Lundberg:
Dem var det innan dem blev fakengers iallafall, ha ha ha!
Nährå, skämt åsido - men är man tillräckligt hängiven för att utsätta frivilligt för den maskeraden, så är man i regel tillräckligt hängiven för att vara uppriktigt cykelintresserad med... Risken är väl något tiotal år fram i tiden, när fakenger-trenden blir en hel generation gammal och vi får en ny generation cyklister som går direkt in fakenger-stadiet utan att först passera stadiet "riktig" cyklist... Man börjar ju redan se dem nu, som går in på Sportson och köper en N.Y Taxi-gul fixie-specialized fast dem egentligen aldrig har cyklat "på riktigt" förr. Det är ju bokstavligt talat en livsfara att ha sådana människor fritt ute i trafiken på en fixie - helst med korgar på pedalerna, det verkar ju "tidsenligt".
dtb:
Självklart är det ju så att cykling handlar oerhört mycket om identifikation, eller kanske mer precist ett uttryck för sin egen identitet. I mångt och mycket så har cykling på happyiternas nivå väldigt lite med Punkt A till Punkt B att göra... Cykling är inte bara ett sätt att leva, det är ett sätt att se på livet.
Det som kanske stör mig personligen lite, som i viss mån, går ut över dessa fakengers. Det är dem som är för lata för att uttrycka en egen identitet på cykeln, och därför rakt av stjäl någon annans.
Nu kan man ju, både filosofiskt och rent psykologiskt, hävda att all vår personlighet bara är en pyttipanna av de människor vi mött och, medvetet eller undermedvetet, låtit oss influeras av. Och det är väl en del av charmen med hela den sociala mänskligheten...
Men att oblygt kopiera ett färdigt koncept rakt av, det är i 9 av 10 fall inte en fråga om uttryck av egen personlig stil, utan snarare ett uttryck av brist på densamma. (OJ, det där skulle jag inte sagt, nu kommer hagelstormen - fram med popcornen!) Ha ha...