Jag blir uppriktigt ledsen över det illvilliga försöket att polarisera cyklister mot varandra. Det är väl både bra och skitkul att fler börjar cykla. Rätt var det är blir det en galen försäljningsökning av skoöverdrag och dubbdäck på hösten.
Cyklar varje dag från närkommun och i stort sett genom stan. Nästan aldrig hamnar jag i konflikter med andra cyklister. Däremot blir det ibland en vänlig nick när man har lämnat väg eller litet rödljussnack. Visst finns det iphone-vinglande damer och stressade gubbar men det är för mig ett i sammanhanget väldigt litet problem. Två gånger har jag kraschat, på ca 2 000 pendelmil på två år. Båda gångerna berodde det på kombinationen av bilar, dålig infrastruktur och att jag höll för hög fart för att kunna förhindra olyckan.
Gör inte Götgatans extrema situation till ett exempel på hur cyklingen ska hanteras. Den är ett särfall i Stockholm. De frågor som borde diskuteras är:
- Hur kan cykling öka ännu mera, hur ska vi ersätta biltransporter med cykelpendling
- Vilken infrastruktur behövs för att stödja utvecklingen, för pendling till staden och transporter i den?
- Hur kan vi tillgodose olika cykeltrafikanters behov av möjligheter?
- Hur ska vi främja en god ordning, stort hänsynstagande och positiv attityd mellan olika trafikanter?
Att i detta sammanhang börja med att hetsa mot uppretade långpendlare är skitdumt på alla plan. Det för inte de viktiga frågorna framåt utan bidrar bara till sämre trafikklimat.
