GoranS
Aktiv medlem
Dopingtråden
Du har säkert rätt. Tyvärr har jag svårt att känna någon större sympati för Freire i denna fråga då jag är tämligen övertygad om att Rasmussen har rätt i denna fråga.
Börjar f.ö. bli rätt less på alla idrottspajaser som ska stämma personer som pekar ut dom för dopning och det sen visar sig att de dopat sig ut till örsnibbarna. LA är väl skräckexemplet i den skolan. Känns ju inte direkt som någon världsförbättrande aktivitet att uppta domstolarnas tid med ett urspårat och bortom all rimlighet eskalerat sandlådekrig. Jag förstår förvisso att det ligger ngn sorts logik i det, de vill ju upprätthålla skenet av att de är rena och då "måste" de vara så extremt upprörda över de "falska anklagelserna" att de stämmer den som "förtalat" dom.
Kan tycka att vad det gäller trovärdighet så är Rittsels approach faktiskt minst lika bra, oavsett om han varit dopad eller ej. Att bara säga att han var ren men att han inte ser någon vits i att stämma Rasmussen är för mig ett lika torvärdigt försvar som att gå skruva upp tonläget via att gå domstolsvägen.
Sen kan det ju förstås finnas ekonomiska överväganden bakom en stämning. Om en cyklist verkligen falskeligen utpekats som dopare av en cyklist som erkänt dopning och den senare tjänar pengar på detta, som Rasmussen troligen gör i detta fall genom att bokförsäljningen kan antas gå upp, så är det ju rätt förståligt om den utpekade tycker det är orättvist och vidtar åtgärder.
Börjar f.ö. bli rätt less på alla idrottspajaser som ska stämma personer som pekar ut dom för dopning och det sen visar sig att de dopat sig ut till örsnibbarna. LA är väl skräckexemplet i den skolan. Känns ju inte direkt som någon världsförbättrande aktivitet att uppta domstolarnas tid med ett urspårat och bortom all rimlighet eskalerat sandlådekrig. Jag förstår förvisso att det ligger ngn sorts logik i det, de vill ju upprätthålla skenet av att de är rena och då "måste" de vara så extremt upprörda över de "falska anklagelserna" att de stämmer den som "förtalat" dom.
Kan tycka att vad det gäller trovärdighet så är Rittsels approach faktiskt minst lika bra, oavsett om han varit dopad eller ej. Att bara säga att han var ren men att han inte ser någon vits i att stämma Rasmussen är för mig ett lika torvärdigt försvar som att gå skruva upp tonläget via att gå domstolsvägen.
Sen kan det ju förstås finnas ekonomiska överväganden bakom en stämning. Om en cyklist verkligen falskeligen utpekats som dopare av en cyklist som erkänt dopning och den senare tjänar pengar på detta, som Rasmussen troligen gör i detta fall genom att bokförsäljningen kan antas gå upp, så är det ju rätt förståligt om den utpekade tycker det är orättvist och vidtar åtgärder.
