cykelstina
Medlem
Demokrati i Cykel Sverige
Det här är intressant, blandade tankar:
Dr Spoke får mig att minnas ett samtal jag hade med en lvg-tränare i en klubb. Vi kom in på MTB-cykling. MTB var enligt tränaren OK som vinterträning på (grus)väg, att köra i skogen var för farligt. Vi pratade om cyclocross och att tävlingarna där startar när de flesta lvg-säsongen är slut. Cyclocross var bra som vinterträning på (grus)väg, cyclocrosstävlingar hade (gissa vad?) för hög skaderisk. På vinter skulle man cykla väg och träna inne.
Jag är fult medveten om att vissa satsar allt på sin lvg-karriär och ser inget fel i det. Men var är lusten till cykling? Ska tränaren döda all experimentlust eller ska individen få välja? Vad är det för fel att ställa upp i motionsklass/lokalt (svart)race, kanske komma långt ner i resultatlistan, lera ner sig och få ett rejält garv? Jag vet inte om denna tränare är representativ, kanske är han undantaget.
Vad SCF skulle kunna göra är att sätta ihop en checklista för vad man bör tänka på om man arrangerar lokala race. SCF borde ha kunskaper som de kan dela med sig av. Cheklistan kan innehålla (eg. självklara) punkter ta med första förband, ha mobil med, trafikregler och vanligt hyfs mot gående gäller, spärra av uppenbart livfarliga felsvängar, när det kan vara bra att ha flaggvakt/någon som kollar att banan är klar, etc. Det kan vara ett sätt att få dialog med lokala initiativ, istället för konfikt.
Och en sak till: tänk om SCF, Cykelfrämjandet och Cykelsällskapet kunde gå ihop och jobba tillsammans för en bra cykelmiljö i städer och längs trafikerade vägar samt för att man ska få ha cykla på tåg. Då kanske det börjar hända saker?
/Stina
Dr Spoke får mig att minnas ett samtal jag hade med en lvg-tränare i en klubb. Vi kom in på MTB-cykling. MTB var enligt tränaren OK som vinterträning på (grus)väg, att köra i skogen var för farligt. Vi pratade om cyclocross och att tävlingarna där startar när de flesta lvg-säsongen är slut. Cyclocross var bra som vinterträning på (grus)väg, cyclocrosstävlingar hade (gissa vad?) för hög skaderisk. På vinter skulle man cykla väg och träna inne.
Jag är fult medveten om att vissa satsar allt på sin lvg-karriär och ser inget fel i det. Men var är lusten till cykling? Ska tränaren döda all experimentlust eller ska individen få välja? Vad är det för fel att ställa upp i motionsklass/lokalt (svart)race, kanske komma långt ner i resultatlistan, lera ner sig och få ett rejält garv? Jag vet inte om denna tränare är representativ, kanske är han undantaget.
Vad SCF skulle kunna göra är att sätta ihop en checklista för vad man bör tänka på om man arrangerar lokala race. SCF borde ha kunskaper som de kan dela med sig av. Cheklistan kan innehålla (eg. självklara) punkter ta med första förband, ha mobil med, trafikregler och vanligt hyfs mot gående gäller, spärra av uppenbart livfarliga felsvängar, när det kan vara bra att ha flaggvakt/någon som kollar att banan är klar, etc. Det kan vara ett sätt att få dialog med lokala initiativ, istället för konfikt.
Och en sak till: tänk om SCF, Cykelfrämjandet och Cykelsällskapet kunde gå ihop och jobba tillsammans för en bra cykelmiljö i städer och längs trafikerade vägar samt för att man ska få ha cykla på tåg. Då kanske det börjar hända saker?
/Stina
