Stevie DeVille
Aktiv medlem
Första turen med spd
Jag har i alla tider kört plattisar i skogen men nu, i samband med ny cykel, klämde jag till och köpte spd-pedaler. Shimano 540 blev det. Igår var det dags för första turen, ett varv på fornstigen. Vilken skillnad det var! Jag har cyklat i skogen sen jag var fem år (d v s 23 år) och aldrig tyckt att plattisar begränsat mig, men ack så fel jag haft.
Skillnaden i driv var enorm. Tidigare har jag haft problem att ta mig upp för vissa backar, men nu gick det som en dans. Jag fick ett mycket jämnare pedalvarv vilket gjorde att bakhjulet inte släppte alls på samma vis. (En annan bidragande orsak var att jag kände mig lite osäker på att klicka ur och därför tryckte på lite extra för att komma upp och inte klota i stöket.)
Nerför har jag tidigare fipplat och grejat för att få fötterna rätt men nu sitter de ju bokstavligen fast så självförtroendet var på topp. Det faktum att man kan dra i pedalerna gör också att man kan balansera cykeln med fötterna på ett helt annat sätt. Kontentan för de som är tveksamma är att om det är någonstans man har verklig glädje av att sitta fast är det i skogen.
Om jag ramlade någon gång? Jodå. En gång blev det. Såklart på slät och fin stig där jag slappnade av lite väl. Landade dock mjukt i gräset.
Sammantaget en väldigt positiv upplevelse. Trodde verkligen inte att skillnaden skulle vara så stor.
Ps. Jag kör SPD-SL på landsvägscykeln, så viss vana vid att sitta fast fanns sedan innan.
Skillnaden i driv var enorm. Tidigare har jag haft problem att ta mig upp för vissa backar, men nu gick det som en dans. Jag fick ett mycket jämnare pedalvarv vilket gjorde att bakhjulet inte släppte alls på samma vis. (En annan bidragande orsak var att jag kände mig lite osäker på att klicka ur och därför tryckte på lite extra för att komma upp och inte klota i stöket.)
Nerför har jag tidigare fipplat och grejat för att få fötterna rätt men nu sitter de ju bokstavligen fast så självförtroendet var på topp. Det faktum att man kan dra i pedalerna gör också att man kan balansera cykeln med fötterna på ett helt annat sätt. Kontentan för de som är tveksamma är att om det är någonstans man har verklig glädje av att sitta fast är det i skogen.
Om jag ramlade någon gång? Jodå. En gång blev det. Såklart på slät och fin stig där jag slappnade av lite väl. Landade dock mjukt i gräset.
Sammantaget en väldigt positiv upplevelse. Trodde verkligen inte att skillnaden skulle vara så stor.
Ps. Jag kör SPD-SL på landsvägscykeln, så viss vana vid att sitta fast fanns sedan innan.

