Kort RR: Söndagmorgon 6:30. Thomas är RejsReady och taggad. Sambon säger att slemproppen precis har gått och att sjukhus bör uppsökas för undersökning så allt är okej. Mölndals sjukhus undersöker och säger att det är bebis på G och att vi ska åka till Östra sjukhuset för där är de bättre på för tidigt födda barn. Thomas tänker: WTF, det är ju 1,5 månader kvar, det här får de fixa för jag har cykling planerad!
Sagt och gjort, klockan 10 var vi där(lånade pappas bil för vi hade samåkt med Karlstadfolket ner till GBG då vår bil är paj). Inser att rejset är kört så att säga, det blir ingen cykeltävling för mej, naiv som jag är trodde jag in i det sista att det skulle bli åka av för mej men icke.
Bromsmedicin för att stoppa den för tidigt igångsatta födseln sattes in, ultraljud, undersökningar hit och dit, en massa barnmorskor som avlöste varandra, tiden gick och plötsligt är det måndag morgon och vattnet går (för de oinvigda betyder det att bebisen är på väg, vattnet den badat i de senaste 7,5 månaderna är borta och nu ska den, bebisen, ut på ett sätt eller annat) och eftersom livet i magen ligger på tvären så tar det ca 30 minuter så står jag med ett nytt liv i mina armar efter ett akut kejsarsnitt. Galet surrealistiskt, känns som en konstig dröm, men visst är det verklighet för det är full fart på vårdfolket som undersöker det ena och det andra på både bebis och mamma. Magar sys igen, luftvägar rensas etc etc. Måndag 12:30 i GBG, utan egen bil, med första sonen hos farfar och farmor, utan någon packning, rena kläder etc etc. Vi skulle ju bara göra ett kort besök i GBG för att pappa själviskt skulle få utlopp för sina barnsliga lustar i form av gubbdownhill... :)