Problemen som jag ser med en "amnesti" är bl.a. att dopning inte är en engångsföreteelse utan något som fuskarna gör kontinuerligt, vecka ut & vecka in, år efter år. Om det visar sig att WADAs tester inte kan hitta doparna, varför skulle de som idag gör det träda fram och lägga korten på ordet när de lika gärna kan fortsätta (och kanske t.o.m. öka övertaget mot de rena)?
Dessutom är det inte de enskilda dopningsfallen inom cykelsporten var för sig som är problemet utan den kultur av "performance enhancement" som verkar leva kvar från 60-, 70-, 80- och 90-talen och där med är det inte heller de enskilda cyklisterna som ska jagas av WADA utan ledarna, tränarna och läkarna som gör det möjligt att syssla med skiten. Bloddopning är lite mer avancerat än att peta i sin en karta ryssfemmor, det är bara blåögd att tro att stallen inte har något med det att göra. Jag tror inte på att en amnesti kommer ändra på detta. Men rosenrasande? Nä det tror jag inte jag är. Men jag tror det finns bättre sätt att långsiktigt komma till bukt med problemen än att sopa de gamla synderna under mattan och låta de som syndat köra vidare som stallchefer, sportdirektörer och tränare för nya generationer.
Tror inte heller på idén att släppa dopningen fri (inte ens begränsat till "proffsnivå"), det riskerar döda cykelsportens framtid helt. För vem vill att ens barn börjar med något som innebär att de måste pumpa sig fulla med steroider, testosteron, HGH, EPO mm för de blir tillräckligt bra? Och vilka amatörcyklister/motionärer vill vara del av och identifiera sig med en sport där eliten öppet sysslar med dopning? Det blir inte heller mer rättvist med fri dopning, individer reagerar olika på läkemedel och för vissa svarar kroppen därför bättre på dopningskurer än för andra. Och vem ska ta ansvaret för bieffekterna av legaliserad dopning?