Nu är jag hemma igen och här kommer en uppföljning av min resa i Nya Zeeland med några bifogade bilder.
Har valt att nämna ett fåtal händelser och platser som är speciellt intresse samt några cykelrelaterade händelser. Tack för alla trips jag fått av er. Tyvärr hade vi inte tid att utforska allt det ni föreslog men en del han vi med, här är ett urval.
Vi hyrde bil på www.acerentalcars.co.nz i 25 dagar som vi använde när vi färdades över öarna.
Nordön:
Fallskärmshoppning Lake Taupo
Hoppade ett tandemhopp med Amerikanske Kevin som jobbade vid Taupo Tandem Skydive, www.tts.net.nz 12 000 fot och 45 sekunders frifall, konstig känsla när man sitter framför instruktören i planet och bara måste gilla läget. Helt klart kul och jag skulle göra det igen om någon annan betalade åt mig men mer kul än så tycker jag inte att det var. Kostade ca 840 kr för hoppet och ytterligare hundra för fotot på cd. Det ser lugnt och stillsamt ut på bilderna när folk hoppar fallskärm men det kan jag säga, det är INTE lugnt! Man åker ju i 200km/h!
Efter fallskärmshoppningen hyrde vi cyklar och cyklade till Puka Falls.
Hyrde av, www.freerideguide.co.nz i Lake Taupo. Om jag minns rätt kostade en heldag 50 NZD = 250kr och en halv dag, 35NZD = 175kr. Helt ok cyklar om man bara skall cykla XC. Cyklarna var Specialized Hardrock. OBS se till att ändra bromsvajrarna till ” North American style” Nya Zeeländarna kör som Engelsmännen med bakbromsen på vänster sida, livsfarligt om man måste panikbromsa. Cyklade på en fin byggd cykelstig ner till Puka Falls och hem mot Taupo city på en motsvarande stig. (Enkel cykling men underhållande)
Wellington:
Här tog jag buss nr 12 (tror jag) från ”Cortney Place” mot ”Karori” där
http://www.mudcycles.co.nz/ håller till. Bussen tog ca 15 minuter och man kan köpa en tur och retur biljett så spar man pengar.
Fem minuter från Mud cycles ligger flera berg där man byggt en stor MTB park, ”Makara mountainbike park”. Hyrde halvdag för 125kr! Helt ok HT med discbroms.
Härlig cykling på fina singletracks. Ganska spännande på sina håll där man kunde falla en 20 meter om man klantade till det. Träffade ett par ”locals” som jag hängde på ned från toppen. Skönt att inte vara ensam om nått händer. Dessutom hade jag inte nått ”repair kit” med mig.
Skyllt på vägen till MTB parken i Wellington.
Bilder från Makara parken:
Vet inte hur detta började men det kändes nästan religiöst att passera detta träd med alla uttjänta klingor.
Sydön:
Vi bodde på många underbara ställen men jag orkar inte beskriva allt utan nöjer mig med de cykelrelaterade och annat intressant.
Queenstown.
Härlig stad! Visst blir man påmind om all hets kring äventyrsarrangemangen men det är lätt att blunda för det då stan ligger så vackert. Vilka häftiga berg alltså.
Här hyrde jag cykel och fick en lång och härligt underbar tur, dock med ett snöpligt slut.
Jag hyrde en enkel hardtail på
http://www.outsidesports.co.nz/retail/bike_hire.htm
Dom hade även finare FS cyklar men jag nöjde mig med en HT.
Fick en spårkarta på www.mountainbike.co.nz/shops/new/118.htm
Jag valde att cykla väster ut längs stora vägen, planerade att cykla turen runt ”Moke lake/ Lake Dispute”. När stan tog slut cyklade jag in på en stig som gick mellan sjön och vägen, vackert. Efter ca 20 minuter cyklade jag över stora vägen och påbörjade en stigning på en serpentinväg. Det tog mig 23 minuter och två korta stopp innan jag var uppe på krönet och kunde andas ut och börja njuta av den omgivande naturen. Allt var på topp förutom att jag visste att vattnet jag tagit med mig inte skulle räcka. Kom fram till ”Moke lake” och rundade sjön. Här börjar en underbar singletrack som går längs med sjön söder ut och ner mot Lake ”Dispute”. På denna sträcka träffade jag en trevlig Amerikansk tjej som var ute på sin Marin cykel med full XTR.
Pratade med henne och vi fortsatte färden ner tillsammans. Hon var vass på att cykla så jag fick anstränga mig för att inte tappa avståndet för mycket. Vi stannade vid en fors som passerade stigen och jag fyllde min flaska. Vattnet smakade gott och det gick inte att se att några får hade brukat om rådet på länge. Skönt, drack en liter direkt!
Amerikanskan tog bara en mun för hon hade kvar av eget vatten i sin camelback.
Vi slingrade oss ner mot Lake Wakatipu, sjön utanför Queenstown då jag började märka att hon hade svårt att hänga med men jag tänkte att hon kanske inte gillade stökiga utförslöpor lika mycket som jag. När vi nästan var nere började hon ta sig för magen och säga att det kanske inte var så bra ide att dricka vattnet i den där forsen och att hon började känna sig konstig i magen.
Vi fortsatte men hon fick svårare och svårare att cykla. Till slut kunde hon inte gå längre och hon blev ståendes med sina armar kring sin mage. Tillslut orkade hon inte stå heller..
Nu var vi dessutom lite vilse för de var så mycket stigar som gick till höger och vänster nere i skogen vid sjön och kartan hade en del detaljrikedom att önska…
Shit! vad är det som händer tänkte jag?
- Jag mår skit dåligt, men åk du, vänta inte på mig sa hon.
- Sällan sa jag, jag kan ju inte lämna dig ensam här i skogen när vi nästan är vilse med dom där smärtorna, tänk om det är allvarligt.
- Ja jag tror jag måste till sjukhuset!
- Jag tror du behöver en toa…
- Ja men det finns ingen toa!
- Då är det bara skogen som återstår är jag rädd för.
- Har du papper?
- Nä.
- Ok, gå du vidare så syns vi om fem minuter…
- Ok! Jag cyklade vidare i den täta skogen för att orientera mig, fick lite bättre koll på var vi var men det var en bit kvar till ”stora vägen”.
Efter drygt tio minuter letar jag mig tillbaka mot platsen där vi skiljdes åt. Konstaterar att stackaren inte har några cykelstrumpor på si längre, hon hade använt dom till, ja ni vet vad…
Hon har fortsatta smärtor och jag fick ta hennes cykel samtidigt som vi sakta gick längs stigen. Efter ca 30 minuter kom vi äntligen upp till vägen och den första bilen som vi uppmärksammade stannade och tog upp tjejen och hennes cykel för vidare transport mot stan. Huruvida hon åkte på sjukhuset eller inte och hur hon mår idag förtäljer inte historien.
Jag undrar om det verkligen var vattnet som sänkte henne, det tog typ bara 30 minuter innan hon var riktigt kass och hon drack bara en mun vatten till skillnad mot mig som drack litervis. Ska jag tacka Ducoral vaccinet jag kostade på mig innan resan?
Jag hade i alla fall en otroligt fin cykeltur, kan rekommendera den. Även en tur som kallas ”Monlight trail” skall vara fin och den passerar genom samma område men tar längre tid. Ca 4-5h.
Vet inte om jag nämnt det i ett tidigare inlägg men i planet på vägen till Nya Zeeland kräktes 76 åriga Gunvor rakt ut i sätet bredvid mig. Vad har jag för inverkan på folks hälsa kan man ju undra..
Kaikora. Där simmade med Delfiner. Det är svårt att få plats på båten då den är begränsat antal deltagare men jag lyckades komma med på en tur som avgick morgonen efter att vi anlänt till Kaikora.
Kan säga att det var kul! Hundratals ”Dusky” delfiner. Dom verkade tycka det var underhållande och roligt själv för dom var så nära att man kunde ta på dom men det hade arrangören bett oss att inte göra för att inte skrämma iväg dom. Jag tycker det var värt pengarna även om det gick på en 600 pix.
Ett underbart ställe på syd ön som jag skulle vilja rekommendera är ” Mahna homestead! i Marlborough sounds väster om Picton. Det är ett underbart ställe där man bor paradislikt för en liten summa. Man kan även köpa mat från värdparet och den smakar mums filibabba!
Queen Charlote track passerar för bi där om man är ute efter att vandra men vi åkte bil dit ut. 50km otroligt kurvig väg att köra, jag var helt slut efter körningen! Men det var värt resan dit ut som sagt.
Cykling, både racer och MTB var verkligen populärt där borta. Man såg cyklister hela dagarna och jag saknade mina älsklingar så mycket. Hade jag vetat hur mycket bra cykling det fanns där borta och hur populärt det var hade jag tagit med mig min egen cykel.
Det enda som fick mig att längta hem under de fem veckor vi var borta så var det avsaknaden av mina cyklar. Hade jag haft dom med mig hade jag kunnat stanna läänge till.
Det var ju så skönt och varmt och SÅ trevliga människor. Alla ifrån pensionären i butiken till tonåringen du möter på gatan hälsar på dig med en glatt ”How are you” eller ”Good morning” Ett otroligt trevligt land för den som vill kunna koppla av på semestern. Vi hade fyra veckor på oss att utforska Nya Zeeland men det var för lite! Det visste vi sedan tidigare men tjejen fick inte loss mer semester så vi fick ta det som gavs.
Vi avslutade med ett par dagar i Sydney. Gick surfkurs på ”Manley beach” häftiga vågor men svårt. Fin stad, imponerande men totala motsatsen till lugnet på Nya Zeeland.
Lite mer blandade bilder:
En sann cykelsjäl!
Ser ni vad som inte stämmer i annonsen?
Ahh det syns ju inte vad som står om man inte förstorar bilden! Kul läsning om man orkar dock.
Bra skyllt mot rökning! ( Vandrarhem på sydön)
Sydney i kvällsskrud sedd från Sydney Harbour bridge.
Nu är man således tillbaka i Stockholm och den svenska vintern. Var ute på en lugn asfaltsväng på min sommar mtb och det kändes kanonskönt att få rulla några mil här hemma. Längtar till sommaren, fan va härligt det skall bli. Nu är det bara att börja köra distanspass för att bli av med de 2 kilon jag ådragit mig på resan till följd av ca 40 öl och tio Fish and chips middagar mm mm. Men har man semester så har man!
Summering av mitt Nya Zeeland besök.
Man behöver minst fem veckor på sig för att se hela landet.
Det finns jättefin cykling.
Naturen är underbart imponerande och exotisk.
Människor är underbart trevliga och hejar och SER varandra i vardagslivet.
Det ligger jävligt lång bort, 24 h flygtid!
Jag rekommenderar alla att åka dit.
Hoppas ni har fått ut något av mina ord och bilder.
/Franz