Happy Witch Ride 2017
- Trådstartare lazer
- Start datum
ruben_ride
Aktiv medlem
Happy Witch Ride 2017
Happy Witch Ride 2017
Körde till stugan på Ljusterö för att böka med en trasig pump i brunnen. Passerade Wira Bruk vid 11 och undrade hur det gick. Givetvis en helt ohållbar ursäkt för att inte ställa upp - men i alla fall.
Vill bara lyfta på hjälmen för alla på gruppfotot från starten. Måste vara rekord. För tio år sedan var det fem sidor kommentarer om huruvida man skulle ställa upp, vilket Bergshamra som avses etc ... och nu bara dyker 20+ pers upp och drar iväg. Imponerande!
Att Lazer och Mickmud håller i tråden, trimmar häxorna kom imål igen (utan brott på skeletten) är gott för återväxten. Kanon att ni håller häxfanan högt. Nu går jag ner och sympatibastar för alla som sitter och skakar efter en lång dag i sadeln .. och för dårarna som fundera(de) på att göra om det baklänges imorrn, säger jag bara att det nog finns både medicin och vita jackor med snörning på ryggen för sånt.. ; )
Vill bara lyfta på hjälmen för alla på gruppfotot från starten. Måste vara rekord. För tio år sedan var det fem sidor kommentarer om huruvida man skulle ställa upp, vilket Bergshamra som avses etc ... och nu bara dyker 20+ pers upp och drar iväg. Imponerande!
Att Lazer och Mickmud håller i tråden, trimmar häxorna kom imål igen (utan brott på skeletten) är gott för återväxten. Kanon att ni håller häxfanan högt. Nu går jag ner och sympatibastar för alla som sitter och skakar efter en lång dag i sadeln .. och för dårarna som fundera(de) på att göra om det baklänges imorrn, säger jag bara att det nog finns både medicin och vita jackor med snörning på ryggen för sånt.. ; )
Happy Witch Ride 2017
Det rådde i princip mayhem vid starten. Bilar och cyklister överallt.
En witchride har ju genom åren bestått i att ett begränsat antal idioter har utmanat häxan genom att köra Roslagsleden under sämsta tänkbara förhållanden. Mellan 7 och 12 deltagare har varit normalt.
Och så dyker det upp 35-40 personer. Jag lyckades inte räkna exakt och alla kom nog inte med på gruppfotot. Skitkul med så många deltagare! Hoppas att det gick bra för alla och att häxan inte krävde alltför många offer.
Det var högst osäkert om jag skulle ägna mig åt den här idiotin i år pga skador och usel form. Men en witchride måste väl i någon mening kunna betraktas som extremrehab, och det här med form är överskattat - då får man ju inte lida lika länge. Så jag hittade ingen bra ursäkt.
Jag frågade MickeMud med förhoppningen att han skulle säga ”inte i år”. Men självklart ville han köra, så där försvann den ursäkten också.
Planen var att gå ut lugnt, sänka farten allt eftersom, och gå i mål i princip stillastående. Det var en taktik som höll perfekt.
Underlaget var på alla sätt witchridekorrekt. Stora och ofta oväntat djupa vattenpölar, slipprig lera, seg lera, klibbig lera, klafsig lera och många andra typer av lera. Inte många meter på stigarna var gratis, leran sög och benen hade en hel del synpunkter på det tunga trampandet. Till Domarudden gick allt bra. Eftersom jag på något magiskt sätt hade lyckats täta skorna fullständigt så kunde jag obekymrat trycka ner fötterna under vatten och det var ett vinnarkoncept för dagen. Efter ett par bullar och kaffe gick sträckan till Brottby helt okej, och efter en Snickers på macken där gick stigarna till Täbys motionsspår också hyfsat.
Sedan blev det till att gräva djupare i de där delarna av hjärnan man helst inte vill befinna sig i. Alla delar av kroppen tyckte att det fick vara nog och när vi stötte på ruben_ride med wingmen i Täby, på väg hem efter målgång förmodligen långt tidigare, så kändes det lite extra jobbigt. Längs Vallentunasjön började tunnelseendet, i trakterna av Karby nådde knäna smärtnivå 8, och efter Rösjön började det regna igen. Läget var kort sagt eländigt och det gällde att hitta nya metoder för att undvika en generalstrejk från höften och nedåt. Så jag började visualisera en korv på OKQ8 i Danderyd. En varm korv. Grillad. Med senap och ketchup. Och bröd. Det höll mig uppe den sista milen.
Det tog drygt 10 timmar att ta sig till portalen, och det är rekord i misär. Så mycket har jag aldrig fått ut av en witchride.
Och ni andra? Hur gick det? Vilka tog ett gyttjebad, vem knäckte ramen, vem otb:ade ner i en vattenpöl, vilka körde fel och hamnade i Upplands Väsby? Ge oss era historier!
En witchride har ju genom åren bestått i att ett begränsat antal idioter har utmanat häxan genom att köra Roslagsleden under sämsta tänkbara förhållanden. Mellan 7 och 12 deltagare har varit normalt.
Och så dyker det upp 35-40 personer. Jag lyckades inte räkna exakt och alla kom nog inte med på gruppfotot. Skitkul med så många deltagare! Hoppas att det gick bra för alla och att häxan inte krävde alltför många offer.
Det var högst osäkert om jag skulle ägna mig åt den här idiotin i år pga skador och usel form. Men en witchride måste väl i någon mening kunna betraktas som extremrehab, och det här med form är överskattat - då får man ju inte lida lika länge. Så jag hittade ingen bra ursäkt.
Jag frågade MickeMud med förhoppningen att han skulle säga ”inte i år”. Men självklart ville han köra, så där försvann den ursäkten också.
Planen var att gå ut lugnt, sänka farten allt eftersom, och gå i mål i princip stillastående. Det var en taktik som höll perfekt.
Underlaget var på alla sätt witchridekorrekt. Stora och ofta oväntat djupa vattenpölar, slipprig lera, seg lera, klibbig lera, klafsig lera och många andra typer av lera. Inte många meter på stigarna var gratis, leran sög och benen hade en hel del synpunkter på det tunga trampandet. Till Domarudden gick allt bra. Eftersom jag på något magiskt sätt hade lyckats täta skorna fullständigt så kunde jag obekymrat trycka ner fötterna under vatten och det var ett vinnarkoncept för dagen. Efter ett par bullar och kaffe gick sträckan till Brottby helt okej, och efter en Snickers på macken där gick stigarna till Täbys motionsspår också hyfsat.
Sedan blev det till att gräva djupare i de där delarna av hjärnan man helst inte vill befinna sig i. Alla delar av kroppen tyckte att det fick vara nog och när vi stötte på ruben_ride med wingmen i Täby, på väg hem efter målgång förmodligen långt tidigare, så kändes det lite extra jobbigt. Längs Vallentunasjön började tunnelseendet, i trakterna av Karby nådde knäna smärtnivå 8, och efter Rösjön började det regna igen. Läget var kort sagt eländigt och det gällde att hitta nya metoder för att undvika en generalstrejk från höften och nedåt. Så jag började visualisera en korv på OKQ8 i Danderyd. En varm korv. Grillad. Med senap och ketchup. Och bröd. Det höll mig uppe den sista milen.
Det tog drygt 10 timmar att ta sig till portalen, och det är rekord i misär. Så mycket har jag aldrig fått ut av en witchride.
Och ni andra? Hur gick det? Vilka tog ett gyttjebad, vem knäckte ramen, vem otb:ade ner i en vattenpöl, vilka körde fel och hamnade i Upplands Väsby? Ge oss era historier!
Happy Witch Ride 2017
Av olika anledningar som jag inte ska gå in närmare på, försökte jag gena innan Brottby. Häxan förde mig ute på en myr med knädjupt vatten. Efter en timmes släpande, simmades och skrikande nådde jag Brottby. Väl där bestämde häxan att jag fick nöta asfalt hem till Sollentuna. Lermisären var slut för denna gång. Tack för ett kul arrangemang och på återseende.
Bilagor
Rompa
Aktiv medlem
Happy Witch Ride 2017
Nä men d här gick ju problemfritt. Även mina ThunderBurt var bra.... ;)
Drog upp en kollega ut en bäck precis innan man kör jäms med motorvägen innan Brottby. Bytte kläder på macken till torra :) när man var jämte norrortsleden så skulle man uppför en svagt lutande gräsbacke, där var halaste punkten igår.
Regn kom det inte så mycket, litegrann vid start och litegrann efter klädbytet.
Jag är nöjd, och sugen på nästa år :)
Drog upp en kollega ut en bäck precis innan man kör jäms med motorvägen innan Brottby. Bytte kläder på macken till torra :) när man var jämte norrortsleden så skulle man uppför en svagt lutande gräsbacke, där var halaste punkten igår.
Regn kom det inte så mycket, litegrann vid start och litegrann efter klädbytet.
Jag är nöjd, och sugen på nästa år :)
N_sandstrom
Aktiv medlem
Happy Witch Ride 2017
Jag gillade när man åkte på klaffsig lera. Då var däcken bra på att överrösta dom ledsna ljuden av drivlina och bromsskivor dränka i smuts..
Road_Runner
Aktiv medlem
Happy Witch Ride 2017
Helt sjuk uppslutning var som en karavan med bilar som släppte av en massa sugna cyklister i mörkret och duggregnet, grymt jobbat av alla som gav sig iväg ifrån starten oavsett hur långt man körde.
Opigga ben gjorde att jag fick släppa dom ivrigaste längst fram, och rikta in mig på att vänta in lite pratgladare folk och köra en lagom hård häxa detta år. Blöt från start men slapp frysa speciellt mycket. Trevligt kaffe korvstopp i Brottby macken
(kudos till dom anställda där som bara drog fram skurhinken och var beredda att ordna upp sörjan vi tyvärr släpade med oss in)
Mycke lera och väta en underbar häxa helt enkelt.
Opigga ben gjorde att jag fick släppa dom ivrigaste längst fram, och rikta in mig på att vänta in lite pratgladare folk och köra en lagom hård häxa detta år. Blöt från start men slapp frysa speciellt mycket. Trevligt kaffe korvstopp i Brottby macken
(kudos till dom anställda där som bara drog fram skurhinken och var beredda att ordna upp sörjan vi tyvärr släpade med oss in)
Mycke lera och väta en underbar häxa helt enkelt.
Happy Witch Ride 2017
Då var min första Witch Ride avklarad och jag har kommit till insikten att texten i trådstarten är mer sanning än humor.
Jag har hållit på med MTB i knappt två år och detta var utan tvekan det jobbigaste jag gjort.
"Dags igen för alla cyklister som tycker att omdöme och självbevarelsedrift är överskattade egenskaper och förtvivlan är ett underskattat sinnestillstånd."
Det finns inget bättre sätt att sammanfatta min upplevelse.
Vi var tre stycken som skulle ta oss an utmaningen och vi hade parkerat en bil vid Brottby som en backup plan. Efter en timme eller två så vart denna bil målet för en i sällskapet istället för en backup plan :)
"De första 4 milen till Domarudden är värst, och det är ingen skam att bryta där, snarare ett friskhetstecken."
Väl framme vid Domarudden så var det ett gäng som också körde för första gången som höll på att packa ihop för dagen. Kom att tänka på texten ovan när vi stannade till för en kort konversation och kunde inte hålla med mer.
Hade vi parkerat bilen vid Domarudden istället för Brottby så hade vi nog alla brutit där och då, vi var riktigt trötta.
Under denna sträcka så låg vi nog runt "svordom per minut" = 1, ett begrepp som myntades inom den första timmen.
De sista 7km stig innan Brottby var ingen lek (det stigsegmentet som börjar bakom busshållplatsen efter golfbanan).
Under denna sträcka tog person nummer två i sällskapet slut, total fysisk utmattning. En i sällskapet kan även ha muttrat väldigt negativa karaktärsegenskaper om den person som lagt ut spängerna.
Jag började komma till insikten att om jag ska slutföra hela sträckan så kommer jag behöva göra det ensam. Person nummer två hade tidigare varit mentalt inställd på att försöka ta sig till Danderyd men det var uteslutet nu.
"svordom per minut" = 3
Väl framme vid Brottby så vart det ombyte och pizza, oklart om det är maten att föredra men energiunderskottet var på riktigt. På med pannlampa och upp på cykeln igen innan paltkoma slår in.
Någonstans i Vallentunas skogar så gör häxan sig påmind, framför allt mentalt. Den fysiska biten hade jag gett upp vid Domarudden, det här kommer enbart handla om vilja. Det regnade, ca tre mil kvar, kolsvart, jag var solo och jag hade inte en aning om vart jag var annat än "någonstans i Vallentunas skogar".
"svordom per minut" = 0. Sammanbiten.
Plötsligt var Vallentuna bakom en och väl i Täby så kändes det helt plötsligt möjligt att ta sig i mål!
I Täby och Sollentuna så började nästa kamp. Att navigera med pannlampa i snorhal terräng och, i alla fall vad jag upplevde som, riktigt skralt med markeringar.
Så länge jag visste att jag var på rätt väg så gick det bra, varje tramptag var ett tramptag närmre Danderyd. Dock så hamn jag fel flera gånger och frustrationen var total.
All form av integritet som cyklist var uteslutet, det vart mycket push bike. Antagligen gick det lika fort att gå som att cykla i tekniska partier.
"svordom per minut" = 5
Då jag inte har någon referenspunkt gällande förhållandena under en Witch Ride kan jag inte bedöma hur det var just i år men det hade inte krävts mycket för att jag skulle bryta, ett par grader kallare hade nog varit tillräckligt t ex.
I skrivande stund så lämnar jag det osagt om jag kommer köra igen... känner jag mig själv rätt kommer jag stå i Grovsta nästa gång ändå, "varför?" kan jag inte svara på.
Fick ihop 100.5 km distans
Totaltid: 13 timmar 55 min
Skulle vara väldigt förvånad om någon kom i mål efter mig.
Tyvärr går det inte att ta en selfie i mörker med portalen i bakgrunden så en "cykel lutad emot X"-bild får duga:
Jag har hållit på med MTB i knappt två år och detta var utan tvekan det jobbigaste jag gjort.
"Dags igen för alla cyklister som tycker att omdöme och självbevarelsedrift är överskattade egenskaper och förtvivlan är ett underskattat sinnestillstånd."
Det finns inget bättre sätt att sammanfatta min upplevelse.
Vi var tre stycken som skulle ta oss an utmaningen och vi hade parkerat en bil vid Brottby som en backup plan. Efter en timme eller två så vart denna bil målet för en i sällskapet istället för en backup plan :)
"De första 4 milen till Domarudden är värst, och det är ingen skam att bryta där, snarare ett friskhetstecken."
Väl framme vid Domarudden så var det ett gäng som också körde för första gången som höll på att packa ihop för dagen. Kom att tänka på texten ovan när vi stannade till för en kort konversation och kunde inte hålla med mer.
Hade vi parkerat bilen vid Domarudden istället för Brottby så hade vi nog alla brutit där och då, vi var riktigt trötta.
Under denna sträcka så låg vi nog runt "svordom per minut" = 1, ett begrepp som myntades inom den första timmen.
De sista 7km stig innan Brottby var ingen lek (det stigsegmentet som börjar bakom busshållplatsen efter golfbanan).
Under denna sträcka tog person nummer två i sällskapet slut, total fysisk utmattning. En i sällskapet kan även ha muttrat väldigt negativa karaktärsegenskaper om den person som lagt ut spängerna.
Jag började komma till insikten att om jag ska slutföra hela sträckan så kommer jag behöva göra det ensam. Person nummer två hade tidigare varit mentalt inställd på att försöka ta sig till Danderyd men det var uteslutet nu.
"svordom per minut" = 3
Väl framme vid Brottby så vart det ombyte och pizza, oklart om det är maten att föredra men energiunderskottet var på riktigt. På med pannlampa och upp på cykeln igen innan paltkoma slår in.
Någonstans i Vallentunas skogar så gör häxan sig påmind, framför allt mentalt. Den fysiska biten hade jag gett upp vid Domarudden, det här kommer enbart handla om vilja. Det regnade, ca tre mil kvar, kolsvart, jag var solo och jag hade inte en aning om vart jag var annat än "någonstans i Vallentunas skogar".
"svordom per minut" = 0. Sammanbiten.
Plötsligt var Vallentuna bakom en och väl i Täby så kändes det helt plötsligt möjligt att ta sig i mål!
I Täby och Sollentuna så började nästa kamp. Att navigera med pannlampa i snorhal terräng och, i alla fall vad jag upplevde som, riktigt skralt med markeringar.
Så länge jag visste att jag var på rätt väg så gick det bra, varje tramptag var ett tramptag närmre Danderyd. Dock så hamn jag fel flera gånger och frustrationen var total.
All form av integritet som cyklist var uteslutet, det vart mycket push bike. Antagligen gick det lika fort att gå som att cykla i tekniska partier.
"svordom per minut" = 5
Då jag inte har någon referenspunkt gällande förhållandena under en Witch Ride kan jag inte bedöma hur det var just i år men det hade inte krävts mycket för att jag skulle bryta, ett par grader kallare hade nog varit tillräckligt t ex.
I skrivande stund så lämnar jag det osagt om jag kommer köra igen... känner jag mig själv rätt kommer jag stå i Grovsta nästa gång ändå, "varför?" kan jag inte svara på.
Fick ihop 100.5 km distans
Totaltid: 13 timmar 55 min
Skulle vara väldigt förvånad om någon kom i mål efter mig.
Tyvärr går det inte att ta en selfie i mörker med portalen i bakgrunden så en "cykel lutad emot X"-bild får duga:
Bilagor
Senast ändrad:
Road_Runner
Aktiv medlem
Happy Witch Ride 2017
Nja SUB 14 timmar blev det ju grattis sjukt bra jobbat Bintfese.
Någon som orkat räkna hur många startande det var i år ? Rekord helt klart.
Hur många tog häxan iår.
Någon som orkat räkna hur många startande det var i år ? Rekord helt klart.
Hur många tog häxan iår.
ruben_ride
Aktiv medlem
Happy Witch Ride 2017
Stora kudos för ovan prestation! Lite funderingar kring klädseln. Kändes som om långa tights med vattentäta shorts fungerade perfekt. På överkroppen skaljacka i windstopper och tunt underställ no problemos, mot otb i större vattensamling hjälper bara torrdräkt. Svagaste länken enligt mitt tycke skorna
Kör själv med Shimano vinterkängor känns som om släpper in vatten från alla håll, trots att jag kört med smältlim underifrån samt en logga från Goretex.
Kör själv med Shimano vinterkängor känns som om släpper in vatten från alla håll, trots att jag kört med smältlim underifrån samt en logga från Goretex.
Happy Witch Ride 2017
Tackar!Ante1 sa:
Haha, SUB 14 låter bra. Tack!Road_Runner sa:
Tack!Hep sa:
"Årets häxmästare" - Det är en titel jag bär med stolthet, kanske till och med en kandidat för en tatuering? Eller i alla fall trycka en sticker för ramen.lazer sa:
Tack!ruben_ride sa:
Vad det gäller kläder så körde jag på filosofin att man kommer vara kall och blöt, det hör till. Denna filosofi är inget att rekommendera. Nästa gång kör jag på din linje.
frippegubben
Aktiv medlem
Happy Witch Ride 2017
Det där låter ju som en misär man bör uppleva innan man lägger av som cyklist. Jag får sikta in mig på SUB14 till nästa år!
Happy Witch Ride 2017
Jag fick ett pm med en undran om hur jag lyckats få skorna täta, vilket jag tydligen påstått ...
Receptet var i alla fall följande:
Ett par Diadora Polaris vinterpjuck (finns bättre, så ingen direkt rekommendation)
Ett par neoprenmuffar (typ http://www.wiggle.co.uk/gripgrab-cyclingaiter/)
Ett par skoöverdrag (vattentäta, polyester/polyuretan)
Muffarna tätar mot vaden och dras över skons överdel. Med hjälp av överdragen hålls de på plats, annars är de värdelösa och lossnar bara.
Om det är ett universalrecept som funkar för alla är osäkert, men jag kunde plumsa runt med vatten upp till knäna utan att det rann ner i skorna. De var så behagligt att det nog måste räknas som fusk.
Receptet var i alla fall följande:
Ett par Diadora Polaris vinterpjuck (finns bättre, så ingen direkt rekommendation)
Ett par neoprenmuffar (typ http://www.wiggle.co.uk/gripgrab-cyclingaiter/)
Ett par skoöverdrag (vattentäta, polyester/polyuretan)
Muffarna tätar mot vaden och dras över skons överdel. Med hjälp av överdragen hålls de på plats, annars är de värdelösa och lossnar bara.
Om det är ett universalrecept som funkar för alla är osäkert, men jag kunde plumsa runt med vatten upp till knäna utan att det rann ner i skorna. De var så behagligt att det nog måste räknas som fusk.
Octofinger
Aktiv medlem
Happy Witch Ride 2017
Instämmer. Fantastiskt kul med all lera dock!Bintfese sa:
Det var vi. Jag, min bror och min brors masochistiska kompis. Egentligen hade jag nog gärna kommit längre, men jag hade inte cyklat sträckan tidigare och hade ingen aning om vad som väntade så vi tog det säkra före det osäkra och siktade bara på Domarudden. Det tog ändå nästan fem timmar dit!Bintfese sa:
Ni såg trötta ut redan där. Jag är sjukt imponerad av att ni körde vidare.
Respekt.Bintfese sa:
Octofinger
Aktiv medlem
Happy Witch Ride 2017
Jag gjorde en rätt amatörmässig video av vårt äventyr. Håll tillgodo. :)
Octofinger
Aktiv medlem
Happy Witch Ride 2017
Ante1 sa:
Senaste inläggen
-
-
Hallå cyklist! Hur var dagens pendling? - Del 9- Senaste: Fjärdebrunn
Köp & Sälj
-
Säljes i Norrbotten -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Halland -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Stockholm
