En strunt sak för en happyit...

En strunt sak för en happyit...
Det var nära att ångesten fick fotfäste igen. Tog bilen för första gången på en vecka idag då det äntligen var min tur att få hämta Dottern. Och bil j?veln börjar med ökande tydlighet låta mig höra att något har lossnat. Jag har blivit handlingsförlamad med stark ångest för mindre. Mycket mindre. Så att jag håller ihop är till största delen tack vare den underbaraste människan på jorden som ser livet ur ett annat perspektiv. Att montera Trailgator för att kunna ta cykel imorgon kunde lika gärna passerat som bästa julklappen. Så huxflux är min nödlösning ett löfte.

Nu har vi duschat och myser i soffan precis som vanligt och tanken på att cykla till dagis blir allt mindre hotfull tack vare att mitt barn visade vägen med sin entusiasm och omtanke. Hur många femåringar ger sin pappa en lång kram för att lugna ner honom när han säger att han känner sig stressad?
Har fått intrycket att modern inte behandlas på samma omtänksamma vis utan får utstå mycket tjat.

Puh. Det gjorde ont i magen, men jag har hantera en riktig motgång igen. *klapp på axel*

Ännu ett varmt tack till all uppmuntran och stöd. Ni har en viktig roll i att jag orkade.
 
En strunt sak för en happyit...
Man växer genom att övervinna hinder. Njut av känslan, var stolt över din kloka dotters respekt och kärlek!
 
En strunt sak för en happyit...
oskka skrev:
-------------------------------------------------------
> Nu har vi duschat och myser i soffan precis som
> vanligt och tanken på att cykla till dagis blir
> allt mindre hotfull tack vare att mitt barn visade
> vägen med sin entusiasm och omtanke. Hur många
> femåringar ger sin pappa en lång kram för att
> lugna ner honom när han säger att han känner
> sig stressad?

:) Fint.
 
En strunt sak för en happyit...
Så där ja. Nu är man fri från förkylningen också. Inte ofta man är tacksam för att ens dotter delar med sig av senaste basill/virus mutationen, men den här gången kom den lägligt och gav mig alibi att få tänka och känna efter.

Det stora är att jag har hanterat en situation med stark stress och orkade lösa problemen utan att bryta ihop. Samt nu fundera på om det kan funka att göra mig fri bilen. Nu när stormen inombords lagt sig ser jag fram emot att börja åka cykel med dottern till och från dagis. Hon gör det definitiv!

För att testa hur kroppen mår efter förkylningen provade jag att cykla till affären idag. Gick bra. På vägen hem insåg jag hur stort mitt hjärnspöke har varit, för det var bara en sak störde mig. Mina chinos gör att det blir obekvämt för genitalierna.

Synd att jag har så nära till jobbet i morgon. :-)
 
Tillbaka
Topp