En lite sedelärande historia från i våras:
Fredag em: slutade tidigt från jobbet eftersom jobbresa till Japan var inbokade med utresa lördag em. Passar självklart på att ge mig ut i skogen på cykeln innan det var dags att hämta barnen. Kör rakt in i en lågt hängande grangren och får en kvist rakt i ögat. Avslutar rundan med rinnande öga och begränsat djupseende.
Lördag morgon: Vaknar med igensvullet öga. Eftersom frun är på jobbet får jag köra till akuten själv med treårig dotter och noll djupseende. Krypkör. Får utskrivet Chloromycetin, antibiotika för ögat. Krypkör hem och packar färdigt.
Lördag em-söndag em: Lider mig igenom 13 h flygning och anländer till Tokyo. Försöker i smått surrealistiskt tillstånd av jetlag och ögonsmärta sightsea lite i Tokyo. Utan djupseende.
Måndag-tisdag: Jobbmöten med våra distributörer och vår Japanchef. Japaner är lite smått fobiska mot kroppsvätskor, man får t.ex. absolut inte snyta sig öppet. Så jag försöker på mycket diskret sätt hålla ögat torrt från rinnande var, tårar och ögonsalva med en liten näsduk.
Onsdag: Flyger hem. Svullnaden börjar lägga sig, har djupseende igen.
Torsdag: Kompledig. Tar långtur på mtb. Fortfarande utan glasögon.
Moral: Chloromycetin hjälper mot ögonproblem, men inte mot dumhet att cykla mtb utan glasögon. Japan är ett ovanligt 2-dimensionellt och surrealistiskt land.
