the_TnT skrev:
-------------------------------------------------------
> Kunde du inte dra till med ett "min man slår mig"
> så de får sina fördomar bekräftade? :)
De psykologiska faktorerna bakom fenomenet "min cykel slår mig" är nog ganska likartade, så kanske hade det varit rätt nära sanningen ändå :-D (cykeln sade efteråt att den älskade mig och att det aldrig skulle hända igen - jag förlät den, cyklade dagen efter och trillade. Är inte det ett destruktivt förhållande så säg.)
Preacher skrev:
-------------------------------------------------------
> Av formen att döma så har du klippt en liten
> tomte i skogen, man ser tydligt konturen av en
> näsa och området vid ögonbrynet.
>
> Dog den lille stackaren?
Åfan, det har du rätt i.
Jag kan inte svara på om den dog; det var rätt mycket löv och mossa där jag föll så tomten övertäcktes nog i villervallan. Nästan så att jag hoppas att den avled i kraschen - att bli levande begravd känns som ett större lidande.
Jag ska absolut ställa ut en tallrik gröt till skogstomtarna, det här känns inte alls som en bra grej för min karma.
pean skrev:
-------------------------------------------------------
> Kristin måste väl härmed officielt krönas till
> stormästare i blåmärken och skrapsår.
Mårten skrev:
-------------------------------------------------------
> Kristin, vafan, du är helt otrolig på att slå
> dig!
>
> Jag är imponerad, verkligen.
fischer89 skrev:
-------------------------------------------------------
> Och när dom orden kommer från dig måste jag fan
> också bli imponerad! Att du inte har dött i åre
> Mårten ser jag fortfarande som ett mindre
> mirakel.
>
> // Fischer
Åh, jag bugar. Kul att man har talang för något här i världen.
Men Mårten, du vet ju att min cykel är en killer. Det är inte så svårt att slå sig fördärvad när man sitter på den.
//Kristin
