Era erfarenheter av cykling efter antibiotikakurer?

[dileno]

Är ute efter era egna erfarenheter av träning (cykel) efter antibiotikakurer. Främst för infektioner i luftvägarna, t ex halsfluss, streptokocker, moraxella och sådant (o)skoj men kanske också kurer efter skador och dyl.

Helst ska man ju inte träna under en antibiotikakur, som normalt sett är 7-10 dagar. Framför allt inte vid infektion i luftvägarna. Äter man antibiotika pga annat fungerar det bättre. Men efter en kur - hur går det sedan för er att komma igång igen? Segt? Snabbt på banan? Hur tidigt kör ni hårdare träning eller t o m tävlar, t ex långlopp eller dyl?

För min del - tidigare år när jag cyklade mer än jag gör nu, blev det rätt mycket start och stopp mellan träningsblocken - kör ett eller två träningsblock á 3-4 v, sedan en kur på det och sedan starta om med träningen, ofta från blocket före det senaste. Känslan är att en kur spolar tillbaka träningen åtminstone 1 månad eller mer, lite beroende på.

Just nu kommer jag från två kurer, en slutet på juni (kåvepenin) och en ny slutet på juli, däremellan halsont i nästan 4 v och ingen träning. Efter några kortare turer med hög puls känns det som att jag börjar om som efter vinteruppehållet (typ 4-6 v efter säsongen i typ nov/dec.

Så, hur brukar det fungera för er? Några speciella tips eller råd?

 

[Trengil]

Mina anekdoter säger att det är hur pass sjuk jag varit och vart det satt sig som påverkar min form när jag återgår till träningen. Detta vid både virusinfektioner eller när jag fått äta antibiotika. Så min slutsats är att själva kurens inverkan kanske är försumbar jämfört med sjukdomens effekt. Om då en antibiotikakur kan förkorta sjukdomstiden så borde det ju snarare ha en positiv effekt jämfört med om du skulle vara borta från träningen längre.

Men jag är bara en snubbe som gissar på internet. Finns studier på detta för den som orka gräva :)

 

[BengtG]

Min erfarenhet är att absolut inte träna med en infektion i kroppen.

 

[-Andy-]

Vänta med träningen tills du är 100% helt frisk är min rekommendation. Hellre ett par dagar
/en vecka extra vila än många veckor med förlängd eller förvärrad sjukdom.

Jag cyklade hem min cykel som varit på service och tog det verkligen jättelugnt tyckte jag (blev inte svettig eller hade inte speciellt hög puls). Men skiten jag hade i luftvägarna satte sig på struplocket. Jag vaknade på natten två dagar senare av att jag inte fick någon luft (struplocket hade låst sig i stängt läge) vilket gjorde att jag inte kunde andas över huvud taget. Värsta paniken och dödsångesten över kvävningen p.g.a. att det var helt stopp ner till lungorna. Jag hostade till efter 3-4 misslyckade andetag vilket öppnade upp struplocket litegrann så att jag kunde kippa efter luft. Efter ett par rejäla hostningar till fick jag mer luft som tur var och jag kunde andas hyfsat normalt igen. Det var det värsta jag någonsin varit med om.

Förutom dödsångesten jag upplevde så var jag borta från träningen i 3 månader. Efter det tar jag gärna några dagar extra vila och passar på att serva/göra rent cykeln.

 

[ooms]

Vänta med träningen tills du är 100% helt frisk är min rekommendation. Hellre ett par dagar
/en vecka extra vila än många veckor med förlängd eller förvärrad sjukdom.

+1
Att åka på lång sjukdomsperiod och upprepade antibiotikakurer tyder på att man är för ivrig och/eller kör för hårt. Kroppen hinner inte återhämta sig och man drar lättare på sig infektioner.

 

[dileno]

Mycket kloka svar.

Någon som är småbarnsförälder och lyckas? Tycker mig se var och varannan småbarnsförälder ute och cykla för fulla muggar och t o m någon eller två stå på pallen, hur f-n gör man då?

Jag tänker också att man vill ju bli bättre och då måste man ta i ibland. Cykelpendling 2 x 20 min per dag är liksom inte så mkt kvalité..

Eller så tar man dessa år och mer "trivselcyklar" och låter det bli lite som det blir.

 

[petkri]

Hej!

Det viktigaste - att man aldrig ska träna med en infektion i kroppen - har ju redan poängterats, men apropå din fråga: Som du säkert märkt efter ett antal antibiotikakurer tar ju antibiotika även kål på kroppens goda bakterier. Bredspektrumantibiotika (som alltså täcker in ett brett spektrum av bakterier) kan ju i det närmaste dränera magen och ofta innebära diarréer kuren ut. Detta i sig innebär ju en dränering av energi också och även fast kuren är slut kan det ta månader innan magen (och resten av kroppen) är helt på banan igen! Med detta sagt är det ju inte så konstigt att det kan kännas att formen som fanns där innan antibiotikakuren är ett minne blott vid omstart ...

För egen del har jag hittills i livet tack och lov lyckats begränsa mig till endast en antibiotikakur och det var i samband med en bakterieinfektion i ett finger förra året. Jag åt en antibiotikakur på 10 dagar och var totalt kass i magen i lika många dagar. Jag försökte möta upp eländet med probiotika (Proviva) vilket bromsade in det värsta, men det var ändå jäkligt tufft för magen.

Efter infektionen och antibiotikakuren upplevde jag att det tog månader att bygga upp samma form som tidigare. Den första månaden efter infektionen kände jag mig helt urlakad i kroppen och tog det också väldigt lugnt och körde i princip bara rullpass den första tiden, för att sedan öka på intensiteten för att till slut våga trycka på ordentligt. Jag tänker att min tappade form berodde på en kombination av infektionen, antibiotikakuren, kroppens och immunförsvarets återhämtningsbehov och det faktum att jag avstod träning under ett par veckors tid.

I mitt fall rörde det sig ju inte heller om en luftvägsinfektion vilket som tidigare nämnts också är att ta särskild hänsyn till, men detta var iaf min upplevelse av träning efter en antibiotikakur.

Ta hand om dig och pressa dig inte för hårt! Tänk också på att immunförsvaret får en tillfällig svacka efter intensiv träning eller ett lopp, vilket gör det lättare att dra på sig nya infektioner under återhämtningsfasen.

Mvh
Kristofer