Hej!
Lägger upp en bild och en liten beskrivning på mitt oplanerade möte med lera i nyllet...
Som ni ser så var det ganska så blött den dagen vi begav oss ut. Trots detta ville min syster ut och köra lite stig. Fast någon stig fanns inte, det var med lervällning blandat med diverse oceaner... Men men. Det är inte var dag en får skita ned sig och köra i lera utan att ens mor blir arg :)
Så, om vi backar bandet lite. Jag kommer alltså från hållet bakom fotografen. En spång med brädor har precis passerats, och den andra ser ni till höger om mig. Då dessa plankor får en tendens att bli liiite hala när det är blött och lerigt, så tog jag det hyffsat lugnt. När jag har en meter kvar så börjar andas ut, driver på mer i trampet för att kunna klara av den lerpöl som ligger längst upp i bild.
Det som nu gömmer sig under all denna härliga lera är en rot. En rot som ligger tvärs över mitt tilltänka spårvall. Så när plankorna är slut, trampar jag till lite extra samtidigt som jag gör ett litet ryck i styret. Hjulet lyfter så fint, även landningen blir bra. Gött hinner jag tänka, det där gick ju riktigt bra. Men ack så fel jag kunde ha. Sekunden senare tar framhjulet i den dolda roten, dämparen går i bott. Jag känner att jag nu har en mer ohälsosam vinkel framåt än jag brukar. Marken kommer väldigt fort nu när kroppen är över styret. Lyckas i alla fall komma ur pedalerna och samtidigt som vänsterhanden fortfarande håller i styret tar jag emot fallet med högerhanden.
Det jag inte hade räknat med var hur djup hålan var. Höger handen borrade sig ned en 20 cm ned i leran, samtidigt som denna kaskad av lera lämpligtvis träffade min ansikte.
Min systers sambo, som dök upp halvminuten senare tycker detta var oerhört kul. Lika så min far och syster. Allt gick dock bra, och efter en vatten dusch ur flaskan så var jag som ny igen. Med en betydligt fräschare hy :D
Oj, vart lite text. Får se hur många som orkar läsa den.