När mobilklockan väcker mig, känns det märkligt mörkt ute, kollar snabbt vädret för Nyköping och där är bara sol, stiger upp och ser att verkligheten är betydligt mera mulen. Snabb morgontoalett och frukost med müsli och starkt kaffe. När jag tittar ut ser jag de första regndropparna falla på terassens trädäck. Funderar ett par sekunder, men motstår tanken på att krypa ner hos frun i den varma sängen och sova ett par timmar till.....
Upp på min gamla Rex/Mercierracer som är utsedd följeslagare idag och iväg norrut. Det är lite småruggit den första kilometern men sedan infinner sig en småmysig känsla, regnet har nästan upphört, känner bara några droppar då och då jag tittar ut mot havet och ser mörka moln här och där, blandat med strimmor av sol. Kommer att tänka på mina år som seglare, jag älskade att vakna upp tidigt någonstans i ytterskärgården, koka en kopp kaffe och gå upp i sittbrunnen, ta fram sjökortet och sätta mig en stund för att planera dagens rutt.... blicka ut över havet för att läsa vindar och väder..... En härlig frihet det också.
Nickar artigt åt en äldre dam som promenerar genom Nyköping, men hon ser mig inte, hon strosar fram med huvudet något lyft, som att hon njuter av att andas in morgonluften.
Den gamla Rexen rullar på bra, det känns nästan för bra och funderar på om jag har fått medvind, men bensinmackarnas flaggor vid norra utfarten hänger i princip rakt ner. Det stärker sjävförtroendet en gnutta och jag ökar på tempot lite..... det är roligt att cykla den här morgonen!. Vid Vagnhärad känns benen fortfarande starka och jag beslutar mig för att hoppa över bananstoppet och köra i ett sträck. Backarna efter Tullgarn passeras på höga växlar och med god fart..... Rexens tubdäck är stenhårt pumpade, varje litet gruskorn resulterar i ett litet hopp på någon centimeter, kanske inte så effektivt, men det känns krispigt och rått på något sätt, och ökar nog på fartkänslan ytterligare...... För ett ögonblick så känner jag lite vind sida/mot vid avfarten mot Mörkö, men jag trotsar det, går ner i bocken och tar i och sedan mattas vinden av igen.... Jag tar en kamp med en buss som stannar vid varje hållplats efter den gamla riksettan upp mot Södertälje, den slutar nog oavgjort. Bussen startar från en hållplats något 30tal meter innan jag hinner ifatt, sedan drar den ifrån lite, för att sedan stanna igen efter några kilometer och jag hinner precis i fatt igen innan den startar..... och så håller vi på någon mil.
Även den sista biten från Saltå kvarn och uppåt rullar på bra och regnet har upphört helt nu. Här brukar det vara en del trafik, men uppenbarligen så är jag tidigare framme än vanligt så det är förvånansvärt lugnt hela vägen in mot Södertälje och målet, klockan visar dessutom på ny rekordtid, vilket ger möjlighet till en lugn kopp kaffe innan arbetsdagens början.
En lite fuktig, men behaglig och småmysig pendling.
Mvh Ulf S.
