Sista dagen på min lilla tur! Känns väldigt skönt just nu, är trött, sliten, ont i höger knä och har hemlängtan.
I alla fall så började dagen med frukost på b&b:et som jag sov på i Idre. Så mysigt äldre par som hade det!
Visste att jag inte behövde skynda iväg så jag började inte cykla förens 10.30.
Cyklingen från Idre till Fulufjälllsgården var inte alls utmanade, inga backar att tala om och inte särskilt långt. Asfalt hela vägen och sol!
Däremot var den sjukt tråkig, inte så mycket att titta på förens det var ungefär 1.5 mil kvar, då började man få se lite fjäll igen!
Tog några pauser för att dricka och kika på utsikten. ?
Trampade på och kom tillslut fram till Fulufjälllsgården!
Fick en konstig känsla när jag klev av cykeln för "sista" gången. Blev lite känslosam att jag lyckades!
Hade mina tvivel hur det skulle gå, har aldrig cyklat långt, i flera dagar i streck eller med packning.
Den här turen har jag gråtit av glädje, frustration och rädsla (för björnar). Jag har känt eufori och ensamhet. Och jag har känt en stor tacksamhet till mina ben och min cykel som tagit mig fram utan större problem och min man som har lyssnat på alla upp och ner gångar under den här turen. ?
Att jag dessutom gjorde det helt själv var det många som hade sina synpunkter om. En tjej cykla själv!
Tydligen finns det många våldtäktsmän och mördare som har en fetisch för tjejer på cykel men jag hade turen att inte träffa nån sån! ?
Nu har min man kommit fram och vi har äntligen skålat för min cykeltur och min födelsedag!
Tack till alla er som har följt med mig på den här resan, utan er hade det varit så mycket tyngre. Alla tips och all pepp har gjort så mycket för mig på kvällarna när jag har suttit själv på mina diverse boenden. All kärlek till er!
Nu ska jag inte cykla på några dagar och bara mysa i att jag har cyklat ungefär 37 mil.
Men självklart har jag redan tankar på vart nästa tur går, Stekenjokk kanske. ?