen utför, glädjen av detta förtas dock av den dåliga asfalten som gör det omöjligt att rulla på som man vill. Helt plötsligt så dyker dock skylten för Ayacata upp och jag beslutar mig för att att ta lunch och en stärkande juice/smothie med ett namn som "Power drink" eller något sådant på ett ställe i samhället.
Under lunchen smids nya planer..... Det är ju inte SÅ långt upp till toppen, så varför inte....? Vädret är fantastiskt, någon annan kanske skulle säga att det är för varmt, men jag gillar det.... Får nästan lite Mallorca vibbar.
Sagt och gjort, efter att ha intagit en måttligt intressant, men förhoppningsvis energigivande Spaghetti Bolognes så rullar jag ut ur Ayacata och tar av GC-600 upp mot toppen.
Underlaget är mycket blandat efter Ayacata och samtidigt brantar det på ganska rejält och lite smått funderar jag på vad jag gett mig in på.... Den gamla DBS Daccordin får tugga sina lägsta växlar nu, men lunchen har ändå fyllt på viss energi så efter någon kvart så känner jag att jag kan öka på lite igen.
I går var det Dia de Canario här och nästan alla var lediga, men det är många som tagit ledigt även denna fredag och på vägen upp passerar jag många friluftsområden där familjer tältar och grillar tillsammans. På avstånd ser jag nu "kulan" vid toppen, någon militär antenn eller något tror jag, men vägen ringlar på uppåt, nu mestadels genom dungar av tallskog och jag passerar en restaurang med namnet "El Cumbre" (Toppen) vilket ju känns lovande....
Ännu verkar det dock vara en bit kvar för vägskyltar visar nya avtag.... och nya....
Benen är nu ganska mosiga och silen värmer på rejält och jag ställer mig upp och trampar så fort det brantar på, men ge upp nu...? Nä! Nu ska det banne mig cyklas upp till toppen!
Bilar som jag möter ger tummen upp vilket stärker psyket lite och plötsligt så ser jag byggnader skymta genom skogen och så.... Vändplanen vid toppen och "Toppenkillens" vita skåpbil, full med dricka och godis! Jag är uppe!
Utsikten är bedårande, det känns härligt att ha fått cykla hela vägen upp här..
Köper två Coca Cola som jag klämmer direkt och en Snickers för senare bruk, även en flaska vatten.
Börjar nerfärden. Asfalten är värre än jag trodde att cykla nerför på och jag försöker kryssa mellan ojämnheterna. Kommer ner till Ayacata igen utan missöden, men börjar känna mig smått yr av energibrist och gassande eftermiddagssolen. Vid ett tillfälle när vägen passerar genom en klippformation så är jag helt säker på att jag är på väg åt fel håll... Stannar och kollar kartan på telefonen, 2ggr, men nej.... den säger GC-60 och då måste jag alltså ha passerat här på vägen upp....
Rullar på nerför igen men Asfalten är så dålig att det känns som både jag och cykeln ska skaka sönder.Visa bilaga 381484
Det känns som en punktering snart är ofrånkomlig och mycket riktigt... några kilometer ovanför San Bartolome är det dags... framhjulspunka! Det kunde ha blivit riktigt otäckt men som tur är inte farten ner jättehög p.g.a. underlaget, dock är 45-50 tillräckligt när däcket töms på några sekunder.
Några minuters stopp för slangbyte. Ironiskt nog, upptäcker jag sedan, så inträffade detta med några hundra meter kvar till en sträcka med ny asfalt... Nåja, vad är en slang....
I San Bartolome så följer jag den ursprungliga plan A och viker av GC-65 mot Santa Lucia, en trevlig och småknixig väg ner, med mestadels bra asfalt. Det är roligt att kasta sig in i de tighta kurvorna utefter bergssidan men solgasset gör att koncentrationen inte är på topp och några gånger är jag farligt nära vägräcket. Dricker lite vatten, men när jag ska sätta tillbaka handen på styret så missar jag på något sätt och är på vippen att vurpa. Efter det så lugnar jag mig lite och glider lite sakta ner mot Vecindario.
Villar bort mig lite och får köra runt nästan hela stan men hittar så småningom GC-500 och vägen tillbaka till Playa del Ingles.
När jag rullar ut på slättlandet söder om Vecindario så får jag helt plötsligt lite vibbar av Österlen i Skåne...!? Vet inte varför, det känns bekant på något sätt....kanske också för det blåser lätt motvind...
Krafterna är på upphällningen nu och över den lilla knixen mellan Bahia Feliz och San Augustin så får jag återigen kämpa mig upp på de lägsta växlarna men målet är i sikte och snart rullar jag mellan de de första stora hotelken i P.d.I.
Rullar förbi Free Motions butik och köper en slang, sedan hem till hotellet, upp med cykeln på rummet, badbyxor på och avslutar med en kall Tropical i poolbaren....!
En skön och lyckad GC premiär!
Mvh Ulf S.
Bilagor
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Jag avser den väg som GoranS beskriver (GC-505). Jag misstänkte att det var grusväg.
Vad tror ni, är den tillräckligt ok för att köra uppåt (mest i avseende ev. punktering och liknande)? Kunde du köra nedåt borde jag kunna köra uppåt, eller?
Jag frågade faktiskt på Free Motion om de kunde ge mig en hoj med grusvägshjul men det gick dessvärre inte för sig.
Vad tror ni, är den tillräckligt ok för att köra uppåt (mest i avseende ev. punktering och liknande)? Kunde du köra nedåt borde jag kunna köra uppåt, eller?
Jag frågade faktiskt på Free Motion om de kunde ge mig en hoj med grusvägshjul men det gick dessvärre inte för sig.
GoranS
Aktiv medlem
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Min gissning är att den är någonstans mellan besvärlig och åtminstone bitvis ocyklingsbar med racer men jag har som sagt inte försökt så jag vet inte med säkerhet. Borde dock finnas någon som kört den med MTB som kan uttala sig om skicket på vägen.
Cykla Gran Canaria (Kanarieöarna) :)
Jag har som GoranS varit framme och spanat på GC-505 söderifrån, då för ett par år sen (2015). Minns inte mer än att det jag såg gjorde att jag inte ens övervägde att prova, och då anser jag att GC-605 är i fullt acceptabelt om än halvrisigt skick.
Med det sagt, det är bara knappt 1,5 enkla km fin asfalt från Soria tills där asfalten tar slut, så kör bort och kolla så får vi veta! :-) Är den cykelbar med LVG-cykel så är jag bara glad att veta som ett alternativ för nästa resa.
Med det sagt, det är bara knappt 1,5 enkla km fin asfalt från Soria tills där asfalten tar slut, så kör bort och kolla så får vi veta! :-) Är den cykelbar med LVG-cykel så är jag bara glad att veta som ett alternativ för nästa resa.
Köp & Sälj
-
Säljes i Skåne -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Göteborg -
Säljes i Göteborg -
Säljes i Örebro
