kais01
Aktiv medlem
Funderingar kring drivlinekonfigurationer, utväxlingar och maximalt spann
på en längre landsvägsrunda har man sällan ork eller är det ens smart utnyttja högre utväxlingar än säg 100 växeltum. man stumnar fort om man ändå gör det. annat är det vid kortare spurter som vid pendling. då kan det vara roligt ha tillgång till högre växlar än så.På min landsvägshoj har jag 4,42:1 (53:12) som högsta utväxling. Jag fick användning av den senast i förra veckan då jag låg och pressade 55 km/h i nedförsbacken vid Sagån mellan Enköping och Västerås.
Visa bilaga 702539
växeltum är ett gammalt och envist kvarhängande mått på cyklars utväxling, och utgörs av storleken på fiktiva hjulet pedalerna tycks sitta på. mycket lätt räkna ut närmast i huvudet och trots det antikverade tum-måttet ett mer intuitivt och lättförståeligt sätt att uttrycka utväxling än meter per pedalvarv. t ex 26 tums hjul och lika stort fram- som bakdrev "26 växeltum". 4 ggr större framdrev t ex 48/12 "108 växeltum".
som jämförelse har en gammal höghjuling knappast mer än 60, för sen räcker inte benen ner till tramporna. en vanlig treväxlad hoj ligger på cirka 40-60-80. 80 är ett bra riktmärke för landsvägsåka på plan mark utan vind.
vid en spurt pelle i botten med pigga ben i just den nedförsbacken knappast nytta av mer än 120.
det är förresten trevligare att svänga in till höger ovanför backen och ta den parallella vägen via nykvarn?

