Äntligen årspremiär för långpendling Nyköping-Södertälje i morse! Upp 04:30, en kopp starkt kaffe, och en tallrik Müslibranflakes med blåbärsyoughurt. Ute ser jag att det är stjärnklart och fint och tempen visar +3, upplagt för en njutbar pendling med andra ord! Ut till cykeln och iväg, vinden är utlovad till 4 m/s västlig, men känns mindre, näst intill vindstilla faktiskt, och långt bort i horisonten kan man ana en liten strimma av morgonens första ljus om man tittar noga. Efter bara någon kilometers cykling, innan jag ens kommit fram till Nyköpings centrum, så ser jag något som rör sig på cyklelbanan en bit fram, ser snart att det är en person som går där, fast på ett märkligt lite vinglande sätt. Kommer närmare och ser att det är en tjej i 20års åldern, uppenbarligen påtagligt alkoholpåverkad. Strax innan kl.5 en Torsdag morgon?,...flera kilometer utanför stan...? Slås av tanken att hjälpa henne på något sätt, men gör bedömningen att hon trots allt är så pass medveten att hon kan ta vara på sig själv, och "hotbilden" vid den här tidpunkten borde vara i det närmaste obefintlig, så jag cancelerar mina hjälteplaner för den här gången och fortsätter. Väl framme i Nyköping så lyfter jag cykeln över en gångviadukt och när jag kliver upp på andra sidan så hör jag vårfåglar kvittra i ett träd. Njuter några ögonblick av detta och rullar sedan genom staden, helt ensam på gatorna. Ut på landet igen, konstaterar att 40mm Kendadäck rullar på riktigt bra, bra mycket bättre än de 32mm Biltema däck som jag körde på förra vintern/våren. Känner nu lite svag sidvind, men det stör inte alls, nästan behagligt eftersom jag nog har tagit på en tröja för mycket. Händelselös men mycket njutbar pendling vidare uppåt längs gamla E4/riksettan. Ljuset börjar så sakteliga komma och konturerna blir tydligare. I höjd med infarten mot Öknaskolan ser jag något svart och hårigt mitt på vägen, blir först lite sorgsen vid tanken på ännu ett stackars djur som fått släppa livet till för bilismens framfart, men plötsligt delar sig hårbollen i två som springer åt varsitt håll, tydligen var det två svarta katter som tog sitt ansvar för kattsläktets fortlevnad, mitt på gamla E4n..... förvisso en ganska ostörd plats vid den här tiden på dygnet.
Inget dramatiskt händer sedan förrän på järnvägsbron precis efter Vagnhärad, då halva baklyset lossnar och "exploderar" mot marken i ungefär så många delar som det är tillverkat av, eller förmodligen ännu flera. Trafiken har tilltagit lite nu och jag inser att det knappast är räddningsbart, så det är bara att rulla på, och nu är det såpass ljust att det inte behövs längre, blir att fixa ihop något under dagen.
Solen har kommit upp och naturupplevelsen är total, stannar till strax söder om Tullgarn för att föreviga ögonblicket och njuta av utsikten någon minut.
Vidare upp förbi Hölö börjar jag känna mig lite matt i benen, men intalar mig att rulla på en bit till. Kommer ut på fälten söder om Järna och känner.... motvind! Det skulle det inte bli, möjligen sida, men här är det banne mig alltid motvind, oavsett vilket håll man cyklar, eller tidpunkt. I väderprognosen för Järna borde man skippa vindriktingen och bara skriva "motvind, 4/m/s"! Tröstar mig med bananen som jag har i ryggsäcken och ett par minuters rast igen. Lite energi får jag tillbaka, men det går ganska trögt över kullarna mellan Järna och Pershagen, och för första gången på resan så börjar jag sakna lite flera växlar än 3, i vissa backar blir det nu till att trampa på med "stumfilmskadens" på 2an och sen slänga i 3an och knappt orka....... Hur som helst är det inte värre än att det är uthärdligt, och de sista kilometrarna in mot Pershagen passeras, om än med lite lägre tempo. Börjar se slutet på resan nu, med blandade känslor, skönt att komma fram och vila benen lite, men samtidigt är inte jättemånga morgnar så njutbara som denna, och nu är det snart slut. Rullar nerför backen från Södertälje syd och ska precis svänga av cykelbanan och in i rondellen. på andra sidan rondellen kommer det en röd bil som bromsar in och stannar, får ögon kontakt med föraren och har väl kanske 6-7-meter kvar till honom, då kör plötsligt fanskapet in i rondellen! Lyckas dra på en stoppsladd för att inte köra rakt in i honom och gira in mot kantstenarna i mitten, blir så när klämd mellan bilen och kanten, och det är otäckt nära att jag placerar en välriktad spark i sidan på hans fjollröda arselförflyttare, men avstår ändå, mest av pur förvåning tror jag. En liten pulshöjare med bara hundratal meter kvar. Kliver på igen och rullar den sista biten, trots allt en lyckad pendlingspremiär, med en del oväntade inslag!
Mvh Ulf S.
