Tog mig runt ön med Bike10Mil idag. Se tidigare hastiga inlägg. Skulle köras medurs så i skydd av mörkret lämnade jag ensam semesterboendet en timme innan klungan skulle samlas i PdI. Lyse fram o bak. De planerade köra motorvägstunneln vid PdMogan. Jag föredrar Soria o Tauropass. Har tidigare räckt bra att starta en timme före för att möta dem söder om Mogan. Så även idag. Mötte som väntat M2 utefter kustvägen efter att solen gott upp. Han och fler Hapyiter hade som ni sett andra planer. Vi vinkade. Hade inte tid att stanna. Än mindre att fota den magiska soluppgången. Det är rätt stressigt att vara cyklist som lever på det statliga träningsbidraget ?
Väst och armvärmare tills jag började Soriaklättringen som kördes defensivt. Passerade en Norrman som stod och ”pustede lit”. Han kan ha haft högt FTP men FTP/kg hämmades av god tillgång till mat i Norge.
Så gott att komma upp i solen. Var bara 10 grader i dalen. Vill minnas 16 grader vid regnbågsfotot. På med väst och rulla upp armvärmarna innan det bar utför. Försöker hålla igen och köra säkert utför. Vården här är bra men sjukhusmaten kunde vara bättre. Kan lite lite mer spanska nu så jag är på det viset bättre rustad än senaste kraschen.
Möter klungan söder om Mogan. Den är större än någon gång tidigare. Får höra att efter kustvägen hade flera grupper sammanstrålat så de var ca 40st. Har lärt mig att det är bäst att vända så fort man ser klungan. Det brukar gå på rätt bra där i början av stigningen från PdMogan. Jag kommer ju med utförstela och dessutom gamla ben. Mycket riktigt. Det gick hårt (för mig). Försöker snabbt bilda mig en uppfattning om hur mina trognaste kompisar i klungan tänker göra. Ska de med runt eller vänder de vid Mirador de Aldea. Innan jag får klart att de tänker vända har det blivit lucka. Jag överväger att vända med dem. De ropar dock åt mig att försöka hänga på värstingarna. Jag gör ett försök och ställer mig upp. Benen börjar bli varma och har vaknat till. Jag tar in och är ikapp innan Mogan. Kan vara så att de slog av lite på farten. ?
Photo: Izz Ramadan.
Fullt fokus på att köra säkert i klungan. Belgare, Tyskar, Holländare, Engelsmänn, Gran Canarier, Syrier och MÄNGDER med pratglada Italienare. Jag pratar inte mycket. Tror jag är ensam Svenskt till det är två mil kvar. Då visar det sig att den starkaste tjejen pratar flytande Svenska. Lite komiskt faktiskt att jag tilltalat henne med min skolEngelska de gånger jag tyckt mig ha något att säga. Hon svarade snällt på engelska. Hon trodde ”jag ville ha det så”.
Blåste fruktansvärd motvind som ibland kastade från sidan till sida från Aldea upp mot långa tunneln. De två i täten gasade på. När jag och tysken som jag cyklat med tidigare påtalade att vi låg på rött redan tidigt i backe förklarade Izz att det är lättare att köra rakt om man kör fort i motvind jämfört saktare ……. ??? Har aldrig hört detta tidigare. Denna backe stiger typ 6% länge.
Jag var tvungen att ge tecken åt sidan lämna min plats bakom de två främsta och glida ner sist i klungan. Tysken gjorde ungefär samma manöver. Där bak hittade jag en ficka där jag fick bättre lä. Dessutom bedarrade farten ju högre vi kom. Detta upprepades även i motvinden upp från Agaete. Knallhårt (för mig) i början av stigningen och betydligt lugnare mot slutet. Jämför detta med mina upplevelser från Tour de Mont Blanch. (Beskriver i den tråden) Ungdomarna körde ifrån mig med besked i början på de långa backarna. I halva backen såg jag ryggen på ynglingarna och jag var före upp på toppen utan att ha ökan min fart.
Men men man kan bara bestämma över sin egen cykling …… och ibland är även det svårt ?
Jag och den starkaste damen hamnade på den norra motorvägen bredvid varandra OCH bakom ett par ivrigt samtalande och gestikulerande Italienare. Tanken var nog tvåpar men än låg den ena i mitten och den andra utanför leden. Så där växlade de om. De låg tätt inpå framförvarande (som man ska) samtidigt som de gång på gång gestikulerade med bara en hand på styret och tittade på varandra. Syns faktiskt på bilden ovan hur det pratas med bara en hand på styret. Gissar de var väldigt mycket mer rutinerade än mig. Kände hur jag blev mentalt trött att hålla koll på omgivningen i klungan och övrig trafik. De pratiga Italienarna tystna dock och började hålla styret med två händer när motorvägen en längre stund lutade 8% uppför. Kastade själv ett öga på min Garmin när vi på hemväg på motorvägen fick medvind i lång utförsbacke. Närmare 70 blås. Fick VR feeling typ ner mot Husqvarna Jönköping men nu i en icke samtränad grupp. Bara internationell hyfs …typ.
Tanken med min beskrivning ovan är bara att dela min upplevelse som jag verkligen rekommenderar!!!! Inte skrämmas.
Vill man inte åka runt ön men få draghjälp en VOTT-söndag så rullar man med till Aldea och är tydlig med hur man tänker.
aqicn.org
åker ochså ner 4feb
